Bubblar av skrivarlusta


Det bara bubblar i mig av skrivarlusta. När jag är hemma igen ska jag skriva vidare på mitt bokmanus. Det är lågt mer än hög tid. Det måste skrivas färdigt. Det behövs göras. Jag har så mycket mer att berätta. Det måste skrivas. Jag längtar efter alla utskrivna sidor att läsa igenom och fortsätta med.

På bloggen vill och kommer jag skriva om mål med träningen och om hur jag tog mig ur det destruktiva tränandet. Jag har också en del att skriva om beröring. Om att bli fysiskt berörd av andra. Tänkt en del på det där senaste dagarna.

För övrigt tror jag på beröring. Att kramas mycket mer än vi faktiskt gör till exempel.




Vilken dag är det idag?


Nu. En känsla av dagvildhet. Ett bra tecken antar jag på att jag förmodligen ändå slappnar av.

Det tar sin tid varje gång när vardagens rutiner byts mot ledighetsrutiner. Även under ledighet vill jag ha både ledighet och planering. Viss struktur. Oftast en känsla av någon slags stress i början av en ledighet. Avsaknad av ramar. Nya måste skapas.

Lugnet infinner sig nu mer och mer. Kropp och själ alltmer i balans. Hittar det där flytet.

Några dagar kvar på sportlovet. Imorgon väntar besök hos den duktiga massören jag var hos tidigare i veckan.






Lättnad


Vilken lättnad! Idag är en bättre dag. Mindre värk. Inget illamående. Ingen yrsel. Massagen gjorde susen. Ska boka en ny tid till fredag eller lördag.

Skidåkning under förmiddagen. Joggingrunda under eftermiddagen. Det är en bra dag idag som avslutades med en helt underbar middag. God mat förgyller livet.

Hoppas ni haft en fin dag mina kära bloggläsare och vänner.




Deepak Chopra



Det närmar sig, en ny meditationsutmaning. Förra gången var jag med varje dag. Helt underbart. Rekommenderas varmt.

Bjuder på dessa ord idag. Väldigt talande och träffsäkra. Just precis så där är det tycker jag.

Kanske du också hänger med i nästa "meditation challenge"?


Running is like medicine


Häromkvällen sprang jag i mörkret. Och det slog mig att löpning (eller kanske ska kalla det jogging för mig) kan vara som medicin.

Ibland är jag som ett virrvarr av tankar och känslor. Hela jag. Ibland är det som att början och slutet inte kan hittas. Jag är inte kul att vara med då heller inser jag.

Jag begav mig ut på en kort runda. Kvalitetsmässigt för löpningen inte den bästa men för måendet en höjdare. Som medicin. Som terapi. Frustrationen kunde nästan springas bort. Jobbiga känslor kunde springas ifrån. Jag kunde andas ren frisk luft i mina lungor igen.

Och ingenting att göra med kroppen. Ingen tjockångest som måste lindras som förut. Ingenting sånt. Bara välgörande för psyket.

Som medicin. Som terapi.


Vilodag


Idag vaknade jag upp och var både illamående och yr. Ganska snart insåg jag att det hade med värken i nacke och bröstrygg att göra. Så fort jag tittade neråt stramade det som bara den i nacke och rygg och strålade längst ner mot ryggslutet. Illamåendet bara tilltog. Brännande smärta i bröstrygg.

Jag beslutade mig för vilodag och har bokat en mssagetid-snart är det dags. Hoppas på det bästa.

På förmiddagen tog jag en stilla skön promenad i solskenet. Blåsigt med vårvintervarmt.




Positivt tänk


Ta dagen som den kommer?


Det där med att ta dagen som den kommer är lättare sagt än gjort och jag har insett att det inte är så mycket min melodi, inte hur mycket som helst.

Naturligtvis välkomnar jag viss spontanitet i tillvaron, för det behövs för att förgylla livet, men jag föredrar god planering och struktur framför att bara ta dagens om den kommer. Ramar behövs. På morgonen vill jag veta ungefär hur dagen kommer att se ut. Hålltider och tydliga konturer. Framförhållning är bra för balansen i vardagen.

Jag välkomnar att vara i nuet och vara närvarande i det jag gör och där jag är. Men tillvaron vill jag ha strukturerad och planerad. Jag välkomnande det framför luddighet.

Det är en träningssak det där och inte helt lätt att upptäcka vad som är lagomt. Planering och strukturerande kan också gå till överdrift. Balans kan vara en konst att uppnå. Vägen dit handlar mycket om att se sig själv för den man är och ge dig själv det man behöver och mår bra av. Inte alltid helt solklart.

Idag njöt jag av denna fantastiska vy.






Magiska naturen och tacksamhet


Jag blir mer och mer tagen av det vackra i naturen. Jag måste stanna upp och bara beundra. Det känns i kroppen och det är stort. Sådant där stort som man kanske passerar utan att tänka på det om man inte är uppmärksam.

Jag minns den fantastiska känslan, liksom ett uppvaknande när jag verkligen blev medveten om mönstren på björkens stammar. Inte bara om dess färger, utan verkligen om hur de också såg ut. Färg, form och struktur. Fantastiskt.

Och jag insåg hur mycket jag passerat och hur mycket jag avskärmat mig från , sådant som egentligen är så väldigt stort.

Då mådde jag så väldigt dåligt och vaknade liksom upp och såg världen med nya ögon. Det där ögonblicket glöms aldrig bort. Tacksamheten kring mycket växer hos mig i takt med dagarna som går.

Jag är glad att jag lever.




Listor


Ibland är bara listor så himla bra. När de gör att tillvaron blir något mer överskådlig och strukturen blir tydligare.

Jag gillar struktur. Tyvärr är jag inte alltid som bäst på att skapa den för mig själv. Den suddas ibland liksom ut av allt görande, planerande och tänkande.

Då är listor bra. Tydliga och lättgripbara. Listor är att rekommendera för att skapa struktur någon gång ibland, men jag vill av egen erfarenhet ändå höja ett varningens finger.

Det kan också gå för långt. Men bara man är vaksam kan listor vara ett bra verktyg i vardagen emellanåt.


Pussel


Det där pusslet som jag tror att vi ibland ger fler bitar än nödvändigt. Kanske gör vi bitarna onödigt små och onödigt många.

Men det är en utmaning att pussla och få ihop bitarna på ett bra sätt. Att vålda gör ingen av bitarna gott och gynnar inte heller helheten.

Det är en utmaning att vilja göra mycket på timmar man har att tillgå, men desto bättre känns det när man får till det.

Att slå två flugor i en smäll kan vara melodin många gånger. Som ikväll, skjuts till kompis och träning och efter det en joggingrunda i närheten av dotterns träning för mig. Ett ganska kort men väldigt skönt kvällspass i nollgradig temperatur.



Med god planering och möjlighetstänk kommer man långt.




Colours make me happy


Jag älskar glada färger! Att välja färgglatt kan göra en trött och halvgrå dag gladare och roligare.

Idag väljer jag lila, älskar lila och trivs verkligen i den färgen.

Har du märkt det, hur lite färgglatt i omgivningen kan pigga upp?


 

 
 
 

Meditation challenge


Snart är det dags igen! Jag längtar! Tack till Jessica som håller mig uppdaterad om när det drar igång.

Kommer lägligt. Mediterandet och mindfulnessövandet har jag inte prioriterat på sistone. Saknar det.

Häng med på utmaningen när den drar igång. Du blir troligen inte besviken. Älskade det senast och kunde lyssna på dagens meditation flera gånger. Lovely.




En kväll med Malin Alfvén

 
 
Ikväll var jag på en föreläsning med barnpsykologen Malin Alfvén som jag läst några böcker av och även följt i olika tidningar ganska länge. Hon känns så klok och sund och jag har många gånger känt att jag delar hennes tankar och värderingar. Glad att jag fick möjligheten att lyssna till henne och möta henne i verkliga livet.
 
 
Föreläsningen "Älskade ungar - så härliga & så besvärliga" var helt underbarr och timmarna i föreläsningssalen gick i ett rasande tempo kändes det som. Jag är verkligen glad, glad, glad att jag gick på denna föreläsning ikväll.
 
Efter föreläsningen fick jag en pratstund med Malin på tu man hand. Den kan jag lova dröjer sig kvar i hjärtat än och säkerligen länge, länge till. Det var verkligen ett bra samtal och jag ska absolut skriva till henne och tacka för det.
 
 
 
 
 

Att göra något åt saken


Förresten, att verkligen göra något åt saken när något inte är bra, boka en tid någonstans för att må bättre är väl det bästa man kan ge sig själv när man inte mår bra, eller hur?


Underverk hos kiropraktorn


Helt fantastiskt att det kan bli så mycket bättre efter ett besök hos kiropraktorn. I förrgår kväll hade jag så ont att tårarna var nära och nu är det betydligt bättre.

Akuta problemet igår var en nackspärr och det var inte alls skönt när det revben som behövde sättas på plats fick sig en omgång. Öm och stel i nacke än men så mycket bättre!

Underverk kan man nästan tala om. Kroppen mäktade med många härliga kilometer på löpbandet igår kväll!


Födelsedag


Ett kort kvällsinlägg blir det bara. Jag är trött och har ont i nacke och rygg. Efterlängtat besök hos kiropraktorn imorgon.

Men jag har haft en fantastisk dag med många gratulationer och fina presenter.

Efter jobbet hade jag passande nog ett besök hos frissan varefter jag köpte min födelsedagspresent, den snygga cerise fåtöljen från Åhléns.

En fin dag och jag tackar alla som på något vis firat mig.


Jogg.se

 
 
För ett tag sedan registrerade jag mig på jogg.se och nu har jag fått rutin på att registrera mina pass där. Det är väldigt peppande och ger en bra stuktur tycker jag.
 
 
 
Jag noterar varje gång jag sprungit ett pass. Jag bryr mig inte om tiden, utan jag registrerar bara längden på passet och om jag sprungit på löpband eller utomhus.  Så länge det är peppande och till gagn för mig så kommer jag fortsätta.
 
Med min gamla inställning till träning och motion hade det här inte passat mig, men det fungerar bra i min nya sunda värld. Nya tider kan också innbära nya rutiner. När träningen blir ett tvång rekommendarar jag avhållsamhet, ett uppehåll, ja en lång paus. Var sak har sin tid.
 
 
 
 
 
 
 
 

Om människans kraft

 
 
Ikväll tänker jag på människans kraft att klara av så mycket mer än han/hon kanske tror är möjligt. Den tanke vi bär med oss är så viktig och också avgörande för utgången.
 
 
 
 
Jag har alldeles i dagarna skrivit en insändare om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och den debatteras just nu på nätet. Jag tror på vår förmåga att påverka och förändra.
 
Vi kan så mycket om vi bara vill och vågar. Så många gånger sitter det i modet. Modet måste vara störra än rädslan och en gynnsam vind måste råda, som orden lyder i en av mina favoritdikter som också kommit att bli väldigt betydelsefull för mig.
 
Jag tror på att våga. Jag tror på att tror att vi är nån mycket mer än vi ofta gör. Jag tror på att skrota den fåniga Jante-lagen som egentligen inte måste finnas om vi inte vill.
 
 

Walk away


Idag läste jag detta. Det handlar om styrka. Om insikt. Om mod.

Ibland måste man bara gå. Lämna något som är färdigt, lämma för att gå vidare mot något annat.


Fina ord


Idag vill jag tacka för fina ord jag får i kommentarer här på bloggen. Jag blir alltid glad när jag läser en kommentar eller får en fråga. Jag är verkligen glad över att mina bloggläsare som kommenterar alltid är så trevliga i tonen!

Jag har fått några frågor som jag kommer att besvara inom kort. Kom ihåg, våga fråga om det är något ni funderar över!

Ha en skön söndag!


Nästan som trolleri

 
 
Den där envisa huvudvärken håller i sig. I morse vaknade jag igen, omtöcknad och med huvudvärk. Jag hade bestämt mig för ett besök på gymmet, men när jag upptäckte den behagliga temperaturen ute bestämde jag mig för en runda ute istället.
 
Det blev en runda med inslag av tempoväxlingar jag inte kört tidigare i år och jag blev påmind om att jag orkar mer än jag tror. Tack F för pepp och coaching längs vägen. Jag vill framåt, men jag behöver också inse att det inte alltid går att springa med den där behagliga leende-på-läpparna-känslan.
 
 
 
 
Jag siktar mot Blodomloppet den 29 maj. 1 mil. Jag siktar mot det och jag siktar vidare. Jag utmanar mig själv och vill prova mina vingar på löparbanorna. Jag är redo för ett lopp och jag är inte rädd för tidtagning längre.
 
Jag mår så mycket bättre efter dagens runda. Det är nästan som trolleri. Som balsam för själen.
 
 
 
 

Saker att glädja mig åt

 
 
Det är sen fredag. Migränhuvudvärken från igår har hållt i sig under dagen och förvärrats under eftermiddagen och kvällen, för att sedan mattas av igen. Det glädjer jag mig åt verkligen. En befrielse. Inte över, men ändå lugnare.
 
 
 
 
Jag glädjer mig åt att min insändare som idag publicerades i både Kuriren och NSD har mottagits så väl och att jag fått så många fina ord kring den och fina ord överhuvudtaget idag. Det värmer. Det jag inte kände att jag kunde göra på något annat sätt, uppskattades av andra. Det glädjer mig. Jag glädjer mig också åt att texterna publicerades överhuvudtaget.
 
 
 
 
Jag glädjer mig åt att jag har njutit av glass med choklad- och lakritssås och några gelehjärtan för att min kropp ville ha det. Jag glädjer mig att jag kan njuta av det. Jag glädjer mig åt att jag lyssnar till min kropp och ger den det den vill ha. Det är helt okej och inget fel alls med en skål glass bara för att det är så himla gott. Kom ihåg det.
 
 
 
 
Jag glädjer mig åt en avkopplande stund i bastun. Skönt för huvudvärk och onda axlar och nacke.
 
Det är en härlig känsla att stanna upp och glädja sig åt saker, särskilt en dag som egentligen inte är alldeles bra ur må-bra-synpunkt.
 
Jag glädjer mig just nu åt att lyssna igenom musik jag gillar. Jag njuter till exempel av denna underbara.
 
 
 
 
Underbar.
 
 

Min insändare om vikariesituationen


Idag publicerades den i NSD, min insändare om den allt annat än problemfria vikariesituationen inom förskola/skola/fritidshem i Luleå Kommun. Extra roligt att den också kommer att kunna debatteras på webben.

Inget kan stoppa den penna som glöder.


Det är inte därför jag springer


Jag inser hur inpräntat det är i oss att vi tränar för att gå ner i vikt, hålla oss i form rent kroppsligt, för att vi ska bli mer slimmade. Som om det skulle vara det självklara skälet. Jag har blivit påmind om att det är så. Jag har ju själv tvivlat på att man kan träna av helt och hållet andra skäl. Men man kan. Jag kan och andra kan.

Jag springer och jag mår bra av det. Jag springer för livet och mår bra av det. Jag gör det för min skull och inte för utseendets skull. Inte för någon annans skull.

För några träningspass sedan fick jag frågan, "har du börjat märka något?" och i min tankepaus insåg jag ju att personen som frågade menade något annat än jag tänkte på.

"Har du gått ner i vikt?" Jag har ingen aning. Jag väger mig inte. Jag har ingen våg. Jag strävar inte efter det och vill inte ner i vikt. "Det är klart, du är redan så smal." Nej, jag är inte särskilt smal. Jag är helt normalbyggd. Jag måste inte höra det. Jag är en vuxen kvinna med former. Kvinnliga former som jag tycker om och trivs med. Ingenting jag försöker förändra.

Jag springer inte av sådana skäl.



 

 


Lycka!


Vilken lycka det är att se sitt barn få orken tillbaka allt mer efter att ha vart sjuk och orkeslös. Vilken lycka det är att se sitt barn börja få matlusten tillbaka och äntligen kunna börja äta igen.

Det värmer mitt mammahjärta och jag kan känna en lättandes suck inom mig närma sig.


När barnet inte äter

 
 
Som förälder känns det så grundläggande att barnet äter. Som förälder är man så mån om att barnen ska växa och må bra, få i sig all energi det behöver. Helst vill man att det ska komma av sig självt, att man inte behöver ägna detta så många tankar och att det ska vålla så mycket huvudbry.
 
Jag vill ha ett avslappnat förhållningssätt till mat och ätande. Inga förbud, inga förmaningar och inget tjat. Tjat lönar sig sällan och att barnet ska äta för att göra de vuxna glada tror jag inte heller på. Man ska äta för sin egen skull, inte för att behaga andra. Man äter sig mätt och sedan är det bra.
 
Maten får och ska inte bli något laddat ämne som man till slut inte vill beröra överhuvudtaget för att det just är så laddat. Mat ska vara något naturligt och ätandet likaså. Jag vill inte ha några förbud eller tabun kring mat och ätande, ät, lev, njut och må gott och dela inte in i dåligt/bra och nyttigt/onyttigt.
 
 
Jag tänker nog extra mycket på det här och är särskilt medveten om vikten av att inte göra ätandet och maten till något så laddat, då jag har erfarenheter av ätstörningar. Min syn på mat och ätande har förändrats med de erfarenheterna och jag ser kanske också risker som andra inte ser.
 
Oavsett detta så är det inte roligt när barnet inte äter. Det är inte roligt att som förälder se sitt barn måltid efter måltid lämna större delen av det som serveras och se sitt redan smala barn bli ännu tunnare. Den frustration som växer i mig och oron som kommer krypandes får jag jobba med på vuxet vis och inte låta bubbla ut vid måltiderna. Det gäller att ha is i magen och se att det kommer nya dagar. Vi kan förklara vikten av att försöka, av att få i sig, men tvinga går inte. Tvinga bör man heller inte. Däremot ha koll bör vi som vuxna.
 
Sådana här gånger är det så viktigt att ta hand om sina känslor på vuxet vis för sig själv eller vuxna emellan och att låta matpratet ske till största del utan barnöron. Barnprat hör hemma inför barnöron och allt annat får vänta.
 
 
 
 
 

Dagens reafynd


Dagens reafynd inhandlades på Hafva, butiken med de fina unika barnkläderna, genomtänkta leksakerna och unika ofta lokalproducerade presentprodukterna!

Superfin jacka från Snoozy!


Underbara goda mat


Numera mår jag så bra av att äta god mat. Bara njutbart. Bara gott. En riktig högtidsstund. Aldrig ens ett uns av ångest eller dåligt samvete.

Ikväll hade jag glädjen att efter träningen få äta en sådan ljuvlig god middag. Först en toast med favoriten löjrom. Sedan oxfilé på en bädd av wokade grönsaker. Underbart.


Ocensurerat från gymmet


Idag sådär trött och energilös på eftermiddagen. Men jag vet, att just att göra tvärtom ofta är medicinen. Efter pepp och lite eftertänksamhet begav jag mig mot gymmet och tog mig igenom 6 ganska tunga kilometer.

Exakt precis så här trött kände jag mig. En bild utan filter från Instagram, där jag också heter mindfulnessmamma, där jag ser precis lika utpumpad ut som jag kände mig.

Men ändå, efteråt- piggare och gladare.


Chokladbollens dag


Imorgon är det chokladbollens dag enligt mina barn och dessutom står det i almanackan också på morgondagens datum. Då är det väl så.

Idag skulle jag och dottern baka Leilas chokladbollar. Till en början var det bara jag som deltog och även i slutet. Litegrann där i mitten hade jag sällskap.

Nu har vi i alla fall ett gäng klara. Nu kan chokladbollens dag firad imorgon!


Inspiration och pepp

 
 
Fick ett trevligt mail från gymmet idag och valde direkt ut några favoriter som känns väldigt talande för mig och min relation till träningen:
 
  • Det enda dåliga träningspasset är det som aldrig blev av. – Okänd
  • Du får inte alltid det du önskar utan det du arbetar för! – Okänd
  • Tänker du att ett 20-minuters träningspass inte gör någon skillnad? Det är då klart bättre än ett 0-minters träningspass. – Okänd
 
Lite som jag tänker kring min löpträning. Varje kilometer räknas och en är bit på vägen mot målet.
 
 
Man kan så mycket mer än man många gånger tror. Det handlar om att bestämma sig.
 
  • Om du verkligen vill göra något, kommer du att hitta ett sätt. Om du inte vill, kommer du att hitta en ursäkt. – Jim Rohn
 
Ibland är det värt att fundera över om du verkligen, verkligen vill sträva mot det mål du satt upp dig själv? Eller önskar du bara att du skulle vilja? Det kanske är något helt annat du innerst inne vill för stunden och då är det snarare det du bör lägga ner tiden på.
 
 

Good Enough-tänk kring träningen

 
 
 
Yes, ni som läser bloggen vet vid det här laget att jag har kommit igång med löpning (eller kanske bör kalla det jogging), och att jag tycker att det är riktigt roligt! Det tycker jag verkligen och jag kan komma på mig ibland med att ha ett leende på läpparna när jag springer på löpbandet.
 
Ett avgörande skäl till att jag kan tycka att det är så roligt är jag säker på är hur jag förhåller mig till träningen. Hur jag tänker och känner kring träningen.
 
Jag har ett mål inför våren och det är att springa 1 mil. Det är längesedan jag sprang 1 mil och nu känner jag mig inspirerad och peppad att springa mig mot det målet. Jag vill och därför gör jag det. Jag gör det för mig själv och jämför mig inte på något sätt med någon annan. Däremot, jag inspireras och låter mig peppas av andra. Jag tar gärna emot tips och råd från andra, men jag utmanar mig själv. Det är jag som till sist är min egen personliga tränare och det är till sist mig själv jag ska lyssna mest till.
 
Jag behöver inte hela tiden göra lite mer, mer och mer och köra lite mer slut på mig själv. Jag kan gärna pressa mig lite och som sagt utmana mig själv, men det finns inte längre någon som helst tvångsmässighet och inga måsten. Jag väljer och jag är inte slav under träningen. Jag har befälet. Jag har tagit det tillbaka. Jag lyssar till mig själv, behandlar min kropp med respekt och har inte för avsikt att plåga mig. Det måste inte göra ont.
 
 
 
 
Så här glad var jag efter förra träningspasset. Jag strålade när jag gick mot bilen. Jag var så himla glad och stolt över mig själv över en prestation. Jag kände mig stark och pigg.
 
När jag springer känns det som att jag springer på den friska vägen, vidare, vidare och vidare på den friska vägen. Jag springer för friskhet och hälsa. Jag springer för välmående och styrka. Jag skulle aldrig kunna springa på det vis jag gör idag om jag inte vore just frisk.
 
Idag kändes det betydligt tyngre än senast. Det blev ett kortare pass än planerat. Men ändå, efteråt tänkte jag: "Det var tyngre än senast, men bättre än inte alls."  Idag var det just så här. Good Enough-helt enkelt.
 
Tro nu bara inte att det är ett måste att sträva mot att hitta tillbaka till träningen med en ätstörning i bagaget eller att börja träna är något man måste. Kroppen mår bra av rörelse, men var och en hittar sin form. Vardagsmotion är guld värt. Cykla, promenera, gå i skogen.
 
Jag trodde länge, länge att jag aldrig skulle kunna känna glädje på ett gym. Jag hade fel, men det tog tid och men många steniga snåriga vägar senare känner jag glädjen. Min kropp och jag i harmoni. Inte för att jag måste, men för att jag vill.
 
 
 
 
 

En glödande penna

 
 
 
 
Ikväll skriver jag i kapp med den glöd som brinner. Jag skriver ikapp med engagemang och tankar för sådant som jag brinner för, kämpar för och tror på.
 
 
 
 
 
 
 
Ikväll känner jag att ingenting kan stoppa en glödande penna.
 
 
 
 

Inspiration och skrivarlusta


Jag har en hel del uppslag på ämnen att skriva om. Sådant som behöver skrivas om. Det står på kö och väntar på sin tur.

Det kommer snart inlägg om att träna med en ätstörning i bagaget, hur jag hittade (tillbaka?) till träningen och om att träna av helt andra skäl än vad endel andra ibland tycks tro.

Lusten att skriva klart det bokmanus jag påbörjat är stor. Idag vågar jag skriva ut ordet, bokmanus. Det är min tydliga plan. En dag ska det bli en bok av det jag skriver. En dag.




Halvdagsjobb


I veckan blir det några dagars halvdagsjobb då dottern är sjuk. Långdraget var detta med halsont och feber. Tröttheten hos henne är stor.

Försäkringskassan kallar denna månaden för Vabruari och jag instämmer. Verkligen många verkar vabba nu.

För övrigt tycker jag det är skönt att jag inte stressar upp mig för detta vabbande. Är hon sjuk så är hon. Jag kan bara göra vad jag kan för att det också ska flyta på så bra som möjligt på jobbet också.


Piggare och gladare!

 


Jag valde att bege mig mot gymmet för en stund på löpbandet.

Jag tänkte så här, antingen sitter jag hemma och är trött och låg eller så gör jag något för att bli piggare. Sällan blir jag piggare och gladare bara genom att slappa. Det brukar vara bra att göra lite tvärtom.

I år har jag inte tidigare sprungit 6 km non-stop, men idag gjorde jag det.

 

 
 
 
 
 

Kände mig helt slut, men så nöjd efteråt. Nu är jag piggare, gladare och inte alls längre det minsta låg.

 

 

 

 

 


Springa mig pigg?


Sitter och grunnar på om jag ska bege mig iväg på gymmet eller inte? Känner mig trött och lite låg till mods så där. Inte krasslig, bara just trött och låg.

Gillar den här bilden. Orden. Ligger mycket sanning i dem.



Detta dåliga mamma-samvete

 
 
Tålamod. Jag önskar jag alltid hade långt tålamod. Alltid sansad, lugn och tålmodig. Att jag aldrig tappade fattningen och humöret. Alltid behöll kontrollen över mina känslor.

Det blir tvärtom ibland och kvar stannar bara en klump i magen och malande skuldkänslor. En del av föräldraskapet möjligen, men det vill jag vara utan.
 
Ibland händer det jag inte vill ska hända. Plötsligt  var jag inte herre över mina egna känslor, utan jag reagerar på ett sätt som jag verkligen inte vill göra. Jag höjer rösten. Barnet tycker att jag skriker. Ur min mun kommer en svordom. Jag bara reagerar, utan att riktigt tänka mig för innan.
 
Jag som inte vill skrika. Jag som inte vill svära. Jag ogillar det verkligen. Så in i nordens mycket ogillar jag det. Det fanns skäl att reagera, men inte så här. Den där känslan inombords, det är den som talar om om det blev rätt eller fel. Och det här blev fel.
 
Såklart det kan finnas förklaringar. Jag var hungrig som bara den och när min mage skriker sjunker min toleransnivå otroligt mycket. Men dock ändå, en förklaring men ingen ursäkt.
 
 
 
 
 
 
Först är den där hårdaste figuren särskilt framträdande och klumpen i magen är enorm och skuldkänslorna många och starka. Efter ett tag kan den vänligare figuren på någon syl i vädrer, trots allt. Trots allt är jag inte mer än människa och alla kan göra fel. Så även jag.
 
Men hur som helst. Det här dåliga mamma-samvetet gör så in i nordens ont.
 
 
 
 

Åh, alla dessa vackra träd!

 


Jag blir alltid lika tagen av alla dessa vackra vinterträd. De är så mäktigt och fantastiskt det här konstverken naturen skapar.

Snöbeklädda träd i olika de former. Endel stora och sträcker sig högt upp mot skyn och andra halvt omkullfallna, men ändå alla vackra på sitt sätt.

"Du säger det varje gång, mamma!" svarade sonen när jag pekade ut några vackra träd åt honom. Ja, så är det nog. Jag förundras aldrig mindre över vackerheten för att jag sett den förut. Har man väl upptäckt den och lärt sig uppskatta den, kommer man nog aldrig förbise den.

 

 

 


Hello friday!

 
 
Den här dagen började med en kort joggingrunda i den sköna morgonluften. Blev påmind om hur pass mycket jobbigare det är att springa utomhus än på löpbandet, kanske i synnerhet också i vintertid med en massa snö.
 
 
 
 
Uppfriskande och härligt var det i alla fall!
 
Är inne i en riktigt bra period. Harmoni, inspiration, motivation och en massa andra bra känslor har jag inom mig. Jag känner mig peppad inte bara inför löpning, utan även inför andra saker i min tillvaro.
 
Ha en skön helg alla bloggläsare och vänner.
 
 
 
 

RSS 2.0