Tack till alla som läser!

Vill rikta ett varmt innerligt kärleksfullt TACK till alla Ni som läser min blogg!
Jag känner mig tacksam för varje läsare.
De ord som ni lämnat till mig gör mig glad-och rörd!

Kärlek, värme och tacksamhet.

Ikväll har jag tacksamhet i kroppen, som en värme, som fysisk beröring, en slags upprymdhet. Jag tror helt och fullt på tacksamheten som en kraft som hjälper oss att må bra. Det finns en slags skörhet över tacksamheten när den visar sig från en människa till en annan. En slags nakenhet genom vilken jag tror att vi människor förs närmare varandra. Att våga visa tacksamheten är också att våga visa oss själva. Här och nu i just precis det här ögonblicket.




Idag har jag spenderat hela dagen med min kära mor i folkvimlet bakom ett bord där vi stått och sålt på en fyndmarknad. Inte gör vi det främst för pengarna, utan för att vi tycker att det är roligt. Vi får många timmar tillsammans, bara mor och jag. Även om det är många andra människor i samma lokal så är det vi två som är nära.

Det känns ju givetvis avlägset, den dag när jag och min dotter kommer att göra detta eller liknande tillsammans, men tanken känns liksom nervkittlande. Inte längre skrämmande att inse att tiden går. Inte bara det att varje ålder och var tid har sin tjusning-det finns dessutom något vackert med livets gång och hur generationer avlöser varandra. Det är som ett livets kretslopp, en livscykel, som jag på något vis blivit så mycket mer medveten om sedan jag fick egna barn.

Familjen är i sig ett väldigt vackert ord tycker jag-passande, mjukt och tryggt. Familjen är något som jag liksom vill ha i mina kupade händer, vagga den till ro. "Hem ljuva hem" brukar jag tänka när jag känner lugnet här hemma. Idag när jag kom hem till värmen och i ytterdörren möttes av barnen som jag inte träffat sedan igår kände jag bara kärlek. Kärlek, värme och tacksamhet.

Ögonen tårades och när min fina dotter som jag hade i famnen sträckte upp sin mjuka hand för att känna efter tårar frågade hon: "Vad är det för vitt?" Med våt fransrad fick jag förklara att det är mammas ögonskugga.




Klokheter från Jon-Kabat Zin

123_jon_kabat_zinn Jon Kabat-Zin


Lyssna till Kabat-Zins ord i klippet "As good as it gets".
Det är en fröjd att lyssna till hans röst som så väl passar in till de ord han säger. Första gången jag lyssnade till honom var på en DVD och lade på en gång märke till hur behagligt det känns att lyssna till honom.

Här berättar han lite mer om vad mindfulness är. Livet är alldeles precis just nu. Det är precis vad det handlar om.


Mindfulness för föräldrar

Mindfulness för föräldrar


Beställde häromdagen boken Mindfulness för föräldrar och fick idag ett SMS om att boken är skickad till mig. Kan med andra ord vänta den i början av nästa vecka. Tycker det är fantastiskt smidigt att beställa böcker från
Adlibris Bokhandel där man dessutom kan få leveransen fraktfri.



Så här beskrivs boken på Adlibris hemsida:

"I Mindfulness för föräldrar får du lära dig att se ljuspunkterna i den där vardagen som faktiskt är livet.

Mindful parenting är en föräldrafilosofi som hjälper dig att ta makten över den stundtals yllefiltsgrå vardagen. Den där vardagen då man inte räcker till, känner sig maktlös och ibland varken vet ut eller in. Felet vi vuxna ofta gör är att ständigt försöka ligga steget före, men då missar vi ofta det väsentliga - det som sker just nu. En liten hand i din på vägen till skolan eller ett stolt leende från treåringen som äntligen klarar av att klä på sig själv. Här får du verktygen som hjälper dig att göra annorlunda, att vara i nuet och inte någon annanstans i tankarna. Och genom att reflektera över din egen barndom kan du undvika att upprepa vissa mönster. Vad det till sist är frågan om är att våga släppa kontrollen och acceptera livet som det faktiskt är. "


Det är just det där jag vill komma åt med att sträva efter att vara fullkomligt närvarande i varje enskilt ögonblick, med barnen på jobbet och med barnen hemma. Om jag är kvar i det som hände eller om jag i tankarna är på det som (kanske) kommer sedan kan jag omöjligt vara här och nu fullt ut-och det är då jag kan missa allt det stora som sker just nu. 

Jag brukar säga att det är det lilla som faktiskt är det stora. De där små, små nyanserna av väsentligheterna i livet. Vi kanske missar det där underfundiga leendet som står för något mycket större än det höga skrattet, om vi inte stannar upp och ger hela vår kropp och själv till nuet.


Tack kära motvind

Blås upp du motvind-du påminner mig bara om hur glad jag ska vara för medvinden.
Tack kära motvind för allt motstånd du gett mig så att jag kan känna hur jag skjutsas framåt även när det är helt stilla. För att inte tala om känslan av medvind-glädjen över medvinden. Jag är inte rädd dig längre.



Duktighet och Good Enough





Det är okej att inte vara bäst på allt. Ja, så är det. Det är okej att inte vara bäst på allt. Om vi säger det till oss själva då och då kommer vi allt mer känna att det faktiskt är så. Att samla på sådana här ord gör mig gott. Spara dem som små urklipp, kanske plasta in några, lagra några i mitt huvud för att plocka fram när jag vill det.

Det är faktiskt till och med okej att inte vara bäst på någonting alls överhuvudtaget. Det behöver absolut inte under några omständigheter innebära att inte vara duktig, att inte vara bra på det jag gör. När är man egentligen bäst? Är det bäst att vara bäst? Är det förresten duktigt av oss att vara så himla duktiga hela tiden?

Det allt egentligen handlar om är, tror jag, att vara oss själva. Vara sanna mot oss själva. Inte vara så hårda och dömande. Det är okej att bara vara. Ta in hur det är just idag. Hur det är idag är bara hur det är just idag och säger inte alls alltid särskilt mycket om hur det kommer att vara eller hur det kommer att gå imorgon. Eller nästa dag eller dagen efter det.

Jag tycker om att tänka Good Enough.
Good enough är bra. Good enough är bra nog.

Vill varmt rekommendera boken Good Enough-bli fri från din perfektionism av Elizabeth Gummesson.


Rickard Wolff och månskäror

En bra dag. På väg hem ikväll ser jag fullmånen på håll men ändå så nära.
Så ovanligt stor, så vackert och skört på något vis på samma gång. Annars är jag särskilt svag för månskäror, bara ordet i sig tycker jag väldigt mycket om, månskära.

Det finns så mycket vackert nära. Vi behöver knappast leta, bara se oss omkringen aning, kanske höja blicken något.

Jag minns när jag plötsligt en dag blev så där riktigt medveten om björkarnas trädstammar och inte längre bara såg en massa träd när jag passerade dem-om ens det. När det gick upp för mig att björkarnas trädstammar faktiskt är vita med svarta fläckar av olika form och storlek förstod jag också hur mycket det finns att se nära, sådant som vi tyvärr missar i farten. Vita, inte helt kritvita, med svarta, ibland gråsvarta eller melerade, oregelbundna fläckar i olika former och storlekar. Så häftigt egentligen.

Rickard Wolff och jag i bilen körandes mot fullmånen. Jag som lyssnar på hans ljuva stämma till låtar som Älskar dig, älskar dig alltid.  Makalöst vacker. Lyssna på den om du har möjlighet. Lyssna på honom och Solkräm.

Här är texten i sin helhet:

"Kära elev i avgångsklassen: Använd solkräm.
Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm.
De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan
resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga
erfarenheter. Jag ska dig mina råd nu.

Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå
inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar.
Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och
minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som
låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika
tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär
lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi.
De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådan du aldrig ens brytt
din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg
tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung.
Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte nån som är
vårdslös med dina. Använd tandtråd. Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland
ligger du före ibland efter.

Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.
Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar.
Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.
Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked. Stretcha!
Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De
intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle
göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet
det fortfarande inte.
Få i dig mycket kalk. Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom
är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske får du barn, kanske inte
Kanske skiljer du dig när
du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du
fyller 75
Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte
heller för kritisk.
Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den,
eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin
kommer att äga. Dansa. även om du bara kan göra det i vardagsrummet. Läs
instruktionerna, även om du inte följer dom.
Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful.

Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid.
Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och
troligen dom du kan lita på mest i framtiden.
Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa.

Arbeta hårt på att minska avstånden både geogarfiskt och i huvudet, för ju
äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung.
Bo nån gång i en storstad, men flytta innan du blir hård.
Bo nån gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk. Res
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: priser kommer att gå upp. Politiker
kommer att luras. även du kommer att bli gammal.
Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna
rimliga, plitikerna storsinta och barn respekterade de äldre.
Respektera de äldre Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha
sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller
andra tar slut.

Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid
40.
Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom.
Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det
gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och
återanvända det för mer än det är värt.
Men tro mig vad det gäller solkrämen."

Hans röst passar så bra till den här texten och sättet han framför den på gillar jag. Lugnet.
Jag fastnar särskilt för en del av orden. Jag tycker om tanken att de talar till mig.

"Du är inte lika
tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär
lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi.
De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådan du aldrig ens brytt
din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg
tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung.
Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte nån som är
vårdslös med dina.

Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.
Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den,
eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin
kommer att äga. Dansa. även om du bara kan göra det i vardagsrummet.

Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful."

Här kan ni lyssna på originalet Baz Luhrmann - Everybody's Free (To Wear Sunscreen).


Ögonkakao och andra favoriter

Inredning är ett stort intresse hos mig. Det är bara det där med tiden, tiden... Men det är nog ändå så att det gäller att ta sig tiden till det som ger energi och glädje. I vardagen kommer sällan de där självklara luckorna över en då man känner att man verkligen har gott om tid. Oavsett vilket intresse det handlar om så handlar det om att ta sig tid.

Vi har nyligen gjort om hemma i vårt kök och jag är verkligen nöjd med resultatet. Ljust, vitt och luftigt med betydligt mer bänkyta än tidigare. Några detaljer som jag är särskilt nöjd med visar jag på bild här på bloggen.




Stringhylla Pocket  i svart med geishor i par som har sällskap av tre grå Iittala-lyktor. På raden längst ner två Lisa Larsson figurer som jag har fått av min mor. Skulle gärna vilja ha någon fler Lisa Larsson, varför inte en tax eller två ?





Äntligen en självklar plats för Olle Eksells kakaoögon! Svart ram mot vit vägg blev jag mycket nöjd med. Barnen frågar sig emellanåt om de där ögonen alltid måste stirra på oss?


Vänskap och kärleksförklaringar







"Mamma-jag tycker att du är fin!"
har jag fått höra av min dotter mycket på sistone.
Oj, vad det värmer och berör. Det berör så det känns långt inunder huden och jag kan nästan ta på stämningen, liksom beröra den med fingertopparna. Betrakta den och beröra den.

Ikväll vid sängkanten när jag stryker henne varsamt i håret, smeker hennes kinder säger hon "jag tycker du är fin". Jag svarar med att jag också tycker hon är fin och att jag är så glad att jag har henne i mitt liv.

"Mamma, hur säger man när någon säger så där?"
blir då hennes snabba replik.
"Tack, tack..." fortsätter jag och hon ger mig rätt.






"Vänskapen sträcker sig över år och avstånd. Den letar sig fram genom prunkande trädgårdar. Den finns."

De orden skrev jag på ett gratulationskort till en kär vän som jag och barnen var till för att uppvakta idag. Vi har inte setts på länge. Vardagen är full av bestyr och i perioder går dagarna och veckorna bara av farten. Sann vänskap blir inte ens kantstött av att vännerna inte ses på ett tag. Dekoren är lika vacker som senast när den väl nås av strålkastarljuset igen.


Acceptans

Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än kan vara utan att undvika, fly, försvränga eller döma den – hur jobbigt det än kan vara, både den yttre verkligheten runt omkring, som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner och ovänner och den inre verkligheten som kan vara olika tankar och känslor.

Jag tror på acceptans. Jag vet att acceptans kan ge ro.

Begreppet acceptans
är huvudtemat i psykologen Anna Kåvers lilla bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Jag har själv läst den och kan varmt rekommendera den.





Här finner du mer intressant läsning om boken och acceptans. Vinner gör den som slutar kriga tycker jag är en bra rubrik på artikeln. Det är så sant, så sant när det handlar om detta.

Jag tror på acceptans, att vara med mina känslor och tankar istället för att kriga mot dem. Att vara med dem istället för att försöka få bort dem-även om det inte är tankar och känslor jag tycker om. Jag kanske helst av allt inte ens skulle vilja ha dem överhuvudtaget, men oavsett om jag försöker få bort dem eller inte kommer de att finnas där. Det jag däremot lärt mig av erfarenhet är att de snarare ökar om jag försöker få bort dem-om jag inte låter dem få finnas. Om jag intar ett accepterande förhållnignssätt kan jag istället bidra till att de blir allt mindre besvärande. Bara vetskapen om detta ger viss ro i sig.

Istället för att kriga mot dem är det bättre att jag låter de få komma och gå, precis som moln som svävar förbi ovanför mitt huvud.


Prayer of the children

Lyssna, njut och låt dig beröras till The Prayer of the Children.
Historien bakom denna sång finns att läsa på Kurt Bestors blogg.



Can you hear the prayer of the children?
On bended knee, in the shadow of an unknown room
Empty eyes with no more tears to cry
Turning heavenward toward the light

Crying Jesus*, help me
To see the morning light-of one more day
But if I should die before I wake,
I pray my soul to take

Can you feel the hearts of the children?
Aching for home, for something of their very own
Reaching hands, with nothing to hold on to,
But hope for a better day a better day

Crying Jesus*, help me
To feel the love again in my own land
But if unknown roads lead away from home,
Give me loving arms, away from harm

Can you hear the voice of the children?
Softly pleading for silence in a shattered world?
Angry guns preach a gospel full of hate,
Blood of the innocent on their hands

Crying Jesus*, help me
To feel the sun again upon my face,
For when darkness clears I know you're near,
Bringing peace again

Dali cujete sve djecje molitive?
(Croatian translation:
'Can you hear all the children's prayers?')
Can you hear the prayer of the children?












Tankar kring måsten och borden i livet



Jag tror så här, att den tyngsta bojan är den vi själva sätter på oss.





Jag tror också att det det ok vi själva sätter på våra axlar är det tyngsta oket att bära.


Det finns så många måsten som är bojor i livet.
Det finns så många borden som är som ett tungt ok på våra axlar.
Om vi låter det bli så.
Om det låter det vara så.

I själva verket är måsten och borden något vi skapar, något vi faktiskt tillåter oss att ha.
Att ha kvar.

Vi måste välja-vill vi ha dem eller vill vi vara utand dem?

Jag tror på att byta ut alla man borde och man måste mot jag vill-i de fall jag faktiskt vill.
I själva verket är det väldigt lite i livet vi verkligen måste göra.

Förresten undrar jag om det ens är så att vi kan få bojor kring våra fotleder
 och tunga ok på våra axlar om vi inte tillåter dem att hamna där.


Barnskratt


En lediglördag med många barn omkring mig ger mig stor glädje. Att höra riktigt härliga barnskratt. Fulla av liv, spontanitet och lust. Glädjen i ett barns ögon när ett långt vackert pärlhalsband blivit färdigt. Stoltheten i att ha kunnat göra det helt själv. Se glädjen, spänningen och förväntningarna när barnen väntar på sina vänner. Entusiasmen när dörrklockan ljuder och de inser att nu är det dags att träffas.






Att ha barn omkring mig förgyller såväl arbetsdagar som hemmaliv. Det är en gåva faktiskt att få vistas med barn. En förmån.




Att dagligen få se barnen trä pärlband med lust och längtan.
Se pärlor träs med nya utmaningar,
olika nyanser av kunskap och färdigheter samlas på rad,
olika former av prövningar samsas
på livets halsband.


Serenity Prayer....


Denna text tycker jag är så rofylld och fin. Mycket tänkvärt i denna också.


Serenity Prayer


Läs också The Serenity Prayer som ackompanjeras av ljuv musik!
 Riktigt vackert och rofyllt!


Angels can fly...



Angels can fly because they believe they can



Morgonbloggar







Dags för lite morgonbloggning.

 Morgonbloggning -när jag smakar på ordet känner jag vilket vackert ord det faktiskt är.

"Vad ska du göra i helgen?" är en ganska klassisk fråga människor kan ställa till varanda inför helgen.
"Vad har du gjort i helgen?" är nog en minst lika klassisk fråga efter helgen.

Jag tänker så här.

Om vi redan innan helgledigheten hunnit ta vid har inplanerat varje dag, varje förmiddag, eftermiddag och kväll under helgens faktiskt bara två dagar-hur ska vi då ha möjlighet att ta dagen som den kommer?
Hur ska vi då kunna ta emot dagen och se vad den har att erbjuda oss?
Hur ska vi då ha tid och möjlighet att spontant bege oss till den vän som ringer och frågar om vi vill komma över på en fika?

Jag tror att vi ska dra ner på planerna med allt görande
och istället prioritera lite mer varande.





Känn rädslan men våga ändå

Tidigare inbillade jag mig att akupunktur är någonting som skulle göra väldigt ont, vara nästintill plågsamt. Jag trodde knappast att det var något jag skulle prova och att jag dessutom rent av skulle börja tycka om akupunktur-den tanken hade jag nog aldrig ens närmat mig innan jag provade akupunktur för första gången.  Det visade sig snart att jag hade väldigt fel på alla fronter.

I morse har jag varit på akupunkturbehandling ännu en gång, inte min första och inte den sista. Jag når sällan sådan fullkomlig avslappning som när jag ligger på britsen med nålarna i kroppen. Kroppen sjunker djupare och djupare ner i underlaget ju längre jag ligger med nålarna i kroppen och jag känner mig långa stunder fullkomligen här och nu.



Detta är bara ett exempel på att saker och ting inte behöver vara som man föreställt sig. Det behöver inte ens vara i närheten av vad man föreställt sig. Om jag inte gett behandlingsformen en chans den första gången den kom på tal hade jag gått miste om det jag får av den idag.



De här orden försöker jag bära med mig i vardagen att ha hjälp av i olika situationer där modet måste bli större än rädslan.  

Känn rädslan-men våga ändå!
Känns rädslan-men gör det ändå!






Här och nu...

 

När vi ägnar all vår uppmärksamhet åt här och nu
kan vi omöjligt i tankarna vara då
eller sedan.

 

 


Tänkvärt om barn...


Efter en kväll på en mycket bra föreläsning om förskolans nya läroplan vill jag dela med mig av dessa ord denna sena onsdagskväll. 

Ett barn

Ett barn som kritiseras ~ lär sig fördöma

Ett barn som får stryk ~ lär sig slåss

Ett barn som hånas ~ lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi ~ får dåligt samvete

Ett barn som får uppmuntran ~ lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans ~ lär sig tålamod

Ett barn som får beröm ~ lär sig uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel ~ lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap ~ lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet ~ lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat ~ lär sig att känna kärlek i världen


Dorothy Law Holte









"Hjälp mig att hjälpa mig själv" (Maria Montessori)






Vardagslyx!





Jag tror starkt på vardagslyx!
Att komma hem tidigt med barnen är vardagslyx för mig.
 Att vara. Bara vara.

Det är inte de stora sakerna som egentligen är de stora.
De är de små sakerna som vi ibland glömmer bort i farten.

"Mamma, kan du bygga lego med mig?
Mamma, kan du sitta med mig i soffan?
Mamma, kan du mysa med mig?"

Det är inte de stora sakerna som är det stora för barnen.
De är de små sakerna som vi ibland kanske inte tror oss hinna med.


Nya frisyren

Ett litet tjukik på nya frisyren...



(Här utan Carla Bruni-luggen)

Inte som Carla Bruni....

Jag har varit hos frissan idag. Kände redan när jag gick dit att idag måste det bli lite förändring.

Satt och tittade runt i några tidningar, såg en bild på Carla Bruni och konstaterade att jag vill inte ha en sådan lugg som Carla, alltså verkligen pannlugg. När väl klippningen var klar visade min duktiga frisör lite olika sätt jag kan styla frisyren på, däribland kan jag ha lugg, precis som Carla skojade hon.

Oj, vad annorlunda jag ser ut med lugg! Kul med lite förändring. Det är så lätt att fastna i hur det ska vara, att det inte kan vara si och att det inte kan vara så.



Afrikansk dans

Yes! Så roligt det är med denna afrikanska dans. Jag är så otroligt glad att jag tog mod till mig och började dansa. Jag blir gladare, piggare, får mer energi! En riktigt trött Jenny kan förvandlas till en pigg Jenny bara tack vare 1 ½ timme i danssalen. Det är så härligt roligt. Prova om du inte gjort det!

Afrikans dans-icke dock att förväxla med Afro-pass av de olika slag som olika gym har nu för tiden. Dessa är också roliga, men det är ändå så totalt helt olika.



För att kunna flyga

Jag fascineras av ord, av texter. Läsa ord, skriva ord, känna ord.
Det här är en text som jag bara älskar! Den betyder mycket för mig och tycker den är väldigt talande. Det är väl det här livet handlar om.



För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer


För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda 

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström


Ikväll är det återigen dags för dans. Jag dansar sedan denna termins början Afrikans Dans. Jag har känt mig lockad av det till och från när jag sett att det ska gå kurser, men som med en del annat jag blivit sugen på att göra stannade det vid en tanke.

Men inte nu.
Jag anmälde mig och med viss nervositet till trots gick jag dit första gången.
Jag kan lova att jag har älskat det sedan första stund!
Dessa 1 ½ timmar på måndagskvällarna gå så fort. 


För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer




Mindfulness

Mindfulness är ett förhållningssätt som gör att du kan ta vara på ögonblicket och få tillgång till dina fulla resurser. Du lär dig att minska din stress, att bli uppmärksam och att fokusera på det som är väsentligt.

Det handlar om att ägna all din uppmärksamhet, helt och fullt, åt det du håller på med just för stunden. Andra tankar kommer lätt och distraherar, men det gäller att inte låta dessa störa dig, utan bara låta de passera.

Lättare sagt än gjort-men med övning blir det lättare och lättare! Se tankarna som små fluffiga moln som svävar förbi ovanför ditt huvud.



Välkommen till min nya blogg!








Det är något alldeles särskilt att skriva de första orden i något som är alldeles nytt.
Att påbörja något alldeles från början.

Min blogg som ska växa fram här kommer att spegla mig med allt vad det innebär.
Varför då mindfulnessmamma? Att vara mindful i allt jag gör är ett mål jag har-att vara närvarande i det jag gör just för tillfället. Mamma är jag också-mamma till två barn och föräldraskapet är helt säkert något jag kommer att beröra här i min blogg. 
 
Barn är ju en stor del av livet självt. Jag vill ha barn omkring mig och har naturligt nog valt att både arbeta med barn och ha barn hemma. Underbart!

Livet är aldrig spikrakt, utan snarare kringeli-krokigt, ibland snårigt med hinder på vägen och visst finns det skäl till att vi väljer att leva på det ena eller andra sättet. Det finns med andra ord också skäl till att jag vill välja att "leva mindulness"-att vara här och nu, egentligen hela tiden.

Barn, föräldraskap, mindfulness, inredning är något av vad ni kan komma att möta här på min blogg! Varmt välkomna!

 


RSS 2.0