mindfulnessmamma

Sin egen bästa vän?

Kategori: Allmänt, Må bra

 
Det här med att vara sin egen bästa vän, jag börjar tro att det är väldigt underskattat. Varför är det ingen som har sagt att det är just det jag ska satsa på helhjärtat i livet? Visst, en ska älska sig själv för att verkligt kunna älska någon annan (eller något sådant), först hjälpa sig själv och sedan hjälpa andra. Men att verkligen, verkligen satsa på det helhjärtat-det har liksom inte sjunkit in i mig förrän kanske nu.
 
Jag har haft det i ryggmärgen, att det är egoistiskt att bry sig för mycket om sig själv, att en liksom är ego om en tänker på sig själv. Jag har haft en tendens att sätta andra före mig själv. Nästan sett det som min livsuppgift att finnas till för andra, göra en insats, göra livet lite enklare för någon annan. Göra insatser där det behövs. Liksom lägga ner själ och hjärta i det. Det är viktigt för mig, medmänsklighet, stå upp för det jag tror på, försöka hjälpa, försöka förändra. Men, detta behöver inte stå i motsats till att vara mån om sig själv.
 
 
Kanske är det just det som här som är kärnan, att bli min egen bästa vän, lyssna in min egen inre röst och följa mitt hjärta. Vara sann mot mig själv, göra det jag vill och behöver, leva fullt ut. Som mitt hela sanna jag. Inget annat, bara det helt och fullt utan några som helst inskränkningar. Inte kompromissa med sådant som är högst väsentligt i mitt liv. Kanske är det så att det inte alls handlar om egoism, utan att bry mig om mig själv, ge mig själv kärlek och omsorg.
 
Jag själv finns alltid med mig, min kropp, min själ, mina andetag, mina tankar och mina känslor. Den kommer över mig då och då, känslan av ensamhet. Den här totala ensamheten. Som om ingen förstår mig. Ingen alls i hela världen. Många kan säkert känna igen sig i de tankarna och känslorna. Att med dessa i kroppen försöka omsluta sig själv med omsorg skulle kunna vara det bästa vi kan göra, att verkligen, verkligen lyssna in sig själv. Försöka förstå sig själv så mycket som bara är möjligt. Att ge sig själv den tillit en är förtjänt av. Att inte svika sig själv. Att vara sitt eget goda sällskap, oavsett om det finns någon annan intill en eller inte. Att bli sin egen bästa vän, behandla sig själv lika respektfullt och vänligt som en önskar att de en älskar mest blir behandlade. Det där skulle kunna vara de största gåvorna en kan ge sig själv. Med de gåvorna i sina händer kanske de största besvikelserna och de mest ledsamma stunderna blir betydligt lättare att vara i.
 
 

Mat är mat och en kropp är en kropp.

Kategori: Allmänt, Må bra

 
Ibland behövs det bara lite påminnelser-till många. Det är så många som kan få oss att glömma bort hur det egentligen förhåller sig. Från så många håll får vi höra annat och vi får inmatat i oss att allt är på ett annat sätt än det behöver vara och på ett helt annat sätt än det faktiskt är.
 
Okej, så här det. Mat är mat. Mat är inte skit och mat är inte skräp. Sluta benämn mat som skitmat och skräpmat. Mat är mat och skräp är skräp. Skit är just skit och inget annat. Mat är inte giftigt och mat är inte farligt. Mat är inget vi behöver förtjäna, mat är inget vi unnar oss eller något vi ska ha dåligt samvete för att vi ätit, oavsett vad vi har ätit. Mat är ingenting vi ska ångra eller som vi ska kompensera för. Mat är inte ren eller oren. Mat är mat och det är ingenting vi behöver hålla på och värdera, gradera eller klassificera. Kort och gott är mat just mat.
 
Så tar vi nästa grej. En kropp är en kropp. Kroppar är inte bra eller dåliga. Kroppen visar inte om vi mår bra eller dåligt, om vi lever hälsosamt eller inte. Till exempel har vältränad ingen kroppsform.  Det finns inga särskilda strandkroppar, bikinikroppar eller perfekta kroppar. Det finns inga kroppar som är fel. Tar vi på oss badkläderna och går ner på stranden är det klart så. Det finns inga kroppar som behöver få en ny form eller som behöver ha mindre rumpa, större rumpa, mindre lår eller plattare mage. Det finnas inga kroppar som behöver gömmas eller som vi ska skämmas över.  Det finns kroppar. Vi har en kropp, en alldeles fantastisk människokropp som med alla dess funktioner är fullkomligen enastående precis som den är, med allt den ger oss och med allt den kan och allt den är.
 
Bild:Pixabay.com
 
 
 
 

Vad har du gjort i påsk?

Kategori: Allmänt

 
Nu har påsken varit och frågan kommer, som så ofta efter en högtid (eller en helg)- vad har du gjort under påsken?
 
Så här är det, alla har inte varit någonstans, gjort någonting som liksom förväntas av en (verkar det som ibland!)-en del vill inte, en del vill men kan inte av olika anledningar. Hoppas för guds skulle barnen efter påsklovet behöver möta de där frågorna om vad de har gjort i påsk och vad de har gjort under påsklovet.
 
Jag har gjort en hel massa saker-men varken varit ute på isen, åkt skoter, varit i fjällen eller i en stuga och suttit och solat mot en husvägg. Däremot har jag upplevt saker som:
 
-klättrat i ett snöberg och varit Supergirl och haft besök av prinsessan Elma.
-jagat drakar som försökt tillfångata prinsessor.
-promenerat i snålblåst varvat med solsken.
-bakat en banankaka som bara jag här hemma tyckte om.
-haft besök av vänner och skrattat hysteriskt åt olika Snapchat-filter.
-gått på café med mina älskade tjejer.
-sett barnen klättra i träd.
-ett antal gånger varit rövardotterns mamma Lovis.
-varit lillasyster i familjen, varit fyra år och kunde allting själv.
-myst med de jag älskar.
-skrivit, yogat och skrivit om vartannat.
 
(Bild:pixabay.com)
 
Kanske inte det som förväntas som svar-men att vara Supergirl, jaga drakar och vara nära de en älskar, det är verkligen något som kan förgylla livet. Allt behöver inte kosta. Allt behöver inte finnas mil bort på platser en sällan besöker eller allt av värde syns inte i instagram-flödet. Det kan finnas ändå, vara väldigt betydelsefullt. Resor kan göras utan att egentligen förflytta sig till en annan ort.