Livskick nästa!

 
 
 
 
 
Från och med nu hittar ni mig här!


Ni följer väl med?
 
 
Var rädd om er så hoppas jag att vi fortsätter att ses i bloggvärlden!
 
 
Kram Jenny

Snart ett nytt år


Vi har snart ett nytt år. 2014. Året när jag ska bli trebarnsmor. Året när jag återigen ska vara föräldraledig och förmodligen njuta lika mkt som jag gjort tidigare gånger jag varit hemma. Jag har alltid trivts hemma med barnen. I hemmet. Med vardsgssysslor och vardagsrutiner. Med familjelivet. Jag har aldrig känt mig uttråkad. Aldrig rastlös. Istället tillfreds. Harmonisk. 

År 2014 är året när bloggen flyttar till Livskick. Det känns bra att bli en del av gemenskapen där. Jag hoppas verkligen, verkligen att alla mina bloggläsare följe med mig dit. 

Imorgon är det nyårsafton. Vi firar i Kåbdalis. I lugnet. Jag mår gott. 

Var rädda om er. Imorgon avger jag inga löften. Jag fortsätter mot mina mål. Nya mål. Mål som kvarstår. 





Mindfulnessmamma flyttar!

 
 
Nu är det bestämt! Mindfulnessmamma flyttar. Inom en snar framtid kommer jag istället att blogga på Livskick.
 
Livskick Magasin är ett livsstilsmagasin som handlar om hälsa och välbefinnande med sunda ideal som grund. Vi vill förmedla att det är okej att inte vara perfekt och att man kan träna och äta hälsosamt utan krav – och att fixering vid utseende och perfektion inte har med hälsa att göra.

Många känner att de inte duger, att de inte når upp till samhällets bild av den perfekta människan. Men vi är alla perfekta som vi är.

 

 

Jag ser fram emot att bli en del av Livskick! Och jag lovar, ni som följer mig på bloggen kommer absolut att känna igen sig även om adressen till bloggen kommer att vara en annan. Jag kommer att blogga precis i samma linje, skriva om sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Jag överger aldrig det jag står för och det jag tror på!

 

 
 
 Just nu njuter jag av ännu en ledig dag och ser fram emot några dagar i husvagnen och i skidbacken med fina familjen. Var rädd om er och hoppas att ni har en fin julledighet.
 
 

 

 

 

 

Tacksamhetskalender,24 december


Tacksamhetskalendern, 24 december 

Julafton och tacksamheten är påtaglig. Idag känner jag stor tacksamhet för mat på bordet, julstämning, värme, kärlek, gemenskap. Det är något tyvärr inte alla har. Jag är tacksam över att vi haft huset fullt av gäster och att vi tillsammans haft en fin julafton. 



Tacksamhetskalendern, 23 december

 
Tacksamhetskalendern, 23 dec 
 
Idag när vi var ute på de sista ärendena inför julhelgen, nådde den mig verkligen- tacksamheten över att vi är två som förebereder, handlar och fixar. 
 



Tacksamhetskalendern, 22 december


Idag är jag tacksam över att jag har denna underbara kloka människan vid min sida. Han har inte sällan en del i att jag fattar bra beslut, han är ett bra bollplank och kan både vara en god lyssnare men samtidigt väldigt tydlig. 



Idag när kroppen är trött och säger vila, men huvudet säger "städa, baka, slå in julklappar, fixa i tvättstugan" säger han vila, vila, vila och bara vila. 

Jag tänkte vila först och sedan göra allt det där andra och visst är det typiskt mig att planera stort och sedan inse att jag inte hunnit klart hälften. Det är absolut inte enkelt att tänka om och lägga vilan överst på att-göra-listan. 

Ibland behöver jag verkligen någon som påminner mig om det är okej att vila, att ta en sak i taget. Ibland behöver jag någon som hjälper mig att dra mig tillbaka till "good enough"-tänket.  Denna någon är han. Denna någon är Du. 




Har du blivit nå' tjock?


Den hälsningsfrasen har jag mött under den här graviditeten. "Hej... Har du blivit nå' tjock?" 

Det är helt sant även om det kan låta ofattbart. Och jag kan lova er, att så är i efterhand har jag betydligt vassare svar jag hade kunnat komma med än just tystnaden och en till synes mild reaktion. 

Hej tjockis! är en fras som jag mött mer än bara en gång. Det har jag ju skrivit om innan. 

Ja, jag är gravid och magen växer. Men är jag plötsligt bara en graviditet? Är jag plötsligt bara en kropp? Är jag plötsligt tjock? Får man plötsligt uttrycka sig hur som helst till mig för att jag är gravid? 

Jag tycker verkligen att sådant här är så dumt. Ogenomtänkt. Olämpligt. Och förmodligen roligare för den som uttalar orden än den som tar emot dem. 





Tacksamhetskalendern, 21 december

 
Idag vill jag visa min tacksamhet för dig, min underbara svärmor och vår underbara farmor. Idag fyller denna fantastiska Birgitta också år-stort grattis! 
 
 
 


Hon visar ständigt oss värme och omtanke-tack för det! Vi är så glada att du finns.
 
 

Tacksamhetskalendern, 20 dec (om friskheten)

 
 
Tacksamhetskalendern 20 december
 
 
Igår kände jag sådan stor tacksamheten till friskheten och till friheten. Det är en tacksam som finns i hela min kropp idag också. En tacksamhet som är så innerlig och så stark. Den kommer aldrig att lämna mig.
 
Igår träffade jag en reporter för en intervju inför ett reportage som kommer att publiceras i Vi Föräldrar. Vi pratade om min sjukdomstid, om mina graviditeter, behandlingsperioder, om att bli frisk, om min mans roll och även om hur samhället ser ut idag med kroppsfixering och fokus på att komma i form fort. Vi pratade i nästan två timmar!
 
Vi pratade om skillnaden på att kroppen är fysiskt frisk igen och att faktiskt verkligen bli verkligen fri. Skillnaden kan vara markant och avgörande för framtiden. Om man inte har nått hela vägen kan allting vara så skört och så bräckligt. Man kan fortfarande vara bojad av ätstörningens tvång, regler och förbud.
 
Men känner du att du är verkligen fri nu?
 
Absolut. Helt säkert. När jag förut tänkte att jag var frisk var jag inte det. Jag hade uppnått normalvikt och åt regelbundet, men var i själva verket inte frisk. Jag mådde inte bara i min kropp. Jag var inte fri att äta vad jag ville och när jag ville. Fettfobin var fortfarande så stark. Tvången och förbuden fanns fortfarande kvar. Träning och ätande var fortfarande mycket kopplat till varandra. Jag hade aldrig kunnat sitta och samtala med en person i nästan två timmar utan fokus på kroppen, utan att tänka på hur jag sitter, hur kroppen ser ut och utan funderingar på vad personen mittemot tänkte. Jag kunde överhuvudtaget inte sitta på en stol med hela min tyngd utan problem.
 
Ingenting av det där finns kvar idag. Idag är jag helt frisk. Idag är jag helt fri. Det känns dessutom på något sätt både overkligt och främmande att kvinnan jag berättade om igår faktiskt är jag. Det är så uppenbart vilken otroligt starkt sjukdom ätstörningen är och vilka starka tankar och känslor som intog mig när jag befann mig mitt i den. Det är så uppenbart att det handlade mycket att jag inte var vän med mig själv. Älskar man sig själv vill man inte göra sig själv så illa som jag gjorde.
 
Min tacksamhet inför det liv jag lever nu är stor, så stor.
 

Om ätstörningar, MVC och bemötande.

 
 
Jag vill dela med mig av mina tankar kring möten med min barnmorska. Hur fantastiskt det kan vara, hur viktigt det är med ett bra bemötande och med den här fingertoppskänslan. Hon har detta, min nuvarande barnmorska. Hon undviker pekpinnar och generaliseringar. Hon visar tydligt och klart att hon verkligen begriper att varje kvinna är unik, har sina egna erfarenheter, önskemål och behov. Hon har förstått det här mötet är det viktiga-mötet med kvinnan och familjen som sitter framför henne.
 
Redan vid första besöket kände jag att det här kommer att bli bra. Hon var tydlig med att hon föredrar rak och öppen kommunikation. Så bra-för det föredrar jag också. Då slipper man fundera och vrida och vända på de uttalade orden. Jag var redan från början öppen med min historia av ätstörningar och snevridna syn på såväl kropp, vikt som motion. Jag förklarade naturligtvis att jag är frisk idag, men att jag bär med mig vissa saker på grund av de erfarenheter jag har.
 
Precis som vid min förra graviditet förklarade jag för barnmorskan att det här med vägandet inte är det något jag är mycket för, att det är något jag önskar vara utan, inte på något sätt för att jag är viktfixerad eller värderar mig själv utifrån den där siffran på vågen (längre)-tvärtom! Jag väger mig aldrig just för att jag inte behöver vågen. Den är oviktig för mig, ingenting av värde. Jag anser att det är en högst onödig pryl i så gott som varje hem. Jag är övertygad om att så många skulle kunna må så mycket bättre om de bara slängde ut vågen. Hur jag mår och hur min graviditet fortlöper ä inte kopplat till siffran på vågen-tror mig, jag vet! Just för att jag är frisk, just för att jag är frisk kan jag avstå vägandet-utan ångest! Jag behöver inte vågen. Jag anser att det är mitt val just för att det handlar om min kropp.
 
 
 
 
När jag tog upp detta vid förra graviditeten, dock inte med lika stor trygghet, stod jag inte på mig. Den barnmorskan var inte lyhörd för mitt önskemål. Såklart vägandet skulle ingå under graviditeten. Det var rutin. Och jag stod inte på mig. Jag sade inget mer om det. Inte så att det hördes i alla fall.
 
Min fantastiska barnmorska som jag har idag ser absolut ingen anledning till att jag ska väga mig. Hon kan alltid ryggväga mig om det skulle uppstå något som gör att hon ser att en vägning vore önskvärd. Då kan vi alltid prata om det. Jag är naturligtvis fullt medveten om att det kan bli aktuellt med en vikt vid eventuella bedövningar vid en förlossning. Ibland frågar hon om jag alls har någon koll på vikten. Jag svarar helt enkelt att jag inte väger mig. Med de orden lämnar vi det.
 
Igår resonerade vi mycket öppet kring vikt, bemötande, medias skildring av de "duktiga"  mammor och kvinnor som går ner i vikt och det ofta fort, hur de beröms och hur människor faktiskt kan stressas av allt som vi möter i form av löpsedeltexter och rubriker. Vi pratade om pekpinnar och strikta råd. Jag efterlyste återigen fler nyanser i de allmänna råden, då vi människor inte finns i endast en kulör och då många av oss inte alldeles enkelt kan nyansera råden på egen hand.
 
Det är ju inte det där ovanstående som är fantastiskt. Det som verkligen är fantastiskt är ju det här livet jag bär inom mig. Att min kropp och våra kroppar fungerar så fantastiskt som de gör. Om vi sedan äter 1 äpple extra, två mellanmål extra eller en period mår bättre av en påse sura godisar var och varannan kväll-vad har det för betydelse i långa loppet?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tacksamhetskalendern, 19 december


Tacksamhetskalendern, 19 december 

Idag är jag tacksam över att sonen som tyvärr blev sjuk på skolan blev så väl omhändertagen av sin lärare. Det kändes så bra att komma upp till honom när han mådde dåligt och hon var så omhändertagande och fin mot honom. 

Jag känner mig också tacksam över att morfar kunde rycka ut och hämta hem lillasyster från skolan. Guld värt en dag som denna! 



Tacksamhetskalendern, 18 december


Tacksamhetskalendern, 18 december

Idag känner jag stor tacksamhet för min underbara man som är så otroligt hjälpsam och gör så mycket för att underlätta för mig. Idag tänker jag speciellt på att han stiger upp tillsammans med mig och barnen om morgnarna, trots att han själv börjar jobba mycket senare eller är ledig. I morse stekte han korv till barnen och lagade äggröra till mig. 

Jag är också tacksam över den hjälp som mina föräldrar ger mig/oss i vardagen. De hjälper till när än de kan. I vardagen är det verkligen betydelsefullt. Idag ryckte de in när dottern och jag skulle iväg på repetition inför årets Levande julkrubba. 



Tacksamhetskalendern, 17 december

 
Tacksamhetskalendern, 17 december
 
Idag är jag tacksam över mysiga stunder. 
 

Den första mystunden ägde rum på Norrbottens museum tillsammans med båda barnen för fika och lek. Vi lekte tillsammans alla tre. Bakade bröd, mjölkade kor, handlade i affären, dukade upp en middag med mera. 
 

Den andra mystunden ägde rum på biblioteket tillsammans med dottern, min lilla bokslukare, som lånade hem en ny trave med böcker. 
 
 

Tacksamhetskalendern, 16 december


Tacksamhetskalendern 16 december

Idag känner jag mig tacksam över hjälpsamhet. Idag tänker jag närmast på hjälpsamhet från mina barn. Att hjälpas åt känns bra och det är mycket betydelsefullt. Idag sorterade ett av barnen in de rena besticken i lådorna,  medan det andra barnet dukade middagsbordet. 



Tacksamhetskalendern, 15 december

 
Tacksamhetskalendern, 15 december
 
Idag är jag tacksam över besöket jag/vi fick ikväll av fina vännen Sara. Det är fantastiskt med en vän som jag alltid kan känna mig trygg med, som jag till och kan umgås med och vara nära under stunder av tystnad. 
 
Ikväll drack vi glögg, fikade, pratade och såg lite TV. Jag är tacksam över vår vänskap som sträckt sig över många år. 
 
 


Tack fina Du! 
 
 
 

Follow on Bloglovin

Om

Min profilbild

Mindfulnessmamma

Det här är en levnadsglad kvinna som skriver om vardagen, om att vara tillfrisknad från en ätstörning och om hur det är att leva som frisk och fri. Tvåbarnsmamma som funnit mindfulness som en väg i livet. Lättare sagt än gjort en del gånger, men ord på min väg är "be mindful" och "good enough".

RSS 2.0