Frihet med smör på fingrarna!


Vår son fyllde 10 år tidigare den här månaden. Jag skulle förbereda inför kalasen. När jag stod med händerna i bunken med smör väcktes minnen. Blandade känslor. Glädje blandat med lite ledsamhet.

Det var ingen självklarhet att förbereda chokladbollar inför barnens födelsedagar utan ångest. Det var ingen självklarhet att göra det alls. Det var gruvsamheter och ångestblandad födelsedagsglädje. Sådant som inte alls borde höra hemma på barns födelsedagar. Det var smuts bland sådant som skulle vara så skinande rent. Och hur mycket jag än försökte tvätta händerna rena från fettet som trängde in under huden (såklart hade jag fel) försvann inte det smutsiga.

Inte då. Men nu är det borta. Nu är barnfödelsedagar skinande rena och mina fingrar rör sig gärna långsamt bland smörklumparna. Lite extra långsamt och länge för att jag kan. För att jag vill. För att jag är fri.





Jeansutmaningen som får mig att tappa andan!

 
 
Olga Rönnberg, ett namn som jag läser om här och var och som jag förstått många inspireras av. Hon driver en blogg på MAMA som verkar vara väldigt populär. Hon är personlig tränare med inriktning på gravida och nyblivna mammor. 
 
Häromdagen stötte jag på något som hon lanserat i sin blogg, nämligen en så kallad jeansutmaning. Vem som helst kunde delta i en 8 veckors utmaning och målet var att komma i ett par jeans man hade där hemma som var för små och som man ville komma i.
 
"Jag valde ut dem 30 som jag tycker är de mest framgångsrika, sedan får ni läsare  här på bloggen och följare på Facebook rösta på dem 3 av dessa 30 som ni tycker har lyckats bäst med att komma i sina jeans."
 
Så skriver Olga på sin blogg och att använda orden "mest framgångsrika" när det handlar om att komma i ett par jeans får mig att häpna. Att sedan andra människor ska rösta på den/de som har "lyckats bäst" är ju bara för mycket. Föga förvånande sedan att priserna kommer från Stadium som visat sig tycka om att använda magra modeller. Tävlingen består av massvis med före- och efterbilder och röstningsprocent. Bloggkommentarerna innehåller beröm och hyllningar till dessa kvinnor som kommit i sin jeans och människor är så imponerade!
 
Usch och fy och ve och fasa! Sådant här borde inte få förekomma. Vad är det framgångsrika i att komma i ett par jeans? Mammor/kvinnor av idag har nog med press på sig redan från olika håll och kanter på att komma i form och återse den form kroppen hade innan graviditeten. Är det att lyckas att på så kort tid som möjligt bli fit? Hur känns det för den som ser att knappt någon röstar på en eller inte blir uttagen bland de mest 30 framgångsrika i denna tävling?
 
Nej, tummen ner för företeelser som jeansutmaningen! Det finns alternativ till att haka på det här tåget. Det finns möjlighet att välja en annan väg. Glöm inte det. Och du är inte mindre lyckad för att du accepterar din kropp som den är och inser att en kropp förändras efter graviditet och barnafödande.
 
 
 
 

Tänkvärt om kroppen!


Nej, bloggen har inte slutet existera. Jag är bara inne i en mycket trött period när det stannat vid idéer. Orken är inte nog stor för att ta vara på inspiration som kommer ibland.

Idag kikar jag in med tänkvärda peppande ord om kroppen! Gillar dem starkt.

Det är en skön, skön känsla och en stor frihet att inte längre känna att smalhet är ett måste. Jag är okej även om jag inte klassas som smal. Jag är långt ifrån pinnsmal, men jag är betydligt mer tillfreds med mig själv nu än när jag var betydligt mindre. Att vara sådär tunn, mager, supersmal, var ju att faktiskt inte bejaka den jag egentligen är. Det var att fokusera på fel saker, att inte godkänna mig själv som människa, som den jag är och med den kropp jag har. Det där sista hänger verkligen ihop. Är man tillfreds med sig själv, varför skulle man då göra våld på sig själv och manipulera sin kropp att bli något den inte är?

Man duger som människa oavsett vilken kropp man har. Det är faktiskt så. Och jag upptäckte att jag hade fel. Jag var inget undantag. Inte du heller.






Arga fåglar-inget för flickor?


Idag gick jag på några affärer och tittade på barnkläder. Angry Birds-kläder finns det gott om. De allra flesta hittar man på avdelningarna nischade för pojkar.

På Lindex hittade jag tröjor med fåglarna på både flick- och pojkavdelningen. Häpnadsväckande faktiskt.

Av kläderna att döma passar de arga fåglarna för pojkar, medan söta fåglar passar bättre för flickor?


Sommarläsning och boktips

 
 
I sommar har det blivit en del läsning och jag har två böcker som jag varmt vill rekommendera!
 
Den första är Bara ett barn skriven av Malin Persson Giolito. Det var en riktig sträckläsarbok som jag hela tiden ville läsa vidare i för att veta fortsättningen, men samtidigt ville jag att den aldrig skulle ta slut. Jag ville läsa mer, mer, mer.
 
 
 
 
Alex Andersson är en märklig unge. Han hamnar ideligen i nya slagsmål, har svårt att koncentrera sig i skolan och sitter och somnar på lektionerna. Han pratar knappt och säger han något så svär han bara. Men en dag upptäcker hans lärare något som får henne att slå larm. Hon tror att hon har förstått varför Alex har problem.

Misstankarna tas på största allvar. Alex tvångsomhändertas av socialen och polisen inleder en brottsutredning för att ta reda på vem det är som har behandlat Alex så illa. Sophia Weber, delägare på en liten advokatbyrå i Gamla stan, utses till Alex advokat.

Boken är verkligen gripande och lämnar knappast någon oberörd! Mitt expemplar av boken finns kvar för kommande gäster på Louis Colossos på Rhodos.
 
 
 
 
Nästa bok jag vill rekommendera är boken Gå din väg men stanna av Johanna NilssonGå din väg men stanna är en fristående uppföljare till Johanna Nilssons kritikerrosade debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden Vi får följa den nu vuxna Hanna när hon möter den stora kärleken, samtidigt som hon är som mest sjuk. Hennes krokiga vandring genom psykiatrin fortsätter. Mitt i allt detta blir hon styvmamma till två små barn.
 
Jag älskar hennes sätt att skriva. Jag älskar formuleringarna, orden, det precisa som är så in nordens igenkännande för mig varit i ätstörningens och ångestens klor. Det är så exakta beskrivningar hon får till. Boken fokuserar inte på siffror och vikten. Den fokuserar på känslorna, kaoset och vilsenheten. Hon tar fasta på vad det i själva verket kan handla om.
 
"Det onda hon gav sig själv tog bort det onda som själva existensen medförde. En liten stund i alla fall. En liten stund. Sedan måste hon börja om på nytt. Det kom ramar och regler, som ett försök att få stadga och hålla skavandet borta. Det blev många och långa punklistor. Det blev scheman för varje dag. Det blev tvång och måsten, regler för mat, vikt, studier, krav på att vra bäst för annars dög hon inte någonting till, annars var hon en Hannasopa."
 
 

RSS 2.0