En del kvällar fastnar jag vid datorn för att lyssna på musik. Lyssna. Vara. Känna. Beröras. Det får mig att må bra, att känna, att beröras. Musiken. Orden. Alla känslorna. Ibland behöver jag bara översköljas av allt detta. Verkligen känna.
Musik är fantastiskt. Helt fantastiskt. Ord kan verkligen vara magiska.
Ikväll har jag bland annat lyssnat in dessa låtar.
Med flera. Det finns verkligen många guldkorn. En stor, stor musikskatt. Och när det kommer till att beröras av musik föredrar jag svenska texter.
Idag har jag funderat en del på det där, en släng av en ätstörning. Jag har hört det några gånger.
En gång har jag själv mött en person som önskade sig en släng av min ätstörning. Jag menar inte på något sätt att det sades av en helt oinsatt person som inte visste att jag mådde väldigt dåligt. Jag hade varit helt öppen med den situation jag befann mig i då, att jag var sjuk och att jag mådde dåligt. Jag hade förklarat att jag återinsjuknat och var fast i ästörningens klor igen. Sjukdomen hade börjat sätta sina spår igen på min kropp. Den syntes även utanpå. När jag blickar tillbaka vet jag att jag såg allt annat än frisk och sund ut. Ingenting att avundas, ingenting att sträva mot. Men då kom orden, jag önskar att jag kunde få en släng av din ätstörning. Allt blev knäpptyst. Stilla. Förutom i min kropp där jag, men förmodligen bara jag, kunde höra hjärtslagen rusa i ett fasligt tempo. Ett knytnävslag i magen. En nakenhet som inte gick att skyla. Ridå ner, men ridån gick inte ner, utan jag stod kvar och jag syntes mer än någonsin.
Men jag fann mig i situationen. Jag rusade inte därifrån. Tårarna brände bara bakom ögonlocken, tills jag kunde samla mig och omvandla dem till en kraft som hördes i ord. Vet du, en ätstörning får man inte en släng av. När du blivit sjuk i en ästörning är du fast. Det är ingenting du bara skakar av dig.
Orden jag fick höra kanske den andra personen glömde samma dag. Jag glömmer dem aldrig. Men jag är otroligt glad att jag hittade ett svar att ge på en önskan om en sjukdom som fått mig att lida så mycket under så lång tid. En ätstörning är ingen komma-i-form-kur. En ätstörning är ingenting man väljer att få en släng av för att åstadkomma något med sitt utseende. En ätstörning handlar i själva verket inte främst om utseende, kropp och vikt.
Jag hör aldrig någon önska sig en släng av någon annan högst allvarlig sjukdom, gör du? En ätstörning är en högst allvarlig sjukdom som i värsta fall kan leda till döden. Den orsakar ett väldigt stort lidande inte bara för den sjuka personen, utan också för en rad personer i den drabbades omgivningen. En ätstörning drabbar aldrig bara en person. En ätstörning är ingenting att önska sig.
Kom ihåg det här när människor klankar ner på dig och söker fel hos dig-i själva verket kanske det är dina fantastiska sidor som skrämmer dem och som får dem att kanske känna avund eller andra jobbiga känslor som de inte kan hantera?
Att ta plats, höras och synas är inte alltid populärt. Man kan lätt få kritik för att man tar plats, utan att i själva verket göra något fel. Att vara kompetent inom något område kan vara skrämmande och upplevas hotfullt för andra.
Det är inte alldeles lätt att få blomma och glänsa-"du ska inte tro att du är något"-mentaliteten är fortfarande stor i vår värld. Våga gläns, våga gnistra! Kom ihåg att du ska visst tro att du är nån, för det är du!
Utflykter. Jag gillar utflykter. Små utflykter. Till fots. Med cykel. Med buss. Eller kanske med bil. Utflykter ska inte underskattas. Verkligen inte.
Idag var det sista dagen på Luleå Pride och det var sista chansen att göra ett besök för i år.
Det blev ett relativt kort men mysigt besök på evenemanget Dance for love i Stadsparken. Hela familjen med en extra kompis. Solen sken och stämningen var glad. Härligt!
Jag har haft flera föreläsningar den sista tiden. Något som återkommer är betydelsen av någon i omgivningen som fanns där för mig. Jag får frågor om någon såg vad som hände. Jag pratar om bemötande och brukar berätta att jag är så tacksam och glad gentemot personer som inte vände ryggen till. Som inte skrämdes iväg av svåra saker och av beteenden som stod för allt annat än förnuftigast.
Då, när jag var sjuk, kunde jag inte visa uppskattning och tacksamhet. Den som störde mig och sjukdomen visade jag snarare agg gentemot. Jag kände att jag hade rätt och de hade fel. Jag tyckte att jag visste bäst och hade svaren på allt. Jag ägde världen och skulle göra vad jag gjorde och jag skulle göra det ifred. Men att ha någon som envisades med att lägga sig i och visa att han faktiskt såg vad som hände, var mycket värt. Det insåg jag inte då, men mycket väl i efterhand.
Jag inser att det måste varit otroligt tålamodskrävande att leva nära en person som var drabbad av en ätstörning. Otroligt tärande. En del stannar kvar och en del väljer att gå när det är svårt. En del vänder ryggen till och en del möter det tuffa och det svåra. En del vågar.
Tack för att du fanns vid min sida under alla sjukdomsår!
Nu är jag här igen-med tänkvärda ord! Jag kan inte låta bli att samla på dem. Ord har alltid och kommer alltid betyda mycket för mig.
Visst ligger det något i det? Att gå vilse kan faktiskt göra att man hittar de vägar man annars aldrig hade vandrat längs.
Hur ska man kunna veta att man hittat hem
om man aldrig irrat runt i vilsenhet?
Det där är några ord jag skrev för ganska länge sedan, men jag hade lika gärna kunnat formulera dem idag.
Kom ihåg att de snåriga vägarna inte behöver vara fel vägar. Vi kan ta oss vidare trots att det ser ut som att vi är på väg mot en återvändsgränd. Kom ihåg att saker inte alltid är vad de ser ut som vid första anblicken.
Vill du veta mer om higly sensitive person, HSP,eller tror du att du tillhör den personlighetstypen?
Jag tror att jag har tipsat om de här två böckerna förut, men kan inte låta bli att göra det igen! Nu har jag läst dem och tycker verkligen om dem
Just den här boken kunde ha varit skriven om mig själv! Det var så mycket i den här boken som stämde helt och hållet på just mig. Häftigt faktiskt att läsa en bok som känns så enormt riktad till en själv.
Igår njöt jag av en så fantastiskt god middag! En middag för två på CG:s, premiär på restaurangen jag har hört så mycket gott om-med all rätt visade det sig!
Underbar Kalix-löjrom till förrätt! Hur gott som helst.
Till varmrätt ett otroligt mört renkött som serverades med mandelpotatispuré. Vilken vardagslyx en måndag!
Helt underbart att kunna njuta av goda middagar på det här sättet-en frihet och en vilken förhöjning av livskvalitén!
Har funderat en del kring det där med att gå i samtal i dagarna. Jag har dels mycket erfarenhet av det, dels vet jag att det verkligen kan vara till god hjälp för ens hälsa.
Jag vet att det finns de som tvekar och känner sig skrämda vid blotta tanken på att gå i samtal, att sitta och öppna sig för en okänd människa, att blotta sig. Det okända kan vara skrämmande och svårt. Allra första gången jag gick och pratade med en ny människa om mig själv och mitt mående kändes det väldigt ovant. Det var en sjuksköterska på ätstörningsenheten i min stad. Inte vill jag egentligen har någon hjälp heller, då jag i själva verket var ganska stolt över det som hände i mitt liv just då. Jag minns till exempel tillfredsställelsen i min kropp när jag fick se sifforna lysa på vågen. Viktnedgången var uppenbar och jag kunde inte hålla min stolthet och lycka inom mig själv. Leendet spred sig istället i rummet. Just då var jag inte mottagligt
Jag vet också att utan alla timmarna hos bland annat psykologer, psykoterapeuter och kuratorer hade jag aldrig kommit dit jag är idag. Jag behövde verkligen allt det här stödet jag fick.
Om du har funderingar på att prova att gå i samtal-våga prova! Det kan verkligen vara vägen mot ett tillfrisknande och ett mer hälsosamt liv! Kom ihåg att det är bara precis i början som människan du ska prata med är okänd för dig. Ge dig och er tid att lära känna varandra. Det första mötet kan vara början på något riktigt, riktigt bra.
Idag blev jag påmind om den, den underbara sinnesrosbönen.
Vad du än tror du, vad/vem du än ber till kan den vara användbar och bra. Känns det inte bra att använda ordet Gud, välj bort det. Vänd dig till dig själv och samla kraft och styrka när du behöver det. Just det där accepterandet är så otroligt viktigt. Vilket lugn det kan föra med sig att faktiskt acceptera det man inte kan förändra, istället för att älta, istället för att stånga sitt huvud blodigt.
Jag gillade de här raderna från första gången jag mötte dem. De talade direkt till mig och jag vet, att just de här orden kommer betyda mycket för mig livet ut.
Skön känsla det där att vara uppfylld av drömmar och mål som betyder mycket för en. Att veta vad som är rätt för en och vad som är menat att man ska göra. Jag vet att planerna jag har är fullt rimliga, kanske om omedelbart, men åtminstone på sig.
Bland annat har jag en föreläsningsidé som känns viktig. En idé som jag verkligen tror på. Jag har sått ett litet frö och hoppas att det kommer att börja gro. Snart. Jag ska vattna det omsorgsfullt och ge det all den näring det kan behöva.
Några ord på vägen mot dina drömmar, mål och planer:
Att vara tilfrisknad från en ätstörning innebär en stor, stor frihet. Livet jämfört med tiden som sjuk är stor. Jag tänker inte på livet som diagnosfri, utan på livet som fri. Som frisk och fri. Att nå friheten även inom kropp, mat och ätande är möjligt-jag lovar! Vägen kan vara krokig och man behöver ha bestämt sig, tänkt igenom hur man vill ha det.
Frihet är att bära vilka kläder man vill och känna sig trygg och bekväm i sin kropp. Frihet är att faktiskt inte längre bry sig om vilka siffror som syns på storlekslappen, utan att veta att det inte spelar någon roll. Frihet är att ha rensat ut för små kläder från garderoben. Det är att ha gjort sig av med en boja som är tung att bära.
Idag vet jag att det verkligen är så att storlekarna också varierar mellan olika klädmärken och modeller och att det inte är något självändamål i sig att kunna komma i en speciell storlek. Jag är inte mer lyckad för att jag passar i en viss storlek. Den tillfredsställelse jag förut kunde känna av att ha en viss klädstorlek var inte långvarig. Det var bara en falsk lycka som snart svärtades ner av nytt missnöje och mörka tankar.
Frihet är att kunna ha på mig mitt absoluta favoritplagg, klänning, utan något som helst fokus på fel hos min kropp. Det är inget fel på min kropp. Den ser ut som den gör och den passar bra i de kläder jag väljer att ha på mig. Jag väljer kläder jag trivs i och som passar mig och min kropp.
Frihet är att inte vilja gömma sina kvinnliga former i de kläder jag bär, att inte fundera på att magen inte är helt platt eller att brösten ser för stora ut. Jag behöver inte bekymra mig över om rumpan ser för stor ut när jag går genom en folksamling eller heller våndas över att jag inte täckt mina överarmar. Jag är kvinna och har kvinnliga former som ser ut just så här på mig.
Frihet är att inte behöva rätta till kläderna ständigt och jämt för att se mindre tjock ut, för att tankarna och känslorna säger att det är just det jag är. Jag vet också att mitt värde inte sitter i min storlek.
Idag när jag tog på mig min allra nyaste klänning sköljdes jag över av all denna härliga frihet. Det är en frihet som kan te sig som något självklart för somliga, men långt ifrån för alla. Men jag vet, att även den som tvivlar kan uppleva den frihet jag beskriver.
Ni vet väl vid det här laget att jag samlar på ord. Att jag är väldigt förtjust i ord. Kloka ord, tänkvärda ord, träffsäkra ord och enskilda särskilda ord som betyder något särskilt.
Idag vill jag dela med mig av några tänkvärda och väldigt träffsäkra ord. Här kommer dem och jag känner att de inte behöver någon vidare förklaring. Orden säger allt.
Det här är en levnadsglad kvinna som skriver om vardagen, om att vara tillfrisknad från en ätstörning och om hur det är att leva som frisk och fri. Tvåbarnsmamma som funnit mindfulness som en väg i livet. Lättare sagt än gjort en del gånger, men ord på min väg är "be mindful" och "good enough".