Harmonisk

 
 
Bara av att smaka på ordet får jag smak av vad det handlar om. Harmoni. Det ligger så rätt i munnen och är så mjukt och behagligt att formulera och att uttala.
 
 
 
 
Att känna mig tillfreds och att känna mig harmonisk-det är så jag vill känna mig och så känner jag mig idag. Jag gillar känslan av att känna mig så här, lung, tillfreds och harmonisk.
 
Jag tänker att det är väldigt viktigt att hitta kärnan. Att veta vad det är som är viktigt för en själv för att finna harmoni. Idag har jag haft en sådan där fin dag. Omgiven av barn. Omgiven av människor jag tycker om. Stunder av lugn och möjlighet att pyssla på här hemma. Det är faktiskt det lilla som är det stora har jag blivit påmind om även idag. Det är det där nära som kan få mig att nästintill kunna fingertoppsberöra tillvaron.
 
 
 
 
 

You are beautiful

 
 
Jag har faktiskt tänkt på det både en och annan gång sedan jag fick orden sagda till mig för ungefär en vecka sedan: "You are beautiful!"
 
 
 
 
 
 
Under veckan på Rhodos träffade vi en dansk familj. Mamman i familjen och jag tränade aerobic tillsammans många av dagarna och vi träffades även på kvällen när det var dags för mini-disco. Våra pojkar spelade fotboll tillsammans.
 
Hennes sista kväll när vi var på mini-discot och det var så gott som slut kramade hon om om mig och sade att de skulle resa nästa dag. Hon tyckte att det var trevligt att vi hade träffats och jag kunde bara instämma. Därefter sade hon flera gånger att hon tyckte att jag var vacker. Hon ville verkligen säga det. Och det värmde så. Hon var så innerlig och varm, kramade om mig och sade att hon verkligen ville tala om det för mig.
 
Vackerhet. Ja, det är ett vitt begrepp. Jag tänkte då att vi människor verkligen ska vara generösa mot varandra. På flera olika sätt.
 
 

Blogg-appen

 
 
 
 
Idag har jag invigt blogg-appen på min nya I-phone. Det gick riktigt smidigt! Inte alls svårt att komma in i utan det mesta var lätt att se hur man skulle göra.
 
 

Stolt mamma

 

Idag är jag en riktigt stolt mamma till min tappra lilla tös som har varit hos tandläkaren idag och lagat ett hål.

 

 

Hon hade tyvärr fått ett hål i en sexårstand och egentligen skulle hon laga hålet i slutet av augusti. Nu hade hon tyvärr börjat få besvär i tanden så vi fick en tidigare tid. Det gick så bra idag, utan bedövning och allt, trots att det började med nervositet och tårar. Så fantastiska människor som tog emot henne, verkligen fina mot henne.

 

Själv har jag fått brottats med diverse känslor och tankar och känslor kring detta. Att min tös har fått ett hål i tanden har känts allt annat än kul men nu är det som det är. Det är bara att blicka framåt och glädja sig över att det ändå gick så bra som det gjorde idag.

 

 


Om vänskapens sånger

 
 
 


Ikväll tänker jag på vänskap efter en eftermiddag i vänskapens tecken. 
 
Och jag tänker på att när orden var glömda fanns det de som uttalade dem. Glädjens ord och hoppets ord. Och jag tänker på alla de röster som aldrig tystnade inte ens när jag viskade. Eller tystnade. När mina vokaler var borttappade och sammanhangen inte riktigt kunde urskiljas. Det fanns de som fyllde i. De som gjorde allt lite tydligare.
 
Ni visste nog att vi skulle sjunga tillsammans en dag igen.  
 
 

Sluta jämföra dig!

 
 
 
 
 
 
Jag hittade detta foto på Facebook idag och tyckte så mycket om det! Tänkvärda ord som är väl värda att påminna sig om. Jag har färdats länge, länge på jämförandets väg, men har bytt bana. Idag försöker jag hela tiden jämföra mig med ingen annan än mig själv. Däremot inspireras jag gärna av andra och kan bli peppad av andra. Det är en viktig tanke det där, att de andra är  så oerhört många.
 
Från och med idag, eller hur? Om du känner att du ideligen jämför dig med andra-byt bana! Det är fullt möjligt.
 
 
 

Att drömma mig tillbaka

 
 
Jag sitter och pysslar med semesterbilderna. Har fotograferat och filmat mycket under resan.
 
 
Lyssnar på musik som jag förknippar med semestern. Det är otroligt hur musik kan få kroppen att minnas. Att känna.
 
 
Jag älskar att ha det så bra. Att njuta av varenda stund. Jag älskar solen, vämen och baden i havet.
 
Nu till skillnad från förr är resan ingen flykt från något, utan en resa mot något. Mot upplevelser och avkoppling.
 
 

Nära och kära

 
Underbara veckan på Rhodos tog slut och vi hade så gärna stannat en vecka till, men det jag glädjer mig över mest av allt just nu över är att få träffa nära och kära igen. Tänk att man efter bara en vecka borta hemifrån kan uppskatta familj och vänner så extra mycket som jag faktiskt gör just nu! Jag är så glad att jag har så fina människor omkring mig.
 
Igår och idag har vi hunnit träffa flera av de människor vi tycker så mycket om och jag ser fram emot att få träffa fler av mina nära och kära inom den närmaste tiden!

Back in Sweden

 
Nu är jag tillbaka på svensk mark igen. Igår på eftermiddagen landade vi på hemmaplan efter en helt underbar vecka på Rhodos. Vi bodde på Louis Colosos Beach. Det kan varmt rekommenderas! Jag hade gärna stannat en vecka till. Nu drömmer jag om en resa tillbaka dit nästa sommar för att stanna två veckor!
 
Hotellet ligger ett stenkast från Water Park som vi naturligtvis besökte! Klicka på länken för att se en video från Water Park.
 
Mer från resan kommer....
 
 

Bloggpaus

 
 
God kväll alla mina bloggläsare och vänner-nu är det dags för en bloggpaus! Det blir en dryg veckas paus i bloggandet nu. Jag kopplar ifrån mig från Facebook och internet också. Jag är inte anträffbar på mobiltelefonen. Istället kopplar jag på medvetandet ännu mer på familj och dagarna som är. Jag kommer att verkligen njuta av ledigheten, av semestern och att bara vara. Att vara med i allt som sker.
 
Vi ses om en dryck vecka! Var rädd om dig själv och om varandra.
 
 
 
 
 
 
Kärlek till er!
 
 
 
 

Bilder med smak av sommar

 
Bilder från veckan som gått fyllda med smak av sommar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag blir glad bara av att titta på dem. Bilder med smak av sommar. Sommarlovskänslan finns där. Den fanns där och det gick riktigt att känna avlappningen och närvaron som fanns i barnens kroppar. Glädjen spred sig till oss vuxna. När det är så där, då mår jag så gott.
 
 

Löparglädje

 
Jag har kommit in i ett helt annat flyt nu kring löpningen. Eller. Jag väljer att fortfarande att kalla det jogging istället för löpning. Ja, det stämmer bättre överens med verkligheten tror jag ändå.
 
Jag har fått till ett nytt tänkt allt mer. Det finns inte alls samma krav från mig själv och inte alls samma negativa tänkande kring mig själv som löpare. Jag vet hur mycket som sitter i huvudet och det är först och främst min inställning till mig själv som löpare som ändrats och min intställning till mitt presterande. Jag börjar vakna även på den här fronten och inser att jag behöver få in mer good enough-tänk även i detta. Jag tror jag börjar nosa på det faktiskt.
 
När jag senast tyckte att jag inte gjort särskilt bra ifrån mig, tyckte jag att det knappt vara som att jag hade varit och sprungit, som att det inte räknades. Då hörde jag faktiskt själv hur tokigt det lät. Jag har min personliga löparcoach här hemma som har påmint mig om att allt räknas och att allt är betydligt mer än om jag hade valt att sitta kvar hemma i soffan. Inte bara en gång har jag fått påminnelsen men till slut verkar det ha gett resultat.
 
Idag gjorde jag mitt bästa löppass för denh är säsongen. Och också det roligaste. Det var också det pass jag helt klart mest slut i kroppen efter. Jag kände löparglädje under tiden och hade kraft och styrka kvar att hämta även när jag trodde att de var slut. Jag gillar det här med att vara mer vän med mig själv även när jag är ute i motionsspåret. Det är mycket vad livet handlar om för att må bra, att vara vän med sig själv i alla möjliga situationer.
 
 

Freedom Writers

 
 
Ikväll började jag se filmen Freedom Writers när den redan hade pågått ett tag på TV, men jag blev helt fast. Jag blev så otroligt rörd, så berörd att tårarna inte kunde hejdas.
 
Freedom Writers Diary (häftad)
 
 
Det dröjde inte länge efter filmens slut innan jag klickade iväg en beställning på boken Freedom Writers Diary. Jag måste bara läsa den. Det är så det måste bli. Den måste finnas hemma hos mig och snart kommer den. Den är skriven på engelska dock, men jag är säker på att det ska gå bra ändå.
 
"In this inspiring book, Erin Gruwell and her "unteachable, at-risk" students set out on a life-changing, eye-opening, spirit-raising odyssey against ignorance, misunderstanding, and the negative forces in their own lives. Beginning with their study of The Diary of Anne Frank and the Holocaust, the Freedom Writers seek out heroes in the wider world. As their writing projects develop, the students strive to become their own."
 
 

Människor som underbara Yvonne

 
 
Idag när vi var på stan min dotter och jag gick på på en av stadens kinarestauranger för att äta lunch på tu man hand. Så mysigt och dotra min var på så gott humör. Hon är en pratsam och framåt liten tös som gärna hälsar på och pratar med människor hon träffar. Tyvärr är det långt ifrån alla som ens bjuder på ett hej tillbaka.
 
 
 
 
När vi satt vid bordet och precis hade påbörjat vår lunch passerade en kvinna dottern hälsade så glatt på. Hon stannade vid vårt bort, tittade på dottern och hälsade tillbaka. Verkligen såg den person som satt där vid bordet och så glatt och trevligt hade hälsat på henne. Konversationen mellan de två var snart igång. Båda frågade vad den andra hette och den underbara kvinnan presenterade sig som Yvonne. Hon dröjde kvar vid vårt bord och det var verkligen de två som samtalade.
 
Jag måste säga till Yvonne så glad jag blir över att hon bemötte min flicka så fint då det är långt ifrån alla som ens svarar på tilltal. Jag har verkligen så svårt att förstå att det händer så ofta att vuxna inte svarar på hennes glada hälsningsfraser. Det behövs inget mer, bara ett hej tillbaka. Man behöver inte stanna, inte säga något mer än bara ett hej. Nog är det tråkigt att många väljer att inte bjuda ens på det när ett barn söker kontakt.
 
När vi sedan skulle lämna restaurangen reste sig Yvonne från sitt bord och gick fram till dottern. I handen hade hon en guldtia som hon omsorgsfullt lade i min dotters hand och menade att den kunde hon köpa sig något för när hon gick ut på stan.
 
Människor som underbara Yvonne gör mig riktigt glad och jag är ännu glad och varm i kroppen över detta trots att kvällen är sen.
 
 
 
 

Tjejdag på stan

 bli 
Jag och dotra min har haft en riktigt mysig tjejdag på stan idag!
 
Vi började på förmiddagen på Lyxx där jag hade tid för några behandlingar, bland annat fix av brynen som jag alltid gör på denna fantastiska salong! Allt som oftast har jag dottern med mig.
 
Vi fortsatte på stan och gick i affärer, handlade lite nya kläder inför vårt kommnade utlandsresa bland annat.
 
 
 
Det blev ett besök på Hafva hos alltid lika trevliga Åsa!
 
 
Vi skulle hämta ut en 1-års present som vi fick i så vackra paket.
 
Hafva är den butik jag direkt kommer att tänka på när det är dags att köpa presenter till något barn. Butiken är alltid levande och utvecklas och det känns inte som att någonting råkar finnas i hyllorna bara av en händelse. Allt känns genomtänkt.
 
Vi fortsatte dagen med en lunch på restaurang, riktigt mysigt att sitta ner och äta i lugn och ro på tu man hand, dotra min och jag.
 
 
 
 
 
 

Skrivstund

 
Nu är det dags. Nu ger jag mig själv en skrivstund. Jag har längtat och jag har väntat. Jag tycker så mycket om att ge mig in i processen, att vara i och med mina ord, att låta orden flöda. Jag gillar verkligen den här resan jag gör i och med skrivandet och jag är glad över att något som varit så fruktansvärt jobbigt kunde utmynna i någonting som ger mig så mycket.
 
Det är ett verkligt skapande. Det är liksom ett skulpterande. Jag ställer mig på avstånd emellanåt och betraktar, försöker urskilja nyanserna som inte först kan förnimmas vid första anblick.
 
Det är meningen att jag ska skriva. Jag tror att det varit meningen sedan den gång började mitt skrivande liv.
 
 

På hemmaplan

 
Det har varit en hel del aktiviteter på sistone. Små utfärder med övernattningar. Tre 40-års fester på tio dagar. En trips till stugan med båttur till badstranden, flytvästklädda barn på bryggan som badar, bastar och fiskar om vartannat. Strålande sol och tandborstning vid bryggan.
 
Nu är vi på hemmaplan och jag älskar vårt hem ännu lite mer än innan. Jag är långt ifrån världens bästa på att hålla ordning och reda jämt och ständigt, men jag trivs så väldigt bra i det här huset. Det är rörigare på vissa ställen än jag skulle önska och jag har en hel del projekt att ta tag i, men likafullt är det ett hus och ett hem där jag känner mig riktigt hemma.
 
 
 
 
 
 
 

Värdefull

 
 
 
 
 
 
Och det gäller även dig-
glöm inte det!
 
 
 

Skrivlängtan

 
 
Jag känner skrivlängtan. Jag vill låta orden flöda, låta de bara komma, ord för ord, rad för rad. Jag har just nu så mycket inom mig som vill ut, ut, ut och formas till meningar i den text jag håller på att skapa. Den behöver omformuleras, omstruktureras och byggas ut.
 
Jag har en plan för fortsättningen och jag väntar bara på att få tillfälle att sätta mig ner och skriva vidare. Jag är så inspirerad att fortsätta. Jag tror på det jag gör och jag vet att oavsett vad detta kommer att utmynna i kommer jag att vara nöjd och glad över att jag har lagt ner min själ i mitt alster. Jag kommer att vara stolt och jag vet att jag kommer att ha både glädje och användning av texten.
 
Det finns både något härligt, härligt i skrivlängtan, men också något frustrerande. Det liksom kliar i kroppen av skrivlängtan.
 
 
 
 

Frisk och fri-om motion

 
Efter joggingrundan jag kom hem från för en stund sedan kände jag mig tillfreds. Jag känner mig tillfreds. Ihopsamlad. Grundad. Som att andetagen och jag håller ihop. Vi håller ihop. Andetagen följer mig genom hela kroppen. Följsamt.
 
Det är ombytta roller nuförtiden. Förut var min medicin att hålla mig borta från träningen. Faktiskt från motion överhuvudtaget. Vi gick inte alls hand i hand. Det var så mycket kompenserande och straffande. Det var ett slitande och dragande tills jag föll isär. För att överhuvudtaget bli frisk och fri behövde vi pausa och till viss del skiljas åt. För att kunna samla ihop mig. Kunna sopa ihop bitarna av mig själv, spillrorna, och kunna samla ihop allting i skyffeln och börja limma ihop. Det var helt och hållet nödvändig och utan att jag sade upp bekantskapen hade jag inte blivit frisk. Ibland måste man ta farväl för att möjligen kunna återses.
 
Idag är det ombytta roller. Det som var en av de starkaste vidmakthållande faktorerna till det ohälsosamma livet kan idag vara medicin. En väg mot välmående och inre lugn. Idag kan rörelse och motion vara min medicin mot stress och värk. På mitt sätt och inte allra minst-på ett nytt sätt.
 
 

Take care of your body

 
 
 
 
 
 
 

Plankstek och bokprat

 
Vilken trevlig kväll-och så inspirerande! I flera timmar har vi pratat, läst, ätit, druckit och delat med oss av erfarenheter och tankar min goda vän och jag. Lyssnat och pratat om vartannat. Kanske inte egentligen skrattat så mycket ikväll, men varit väldigt nära. Förtroliga och nära. Ja. det gillar jag. Och så trevligt det var.
 
 
 
Vi började med en helt delikat middag som min man hade lagat åt oss! Så, så gott! Tusen tack för att du bjöd tjejerna på plankstek ikväll.
 
 
Efter middagen har vi gått igenom den text jag har skrivit på mitt skrivarprojket som förhoppningsvis någon gång i framtiden ska kunna utmynna i en bok.
 
Någon gång vill jag kunna hålla en bok i min hand som jag och bara jag är författare till. Jag vet hur svårt det är att få en bok utgiven, men jag ska försöka. Jag skulle ångra mig så om jag inte skulle försöka. Om jag inte skulle lyckas vill jag ändå har skrivit detta. Tiden är inne och då kan jag inte välja något annat än att skriva klart.
 
Tack för ikväll fina vän!
 
 
 
 
 
 

Bilder

 
Förrsten, jag har tagit tag i det där med att framkalla bilder. Jag tackar för tipset om Crimson. Jag har gjort min första beställning därifrån och nu håller jag som bäst på med den andra. Fina bilder och snabb leverans var det. Jag ligger mycket, mycket efter i projekt bilder, men nu är jag på gång. Det är så mycket roligare med bilder i album än bilder bara i telefonen, datorn och kameran. Med tiden tycker jag att det bara blir roligare och roligare att fotografera och att fånga ögonblicken och detaljerna i det som sker.

Kvällsdate

 
 
Jag ser fram emot kvällens date här hemma med min fina, fina vän Sara! Hon har fått allt text i mitt manus (ja, jag vågar kalla det manus nu) och har läst igenom all text. Ikväll tar hon med sig sina tankar, frågor och funderingar och vi ska ses över en middag. Vi ska äta lite senare middag idag, bara hon och jag. Min man har lovat att förbereda middag till oss och jag vet redan nu att den kommer att bli helt, helt delikat! Ser fram emot denna kväll och jag vet att efter vår träff kommer jag vara än mer taggad att fortsätta mitt skrivarprojekt.
 
 
 

Trust yourself

 
 
 
 
Oftast har vi svaren inom oss själva.
Min magkänsla är många gånger väldigt stark.
De gånger jag har valt att gå emot den
har ofta inte slutat särskilt bra.
Numera vet jag att min magkänsla är min bästa ciceron i livet.
 
 
 

En fin dag

 
 
Idag har vi haft en så fin dag. Ännu en utflyktsdag med goda vänner. Idag bar det av mot Friluftsmuseet Hägnan. Jag gillar verkligen miljön där. Just nu pågår det Medeltidsdagar där. Vi var på plats före 11.30 och efter att ha gjort ett stopp på den fina presentbutiken i Kyrkbyn på hemvägen var vi slutligen hemma igen omkring 16-tiden.
 
Kan varmt rekommendera ett besök på Medeltidsdagarna-värt att se och uppleva för såväl liten som stor!

Dagens utflykt

 
 
 
Vi utflyktar vidare under sommarledigheten!
Idag besökte vi Bodens försvarsmusuem för att bland annat se
utställningen om Lasse-Majas detektivbyrå!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Friends

 
 
 
 
 
Idag har jag umgåtts med en så fin vän och hennes barn hela dagen tillsammans med mina egna juveler. Besök på Bodens försvarsmuseum och utställningen om Lasse-Majas detektivbyrå. Mer om det kommer inom kort!
 
 
 

Knäckig rabarberpaj

 
 
Idag gjorde jag Knäckig rabarberpaj till desert som avslutning på en mycket god grillmiddag. Jag piffade upp den med skivade jordgubbar. Jag gjorde en liten miss då jag rörde ner smör, grädde och sirap direkt i smeten utan att smälta alltsammans tillsammans i en kastrull, men det blev riktigt gott ändå. Nästa gång gör jag som det står i receptet.
 
Jag är inte alls sådär väldigt precis längre när jag bakar som jag var tidigare. Då var det stor perfektion och inga misstag tolererades. I mitt gamla förhållningssätt till bakningen hade jag förmodligen gjort en helt ny smet för att jag inte gjort helt rätt. Idag behöver jag inte det. Bra är bra nog.
 
 
(Bilden är lånad från www.ica.se)
 
 

Underbara vänner

 
 
 
 
Jag är så innerligt glad för de vänner jag har i mitt liv! Det finns så mycket kärlek i de stunder vi ses och i de samtal vi har. Att veta att det finns vänner som varit med under perioder när jag mått allt annat än bra, varit allt annat än social och inte heller varit helt lätt att umgås med-och fortfarande är kvar betyder mycket. Vänner med vilka jag kan vara och alltid har kunnat vara helt och hållet mig själv. Jag känner så mycket kärlek och tacksamhet till er.
 
Ikväll har vi haft en tjejdate, så mysigt och underbart. Innan dessa hade vi en familjemiddag, farmor och hennes man tillsammans med oss fyra. Jag tycker så mycket om att öppna vårt hem för våra nära och kära. Jag är verkligen glad, så glad för alla fina människor jag är omgiven av.
 
 
 
 
 
 

Gott av rabarber

 
 
Vi har massor av rabarber här hemma. Än så länge har jag inte gjort något av dem i sommar, men jag ska. Vanligtvis brukar det bli kräm eller paj, ibland i kombination med jordgubbar.
 

(Bild från Fotoakuten)
 
 Jag är sugen på att prova något nytt. Finns många recept på olika saker med rabarber verkar det som, kompott, chutney, pajer, kakor... Vad ska jag hitta på? Mottager gärna tips på recept på något rabarbergott!
 

När träningen blir osund

 
I gårdagens söndagsbilaga till Aftonbladet mederkade Hanna Kihlander, pressansvarig på ABK, Niclas Christoffer och David Clinton i ett reportage om ätstörningar. Mycket läsvärt och bilagan säljs med tidningen även idag!
 
 
Foto: Idag fanns ett fint reportage om ortorexi och anorexi i Aftonbladet Söndag. Där intervjuas jag, David Clinton & Niclas Christoffer.
 
Det handlar bland annat om att en livsstil med att äta rätt och träna som är vanlig bland många idag inte alltid är ett hälsotecken då allt fler far illa i detta. Antalet svenskar som insjuknar i ätstörningar har fördubblats senaste åren.
 
David Clinton, docent i medicinsk psykologi, som har bedrivit forskning kring ätstörningar i 30 år menar att utvecklingen inte alls bara är av godo. Han är den som forskar mest kring ätstörningar i vårt land.
 
- Vi har skapat ett samhällsideal som gör att människor får ett sjukligt intresse för friskhet. Det i sin tur kan förstås leda till allvarliga ätstörningar.
 
Han poängterar att man kan bli frisk från en ätstörning och slår fast att ju tidigare man söker hjälp desto godare är utsikterna för ett fullständigt tillfrisknande!
 
Jag kan varmt rekommendera att läsa hela reportaget och kan intyga-man kan bli helt frisk och fri!
 
 
 
 

Jealous people

 
 
 
 
 
Det här är värt att påminna sig om.
Jag har blivit varse om att det ibland förhåller sig så,
att människor behandlar varandra illa på grund av avundsjuka.
Jag har varit med om det själv och till en början kan det vara svårt att förstå,
till en början gör det ont, så ont, tills det går upp för en vad det egentligen beror på.
 
Avundsjukan är ingen ursäkt,
men dock en förklaring.
 
 

Festligt

 
 
 
Igår var det dags för 40-årsfest igen.
 
 
Massor av god mat.
 
 
Och såklart massor av jordgubbar på en fest mitt i sommaren.
 
 
Invigde denna nya klänning. Jag älskar klänningar och jag älskar turkost.
 
Det bästa med kvällen var ändå all värme som fanns i huset, all innerlighet och kärlek. Så vänliga och kärleksfulla människor och jag hade så många och så trevliga samtal. När jag kom hem kände jag mig bara vam inombords. Och glad.
 
 

Never give up

 
 
 
 
 
 
Nej, jag ger inte upp.
Ja, jag vet jag verkligen vill, ur flera aspekter.
Mer och mer.
Jag blir bättre och bättre på att våga,
att ge mig ut i det lite okända.
 
 
 

En enhetschef om sommarstängd ätstörningsvård

 
I samband med artikeln om sommarstängd ätstörningsvård som jag medverkade i fick också verksamhetschefen för psykiatrin i Piteå, Britta Frank, uttala sig.

 Några utdrag  från artikeln:

 Personalen behöver vila och återhämtning för att göra ett bra jobb". Så svarar Britta Frank, enhetschef vid psykiatrin i Piteå, på frågorna kring ätstörningsmottagningens reducerade sommarverksamhet.
Varje patient har en individuell behandlingsplan utifrån sitt vårdbehov. När den ordinarie behandlaren har semester finns enligt Britta Frank alltid ersättare.

- De flesta av våra ätstörningspatienter bedöms klara sommaruppehåll i behandlingen. Om enstaka patienter behöver samtalsstöd och matstöd under perioden med reducerad verksamhet erbjuds detta, säger hon.

På mottagningen ser man inte heller någon ökning av ätstörningsproblematiken under sommaren.


- Vi har ett jämnt flöde in under året. Vanligtvis finns en ökning under senvåren och innan jul.

Hela texten om detta kan man läsa här.


Jag tycker inte på något sätt att personalens rätt till och behov av semester behöver eller ska ställas mot patienternas rätt till behandling. Naturligtvis ska personalen har sin semester. Ingen tvekan om det, men i vilken annan typ av behandling för en så pass allvarlig sjukdom stänger helt och hållet under så pass lång tid? Och om man nu ser att det vanligtvis finns en ökning under senvåren, hur kan det då vara rimligt att stänga ner under sommaren?

 

Det som också gör mig ledsen i det här sammanhanget är att jag vet att patienter får höra att de ska söka hjälp akut om de går ner mycket i vikt eller får i sig under en viss mängd kalorier, och nämner en specifik kalorimängd för patienterna. Varför förstärka den fokus på vikt och näringsintag som många ätstörningspatienter redan har? Att dessutom nämna en siffra för patienter på det här viset, uppmanar snarare till att räkna kalorier än att få ett mer avslappnat förhållningsätt till ätandet.

 

 


Kalasar vidare

 
 
Snart åker vi iväg mot mer kalasande. Ännu en 40-års fest väntar. I eftermiddag och kväll ska vi fira två jubilarer på samma fest. Jag känner mig glad. Jag känner mig på fint kalashumör.
 
 
Jag känner mig verkligt levande.
 

Artikel om sommarstängd ätstörningsvård

 
 
 
Idag publicerades artikeln i Pite Tidningen som handlar om sommarstängd ätstörningsvård.
 
 
Foto: Robert Lundberg
 

Sommar och semester innebär frihet för många - men inte alla. När ätstörningsmottagningarna i länet reducerar sin verksamhet känner många att de tappar fotfästet, under en tid då kroppsidealen gör sig extra påminda.

Bara ben, tajta linnen och mer eller mindre avslöjande badkläder på stranden. Sommar och sol lockar inte bara av plaggen, tidningarnas bantningstips blir dessutom fler och ofta mer påträngande. En fullt frisk person kan tycka att det är jobbigt, men för en person som lider av ätstörningar är sommaren extra tuff.

Sommartid innebär också semester för de som jobbar på ätstörningsmottagningarna, vilket leder till reducerad verksamhet. Bland annat stänger dagvården helt under cirka två månader, där de som lider av sjukdomen vardagligen kan få hjälp och stöd med maten, träffa specialister och gå i gruppterapi.

- Steget att söka hjälp och ta emot hjälp är stort och sedan stänger de. Jag trodde inte att det var sant när jag själv gick i behandling, säger Jenny Larsson. Hon är ordförande för den ideella föreningen ABK:s (Anorexi/Bulimi-kontakt) avdelning i Luleå, som startade våren 2011. Föreningen finns på 19 orter runt om i Sverige och verksamheten syftar till att stödja personer med ätstörningar och deras anhöriga, arbeta förebyggande inom området samt påverka för bättre vård.

- Jag minns bara hur jag själv upplevde det när jag var sjuk. Från att ha varit under behandling dagligen under lång tid var det helt stängt. Det var en väldigt stor kontrast och för mig kändes det som att någon ryckte undan mattan under mina fötter, säger Jenny Larsson, som själv lidit av ätstörningar men numera är fullt frisk.

Baserat på egna och andras erfarenheter och sitt jobb på ABK är hon kritisk till ätstörningsmottagningarnas reducerade sommarverksamhet.

- Att få kontinuitet i behandlingen är viktigt, tappar man rutinerna kan man backa mycket. De som hör av sig till oss vill tillbaka till tryggheten, det finns en risk att de tappar det som är normalt. Vad är en normal portion till exempel? Det lägger för mycket ansvar på den drabbade. Framför allt stödet under och efter maten är viktigt, säger Jenny Larsson, och fortsätter:

- Vilken annan behandling av en så allvarlig sjukdom upphör under sommaren, frågar hon sig.

Hon nämner självmordsrisken, som inte är obefintlig, samt att ätstörningar inte bara omfattar maten vilket är en vanlig missuppfattning, utan ofta kombineras med andra typer av problematik, som depression, självskadebeteende och/eller ångest.


Föreningen märker av en tydligt ökad press under sommaren, då dagvården stänger, och kontrar med en sommarsatsning på utökad chattverksamhet, telefontider och snabba mejlsvar.

- Jag förstår naturligtvis att personalen behöver semester, men önskar att dagvården skulle ha öppet året om, eller åtminstone ha så kort uppehåll som möjligt. Kanske kan man slussa in annan personal redan under våren, det behöver inte vara ordinarie, säger Jenny Larsson, och fortsätter:

- Man ska inte känna sig utkastad och sviken. Vill man vara på dagvården och ha den chansen ska inte den dörren stängas.


Hon avslutar med en viktig lärdom - att man kan bli frisk.

- Att äta regelbundet och vara normalviktig är inte det enda med att vara frisk, det är att känna sig fri, säger Jenny Larsson.

Här hittar man artikeln på webben, där man också kan klicka sig in till inslaget som kommer från 24Norrbotten.

 

 


Intervjuer om sommarstängd ätstörningsvård

 
Imorgon kommer artikeln om sommarstängd ätstörningsvård att publiceras i Pite-tidningen, men redan idag rullar inslaget som 24Norrbotten gjorde om samma ämne i samband med detta. 
 
Det känns bra att media uppmärksamma detta, men naturligtvis hoppas jag att det inte stanna vid det. Jag hoppas på en fortsättning, en uppföljning och vill naturligtvis få till en förändring så att patienter som behöver och vill ha behandling inte längre ska tvingas göra ett så långt uppehåll bara för att det blir sommar. Jag vill att det ska skrivas och pratas om detta mer än det gör. Det behövs och det är ett problem som återkommer varje år. Hoppas nästa år kan se lite bättre ut på den här fronten.
 
Naturligtvis kommer ni att kunna läsa om artikeln här på bloggen!
 
 
 
 
 

Trevligheter

 
Just nu regnar det trevligheter över mig. Inte alls regnar som något man vill ska gå över. Mer som ett konfettiregn som jag står inunder samtidigt som jag leende tittar uppåt skyn. Jag känner mig glad.
 
Igår en 40-årsfest under vilken timmarna rusade fram i ett hiskeligt tempo.
 
 
 
Ikväll fredagsmys med Spa-tema med fina tjejer. Efter fot- och handbad surrade vi och åt av småplocket jag hade förberett.
 
 
Plockmat var förut någon svårt och gruvsamt. Idag kan jag verkligen njuta av det.
 
 
Just nu känner jag mig glad, tacksam och faktiskt snudd på upprymd.
 
 
 
 

Torsdagstankar

 

Igår träffade jag ju media för att prata om sommarstängd ätstörningsvård. Kommer såklart att länka till artikeln när den publicerats. Känns som det nog blir något bra av det. 24Norrbotten var också på plats. De brukar vara på hugget när det ska skrivas om oss i ABK.

Idag blir den en hel del presentinköp inför de tre 40-årsfester som  kommer inom loppet av 10 dagar. Det är sammanlagt fyra jubilarer som ska firas. Ikväll startar det med den första festen.

Jag hade tänkt en löptur på morgonkvisten eller nu under förmiddagen, men min kropp verkar vilja något annat. Igår kväll kände jag ganska likadant. Bara vara. Vara hemma och bara vara. Finnas till utan att springa. Finnas till utan att rusa iväg. Bara stanna upp en stund.


Om sommarstängd ätstörningsvård

 
I förmiddags träffade jag en reporter från Pite Tidningen för att prata kring ätstörningar och främst handlade det om när vården stänger på sommaren. En viktig problematik att lyfta fram och jag är mycket glad att den här reportern så gärna ville göra det.
 
En ätstörning tar inte semester. Den går inte på långledigt och pausar i takt med sommarstängningar. En ätstörning har inte sommarlov och njuter av sommarens alla glassar och sitter på en brygga med tåspetsarna i vattnet. Det är en sjukdom som snarare är svårare att vara drabbad av under sommartid, dels då behandlingar och vårdkontakter inte alls är lika tillgängliga och dels då vi är, och förväntas ska vara, betydligt mer lättklädda än vanligt. Aktiviteter som sker under sommaren kan vara ångestladdade i sig som besök på stranden och grillkvällar med kompisar och familj.
 
En ätstörning tar ingen semester precis som många andra sjukdomar inte gör. Jag känner dock inte till behandlingar av andra sjukdomar som helt och hållet tar en så lång paus under en del av året.
 
Stängt. Välkommen tillbaka i augusti. Vilken annan patientgrupp ombeds komma tillbaka för behandling när semesterperioderna är slut?
 
Jag önskar så innerligt att det inte vore så här, att en patientgrupp som kan ha så svårt att be om hjälp vänds ryggen till, att personer som en gång valt att fatta den utsträcka handen sviks för att sommaren är här.

Ljuva ledighet

 
 
 
Jag njuter av ledigheten och att vara tillsammans med mina nära.
Jag njuter av utflykter i vår stad, vår sommarstad som verkligen vaknar till liv när solen kommer fram.
Idag spenderade vi några timmar vid poolen i avsaknaden av riktig högsommar värme,
men i sällskap av solsken.
Barnen badade, en länge, länge och den andra bara en kort stund. Han blev så frusen att han tyckte att minigolf med mamma kunde passa bättre. Och hur kunde det komma sig att han var så bra och mamma inte alls lika bra, undrade han? Ja, säg det.
 
 
 
 
 
Den här bilden har jag lånat av min fina vän Marion som hon tog när vi nyligen utflyktade till en fin lekpark. Det var i den lekparken när jag parkerade mig i en fågelgunga.
 
Det är någonting med mig och gungor. Vi trivs ihop.
 
 
 
 
 
 

Om att ha en svacka

 
 
 
 
 
Det hör livet till.
Det brukar jag påminna mig om.
Svackor kommer, men jag kan också ta mig upp ur dem.
Jag har bättre och sämre dagar.
Det hör livet till.
Att acceptera att det är just så här,
att inte göra en stor sak av en svacka i livet
hjälper till att finna balansen igen.
 
 

Skärgårdstur

 
 
Dagens skärgårdstur ut till Klubbviken i Luleå Skärgård var mycket lyckad! Vi har verkligen inte haft bra sommarväder hittills, men idag ville solen lysa över oss nästan hela dagen, vilket jag naturligtvis tyckte var underbart en dag som denna. Det var inte på något sätt högsommarvärme, men med sommarens väder hittills befarande jag något mycket värre. Vi hade ändå vädergudarna med oss och det är jag glad över!
 
 
 
 
Det är något visst med att vara ute med båt, att se vyerna, känna vinden i mitt hår-det får mig att känna mig verkligt levande! Det är något med öppenheten, med allt vatten som breder ut sig var än jag fäster min blick. Det är en slags frihetskänsla som kommer över mig när jag är i allt detta.
 
 
Båtar i hamn. Det är något fridfullt över det. Gillar att se hur de ligger där på sina platser. På plats. Liksom förnöjsamt.
 
 
 

Snabbvisit

 
En liten snabbvisit här på bloggen. Idag har vi haft en heldag på Klubbviken i Luleå Skärgård. Vi åkte med sommarkyrkan för andra året i rad. Så perfekt att kunna förboka platser, slippa stå och köa vid kajen och inte riktigt veta om man kommer med eller inte. Mycket bra ordnat idag med massor av aktiviteter för barnen. Kubb, fotboll, tipsrunda, trampbåt och bad. En mysig dag har vi haft. Restauranglunch och jag åt en så god ceasarsallad.
 
Blev bara ett snabbt stopp hemma för middag. Nu bär det av igen-mot dansen!
 
 

Att välja rätt fokus

 
 
.....  kan vara en riktig utmaning-
men som bekant är allt lättare med en stor dos av motivation,
eller hur?
 
För mig är det en utmaning att se vad jag gjort och inte låta tankarna fastna
kring sådant jag ännu inte hunnit med,
allt jag har kvar att göra.
 
Det är en utmaning att se vad jag klarade av, uppskatta och vara glad åt det,
istället för att låta tankarna fastna kring sådant jag inte klarade av eller mäktade med.
 
Idag är jag glad över att jag har hunnit så pass mycket hemma
i arbetet med att rensa och röja bland grejerna i kontoret.
Det finns så mycket att gå igenom och så mycket att organisera.
Jag är på god väg.
Punkt.
 
 
 

Träningsglädje en måndag morgon

 
 
Nyss hemkommen från 45 minuters cirkelträning! Det tog emot lite först att stiga upp för att äta frukost innan träningen. Att träna på något sätt utan frukosten är inte min melodi. Jag tycker inte alls om det och kommer nog aldrig mer någonsin i mitt liv morgonmotionera utan att ha ätit. För mig i mitt liv, kanske delvis på grund av mina erfarenheter, känns det fel. Kroppen behöver energi för att orka. Min kropp vill inte motionera utan nytt bränsle.
 
När jag väl stigit upp kände jag mig bara taggad och på gång. Passet började utomhus med uppvärmning-i solskenet! Sedan körde vi på med en bana med åtta stationer, tre varv allt som allt. Vilken härlig start på veckan och nu är jag på gång. I gång.
 
Jag mår bra av att röra på mig. Jag gör mig av med spänningar och rensar tankar. Men det riktigt härliga är att träning idag inte på något sätt är ett kompensationsbeteende eller något jag gör för att kontrollera vikten. Det är ingen förutsättning för att kunna äta något extra och det är ingenting som bedövar jobbiga känslor. Det är en ren och skär må-bra-grej, ren och skär friskvård.
 
Jag tänker att jag är vän med träningen, men främst av allt handlar det nog om att jag är vän med mig själv.
 
 
 

Skrivarflow

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är inne i ett riktigt skrivarflow och jag älskar det! Jag älskar hur orden flödar ur mig och hur de liksom arrangerar sig i kombinationer helt av sig själv. Orden skapar sina egna meningar och jag är bara den som använder mina fingrar för att hjälpa orden på traven.
 
Det är lite samma känsla som när dikter formulerats som färdiga texter i mitt huvud,
nästintill helt färdiga att skriva ner på papper.
Det är som i de perioder när jag haft en bok på mitt nattduksbord för att kunna skriva upp ord
om jag vaknade mitt i natten eller när jag låg i sängen om kvällen för att sova.
De kunde komma till mig, helt nya ord, som en present sent på kvällen.
 
Nu skriver jag vidare.
 
 
 

Surrstund

 
 
Spontanvisiter är underbara!
 
 

Idag bjöd jag på laktosfritt från glassbilen.
 
 
I all enkelhet över ett par koppar kaffe och en glass satt jag och min fina vän vid köksbordet och surrade om ditten och datten medan barnen lekte ute. Så trevligt och mysigt. Barnen blev också så glada över att få lite fart på affärerna i sin loppisbutik som de har på gården. Tack Marion för att du kom och umgicks med mig idag!
 
 

Jag bara måste göra något

 
 
Ja, nu måste jag bara göra något åt den onda cirkel av huvudvärk jag är inne i. Den vill inte ge med sig trots försök med olika typer av tabletter. Nu ska jag istället börja med att ge den en omgång på andra sätt. Jag börjar idag med en lätt joggingrunda i 14 gradiga luften. Nog är det svårt att tro att det är 1 juli idag, men nog kan det ändå vara en bra luft för en runda. Jag tror, tror och hoppas att det kommer att göra gott för mig.

RSS 2.0