Moulin Rouge


Ikväll sänds den på TV4 Film, den av mig så älskade filmen Moulin Rouge. Jag blir aldrig less, jag får aldrig nog.



Makalöst, sanslöst så bra den är! Så stark och så vacker på många sätt och vis. Så stark och känslosam. Skör och stark på samma gång.





Att sträva efter en annan kropp


Bantningar, dieter och ideal. Var vi än ser möter vi något som handlar om just detta. Löpsedlarna skriker ut sina uppmaningar med sina aggressiva fetstilta bokstäver, nyhetstidningarnas förstasidor på internet innehåller sällan bara en artikel om viktnedgång eller olika tips på hur man ska lyckas att tappa ett visst antal kilon på en viss tid. Ibland räknar jag hur många klick jag skulle kunna göra till exempel på Aftonbladet bara på förstasidan på sådant som handlar om just detta. Det är förfärligt hur många gånger jag kan räkna till ibland.

Ja, vi öses över med tips om hur vi ska lyckas, vi ska bli lurade att tro att det är så lyckat att gå ner i vikt fort, att komma i en viss kroppsform på en viss tid-att vi då är riktigt lyckade.



Ingen endaste människa som drabbas av en ätstörning har planerat eller önskat sig in i den långa kamp som sjukdomen kommer att innebära. Ingen hade kunnat tro att det skulle kunna innebära en sådan kamp att slita sig fri, att till slut bli vän med sig själv och sin kropp. Ingen drabbad har troligen kunnat ana vilken smärta som lurpassade bakom hörnet.

Tyvärr kan en ätstörning luras så övertygande i början, luras att få den drabbade att tro att den är lösningen på allt, att den bär på svaren på alla frågor som tidigare saknat svar. Den där smekmånadsfasen är kort, så kort och sedan kommer den aldrig mer tillbaka.

Att komma ner till en viss vikt, att komma i ett visst klädesplagg eller att få en viss kroppsform
kommer aldrig kunna ge en lycka som håller i längden. Aldrig någonsin. Lycka är något helt annat och kan inte komma annat än inifrån. I själva verket är det väl så fantastiskt lyckat enbart det att vi en gång föddes till denna värld?


Showdags!







Idag är det dags igen-Funky Kidz show!
Jag är pirrig, hör jag dottern säga då och då idag,
och nog kan jag precis förstå pirrighetskänslan innan ett framträdande.



Om riktig vänskap



Igår när jag var in och kikade runt på Åsas fina Hafva-blogg fick jag syn på den här ljuvliga bilden med text. Så sant!




Riktig vänskap handlar inte hur länge man känt varandra och det handlar inte heller om hur ofta man träffas.

"It's about who came and never left your side"

Riktig vänskap handlar om att finnas kvar även perioder i livet som inte är alldeles enkla. Vänskap handlar om att finnas kvar för varandra och med varandra även när det inte går på räls för sin vän. Ni som stannade kvar-ni är guld värda. Ni som inte vände på ryggen, ni som inte slutade ringa eller på andra sätt höra av er. Jag är väldigt tacksam över att jag har kvar er vänner som hela tiden har sett mig för den jag är, ni som kunde se bakom ätstörningen som hade mig i sina klor, ni som kunde se bakom sjukdomen.

Du som fortsatte ha filmkvällar med mig och fortsatte göra som vanligt-jag kommer tillbaka till dig i tankarna gång efter gång. Du som såg mig för den jag var, som din vän, och inte på något sätt försökte förändra dig själv eller ditt sätt att vara. Den där godisskålen som stod på bordet när vi träffades för att se film tillsammans fick vara en symbol för det friska livet jag en dag skulle nå fram till.



Mer om Linas Barnkasse



Linas Barnkasses premiärkasse mottogs på ett okej sätt här hemma, men faktiskt inte alls så bra som jag hade hoppats på. De senaste dagarna har jag lagat mat som inte varit från barnkassen och då har vi faktiskt haft mer matglädje i huset.... Visserligen har vi inte lagat pizzan ännu, vilket troligen blir i helgen och den kan ju inte bli annat än omtyckt!

Koncepetet med matkassar är toppen tycker jag och hoppas på att nästa försök med ännu en barnkasse ska ge ännu bättre resultat.

Nästa veckas middagar blir: 

  Panerad rödspätta med potatis och dillsås
Köttfärssås och sugrörsspaghetti med grönsakssvärd
Rymdkyckling med ris och paprikasallad
Fläskytterfilé med krämig ostsås och pasta
Oreganokryddad korv stroganoff med ris


Allsång med Sara Edwardsson


Idag hämtade jag ut biljetterna till Allsång med Sara Edwardsson! På söndag ska vi dit, dottern och jag.

Allsång med Sara Edwardsson

Hon blev så glad när hon hörde att Sara kommer till vår stad och ville absolut gå på showen. Vi älskar hennes program "Flygande mattan" och ser verkligen fram emot att se härliga Sara framträda live.

Vi ska definitivt beställa hem hennes nya skiva Dansbarn, som jag lyfta fram i ett tidigare inlägg.




Förkylningar på löpande band....



.... och inte är det konstigt att det blivit min tur nu! Mannen har varit riktigt förkyld, både mor och far har drabbats av ett virus som måste vara influensan. Nu är det min tur, men jag hoppas att det stannar vid en hederlig förkylning och att jag slipper bli utslagen med feber.

Igår spelade jag innebandymatch mot sonen och hans lag, vilket inte var alldeles lyckat. Visserligen vann föräldrarna för första gången, men efteråt kände jag mig allt annat än kry. Idag kämpar jag på jobbet med inte riktigt samma ork om vanligt, men tänker att uteluften under eftermiddagen kommer att göra mig gott.  Jag ser även fram emot biblioteksbesök med barnen efter hämtning på fritids.

När det känns en aning motigt gäller det att rikta tankarna på något positivt, eller hur?

Om att våga drömma


Mötte den här bilden med text idag och funderade genast litegrann. Hur stort vågar jag drömma?



Allt mer har jag börja tänka och leva i banorna som säger mig att jag kan välja så mycket själv i mitt liv. Vi kan välja hur vi vill leva vårt liv i just vår familj. Vilken frihet detta ger mig och vilka möjligheter som faktiskt kan öppna sig.

Att jag faktiskt får leva mot mina drömmar och att jag faktiskt både får och kan leva ett liv som jag vill leva.

Senare under dagen mötte jag dessa ord, som faktiskt hänger så väl ihop med hur stort vi vågar drömma.




Någonstans inom oss har vi svaren på vilka vägar vi ska söka, vilka drömmar vi bör följa. Det kan finnas de som säger nej och de som tvivlar på att vi kan, men viktigast av allt är att vi själva behåller hoppet, behåller tron på att vi kan.

Det jag i mitt hjärta känner att jag är menad att göra, kommer jag aldrig överge. Aldrig någonsin.


Vårprickigt



De här lamporna från Ellos tyckte jag om från första gången jag såg dem!



Bordlampa


Så vårprickiga och fräscha! Iag klickade jag hem dem och de kommer att bli fönsterlampor i dotterns rum.



En stillsam spelstund


Det är lätt att först säga nej när frågan kommer om man i själva verket var i färd att göra något helt annat. Det är lätt att säga nej till något som skulle behöva få ett ja, till något som ger så mycket närhet och gemenskap.





Ska vi spela ett spel? frågade dottern i eftermiddag alldeles innan det var dags att förbereda middagen. Om en liten stund, blev mitt svar och jag avslutade det jag höll på med innan vi slog oss ner på vardagsrumsgolvet med MIX MAX. Snart anslöt sonen också och vi satt i lugn och ro alla tre på golvet och spelade och hade roligt i en spelomgång!

Barnen fick syn på lekande barn ute som premiärcyklade på en sparkcykel och undrade, får vi också? Visst fick de också och middagen blev mycket senare än planerat, men vad gjorde väl ändå det? Ja, det gjorde att vi hann med både spelstund och utelek och jag fick in barn som var blöta ända in på kroppen-nöjda och glada och säkert smakade maten alldeles särskilt gott efter en stunds utelek.


Ingeborgs Bling på Hafva


Detta är det fina halssmycket jag köpte på Hafva idag!





Dottern valde ut det till present till sin kompis som ska fylla 6 år-
det är så vackert att jag minsann tror att jag vill ha mig ett eget!





Mindfulness-CD för barn


Apropå barn och mindfulness vill jag åter lyfta fram skivorna med mindfulnessövningar för barn som finns på Mindfulnesscenter.

 

Den ena är för barn 4-7 år och den andra barn 8-12 år. Jag har båda skivorna hemma, men har än så länge bara bekantat mig med den för 4-7 åringar. Jättemysig skiva!






Mindfulness-ett sätt för barn att varva ner


Idag läste jag en artikel om barn och mindfulness. Nedan följer ett utdrag:

När dagens föräldrar var små var det barnprogram en timme om dagen, övrig tid fick de roa sig bäst de kunde. Men när har våra egna barn någonsin tråkigt?

– Dagens barn befinner sig mitt i ett informationsflöde som pågår dygnet runt, och naturligtvis påverkas de av det. Barn är definitivt mer stressade nu än tidigare, och det märks på koncentrationsförmågan och inlärningsförmågan i skolan, säger Maritha Nordström, som är mindfulnessinstruktör med fokus på skola samt barn och familj.

Barnen påverkas också av att vi vuxna är stressade - stress smittar av sig, och ju mindre tid vi har för barnen, desto mer hänvisade är de till datorn och tv:n.

Visst är det bekvämt att sätta på tv:n när man behöver laga mat och barnen är gnälliga, men man bör också erbjuda andra alternativ, tycker Maritha Nordström.
– Barnen behöver stunder att bara vara lugna. Ett bra sätt att ge dem chansen till lugn är att göra en mindfulnessövning tillsammans. Om du lär dig att vara medveten och uppmärksam på din egen stress kan du sedan överföra lugnet på ditt barn.

Här kan du läsa hela artikeln.





Tre goda ting från Hafva


Tre kalaspresenter på snudd på nolltid, ja var kan jag hitta det om inte på Hafva? Idag när vi passerade stan ville dottern gå in på Hafva-såklart tänkte jag, som hade i åtanke att vi faktiskt har flera kalaspresenter att inhandla. När det kommer till presenter till barn vet jag nog inget mer lämpligt ställe att besöka än just Hafva.


Pussel & spel - Spel - ABC-leken

Mycket riktigt, på kort stund hade jag hittat tre kalaspresenter, varav detta ABC-spel var en av dessa. Pedagogiskt och genomtänkt som så mycket annat på Hafva.

Fina Ting - för dig & ditt hem - Cupcakes/Tårtor - Cupcakeburk m. snäpplock - blå

En sådan här fin cupcakeburk med snäpplock var en annan present vi hittade! Den ska vi fylla med godis och ge bort till en 7-åring.

Vi köpte också ett jättefint halsband från Ingeborgs Bling, ett halsband med ett fint strasshjärta.

Förresten, det är inte bara presenter till barn som Hafva har, utan även till vuxna! Säg den som inte skulle uppskatta till exempel en fin cupcakeburk fylld med godsaker!


När det står utom min makt



Jag är en sådan person som vill att allt ska flyta på, att saker och ting ska gå som planerat, som vill ha koll på läget och att planeringar följs-så långt det bara går. Jag är en sådan person som är väldigt plikttrogen och som verkligen vill fullfölja mina åtaganden och allt som på något sätt är inblandad i. Jag är en sådan person som tar mina ansvarsområden på största allvar.

Ibland faller det. Ibland har jag gjort allt som står i min makt för att allt ska fungera. Allt som står i min makt för att allt ska fungera, utan att förringa mig själv. Ändå händer det ibland att det inte räcker hela vägen fram. Ibland står det utom min makt att få det att fungera bättre. Jag kan påverka hur jag själv ska göra, hur jag själv ska förhålla mig, men jag kan inte styra över andras handlande, över andras val. När det står utom min makt att få det att fungera gäller det att fylla i mina gränser ännu lite tydligare, där de kanske suddats ut i kanterna. Då gäller det för mig att visa upp konturernas tydlighet kanske inte bara för mig själv, om än främst för mig själv.

Den stora utmaningen ligger i att i all min ansvarsfullhet inte låta andras ansvar krypa in under huden på mig.

Jag är glad att jag är frisk....


Idag hittade jag till den här bilden,
eller kan tänkas att den hittade till mig.



Bilden och texten passar så bra ihop,
en sådan värme, ett sådant ljus.

Den talade till mig direkt-
ja, jag är glad att jag är frisk.

Jag uppskattar friskheten i mitt liv,
jag uppskattar sundheten jag hittat till.
Jag uppskattar vårvintern som jag aldrig gjort förr,
att jag inte önskar att någon ska släcka vårvintersolen
utan att jag istället önskar att dess strålar ska visa sig och värma mig och mina nära.

Jag uppskattar det den fysiska friskheten och
jag uppskattar den psykiska friskheten.
Jag vet att ett friskt liv inte är en dans på rosor,
utan att det innebär toppar och talar,
men jag uppskattar att livet inte måste vara en berg-och dalbana.

Jag vet också att jag själv kan påverka mitt liv, 
och att friskheten är något jag själv kan göra så mycket för att behålla.



Ranelidska


Jag tänker på det där med Ranelidska, på Ranelids medverkan i Melodifestivalen och hur det väckt så många starka reaktioner. Jag hör så många som skrattar år hans medverkan, åt honom och som tycker att låten är som ett skämt. Men ta er tid och lyssna på orden, ta in texten. Det finns fantastiska delar i texten, riktigt fantastiska delar.

Kärleken har  världens största händer men väger ingenting.
Kärleken färdas alltid utan visum och utan pass i alla länder.


Kärleken är världens största mirakel.
Kärleken stavar aldrig fel.
Kärleken lutar en aning som gammaldags skrivstil.

Lutar en aning som gammaldags skrivstil
.... magiskt, ja, det är magiskt.

Han väcker så många känlsor hos människor för att han sticker ut, tänker jag. För att han tar plats och inte ber om ursäkt. Han mörkar inte sin egen storhet i sitt författarskap och är osvensk på det sätt att han inte låter sig vara slav under någon jantelag. Duktighet är något eftersträvansvärt men långt ifrån alltid accepterat och tillåtet. Det är så dubbelt det där. Man ska ta plats, men alldeles lagom mycket plats. Man ska tro att man är någon, men på ett alldeles lagomt sätt. Visst ligger det ändå något i det?



Om att vara sig själv








Pröva sina vingar



Pröva era vingar barn, flyg, flyg ut ur boet och kom tillbaka till min varma famn!





Idag åkte min 6-åring buss hem från skolan tillsammans med en klasskompis och dennes äldre syskon.
Spännande och äventyrligt.
Spännande även för mor som gärna ville försäkra sig om att allting gått bra-
och det hade det gjort, såklart.

Pröva dina vingar mitt barn,
flyg, bara flyg.
Jag fångar upp dig.
Flyg, bara flyg,
jag håller boet varmt medan du är borta.




Jag tävlar om påskägg!

Arlas recept på påskmat

Jag tävlar om ett påskägg fyllt med godis i samarbete med Arla inne hos Linnéa.


Dansbarn



Såklart vi ska köpa hem denna nya CD-skiva med Sara Edwardsson!





Guldstjärnor och glaskulor


Ett utdrag ur Petra Krantz Lindgrens text Guldstjärnor och glaskulor:

Visst vore det underbart med ett barn som alltid plockade undan sina saker? Som dukade av efter sig? Som hjälpte till med tvätt och städning? Som gjorde läxorna utan tjat? Som gick och lade sig utan tjafs på kvällen? Och såg till att komma upp på morgonen? 

För att slippa allt tjat och bråk och förmå barnet att göra det vi önskar kan någon form av belöningssystem kanske förefalla lockande. Varje gång barnet plockar undan sina leksaker utan att föräldern behöver påminna om det får hon en glaskula. Efter fem eller tio kulor, eller vad man nu har bestämt, får hon sedan en belöning. Spela ett spel med mamma. Myskväll i tv-soffan. Kli på ryggen.

En del föräldrar, som prövar ett sådant här system vittnar, åtminstone till en början, om hur bra det fungerar. Plötsligt är tjatet ett minne blott, undanplockningen av alla saker sker före middagen istället för efter Bolibompa och 18 påminnelser. Är inte det fantastiskt, så säg?!



Ja, säg är det så fantastiskt? Petra Krantz Lindgren tycker att detta är mer som dressyr än som ett repsektfullt sätt att fostra barn. Hela hennes text är så fantastisk, tänkvärd och klok-läs den här

 

Nära samtal med ett barn


Idag hände det igen. Ikväll har jag haft ett sådant där riktigt nära samtal med ett barn. Plötsligt kommer de bara-funderingarna. Plötsligt uttalas dem-frågorna. Inte ens en mamma kan komma med säkra svar på vad som händer efter döden, men en mamma kan aldrig nog betona vikten av att få tro vad man vill. Rätten att tro på Gud, rätten att inte tro på Gud och rätten att överhuvudtaget tro på vad man än tror på-den är så viktig att förmedla tycker jag. Att respektera den som tror och respektera den som inte tror. Förklara att det inte alls behöver vara precis som någon annan säger, även om den säger att det absolut är så.

Vi förenades i vår gemensamma tro på katthimlen-där tror vi att vår fina Alfons har det bra.



Middag nummer 2




Idag tillagades middag nummer två från premiärbarnkassen. Den gjorde verkligen inte lika stor succé som gårdagens Cowboy-gryta. Idag bjöd jag på fyllda pastakuddar som serverades med broccoli, tomatsås och knaprig bacon. Betyget från barnen blev lågt, men vägdes upp av att det var gott med broccoli och att det var gott med bacon.

För min egen del gjorde jag en chansning och åt denna rätt, men blev påmind ganska omgående att min kropp inte vill ha durumvetet. Nya tag imorgon och hoppas på högre betyg från barnen-det ska ju trots allt vara barnens matkasse!


I'm always me








Premiär för barnkassen


Idag serverade vi den första middagen från Linas Barnkasse, som har premiär just den här veckan.


Cowboygryta allt-i-ett från vildaste västern.




Bara genom att ha sett första veckomenyn från barnkassen och bjudit familjen på första middagen, kan jag vara ganska så säker på att det här kommer att vara betydligt mer populärt än vad originalkassen någonsin blev.


Alla dessa kavajer


Det verkar finnas hur många snygga kavajer som helst just nu! Vilken kavajvår vi verkar gå till mötes. Jag gillar kavajer, men tycker att de har en förmåga att bli hängandes i garderoben alldeles för mycket, men nu har jag hittat flera stycken som jag känner mig sådär mittimellan-uppklädd i. Dressad, men ändå avslappnad.

Jag har ett par stycken plagg i kavajmodell som blivit riktiga favoriter, bland annat en från Blingo och en från Meandi.




Idag sprang jag på denna vid mitt spontanbesök på H&M! Kärlek vid första ögonkastet.


Den här anländer snart till Lindex-så snygg och stilren! Det verkar som att våren kommer att mötas i kavaj...


Akupunktur



Arbetsdagen till ända.




Nu återstår ett besök hos sjukgymnasten för en stunds akupunktur.
Det finns nog ingenting som kan ge mig så fullkomlig avslappning som en stund akupunktur.
Det finns ingenting annat heller som kan ge så god effekt på min huvudvärk heller
som just akupunkturen.






Det stora i det lilla








Och jag förundras återigen över  det stora i det lilla,
i det vi faktiskt passerar utan att riktigt se vad det är vi har framför oss.
Det finns så mycket att zooma in, se konturerna och nyanserna och
upptäcka byggstenarna av.



Inte kunde jag tro att jag kunde finna något så magiskt,
när jag först såg denna hög på avstånd,
när vi i vår besvikelse upptäckte att isgrodan i parken inte fanns kvar.
Där bakom förvåning och besvikelse gömde sig magi.
Tänk om vi inte brytt oss om att titta närmare.



Måndagslistan är tillbaka!


Efter ett långt, långt uppehåll med måndagslistan för min del är den nu här igen! Måndagslistan är ett sätt måndagslistan att peppa sig själv inför den kommande veckan, att fokusera på de positiva sakerna i livet – stora som små i stället för att fokusera på sånt som kan vara tungt & jobbigt! Jag har inspirerats av måndagslistan på en annan Jennys blogg, Jennyn

Idag måndag är jag glad för att.....

- Jag är omgiven av människor jag älskar och som älskar mig tillbaka.

- Jag har dansat igen! Tänk så mycket man har att vinna på att prova det nya och okända. Det kan faktiskt gömma sig något fantastiskt bakom vägkrönet.

- Jag njuter av vårvintern och våra härliga dagar tillsammans!

- Jag har varit till frissan idag-det är verkligen guldstunder för mig!




Ord att komma ihåg






Åh, vad jag älskar ord.
Ord som talar direkt till mig, ord som fångar det där exakta,
det där precisa, ord som jag läser för allra första gången
och ändå läser med ett sådant flyt,
med en sådan självklarhet som om jag aldrig gjort annat.



Jag uppskattar....





.... att jag kunde gå och klippa mig idag tack vare att
barnens extra-farmor som alltid ställt upp i vått och torrt
kom till oss och var med sonen.
De gjorde läxor och spelade kortspel tillsammans
och verkade ha haft en riktig mysstund.

Tack till dig för att du kom idag!

Våra barn och vi har det så fint kring oss,
med många vuxna som finns till hands för oss och våra barn.





Söndagstankar


Söndagstankar handlar om kärleken till familjen. Kärleken till de som står mig nära. Viktigheten i att värna om det allra viktigaste. När allt kommer omkring är det inte materiella ting som är av största värde, utan allt det andra runt omkring oss, som vi tyvärr ibland glömmer bort att verkligen uppskatta. Allt det fantastiska våra välfungerande kroppar kan ge oss, vilka förutsättningar vi faktiskt har bara genom att ha en kropp som fungerar och en kropp som mår bra. Att njuta av naturen och att ha förmågan att ta sig ut i naturen och njuta av det som faktiskt inte är dyrt, men så väldigt dyrbart. Jag är så glad att jag har det jag har, att jag de jag har i min närhet och att jag har så mycket att värna om i livet.


Vacker







Man kan bli frisk och fri!



Eftermiddagen spenderade jag på ätstörningsenheten i Luleå där jag träffade patienter och personal, som representant från vår lokalavdelning i ABK, alltså Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt. Det är andra gången jag besöker dem i den här rollen och jag kommer gärna, gärna tillbaka! Det viktigaste för mig att förmedla är att det går att bli frisk och fri! Att även om det tar tid och innebär en lång väg, en snirklig kringelikrokig väg, så går det och när man nått sitt mål kan man faktiskt använda sina erfarenheter till något positivt.

Givetvis bär jag på minnen som kan få mig att känna mig sorgsen och givetvis finns det mycket som jag helst hade varit utan. Det finns så mycket jag också hade önskat att jag besparat mina nära och kära, men tiden går inte att spola tillbaka. Saker går inte att göra ogjorda-det enda jag kan påverka är nuet och framtiden och jag har valt nya vägar, nya sätt och det är det bästa jag kan göra-att fortsätta på den rätta vägen och leva i fred med det som varit.

På ett sätt kan jag också känna en slags tacksamhet, en tacksamhet då erfarenheterna har gjort att jag uppskattar det friska sunda livet så in i nordens och då jag uppskattar mina nära och kära och det liv vi har tillsammans så ofantligt mycket. Jag värnar så om livet och det jag har och uppskattar till synes små saker i livet på ett sätt jag kanske inte alls hade gjort om jag inte burit mina erfarenheter med mig. Med nya glasögon ter sig allting mycket skarpare i konturerna.




Linas Barnkasse






På måndag anländer den-Linas Barnkasse! Då är det premiär för den nya matkassen och det ska bli mycket spännande att se hur denna tas emot i vår familj. Det blir nog betydligt mer populärt än den vanliga matkassen från Linas Matkasse. Lurig lax och husets Vesuvio är två rätter som vi ska tillaga kommande vecka.  



Dietist Annica



För en tid sedan tipsade jag om bloggen Dietistannica, mkt trevligt och sund blogg! Nu har Annica börjat blogga Allehanda som har dagstidningarna Örnsköldsviks allehanda och Tidningen Ångermanland och täcker upp Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik.

Numera hittar man bloggen här.



Du duger-glöm aldrig det!






Från Smalutställningen på 24Norbotten


Igår när jag var på Smalutställningen och höll en worskhop var 24Norrbotten på besök där och gjorde ett nyhetsinslag om utställningen och ABK:s medverkan där.

Här kan du hitta inslaget-klicka på Anorexitema för utställning.

Jag vill bara förtydliga att Smalutställningen inte alls på något sätt enbart handlar om anorexi, utan det är en utställning om skönhetsideal för ungdomar gjord av ungdomar. Den handlar också om vilka krav vi bär inom oss.
Ätstörningar är så mycket mer än anorexi! Ofta ser man inte på utsidan att en person har en ätstörning. Fortfarande är det så många, många som sätter likhetstecken mellan ätstörningar och anorexi, när den diagnosen i själva verket är den minst vanliga.


På tu man hand



Snart är det dags att skjutsa dottern till dansen. Som sällskap medan hon dansar får jag älskade sonen.



Vi har planerat för en stund i Stadsparken och bland annat några åkturer i grodan. Önskemålet är att även mamman i familjen ska åka idag-så det är bara till att ta på sig utebyxorna och ge sig iväg på en åktur!


Vårvintern med nya ögon


Ljuvliga vårvintertid som jag ser med helt nya ögon. Jag minns hur jag kunde önska att någon kunde släcka solen. Jag minns hur jag kunde önska tillbaka mer mörker. Allting som tinade fram betydde att även jag måste tina fram ur vinterdvalan och att säsongen med ljus, sommar och allt som hör därtill närmade sig.



Nu tinar jag i takt med takdroppet och jag kan också stråla ikapp med solen.


Tro att det går!



Tänk så mycket som sitter i tanken!





Afrikanska dansen



Ett litet smakprov hur det kan se ut på afrikanska dansen:



Igår var det dags igen. Vi dansade och dansade i 1 ½ timme och jag dansade som aldrig förr,
skulle jag tro. Det var intensivt och jag tänkte ett par gånger, att nu orkar jag inte mer, men vi dansade vidare och nyttjade tiden maximalt. Jag dansade vidare även när jag trodde att jag inte orkade. När trummorna börjar ljuda igen är det precis som att jag dansar med av bara farten.


Ord och bild från Smalutställningen



Idag var det då dags att besöka Smalutställningen som nu besöker Boden. Jag fick möjligheten att se utställningen som jag tidigare läst så mycket om. En viktig utställning som verkligen ligger i tiden. 

 

Ja, varför skulle det vara så himla bra att vara smal? Helt fantastiskt att ungdomar har gjort denna utställning för ungdomar. Jag hoppas så innerligt att många, många skolor ser till att skolklasserna får åka och se den här utställningen.



Tänk att trots att vi vet att det vi ser i media inte stämmer ändå strävar efter någon annan kroppsform än den vi är skapt att leva i? Inte förrän vi accepterar oss själva som vi är och lär oss att tycka om och uppskatta den kropp vi faktiskt fått kan vi leva helt och fullt i frihet!



Många människor bär omkring på så många krav som vi faktiskt skulle kunna leva utan. På utställningen får besökarna packa sin väska med de krav de har inom sig och verkligen känna efter hur tungt det är. En riktigt bra och konkret uppgift. Värt att tänka över vilka krav vi bär på?

Jag träffade en skolklass och samtalade om självkänsla och självförtroende under en Body Talk Workshop. Väldigt intressant och roligt att möta dessa härliga ungdomar.


Beauty






Smalutställningen-Here I Come!




Imorgon åker jag till Boden för besöka Smalutställningen, en utställning jag ser fram emot att ta del av. Där kommer jag att möta högstadieklasser och hålla workshops om självkänsla och självförtroende, som representant för Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt!



När ätstörningsvården stänger


Sommartiden är en tid när många behandlingar för ätstörningar helt eller delvis stänger. Sommarsemestrarna är i full gång och dörrarna stängs för patienterna. Men en ätstörning tar inte semester. Den har inte sommarlov. Den drar sig inte undan för att vården intar viloläge. Tyvärr kan det istället bli tvärtom.

Riksföreningen Anorexi/Bulmi-kontakts blogg lyfter fram just denna problematik:

Maria Gisselquist är journalist och har skrivit en artikel med rubriken ”När vården sviker”. I 14 av Sveriges 21 landsting och regioner finns det specialiserade ätstörningskliniker. Nio av de 14 stänger helt eller delvis ner sin vård under sommaren. Flera av de ansvariga hävdar att det inte drabbar patienterna.

Jag tycker det är rent ut sagt skrämmande uttalanden som görs på sina ställen. 

-Någon enstaka kanske blir sämre, men jag tycker inte att fyra veckor är så lång tid i sammanhanget egentligen, uppger Hermander.

Han upplever dock att patienter och anhöriga brukar känna en viss oro inför utskrivningen på sommaren.

-Men de flesta är hyggliga människor och förstår att personalen behöver sin semester, avslutar han.

Denna Hermander är enhetschef vid en enhet specialiserad på ätstörningar. I sammanhanget ätstörningsvård kan fyra veckor vara en otroligt lång tid, en period som kan kännas som en evighet just i det här sammanhanget. Det kan kännas som att marken under ens fötter raserar. I just det här sammanhanget kan man känna sig övergiven och fruktansvärt sviken. Det är just i det här sammanhanget fyra veckor kan vara en alldeles för lång tid. För övrigt så är fyra veckor inte det längsta en ätstörningsenhet stänger sommartid. Tyvärr kan det vara betydligt längre.

Jag håller mer med säger P-O Sjöblom, förvalningschef för psykiatrin i Skåne.

-Fyra veckor är en lång tid när man lider av ätstörningar och det kan gå snabbt att det blir sämre. Vi talar om en viktig patientgrupp som kräver specialistkompetens.


Fredagsmys på Ebbenjarka


Avslutningen på arbetsveckan skedde på Ebbenjarka tillsammans med arbetskamraterna
och våra gäster från Turkiet och Slovakien.



Det var andra gången jag var på det här stället som är så vackert beläget.
Jag hann med några riktigt mysiga timmar med trevligt sällskap och så god mat,
innan familjen hämtade upp mig för avfärd mot Kåbdalis och en helg i skidbacken.


Om att misslyckas






Det här är så centralt för oss människor för vårt välmående.
Vårt egenvärde sitter inte i våra prestationer och vi blir inte sämre som människor
för att vi någon gång inte lyckas med det vi åtar oss.
Det kan inte belysas nog många gånger,
och vi bör påminna oss själva om detta med jämna mellanrum.

Det är okej att misslyckas och det kan till och med vara bra,
för om vi aldrig skulle våga lite mer än det vi känner oss helt säkra på
skulle inte livet bara bli rätt så trist,
vi skulle inte heller kunna utvecklas som vi bara kan om vi vågar.

Det är okej för varenda individ att misslyckas,
men jag vet verkligen hur svårt det kan vara att inte döma sig själv
alltför hårt för ett misslyckande,
hur svårt det kan vara att tillåta sig själv att inte klara av allt
enligt ens egen högt uppsatta ribba.

Sänkta ribbor kan vara vägen till en höjd livskvalité.


Vår oas i vardagen


Åter hemma nu från en Kåbdalis-helg. Jag hade verkligen längtat och sett fram emot denna helg. Ett andningshål.



Och när jag åkte i backen idag och passerade ett parti i backen med en slags större grop kom jag att tänka på det-Oasen. Det här är som en oas för oss i vardagen. Ni vet, hur djuren letar och längtar efter det där vattenhålet för att släcka sin törst. Så efterlängtat det är när de väl hittar det. Där samlas de tillsammans och fyller på det som kroppen saknar-vatten. Vår oas i vardagen är som ett andningshål för mig, efterlängtat och där fyller jag på det kroppen saknar. Lugn och energi. Jag får en möjlighet att bara vara, att slappna av och rensa tankarna. Vi är många som söker oss till samma plats och jag hör inte sällan orden uttalas, en möjlighet att koppla av. Bara vara.

Vi behöver inte vara utan dessa platser-ofta vet vi var vi kan finna dem och hur vi kan ta oss dit. Fallgropen är att vi kan tappa bort kartan och kompassen och istället virra runt på villovägar. Men vi kan, vi får och vi vet-bara vi ser till att inte glömma bort.




Fredagkväll på Ebbenjarka


Ikväll ska jag åka ut till Ebbenjarka med mina arbetskamrater och våra projektvänner från Slovakien och Turkiet.



Det ska bli trevligt att avsluta arbetsveckan med en kväll på ett så mysigt ställe som detta. Jag har varit där en gång tidigare och minns det som något väldigt trevligt och fint.



(Bilderna är lånade från Ebbenjarkas hemsida)

Jag och många andra ansluter till middagen, medan våra gäster från de andra länderna ska få möjlighet att prova på aktiviteter i vinterterrängen. Något synd att det blåser småspik just idag. 

Efter middagen får jag hämtning och jag och resten av familjen åker iväg mot en härlig helg i Kåbdalis.


Koll på läget


Jag brukar ha ganska bra koll på tider och sånt, när saker och ting ska hända, men nu har jag varit helt fel ute i min planering. Det var inte långt ifrån att jag skulle kunna befinna mig på fel ställe på fel dag. En hel dag för tidigt har jag planerat att åka till ett jobb. Det är bra att vara i god tid, men men.... Oj, oj-det är bara att vara glad och tacksam att jag upptäckte detta missöde idag och inte när det var för sent.

Jag gillar inte detta-inte alls. Oj, så jag ogillar när planer omkullkastas och saker inte blir som jag tänkt mig, men ibland händer det ändå. Det är en träningssak att hantera sådana situationer och det går absolut att öva upp den förmågan. Jag kan också göra misstag och det är ju inte värre än att det går att rätta till, allt som oftast i alla fall. Lite merarbete blir det sådana här gånger, men det allra mesta går att lösa även om det kan ta lite tid och kan innebära en del pusslande. ´










Om att förhålla sig till sina känslor





När det är just så känns det så bra. Det är inte alls gånger jag vill känna som jag gör, men jag gör det ändå. Att acceptera den känslan jag trots allt har inom mig hjälper mig att lämna och gå vidare. Det är ett sätt att ta hand om mig själv, att vara snäll med mig själv. Det gynnar varken mig eller någon annan att döma mig själv över att jag känner på ett visst sätt. Tankar och känslor kommer och går, men de är just tankar och känslor. Det har hjälpt mig i många lägen att påminna mig om just det.


Matdesperat och ABK på Kulturens Hus



Vilken fantastisk föreställning det var, Matdesperat på Kulturens Hus i Luleå ikväll!



Paula Ternström och Grynet Molvig bjöd på en stund i lilla salen som både lockade fram skratt, igenkännande och gjorde mig berörd. Stundtals nära och avskalat, stundtals distansierat och roligt, men ändå mitt-i-prick. Helt fantastiskt att endast två personer kunde få det så här bra!



Jag och en ABK-kollega fanns på plats i samband med föreställningen. Att komma ut på det här sättet och träffa människor, samtala, kunna svara på frågor och dela ut broschyrer är väldigt roligt! Det finns så många tankar hos människor kring sådant som rör ätstörningar och självkänsla. Mycket intressant att få ta del av andra människors tankar.




Det blir inte alltid som man tänkt sig....



..... c'est la vie! Jag vet att jag inte kan påverka allt, hur allt ska bli, särskilt när andra människor än jag själv är inblandande-men jag kan påverka hur jag ska förhålla mig till det som sker. Jag har verkligen fått lättare att hantera plötsliga förändringar, när saker och ting mer eller mindre inte följer planen och det är verkligen skönt. Idag började dagen med en sådan utmaning. Jag hade åkt tidigare till jobbet för att ha ett möte-och när jag kom fram fick jag direkt höra att de som skulle komma på mötet helt hade glömt bort det.

Jaha. Det var ju himla typiskt, tänkte jag och bubblade lite inombords, inte på något sätt av ilska mot någon särskild person, utan över att det blev som det blev. Jag fick skynda mig litegrann på slutet, kunde inte låta min dotter kramas och pussas som hon ville vid lämningen på fritids, utan fick hålla lämningen väldigt kort. Men fort var det gjort så var den bubblande irritationskänslan över-nu är jag på gång och ska ta mig an den här dagen!








Prickigt



Det är något visst med prickigt. Jag blir glad av prickar!


Cardigan Vit

Kärlek vid första ögonkastet-prickigt och vårigt. Denna kofta från Lindex fick följa med hem igår och jag tycker såklart om att upptäcka att det inte bara är denna kofta som är prickig i vår, utan en hel del andra plagg också.


En uppskattad doppresent



Jag fick vara lite hemlighetsfull när jag hade varit och handlat på Hafva förra veckan och inte avslöja mina inköp. Vi skulle på dop på lördag så nog hade det varit synd att lägga ut en bild på inköpet-som var just doppresenten!



Jag var in i butiken under veckan och valde ut sakerna till det som skulle bli denna ljuvliga Diaper Cake!



På fredagen kunde jag hämta ut den superfina presenten! Jag blev verkligen så nöjd och glad när jag såg den vackra skapelsen. Åsa hade verkligen lyckats göra något riktigt snyggt av de saker jag valde ut. Vad som gömde sig i den förutom blöjor? Muminbody, Mumin-bok som kan fästas på barnvagnen, skallra och en mjuk gosig dino.


Inför Matdesperat


Jag sitter och förbereder mig inför torsdagskvällen då jag och en ABK-kollega ska befinna oss på Kulturens Hus i Luleå i samband med föreställningen Matdesperat. Det ska bli roligt och jag är verkligen glad att både Kulturens Hus och människorna bakom förställningen på en gång var så positiva till ett samarbete med oss. Tack för det! 

 






Jag är så glad över att Luleå har en lokalavdelning och tänk så mycket som hunnit hända redan och ändå har vi inte funnits här ens i ett år! Det ger mycket tillbaka att engagera sig i denna förening och jag välkomnar varmt fler medlemmar och volontärer till vår lokalavdelning!




Möten med människor


Det är intressant med alla dessa möten med människor. Jag träffar många människor i mitt jobb, stora som små, men även i mitt engagemang i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt.  Drabbade, anhöriga, sjukvårdspersonal, skolelever bland annat och alla möten är intressanta på sitt speciella sätt. I eftermiddag ska jag träffa en tjej som skriver ett projektarbete på gymnasiet och vi ska prata om ABK och ätstörningar.

Vinterkul i Stadsparken


Vintertid är den särskilt fin, Stadsparken i Luleå. År efter år dyker det upp ett nytt isdjur med rutschkana att åka. Välbesökt och populärt! Det är några av mina egna barndomsminnen från vintrarna, när vi åkte i isdjuret och jag minns hur roligt jag tyckte att det var. 

I år har vi lulebor besök av grodan och vi har såklart varit och premiäråkt i den.



Finns också några mindre modeller av grodor gjorda i snö där barnen kan klättra och leka.





Örongodis


Att lyssna på musik betyder mycket för mig. Att lyssna, att fångas, att vara ett med. Just nu lyssna jag mycket på Mia Skäringer CD:n som jag köpte när jag var på hennes föreställning Dyngkåt och hur helig som helst.

Jag lyssnar på skivan från början till slut. Från början till slut och det känns som att jag knappt hunnit börja när skivan tagit slut. Från början till slut och om igen. Helt underbar skiva. Underbar musik och underbara texter som verkligen berör.





Luleå i is


Vinterfärger, olika skiftningar av snö och is kan vara riktigt magiskt.




Luleå i is fångat i Stadsparken.



Jag upphör inte att fångas av vinterträd. De är som konstverk i sig. Bara genom att stå där, först avklädda och sedan ändå sparsamt påklädda, vackra i all sin enkelhet.


Hemma från Pite Havsbad


Hemma från Pite Havsbad. Vi åkte igår eftermiddag, tre generationer, mamma, jag och barnen.



Eftermiddagen ägnades åt Söderhavsgolf och lek på Nimbys värld.



Efter det upp till rummet för lite fix inför kvällen.



Middagsbuffé och showen Le Rouge stod på kvällens program. Trötta barn bidrog till att kvällen inte blev så sen, utan vi drog oss tillbaka till hotellrummet fram emot 21.30-tiden och barnen somnade fort. Mamma och jag tittade på lite TV och låg sedan i varsin säng och småpratade om lite av varje. Det påminde om tiden när jag fortfarande bodde hemma och de gånger när pappa var bortrest och jag sov bredvid mamma, hur vi låg och småpratade hon och jag.

Idag-hotellfrukost, ljuvligt lyxigt, och äventyrsbad! Buffé och badmiljöer, två ting som varit betydligt mer komplicerade än de är idag och det påminner mig om att allting inte behöver vara som det en gång varit.

Svårigheter kan övervinnas och man kan gå vidare i livet och bära med sig sin ryggsäck med stenar med större lätthet med tiden och faktiskt uppskatta nutiden än mer än man förmodligen gjort utan den.


Pite Havsbad


I eftermiddag bär det iväg mot Pite Havsbad för mig, mamma och barnen! Det blir shower, middagsbuffé, bad och annat skoj och en övernattning på hotellet med såklart en efterlängtad frukostbuffé imorgon bitti!

Extra mycket familjeskoj under skolloven brukar det vara på Pite Havsbad!

Le Rouge Tjej

Ikväll blir det först en show för barnen och sedan showen Le Rouge.

You are beautiful






Jag älskar den här bilden.
Älskar den.

Den har säkertligen dykt upp här på bloggen tidigare,
och det är mycket möjligt att den kommer att göra det igen.
Den är så väl värd att vara favorit i repris.


Rösta på Årets Wendela


På Aftonbladet kan man nu röstaÅrets Wendela-dags att utse en hjälte inom kvinno- och jämställdhetsfrågor. Jag har röstat på SMAL!


Start Marketing All Looks
Small Medium And Large
Stop Marketing Anorectic Looks

Den här ideella föreningens namn kan vara förkortning för flera saker – alla med samma budskap: du duger som du är. SMAL arbetar med att upplysa om ätstörningar och skadliga ideal, och samarbetar även med jourer och med Anorexi- och Bulimikontakt.

Läs mer om SMAL här.



Om en dryg vecka ska jag besöka Smalutställningen som just nu kan ses i Boden!




Har du blivit av med dina mammakilon?



Jamen, jag kan knappt förklara hur vanlig den frågan är i dagens samhälle?

Idag när jag satt satt hos frissan och väntade på att dottern skulle bli klar blev jag påmind om detta, när jag bläddrade och läste i Se&Hör. Än en gång lyftes en superkändismamma fram och hyllades-rekordsnabbt visade hon sig på ett evenemang och vem hade kunnat tro att hon hade fött barn för 1 månad sedan?

Detta hyllas. Det hyllas att kvinnor så fort som möjligt efter en förlossning ser ut som om de inte alls varit gravida. Ju fortfare desto bättre. Hur många kilon har du gått upp? är den klassiska frågan under graviditeten och inte bara en gång, utan löpande under graviditetens gång. Sedan är det högintressant att ta reda på motatsen, hur mycket har du gått ner? eller att få reda på om man tappat alla sina mammakilon.

Jag önskar ett helt annat tänk, att normen inte ska vara att de kilon man går upp måste man fort som rackarns bli av med, eller att man faktiskt inte ens måste bli av med dem alls. Man kan må alldeles utmärkt ändå och trivas i sin kropp och själv tycka att man är vacker som man är!

Varför ska det vara så otroligt beundransvärt och eftersträvansvärt att snabbast möjligt efter man fött barn se ut som om man inte gjort det-det som faktiskt är det mest underbara en kvinna kan vara med om?


Tjejmys



Vilken tjejmyseftermiddag vi har haft dottern och jag. Hon har varit på fritids idag några timmar, men avslutade dagen tidigare där för att vara med mig på jobbet. Åh, så hon trivs att få komma till mig på jobbet och hälsa på, att vara med småbarnen där jag jobbar och att hälsa på avdelningen intill där hon själv har gått. Jag riktigt ser hur hon känner sig hemma och hur hon tycker om att prata med sina gamla fröknar. Jag tycker verkligen, verkligen om småbarn fick jag höra gång på gång under eftermiddagen. Och det gör hon verkligen.

Sedan promenerade vi iväg till stan, hon och jag. Bara det, att gå sida vid sida, ibland omslingrade och ibland hand i hand-vilket mys! En riktig guldstund bara det. Höjdpunkten på stadsbesöket var att besöka frissan.

Det blev en snygg pageklippning och två slingor i blått och svart. Besök på en av absolut favoritbutiker, nämligen Hafva, tyckte vi båda om där vi bland annat fick oss en trevlig pratsstund med ägarinnan. Jag är lite hemlighetsfull angående dagens inköp, men det kommer bild inom kort...

Bussfärd hem och hemma möttes vi av pizza och kinamat-bara att värma och njuta av en god och efterlängtad fredagsmiddag!


Vårtecken


Nu samlar jag vårtecken igen.





Tidigare den här veckan kom ett barn på jobbet med en nyckelpiga i handen. I februari! Och den levde! Den kröp minsann runt i flickans hand. Aldrig har jag tidigare varit med om detta så tidigt som i februari.



Takdropp flera dagar den här veckan. Vårtecken om något. Jag gillar det där takdroppandet. Ordet, ljudet, vårtecknet.

Våren är den årstid då jag själv brukat tänka på orden Det gör ont när knoppar brister. Det brukar kännas som att jag själv också ska vakna, tinas upp ur det vinterkalla och att möta allt det ljusa brukar inte vara alldeles okomplicerat. När många andra har strålat ikapp med vårens strålar har jag kunnat önska att jag kunde släcka ner det starka ljuset åtminstone litegrann. Den här vårvintern blir ljusare även för mina knoppar som ska brista efter den långa kalla vintern.





Fulltaliga igen



Familjen är fulltalig här hemma igen. Så efterlängtade och saknade. Jag hörde ljudet från bilen som körde in och parkerade på gården. Sällan har ytterdörren öppnats så snart efter att bilen kört in på sin plats.

In kom sonen, skuttandes mot mig, upp i famnen. Jag måste titta på honom, min vackerunge. Så glad att se honom igen och jag kunde ana att han fått färg av dagarna i skidbacken. Kort därefter kom dottern in, en betydligt lugnare entré, nyvaken efter bilresan. Vi slog oss ner på bänken vi har i hallen, kramades, och så länge vi kramades. Jag måste få se på min vackerunge, vi måste slita oss från varandra för att mötas med blicken. Vi satt där omslingrade ända tills den stora kärleken hade burit in alla grejer från bilen. Ja, vi sitter fortfarande. här. Bara sitter och tar oss tid att vara nära i glädjen att ses igen. Älskade, så glad jag är att du är tillbaka. Nu är vi hela igen.

Tänk att det vackraste, mitt allra vackraste, kan te sig ännu vackrare av saknaden, av att jag har varit utan det en tid. Så bedårande påtagligt vackert att få träffa sin familj igen.





Höra sin själs sång



Klockrent och så ljuvligt.






Jag vill bara läsa orden igen och igen,
så vackert och finstämt.



RSS 2.0