Bikinimode för 2-åringar!

 
 
Sommarsäsongen är här och affärerna fyller sina hyllor med sommarnytt! Barn som vuxna ska ekiperas, men ibland känns det verkligen som att det som hänger där till allmän beskådan definitivt är allt annat än lämpligt?
 
 
 
 
 
Bild: Lindex Online Shop
 
Eller vad sägs om denna skimmrande bikini med volangkanter från Lindex? Denna tycker man på Lindex är lämplig som badplagg från 1,5 år, eftersom den säljs från storlek 86/92. Jag hittar inte en rimlig anledning att ett litet barn ska bära denna kreation på stranden eller vid poolen, hittar du?
 
 
 
Jag skulle vilja ha veta hur de tänkte på Kappahl när de valde att lansera denna multifärgad bikini med folietryck i tyget för ett skimmrande intryckför flickor som drar en så liten storlek som 98/104? 
 
Bland alla Kappahls bladkläder är det mer ovanligt med klassiska baddräkter än biknis.
 
 
De säljer inte mindre än 8 stycken badplagg på nätet under namnet bikini. Var kommer logiken i att småflickor ens ska bära bikini?
 
 
 
 
En av H&M:s bidrag till denna bikinikavalkad för småbarn är en bikini med glittertryck och metallicband. Topp med knytbara axelband och volangkanter fram. Trosor med volangkanter runt om. Den säljs från storlek 92, alltså för små tvåriga flickor.
 
 
 
 
H&M erbjuder också småflickorna från 2-år en glittrig bikini som säljs i rosa och turkos. Toppen har knytdetalj på axlarna och trosan har en stor volang. När H&M för övrigt säljer både UV-kläder och rejäla baddräkter, varför göra på det här sättet och blanda in kläder som egentligen inte alls har något att göra på en barnavdelning?
 
 
Skärpning, H&M, Kappahl och Lindex!
 
 
 
 
 
 
 
 

Gårdagens Frisk och Fri


Gårdagens Frisk och Fri besöktes av en liten skara människor, men de som kom är jag verkligen glad att jag fick möta! Själva föreläsningen avslutades i tid, men alla dröjde kvar en stund, småpratade, reflekterade och ställde frågor. Jag hoppas att det var i givande för besökarna-det var det för mig!

Det var med ett leende på läpparna jag körde bilen hemåt i den soliga försommarkvällen! Det här känns så viktigt och så fantastiskt att få vara med om.


What is beauty?

 
 
Det här är en fantastisk video!
 
 
Läraren Neil Winton gav sina elever en uppgift, frågan var What is beauty?
 
Videon är en av studenternas svar på den frågan. På den klickbara länken ovan kan du läsa mer om vad uppgiften de fick gick ut på.
 
 
 
"Sometimes we are not teachers, but learners."
.

.
 
 
 
 

Älskade mamma

 
 
 
 
Idag är det mors dag, älskade mamma!
 
 
 
 
 
 
 
 
Så fantastiskt det är att jag har dig i mitt liv!
 
 
Jag är så otroligt glad att min mor och jag har så bra kontakt som vi har och att mina barn har just den mormor de har, en underbar mormor som de känner så stor trygghet i och hos. Både idag och igår har mormor ryckt in och funnits här i hemmet för vår son. Att hon funnits här, även om han haft kompisar hemma hos sig, har inneburit en trygghet både för honom och oss.
 
Jag vet att det är långt ifrån alla som har så bra och nära kontakt med sina föräldrar jag jag har, vilket också betyder att mina barn också har fantastisk konakt med sin mormor och morfar. Jag och vi är verkligen tacksam för detta.
 
Ikväll dyker min svärmor och hennes man upp här hos oss för lite fika, Bingolotto och umgänge! Då får vi en chans att fira även vår underbara farmor, den bästa farmor man kan tänka sig för våra barn!
 
 
 

Att möta svårigheter-ett sätt att ta sig framåt


Idag läste jag några ord som påminde mig om att det kan vara när vi upplever svårigheter vi i själva verket är på väg åt rätt håll, just för att det är dessa svårigheter vi behöver möta för att ta oss framåt. Vi behöver ta oss an det som är hinder i våra liv.

Mer om detta vid ett senare tillfälle. Tänker att detta har mycket att göra med att tillfriskna från en ätstörning.


Motvikt till Beach 2013-prat och skriverier!

 
 
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg Inför beach 2013 och jag är glad över all positiv respons jag fick efter att jag skrev den texten, både direkt på bloggen och från personer jag träffat. Jag ser ett stort behov av en motvikt till Beach-2013-prat och skriverier. Det här återkommer varje år, bara att sätta ett nytt årtal efter ordet beach, för fenomenet kvarstår från ett år till ett annat. Jag vet att människor påverkas. Jag vet att människor blir stressade av all denna hysteri, ja ibland går det så långt att jag vill kalla det hysteri.
 
 
Förresten så blev jag väldigt glad när en kille från Sveriges Radio ringde idag och berättade att de skulle göra ett inslag om det här med Beach 2013 och undrade om det var jag som bloggade under namnet Mindfulnessmamma! Ja, såklart det är jag! De hade läst min text och undrade om jag ville medverka. Så kanske det blir. De ville ge en motvikt till allt fokus som är just nu på att komma i form inför sommaren, äta rätt och träna. Mer av sånt, tack!
 
 
 
 
Glöm inte bort, glöm inte bort! Låt stå, låt stå!
 
 
 
 
 
Häromdagen pratade jag med en kvinna som kramade om mig och tackade för just den texten, en kvinna som också önskade att hon hade läst den innan hon åkte på sol- och badsemester med sin familj. Hon berättade om hur hon våndades inför besöken vid poolen, men ändå till sist bestämde sig för att klä sig i badkläder och bada med sin familj. För många är det en stor seger. Jag blir verkligen berörd av sådana här berättelser. Hon valde friheten istället för att låta sig bojas fast. Hon slet sig lös.
 
Jag vet att min vikt inte är hälsosam för mig, men jag finns ändå, fastslog en kvinna jag pratade med. Word.
 
Oavsett vikten och kroppen har alla lika stor rätt att visa sig lättklädda. Be inte om ursäkt för att du är du och för att du ser ut som du ser ut. Du är inte din kropp och du är inte ditt utseende. Du är du och du behöver inte göra någonting alls för att förbereda dig för att bada.
 
Skaffa dig badkläder som passar dig och din kropp-åk och bada och sola om det är det ditt hjärtas röst säger dig att du vill göra. 
 
Jag lovar dig, även om det tar emot att åka till stranden lättklädd så kommer du att överleva! Och en annan sak, nästa gång kommer våndan vara lite mindre.
 
 
Det tål att sägas igen, igen och igen.....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om att passa in


Tack Johanna Arogen för att du delade med dig av dessa tänkvärda ord häromdagen.

Verkligen tänkvärt i vår värld där vi så ofta får budskap utsända till oss om att vi bör förändra oss på det ena eller andra sättet.

Vi är redan! Vi är redan tillräckliga. Vi behöver inte vara annorlunda än vi är, vara smalare, mer vältränade, mer duktiga, mer ambitiösa, mer effektiva och så vidare. Så är det faktiskt, oavsett hur motstridiga känslor vi än ibland kan ha inom oss.


Mer respons angående kost, kropp och vikt

 
 
Igår valde jag att bemöta synpunkter jag fått kring synen på att vara smal.
 
När någon uppfattat ett inlägg jag skrivit bland annat som att jag på något sätt skulle lyfta fram smalhet som något skamligt eller som att jag får det att låta som att vara smal är något dåligt, ser jag inget annat alternativ än att bemöta det, då det är så långt ifrån mitt sätt att se på saken som man bara kan komma. Jag skulle aldrig komma på tanken att värdera en kropp utifrån hur den ser ut som bra eller dålig. Vårt värde sitter inte i vårt utseende eller i vår kropp. Det är en av de centrala grunderna i allt jag tror på och allt jag står för. Det är vad jag vill förmedla och därför måste jag bemöta det när någon påstår något annat.
 
Jag fick en fråga igår från en bloggläsare varför jag inte tog med hela hennes kommentar i inlägget från igår. Ikväll väljer jag att bemöta även resten av det. Det var just för att det var smalhetsbegreppet som bemöttes igår jag endast lyfte fram de delar av kommentarerna som belyste just det.
 
Orden från bloggläsaren var:
 
"Men det är inte sunt att vara för stor, barnfetma ökar och givetvis har det med en felaktig kosthållning att göra. De vuxna blir också större och större och det är ett allvarligt problem för vår folkhälsa.
Allsidig kost och en kropp som får vara i rörelse i balans med varandra, det är nyckeln."

Jag kan kort och gott säga att jag på inget sätt varken förr eller senare har förespråkat eller kommer att förespråka fetma. Jag tror dock på alla kroppars lika värde och ett samhälle med mindre fokus på vikt och utseende och mindre kroppsfixering. Jag tror också på en allsidig kost och en kropp som får vara i rörelse. Såväl mat, ätande och rörelse ska kopplas samman med lustfylldhet och sundhet.
 
Att bygga upp sitt ätandet genom ett indelande av livsmedel i bra/dåligt, nyttigt/onyttigt, rätt/fel, farligt/ofarligt skapar knappast varken lustfylldhet eller bygger på sundhet. Inte heller att tala om saker som att unna sig, förtjäna, synda eller att känna skuld kan gå hand i hand med ett avslappnat förhållningssätt till mat och ätande.
 
 
 

Skamligt att vara smal?

 
Efter gårdagens inlägg har jag fått en del kommentarer, både här på bloggen och på Facebook, mestadels väldigt fin och positiv respons. Jag vill dock bemöta några synpunkter jag fått.
 
En bloggläsare skriver:
 
 
Bra blogginlägg om man bortser från att du drar in ordet undernärd. Är man av naturen supersmal så är man lika bra som den modell du visar upp här. Jag ogillar starkt att det ska vara skamligt att vara smal eller att vara som den mulliga modellen. Alla är olika!
 
Ordet undernärd nämndes i sammanhanget när jag skrev om H&M:s plus-size modell som syns på bild nedan.
 
Jag skrev:
 
 
"Eller hur? Inget fel att tillhöra den gruppen naturligtvis, men vad då plus-size? En helt vanlig vacker kvinna! I en helt enastående vacker storlek, En kvinna som varken ser undernärd eller sorgsen ut som så många andra kvinnor i unga flickors kroppar som visar kläder för vuxna kvinnor, som inte sällan jämför sig och inser att de där kläderna kommer de ändå aldrig att kunna bära."
 
 
 
 
Ja, är man av naturen supersmal är man precis lika bra som den här modellen. Det är precis det jag brinner för, att vi behöver veta själva att vårt värde inte sitter i kroppsformen, kroppsstorleken, vikten eller klädstorleken. Vårt värde handlar om att vi är fantastiska precis som vi är och det har ingenting att göra med sådant som utseende överhuvudtaget.  Jag ogillar också starkt att människor känner skam för sin kropp och sitt utseende och jag står för alla kroppars lika värde. Ingenstans har jag och aldrig någonsin kommer jag att skriva eller yppa ett ord som handlar om att det ska vara skamligt att vara smal eller att se ut på något annat sätt. Utseende, kropp och vikt ska inte vara skamligt-inte för någon.
 
 
På Facebook fick jag bland annat följande reaktion:
 
Du får det att låta som något dåligt att vara smal, men att vara överviktig är en hälsorisk.
 
Återigen. Det är ingenting dåligt i sig med att vara smal. Jag kommer aldrig att kritisera någon typ av kroppar. Jag delar inte in kroppar i bra och dåliga. Däremot överdrivs inte sällan riskerna med övervikt och riskerna med undervikt hamnar i skymundan.
 
 
 
 
 
 

Pekpinnar, paleo, LCHF, bantingstips och sånt....

 
 
....  är jag riktigt urbota trött och less på att höra om och läsa om! Varför det då kanske någon undrar?
 
 
Jag ogillar pekpinnar kring mat och ätande för att jag vet hur mycket skada det kan göra och att det tyvärr är vanligt att de personer som allra minst behöver det tar åt sig av dem. Jag är trött på att höra om divserse kosthållningar där de beskrivs som det enda rätta och där samtidigt vissa andra alternativ utmålas som dåliga och fel. Jag tror inte på rätt och fel och dåligt och bra, dåliga samveten och skuld när det handlar om mat och ätande.
 
Jag är trött på bantningstips för att det spär på hela bilden av att det är så viktigt att vara smal, att se ut på ett visst sätt och att vi måste vara så medvetna om vårt utseende. Hela bilden som skildras är en verklighet där viljan att förändra sig själv och sin kropp skulle vara något helt naturligt. Något slags normalläge.
 
Det här med mulliga modeller och plus-size modeller. Var vänlig radera ut de begreppen och låt oss bara ha modeller som representerar alla möjliga kroppsformer och klädstorlekar.
 
Nog är väl ändå något riktigt tokigt när den här vackra kvinnan presenteras som H&M:s plus-size modell:
 
 
 
 
Eller hur? Inget fel att tillhöra den gruppen naturligtvis, men vad då plus-size? En helt vanlig vacker kvinna! I en helt enastående vacker storlek, En kvinna som varken ser undernärd eller sorgsen ut som så många andra kvinnor i unga flickors kroppar som visar kläder för vuxna kvinnor, som inte sällan jämför sig och inser att de där kläderna kommer de ändå aldrig att kunna bära. 
 
 
För övrigt kan jag avslöja att.....
 
 
 
 
 
... dagens mellis var en stod och god portion laktosfri vaniljglass med krossad choklad! Detta intogs med största njutning och utan något dåligt samvete överhuvudtaget, utan tanke på att jag förtjänade att äta det för att jag rört på mig si eller så mycket. Snarare bestämde jag mig för att inte ta en promenad idag när barnen tränade för att jag kände för att ta det lugnt. Det är inget fel med ett glassmellis en måndag, låt ingen få dig att tro det! Det är inget fel eller dåligt med att äta något sött då och då. Känns ingen skuld.
 
Dagens mellanmål representerar frihet i en burk och något som är så mycket mer värt än tappade kilon och illusioner av lycka över att äta bäst och att äta rätt. Vi är inte det vi äter. Vi är de vi är.
 
 
 
 
 
 
 
 

Till mina bloggläsare



Hoppas ni har en trevlig söndag runt om i landet! Jag tar det lugnt och funderar en del på ett kommande inlägg om träning, om träning efter tillfrisknandet från en ätstörning.

Jag känner mig glad över den kontakt jag med jämna mellanrum har med bloggläsare. Att nå någon med det jag skriver känns betydelsefullt och verkligen fint känns det när någon lämnar en kommentar som dröjer sig kvar hos mig. Senast var det signaturen JE som skrev en innerligt fin kommentar, tack för det!

Jag gillar att ha en dialog med er bloggläsare, svarar gärna på frågor och berättar mer om sådant som ni vill veta mer om. Fråga och önska gärna!

Ha en fortsatt fin söndag!

Kärlek och kramar!


Over-thinking och vad det för med sig



Igår läste jag de här orden. De träffade mig. Och som de träffade mig. Vilken sanning. Lättare sagt än gjort att inte fastna i detta, särskilt när man som jag funderar mycket, vill ha koll på läget och ha framförhållning. Men ack så viktigt.

Det där att vara i nuet, ta vara på nuet är så viktigt, men ibland så svårt. Just nu är ibland. Morgondagen vet vi inte mycket om, men att vara i framtiden i tankarna är lätt hänt. Men ack så viktigt att inte fastna i alla möjliga "tänk om".

Ibland är det själva tänkandet om tillvaron, grubblandet, som är det största problemet.


Kvällens 3 positiva


Nu är det dags igen. Jag tror att det skulle pigga upp i trötthets- och huvudvärkstider, att fokusera på något positivt mitt bland sådant som känns tungt. Det för något gott med sig.

Kvällens 3 positiva återkommer på min blogg då och då.

Det är är kvällen 3:

1. Hjälpsamhet. Till exempel att min pappa hämtade dottern från träningen när jag låg hemma och vilade.

2. Ett barns stolthet och glädje. Sonen sprang sitt livs längsta lopp och kom hem, glad och märkbart stolt.

3. Stöd och pepp. Min man är fantastisk på att stötta och peppa mig!


Sov gott! Det kommer jag att göra! Jag somnar med vetskapen att det finns guldkorn, trots att de kanske just nu är något svårare att finna. Därmed inte sagt att de är färre.




Var tacksam för den kropp du har.....

 
 
.... och var nöjd med den du är! Du är bra nog!
 
 
Jag lovar att den här videon kommer att beröra dig. Jag kan se den om och om igen.
 
 
 
 
 
 
Himmel så gärna jag vill vara med och göra något för att andra människor ska veta att de är bra just the way they are. Jag vet hur ont det kan göra en att tänka negativa tankar om sig själv och att inte vara vän med sig själv.
 
Värdet sitter inte i utseendet eller prestationer. Verkligen, verkligen inte och det kan inte sägas för många gånger. Periodvis får jag kämpa mot den där duktighetshetsen, fortfarande, trots att jag vet och med förnuftet är övertygad om att jag inte är värd mer för att jag gör mer och bättre. Men ändå. Jag behöver påminna mig om att jag är bra nog, för jag vet att mitt värde varken sitter i kilon, klädstorlekar eller prestationer och det har aldrig gjort det, på riktigt. Bara i mina tankar till den mildra grad att det blev en slags verklighet.
 
 
Ta dig tid och se videon, 4 minuter som kan bli betydelsefulla.
 
 
 

Stockholmstrip med marathon

 
 
 
Känns skönt att vara hemma i Luleå igen. Nu är det en dryg vecka tills nästa trip som sker tillsammans med hela familjen och den bär av till Stockholm. Där går Stockholm marathon av stapeln och jag och barnen ska vara publik.
 
 
 
 
 
 
 
Imponerad av marathonlöparna! 42 km är en otroligt lång sträcka att genomföra springandes. Mitt mål är att någon gång i mitt liv springa en halvmara, något som visserligen känns avlägset just i dagsläget. Men en dag, en dag ska jag göra det.
 
 
 

Inför beach 2013!

 
 
Idag kom det på tal, allt det som skrivs inför sommaren och den stundande badsäsongen. Tidningarna skriver om "beach 2013" och om hur vi ska komma i form och hitta bikini-formen. En person som jag pratade med berättade om hur hon påverkas av det som skrivs och hur hon stressas av det. Jag vet precis hur det kan vara att oroa sig inför sommaren, att vara beredd att avstå strandbesök med sina älskade för att slippa klä av sig och hur hemskt det känns att vantrivas i sin egen kropp.
 
Idag påverkas jag inte av det som skrivs. Jag vänder mig starkt emot de där beach-begreppen och tankesättet att vi ska förbereda oss inför badsäsongen. Jag stressas inte av den hets som stundtals råder över att vi ska komma i form. Jag har min kroppsform och jag tänker inte gömma mig själv för att det är sommartider, eller en gång till i livet skämmas över att jag är jag och ser ut som jag ser ut. Min kropp är min kropp och den tillhör mig. Vi hör ihop.
 
Jag blir däremot ledsen över att veta att många påverkas och att media låter det här få så så stort utrymme. Det gör definitivt mer skada än nytta för så många människor.
 
Dagens tips inför badsäsongen kommer här! Ta till dig det och ta fram den här bilden och påminn dig om att det här är bättre än bantnings- och kom-i-form-tipsen som media sprider.
 
 
 
 
 
 
När du tvivlar och när du tvekar om du har en kropp som är bra nog för att visas på stranden, påminn dig om detta. Kroppen är förresten inte till för att visa upp på stranden, den är inget attribut som är till för andra att beskåda. Du har inte din kropp för att behaga andra. Påminn dig om att du är bra nog och att din kropp tillhör dig och att ni är perfekta för varandra.
 
 
Kom ihåg, kom ihåg, kom ihåg!
 
 
 
 
 
Du behöver inte förändra något för att ha en kropp för stranden. Du har redan en kropp som är redo för att sola, bada och njuta av den stundande sommaren!
 
 
 
 
 

På svensk mark

Nu är jag tillbaka i Sverige. Tillbaka hemma hos mina älskade.

Jag har haft bra dagar i Izmir tillsammans med fina kollegor och tillsammans med vänner från Slovakien och Turkiet.

Fina upplevelser som jag bevarar som fina minnen. Många skratt, men också en hel del längtan efter mina älskade. En ovan situation att vara hemifrån så länge.

På flygplatsen rann tårarna. Jag har fått några riktigt fina vänner som jag verkligen hoppas återse här eller i deras hemland.


Blandade känslor hos ett mammahjärta

 
En klump i magen.
 
På måndag resser jag till Izmir i Turkiet tillsammans med tre underbara kollegor och jag vet att jag kommer trivas med mitt fina resesällskap. Jag kommer att träffa trevliga montessorivänner från Slovakien och Turkiet på plats i Izmir och jag kommer att få uppleva mer värme än jag gjort på länge. Jag kommer att få se en del av världen jag aldrig sett förut och jag kommer att få andas in ny luft och samla nya erfarenheter.
 
 
Men. Men. Men. Det är så mycket blandade känslor i min kropp just nu. En klump i magen. Jag kommer inte att träffa min underbara familj från och med måndag morgon till och med söndag morgon. Det är många dagar. Jag har aldrig, aldrig varit ifrån dem i närheten av så länge och min kropp skriker att det inte är det så det ska vara. Samtidigt vet jag att en här chansen kanske aldrig kommer tillbaka. Jag vet att jag kommer att få med mig upplevelser och erfarenheter som kommer att föra något gott med sig och att det kommer vara så underbart härligt att se fina mysiga vackra familjen igen.
 
Men ändå. Ändå känns det jobbigt. Och jag vet allt det där med att barnen kommer att ha det bra, att de är med personer de är trygga med under hela veckan, att deras pappa har full koll och att jag är helt trygg med att de sover hos mormor och morfar. Men ändå. Det är i mammahjärtat det känns. Det måste väl få kännas antar jag, bara känna och veta att jag överlever. Att försöka stilla mitt dåliga mamma-samvete så gott jag bara kan. En familj ska vara tillsammans och mina älskade är det bästa jag har. Längta och sakna är inte farligt i sig, men längtan och saknad kan göra ont. Även så här i förväg.

Säsongen lider mot sitt slut

 
 
Valborg och 1 maj spenderades i Kåbdalis. Nu lider säsongen verkligen mot sitt slut och vi har återigen följt naturens förändringar i Kåbdalis, från kallaste vitaste vinter till mjuka backar med partier med barmark och åkning i plusgrader.
 
 
 
 
 
 
Varje del av säsongen har sin tjusning, även om jag är mest glad i perioderna med mindre kyla. Jag älskar visserligen vinterns konstverk i form av till exempel vintervita träd, men det är även en stor charm att åka i backarna när såväl gräs som kvistar kikar fram både här och där.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hopp, glädje och besvikelse

 
 
Funderar en del över det där med bevikelse idag. Besvikelse kan verkligen göra ont. Riktigt, riktigt ont. En känsla av att jag inte vill vara med längre. För tillfället i alla fall. Så är ju dock inte livet. Man kan inte bara välja bort sådant som gör ont om man vill leva fullt ut. Att våga satsa innebär också att man kan möta besvikelse. Att försöka och att vilja något väldigt, väldigt mycket och försöka nå dit, är att också riskera att bli besviken. Men det är också att ta chansen att uppleva den stora glädjen.
 
 
 
 
 
 
Att våga prova, att våga satsa, betyder att man faktiskt har hoppet. Hoppet att lyckas, hoppet att det ska gå vägen, hoppet att nå målet man så gärna vill nå. Att hoppas innerligt och starkt kan kännas i hela kroppen, riktigt påtgligt kännas i kroppen. Och sedan, om det inte blir som man hoppats på, då slår pendeln över.
 
 
Så ont besvikelsen kan göra. Och jag tänker, visst måste den få kännas. Visst måste den få göra ont. Visst måste den få göra det, men ibland måste även jag påminna mig om att besvikelsen kan gå över, att en annan dag faktiskt kan vara den stora glädjens dag och att besvikelser faktiskt är en del av livet om man vill leva fullt ut.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0