Fotbollsmamma

 
 
Sommaren är här och med den är fotbollssäsongen i full gång. Båda barnen spelar fotboll för fullt, men mest fotboll är det för sonen. För mig är det också fullt upp med fotboll-som fotbollsmamma. Jag vill se alla matcher jag bara kan se och tycker verkligen att det är så, så roligt!
 
 
 
Dottern står gärna i mål, både på träningar och matcher!
 
 

Sonen har sin plats på yttermittfältet och är en riktig slitvarg. Det är verkligen roligt att se hur träning ger färdighet och hur barnen utvecklas.
 
Det är värt allt att få se barnen ha roligt med sina lagkompisar! Jag ser fram emot att stå vid sidan av planen ännu fler matcher under sommarens gång och heja. Det är en sann glädje.
 
En stor eloge till alla de ledare som gör detta möjligt-de gör ett fantastiskt jobb. Min man är en av dem. Han är fantastiskt och ägnar så mycket tid till ungdomsidrotten, såväl inom fotbollen som innebandyn. Eldsjälar behövs!
 
 
 
 
 
 
 

Nelson Mandela

 
 
Stora fina ord av Nelson Mandela!
 
 
 
 
 
 
Jag tror på människans godhet. Sedan barnsben. Jag minns hur jag funderade över varför de där gubbarna som satt där på parkbänken och drack öl hade hamnat där. Jag trodde (och tror inte) att någon innerst inne ville ha det så. De är också människor värda att prata med. Jag vet att jag tänkte på att de också en gång varit barn och vad som egentligen hänt på vägen. Jag kunde inte bara passera. Ibland måste jag stanna och prata med dem. Jag tänkte på liknande sätt med brottslingar. Jag kunde känna med dem. Någonting har blivit fel på vägen, kunde jag tänka. Det måste finnas någonting annat där under ytan än handlingarna de utfört. Visst är det så, tänker jag än idag.
 
Jag tror på att ge för att få och att varje liten god sak vi gör kan föra med sig långt mycket mer positiva saker än vi kanske ibland tror.
 
 
 
 

Känn ingen skuld för att du äter

 
 
Midsommarhelg och picknick i det gröna. Korgen full med godsaker, frukter, bär, olika drycker, kakor och så vidare. Kanske sitter du där tillsammans med dina nära och kära med tankarna någon helt annanstans. Kanske funderar du på om du verkligen ska ta den där kakan du håller i handen, när du faktiskt nyss åt flera jordgubbar. Du vet inte ens hur många och kanske kan du inte släppa att du råkade tappa räkningen.
 
Midsommarhelgen är över och kanske har du fortfarande tankarna kvar vid den där picknickfilten, utan att riktigt kunna släppa tankarna på det du åt den dagen. För att inte tala om middagen sedan. Det var faktiskt en trerättersmiddag. Du inte åt upp allt av förrätten, men du åt allt du tog för dig till varmrätten. Du tyckte att det var så gott att du till och med tog lite till. Bara för att det var så gott.
 
Kanske tänker du i efterhand att det var riktigt onödigt, trots att det i själva verket är helt okej. Sedan var det efterätt, snacks och sånt. Du vet egentligen inte hur mycket du åt av allt, men du vet att du var riktigt, riktigt mätt. Men visst hade du trevligt? Ja, det var otroligt trevligt och du glömde för några ögonblick bort att hålla koll på exakt hur mycket du åt av allt. Och se-du överlevde!
 
Nu har du ett val, vill du känna skuld eller vill du acceptera att du faktiskt i ganska hög grad tyckte om allt gott du åt den dagen och kvällen? Vill du älta eller vill du släppa taget? Vill du leva ett liv i frihet eller vill du fortsätta kontrollera ditt ätande och vara strikt mot dig själv?
 
 
 
 
 
 
Jag har valt. Jag har valt bort skulden och skammen. Jag valde vägen mot friheten. Jag vet att även om jag känner mig riktigt, riktigt mätt ibland och till och med ibland så mätt att det kan kännas skönt att knäppa upp byxknappen, så överlever jag. Jag kommer inte att gå upp en massa kilon i vikt för att jag äter lite mer än vanligt någon gång då och då. Jag vet att det är okej att äta lunch plus picknick en midsommarafton för att sedan äta en trerättersmiddag med lite snacks före förrätten och godis efter efterätten. Jag vet att jag kan må alldeles prima trots att jag äter kvarbliven efterätt dagen efter och ser film med snacks till på kvällen. Det går bra. Jag lovar, det går bra. Det kan gå bra trots att man tidigare varit i det läge jag beskrev tidigare i inlägget. Även då, kan friheten och ett liv utan skuld för att man äter vara möjligt.
 
 
 
 
 
 
Mitt värde sitter inte på något sätt i mitt ätande. Inte heller sitter ditt värde på något sätt i ditt ätande.
 
 
 
 
 

Midsommar och ananaspaj

 


Vår midsommarafton var mysig och trevlig! På dagen var det traditionellt midsommarfirande i Brändön tillsammans med nära och kära. Vi hade picknick i det gröna, åkte häst och vagn med mera.

 

 

 



På kvällen hade vi grillmiddag hos oss med goda vänner. Till efterrätt serverade vi min goda ananaspaj med vaniljglass.

Här är receptet:

Deg
150 gr smör
1 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning
2 dl crème fraîche
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 ägg
2 små burkar krossad ananas (väl avrunnen)

Grädda 40 min i 175 grader. (I vår ugn med bakfunktion räcker ca 30 minuter).

 

 



Hoppas alla mina bloggläsare haft en riktigt skön midsommarhelg!

 

 


Du, jag och ätstörningen.

 
 
En annan sak jag ägnat mycket tankar åt på sistone är ätstörningen i en relation. Ätstörningen i ett familjeliv. Den drabbar inte bara en person, den som är sjuk, utan den drabbar en rad personer i omgivningen. Den drabbar kärleksrelationer och den drabbar familjelivet. Den drabbar också den person som lever nära den sjuka personen och den drabbar den personen väldigt påtagligt.
 
Det var jag som var sjuk, men det var inte bara jag som var drabbad. Det var jag som kände ångest inför, under och efter måltiderna och det var jag som måste ner på gymmet innan våra restaurangbesök. Det var jag som plågade min kropp och som straffade mig själv med sådant som jag aldrig skulle vilja att någon jag älskade skulle vara med om. Det var min kropp som tog stryk av mitt ohälsosamma leverne. Det var jag. Det var ätstörningen. Det var vi tillsammans i en hatkärlek. Men det var en annan också. Det var också du.
 
Det var du som stod bredvid när ångesten tog över min kropp. Tog över mig. Det var du som såg hur sjukdomen påverkade mig och mitt beteende. Det var du som såg hur dåligt jag mådde. Det var du som fick lögner kastade mot dig som käftsmällar tillsammas med ett nöjt leende. Det var du som ändå kunde förstå att det var just lögner och att leendena var just leenden av tillfredsställelse över nya segrar i sjukdomens tecken. Det var inte bara du och jag. Det var inte bara jag och ätstörningen. Det var du, jag och ätstörningen.
 
Det var vi med en nästan övernaturligt stark sjukdom mellan oss som försökte skjuta oss längre och längre ifrån varandra. Det var jag som tyckte att jag hade svaren på allt. Det var sjukdomen som talade om för mig hur dålig jag var, hur rätt det var att göra sådant som gick emot allt som det du sade till mig och hur fel du faktiskt hade.
 
Det var du som såg att det var en sjukdom som talade. Du såg att det inte var mitt leende. Det var du som kunde förstå att det som hände oss då inte behövde vara för evigt. Det var du som trotsade all min hopplöshet och rädsla. Det var du som stod kvar.
 
Du. Jag. Ätstörningen. Trots att den fanns mellan oss kunde det fortsätta vara vi.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tänkvärda ord-Om att hjälpa någon

 
 
 
Kom ihåg!
 
 
 
 
 
 
Medmänsklighet kan verkligen kännas bra. Att ge är också att få.
Omtanke föder omtanke.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En av alla mina musikkvällar

 
 
En del kvällar fastnar jag vid datorn för att lyssna på musik. Lyssna. Vara. Känna. Beröras. Det får mig att må bra, att känna, att beröras. Musiken. Orden. Alla känslorna. Ibland behöver jag bara översköljas av allt detta. Verkligen känna.
 
Musik är fantastiskt. Helt fantastiskt. Ord kan verkligen vara magiska.
 
Ikväll har jag bland annat lyssnat in dessa låtar.
 
 
 
 
Med flera. Det finns verkligen många guldkorn. En stor, stor musikskatt. Och när det kommer till att beröras av musik föredrar jag svenska texter.
 
 
 
 
 
 

En släng av en ätstörning?

 
 
Idag har jag funderat en del på det där, en släng av en ätstörning. Jag har hört det några gånger.
 
En gång har jag själv mött en person som önskade sig en släng av min ätstörning. Jag menar inte på något sätt att det sades av en helt oinsatt person som inte visste att jag mådde väldigt dåligt. Jag hade varit helt öppen med den situation jag befann mig i då, att jag var sjuk och att jag mådde dåligt. Jag hade förklarat att jag återinsjuknat och var fast i ästörningens klor igen. Sjukdomen hade börjat sätta sina spår igen på min kropp. Den syntes även utanpå. När jag blickar tillbaka vet jag att jag såg allt annat än frisk och sund ut. Ingenting att avundas, ingenting att sträva mot. Men då kom orden, jag önskar att jag kunde få en släng av din ätstörning. Allt blev knäpptyst. Stilla. Förutom i min kropp där jag, men förmodligen bara jag, kunde höra hjärtslagen rusa i ett fasligt tempo. Ett knytnävslag i magen. En nakenhet som inte gick att skyla. Ridå ner, men ridån gick inte ner, utan jag stod kvar och jag syntes mer än någonsin.
 
Men jag fann mig i situationen. Jag rusade inte därifrån. Tårarna brände bara bakom ögonlocken, tills jag kunde samla mig och omvandla dem till en kraft som hördes i ord. Vet du, en ätstörning får man inte en släng av. När du blivit sjuk i en ästörning är du fast. Det är ingenting du bara skakar av dig.
 
Orden jag fick höra kanske den andra personen glömde samma dag. Jag glömmer dem aldrig. Men jag är otroligt glad att jag hittade ett svar att ge på en önskan om en sjukdom som fått mig att lida så mycket under så lång tid. En ätstörning är ingen komma-i-form-kur. En ätstörning är ingenting man väljer att få en släng av för att åstadkomma något med sitt utseende. En ätstörning handlar i själva verket inte främst om utseende, kropp och vikt.
 
Jag hör aldrig någon önska sig en släng av någon annan högst allvarlig sjukdom, gör du? En ätstörning är en högst allvarlig sjukdom som i värsta fall kan leda till döden. Den orsakar ett väldigt stort lidande inte bara för den sjuka personen, utan också för en rad personer i den drabbades omgivningen. En ätstörning drabbar aldrig bara en person. En ätstörning är ingenting att önska sig.
 
 
 
 
 
 

Du ska visst tro att du är nån!

 
 
Kom ihåg det här när människor klankar ner på dig och söker fel hos dig-i själva verket kanske det är dina fantastiska sidor som skrämmer dem och som får dem att kanske känna avund eller andra jobbiga känslor som de inte kan hantera?
 
 
 
 
 
Att ta plats, höras och synas är inte alltid populärt. Man kan lätt få kritik för att man tar plats, utan att i själva verket göra något fel. Att vara kompetent inom något område kan vara skrämmande och upplevas hotfullt för andra.
 
Det är inte alldeles lätt att få blomma och glänsa-"du ska inte tro att du är något"-mentaliteten är fortfarande stor i vår värld. Våga gläns, våga gnistra! Kom ihåg att du ska visst tro att du är nån, för det är du!
 
 

Dagens lyxstund


Dags för besök hos min fina och duktiga frisör Victoria igen! Jag blir alltid lika nöjd hos henne.

Det där med att sitta en stund hos frissan, det är verkligen lyx! Något som jag aldrig kommer att spara in på. Avkopplande och en stund att bara vara.


Besök på Luleå Pride


Utflykter. Jag gillar utflykter. Små utflykter. Till fots. Med cykel. Med buss. Eller kanske med bil. Utflykter ska inte underskattas. Verkligen inte.

Idag var det sista dagen på Luleå Pride och det var sista chansen att göra ett besök för i år.

Det blev ett relativt kort men mysigt besök på evenemanget Dance for love i Stadsparken. Hela familjen med en extra kompis. Solen sken och stämningen var glad. Härligt!


En hyllning till den som stod kvar



Jag har haft flera föreläsningar den sista tiden. Något som återkommer är betydelsen av någon i omgivningen som fanns där för mig. Jag får frågor om någon såg vad som hände. Jag pratar om bemötande och brukar berätta att jag är så tacksam och glad gentemot personer som inte vände ryggen till. Som inte skrämdes iväg av svåra saker och av beteenden som stod för allt annat än förnuftigast.

Då, när jag var sjuk, kunde jag inte visa uppskattning och tacksamhet. Den som störde mig och sjukdomen visade jag snarare agg gentemot. Jag kände att jag hade rätt och de hade fel. Jag tyckte att jag visste bäst och hade svaren på allt. Jag ägde världen och skulle göra vad jag gjorde och jag skulle göra det ifred. Men att ha någon som envisades med att lägga sig i och visa att han faktiskt såg vad som hände, var mycket värt. Det insåg jag inte då, men mycket väl i efterhand.

Jag inser att det måste varit otroligt tålamodskrävande att leva nära en person som var drabbad av en ätstörning. Otroligt tärande. En del stannar kvar och en del väljer att gå när det är svårt. En del vänder ryggen till och en del möter det tuffa och det svåra. En del vågar.

Tack för att du fanns vid min sida under alla sjukdomsår!







Om att gå vilse och hitta hem

 
 
 
 
Nu är jag här igen-med tänkvärda ord! Jag kan inte låta bli att samla på dem. Ord har alltid och kommer alltid betyda mycket för mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
Visst ligger det något i det? Att gå vilse kan faktiskt göra att man hittar de vägar man annars aldrig hade vandrat längs.
 
 
Hur ska man kunna veta att man hittat hem
om man aldrig irrat runt i vilsenhet?
 
 
 
Det där är några ord jag skrev för ganska länge sedan, men jag hade lika gärna kunnat formulera dem idag.
 
Kom ihåg att de snåriga vägarna inte behöver vara fel vägar. Vi kan ta oss vidare trots att det ser ut som att vi är på väg mot en återvändsgränd. Kom ihåg att saker inte alltid är vad de ser ut som vid första anblicken.
 
 
 

Tro

 
 
Ord att peppa dig med när livet känns svårt.
 
 
 
 
Tröstande bild i helt rätt färger för stunder när det känns tungt och trassligt,
men när du behöver få in lite mer hopp.
Jag tror på att ibland verkligen möta och ge sig in i allt trassel,  
ibland måste det få kännas just tungt.
 
Men att tro att det går är betydelsefullt,
tro att det går att trassla dig ur det svåra
och det tunga,
tror att allt går att reda ut
 och att allt till slut hamnar på sin rätsida igen.
Det kan verkligen hjälpa,
oavsett om det känns så i stunden
så kan det många gånger hjälpa på sikt.
 
Tror jag.
 
 
 
 
 
 
 
 

Boktips för sensitiva personer

 
 
.
Vill du veta mer om higly sensitive person, HSP,eller tror du att du tillhör den personlighetstypen?
 
 
 
 
 
 
Jag tror att jag har tipsat om de här två böckerna förut, men kan inte låta bli att göra det igen! Nu har jag läst dem och tycker verkligen om dem
 
 
 
 
Just den här boken kunde ha varit skriven om mig själv! Det var så mycket i den här boken som stämde helt och hållet på just mig. Häftigt faktiskt att läsa en bok som känns så enormt riktad till en själv.
 
 
 
 
 
 
 

Mat-en av livets stora njutningar!

 
 
Igår njöt jag av en så fantastiskt god middag! En middag för två på CG:s, premiär på restaurangen jag har hört så mycket gott om-med all rätt visade det sig!
 




Underbar Kalix-löjrom till förrätt! Hur gott som helst.
 
 
 
Till varmrätt ett otroligt mört renkött som serverades med mandelpotatispuré. Vilken vardagslyx en måndag!
 
Helt underbart att kunna njuta av goda middagar på det här sättet-en frihet och en vilken förhöjning av livskvalitén!
 
 
 

Att gå i samtal

 
 
Har funderat en del kring det där med att gå i samtal i dagarna. Jag har dels mycket erfarenhet av det, dels vet jag att det verkligen kan vara till god hjälp för ens hälsa.
 
Jag vet att det finns de som tvekar och känner sig skrämda vid blotta tanken på att gå i samtal, att sitta och öppna sig för en okänd människa, att blotta sig. Det okända kan vara skrämmande och svårt. Allra första gången jag gick och pratade med en ny människa om mig själv och mitt mående kändes det väldigt ovant. Det var en sjuksköterska på ätstörningsenheten i min stad. Inte vill jag egentligen har någon hjälp heller, då jag i själva verket var ganska stolt över det som hände i mitt liv just då. Jag minns till exempel tillfredsställelsen i min kropp när jag fick se sifforna lysa på vågen. Viktnedgången var uppenbar och jag kunde inte hålla min stolthet och lycka inom mig själv. Leendet spred sig istället i rummet. Just då var jag inte mottagligt
 
Jag vet också att utan alla timmarna hos bland annat psykologer, psykoterapeuter och kuratorer hade jag aldrig kommit dit jag är idag. Jag behövde verkligen allt det här stödet jag fick.
 
Om du har funderingar på att prova att gå i samtal-våga prova! Det kan verkligen vara vägen mot ett tillfrisknande och ett mer hälsosamt liv! Kom ihåg att det är bara precis i början som människan du ska prata med är okänd för dig. Ge dig och er tid att lära känna varandra. Det första mötet kan vara början på något riktigt, riktigt bra.
 
 
 
 
 
 

Sinnesrosbönen

 

 

 

Idag blev jag påmind om den, den underbara sinnesrosbönen.

 

 

 

 
 
Vad du än tror du, vad/vem du än ber till kan den vara användbar och bra. Känns det inte bra att använda ordet Gud, välj bort det. Vänd dig till dig själv och samla kraft och styrka när du behöver det. Just det där accepterandet är så otroligt viktigt. Vilket lugn det kan föra med sig att faktiskt acceptera det man inte kan förändra, istället för att älta, istället för att stånga sitt huvud blodigt.
 
Jag gillade de här raderna från första gången jag mötte dem. De talade direkt till mig och jag vet, att just de här orden kommer betyda mycket för mig livet ut.
 
 
Var rädd om dig! Det finns bara en av dig.
 
 
 
 
 

Drömmar, mål och planer

 
 
Skön känsla det där att vara uppfylld av drömmar och mål som betyder mycket för en. Att veta vad som är rätt för en och vad som är menat att man ska göra. Jag vet att planerna jag har är fullt rimliga, kanske om omedelbart, men åtminstone på sig.
 
 
 
 
 
Bland annat har jag en föreläsningsidé som känns viktig. En idé som jag verkligen tror på. Jag har sått ett litet frö och hoppas att det kommer att börja gro. Snart. Jag ska vattna det omsorgsfullt och ge det all den näring det kan behöva.
 
 
 
Några ord på vägen mot dina drömmar, mål och planer:
 
 
 
 
 
 
"Det finns mycket i världen för oss alla-
om vi bara har ögon att se det."
 
 
"Människans störst plikt borde vara
att försöka utveckla de gåvor
hon fått av naturen."
 
 
 
 
 
 
 

Kropp, kläder och storlekar

 
 
 
Att vara tilfrisknad från en ätstörning innebär en stor, stor frihet. Livet jämfört med tiden som sjuk är stor. Jag tänker inte på livet som diagnosfri, utan på livet som fri. Som frisk och fri. Att nå friheten även inom kropp, mat och ätande är möjligt-jag lovar! Vägen kan vara krokig och man behöver ha bestämt sig, tänkt igenom hur man vill ha det.
 
 
Frihet är att bära vilka kläder man vill och känna sig trygg och bekväm i sin kropp. Frihet är att faktiskt inte längre bry sig om vilka siffror som syns på storlekslappen, utan att veta att det inte spelar någon roll. Frihet är att ha rensat ut för små kläder från garderoben. Det är att ha gjort sig av med en boja som är tung att bära.
 
Idag vet jag att det verkligen är så att storlekarna också varierar mellan olika klädmärken och modeller och att det inte är något självändamål i sig att kunna komma i en speciell storlek. Jag är inte mer lyckad för att jag passar i en viss storlek. Den tillfredsställelse jag förut kunde känna av att ha en viss klädstorlek var inte långvarig. Det var bara en falsk lycka som snart svärtades ner av nytt missnöje och mörka tankar.
 
Frihet är att kunna ha på mig mitt absoluta favoritplagg, klänning, utan något som helst fokus på fel hos min kropp. Det är inget fel på min kropp. Den ser ut som den gör och den passar bra i de kläder jag väljer att ha på mig. Jag väljer kläder jag trivs i och som passar mig och min kropp.
 
 
 
 
Frihet är att inte vilja gömma sina kvinnliga former i de kläder jag bär, att inte fundera på att magen inte är helt platt eller att brösten ser för stora ut. Jag behöver inte bekymra mig över om rumpan ser för stor ut när jag går genom en folksamling eller heller våndas över att jag inte täckt mina överarmar. Jag är kvinna och har kvinnliga former som ser ut just så här på mig.
 
Frihet är att inte behöva rätta till kläderna ständigt och jämt för att se mindre tjock ut, för att tankarna och känslorna säger att det är just det jag är. Jag vet också att mitt värde inte sitter i min storlek.
 
Idag när jag tog på mig min allra nyaste klänning sköljdes jag över av all denna härliga frihet. Det är en frihet som kan te sig som något självklart för somliga, men långt ifrån för alla. Men jag vet, att även den som tvivlar kan uppleva den frihet jag beskriver.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om att bli förstådd

 
 
Ni vet väl vid det här laget att jag samlar på ord. Att jag är väldigt förtjust i ord. Kloka ord, tänkvärda ord, träffsäkra ord och enskilda särskilda ord som betyder något särskilt.
 
 
Idag vill jag dela med mig av några tänkvärda och väldigt träffsäkra ord. Här kommer dem och jag känner att de inte behöver någon vidare förklaring. Orden säger allt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om att blomma

 
 
 
Idag var det skolavslutningsdags. Dottern gick ut 1:an och sonen 3:an. I år har de varit klasskompisar då de går i åldersblandade klasser, hur bra som helst om ni frågar mig. Det var särskilt känslosamt idag på skolavslutningen idag, eftersom att sonen lämnar klassen och de underbara lärare han haft under tre års tid nu. Som tack för allt de gjort för honom och de andra barnen fick de höra en text av mig.  
 
 

  

 

 

Tack för att….


 Du låtit barnen blomma

och att var och en

fått vara med i den färgglada buketten
utan att Du någonsin försökt förändra

den enskilda blommans färg,

utan Du har istället sett rikedomen

i en bukett med alla möjliga sorters blomster tillammans.

 

Och tack för att….


 du låtit varje blomma få den typ av näring

som just den blomman behöver,

och att Du hela tiden hållit i minnet

att olika blommor behöver vattnas olika ofta

och behöver olika mycket solljus.

 

Du vet att somliga blommor ibland behöver söka skugga

och att även den till synes vissna blomman

kan återfå sina krafter och blomma om och om igen.

 

 
 

 Och älskade dottern fick blomma på avslutningen när hon medverkade i en salsashow.

 

Tack till underbara Penelope som har dansat med barnen!

 

 
 
Det var en så fantastiskt vacker skolavslutning! Både väldigt vackert och väldigt känslosamt. Som mamma är jag väldigt glad över att veta att mina barn får möjligheten att blomma på sin skola.
 
 
 
 

Utan dina andetag

 
 
 
Det är något särskilt med svensk musik och texter som berör. Kent har skrivit många texter som berör. Många låtar jag gillar. Den här covern på Utan dina andetag är riktigt bra. Finstämd och vacker. Att jag blir berörd är bara förnamnet.
 
 
 
 
 
 
 
Musik kan verkligen beröra. Så in i nordens. Så där så att det riktigt känns längs hela armarna. Längs benen. I hela kroppen. Som rysningar när tonerna och orden flyter fram så alldeles självklara.
 
 
 
 
 
 

Tänkvärdheter och tack

 
 
Naturligtvis är det trevligt att få kommentarer på bloggen, roligt att ha kontakt med de som läser och jag har verkligen haft turen att ha bra kontakt med många bloggläsare! Så varma personer det finns!
 
Jag har en trogen läsare som ofta delar med sig av sina funderingar och gärna reflekterar kring mina inlägg. Tack för det Jota! Dina ord gör mig verkligen glad. Jag blev så otroligt, otroligt glad igår när jag läste hennes senaste kommentar!
 
 
Jag har sagt det förut och det tål att upprepas många gånger
Om det fanns fler i världen som var som du är skulle världen se helt annorlunda ut mot nu.
Då skulle många människor slippa uppleva psykisk ohälsa det är iaf jag helt övertygad om.
Ja vi är starka ihop och livet är så mycke lättare och underbarare när vi lyssnar på oss själva och inte styrs av tvångstankar och inre röster.
Du är så underbar sluta aldrig att vara du.
 
 
Jag måste läsa orden igen och igen. Tänk att någon verkligen tänker det om mig! Stort. Men så sant, vi är starka ihop. Vi ska lyssna till oss själva och göra oss fria från tvångstankar och inre röster som talar om för oss att vi ska göra si eller så, att livet måste levas efter strikta regler.
 
 
 
 
 
 
 

Om du vill göra skillnad

 
 
De här orden är så bra. Om du vill göra skillnad-läs och begrunda!
 
 
 
 
 
 
 
Det är så lätt i dagens värld att blunda. Att ha bråttom. Att hasta vidare och låtsas att inte se. Titta ner i marken. Ta fram en tidning och läsa, eller kanske låtsas läsa. Att tänka att det ändå inte är någon idé. Att det inte gör att göra skillnad. Att det ändå är som det är och att just du inte kan påverka. Kanske tror du att ingen kommer att lyssna på dig.
 
Det är ju nu det händer allt det som händer i vår värld, i din värld och i min värld. Det är nu vi kan göra skillnad. Det är nu vi kan höja våra röster. Det är nu vi kan påverka. Det är nu och inte sen. Det är nu det händer.
 
 
Take it personally because it is personal. Det här är allas vår värld vi lever i och det som händer angår oss alla, eller hur?
 
 
Vi angår varandra. Jag tänker ofta att vi människor borde bry oss om varandra mycket mer än vi gör. Våga lägga oss i ännu lite mer. Våga vara lite besvärliga.

Kanske ingen tackar oss just där och då, men sedan i efterhand, då kommer du veta att det var väl värt det.
 
 

Dansglädje och att leva fullt ut!

 
 
Ikväll bjöd dottern på en fantastisk show i form av dans till denna härliga låt. Vem kan stå till till dessa rytmer? Inte jag i alla fall. Mer och mer börjar jag längta tillbaka till dansandet. Det finns nog ingen typ av rörelse som får mig att må så bra som dansen. Så fri från prestation, så mycket här och nu.
 
 
 
 
 
Dottern övar inför salsanumret hon ska vara med och framföra vid skolavslutningen på fredag. Vilken dansglädje! Hennes leende är så smittande när hon strålar ikapp med rörelserna och musiken. Underbart med barn som vågar! Underbart med sådana där tillfällen när allt liksom stannar upp och man bara är i det som sker. Som att det som händer går att betrakta nästan utifrån trots att man är mitt i det.
 
Jag tänker på att våga. Våga leva fullt ut. Våga prova det nya. Inte vara fast i det kända, utan våga utforska oupptäckta områden i livet. Nyfikenhet är oftast till för att bejakas, tänker jag, för att vi verkligen ska kunna leva fullt ut.
 
 
 

God morgon världen!

 


En del dagar känns det som att jag vill säga God morgon till hela världen!

God morgon världen!

Livet kan kännas särskilt fint ibland. Veckan har börjat med både besök hos sjukgymnast för akupunktur och besök hos kiropraktor. Viktiga saker för mitt välmående!

 

 

Jag känner mig peppad att jobba för det jag tror på.
Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi göra skillnad.


Var rädd om er!

 

 

 

Sådant som inte var möjligt när jag var sjuk

 
 
I fredagskväll när jag satt på flyget på väg till Stockholm hade jag sällskap av min rosa skrivbok. Den är så bra att ha med sig i handväskan för att kunna skriva ner sådant som inte bör glömmas bort. Formuleringar kan sparas precis där och då när de kommer till mig.
 
Där på flyget skrev jag texten om sådant som inte var möjligt när jag var sjuk:
 
 
Igår. Mitt bland eftermiddagsvimlet på Storgatan i min stad. Solsken och högsommarvärme i slutet på maj. Klockan närmar sig 16.30 och vanligtvis nästan middagstid. Jag visste att just idag skulle jag vara ensam hemma till middag. Ingen egentlig tid att passa. Tanken slog mig att det skulle vara väldigt gott med en mjukglass. Tanken slog mig att en paus i solen på en bänk någonstans längs Storgatan med en glass i handen skulle kännas fint.
 
Så fick det bli. En stor mjukglass i en bägare med rikligt med lakritssås ringlat över sig. På en plats i solen. På Storgatan. I min stad. Varje sked var svalkande ljuvlig och så väldigt god. Förmågan att njuta av detta är verkligen värd att uppskatta.
 
Sådant som inte var möjligt när jag var sjuk är till exempel saker som detta. När jag tittar i backspegeln ter sig en sådan här situation väldigt, väldigt stor.
 
Där på bäken i solskenet kändes allt stort. Mäktigt. Så väldigt mäktigt. Nästan sådär att det gick att ta på mäktigheten.
 
Förresten, sådant som inte heller var möjligt när jag var sjuk var det som hände innan jag begav mig mot flygplatsen i fredags. Jag beställde hem mat på väg hem från jobbet. Min plan var att beställa en grönsallad till hamburgaren, vilket jag missade och jag fick pommes frites istället. Livet som frisk betyder att det faktiskt inte gjorde någonting. Ingen ångest. Ingen panik. Måste inte ändra. Det går bra ändå.
 
Livet som frisk är faktiskt många gånger så mycket enklare.
 
 

Heja Stadium!

 
 
Jag postade mitt inlägg Stadium-en butikskedja för alla? på Stadiums facebooks-sida med några frågor. Jag ville få svar på hur de tänker kring det jag skriver om i mitt inlägg.  En butik för alla, hur? Jag undrade hur de tänker kring att en som kedja som även riktar sig till unga visar en så ensidig bild av kroppars utseende? Jag förklarade att många förfäras över bilderna som visas på TV-reklamen just nu.

Det dröjde faktiskt inte särskilt länge innan det kom ett svar från Stadium:

"Hej Jenny, stort tack för såväl din kommentar som blogginlägg. Vi har valt modeller som vi hoppas och tror ska skapa ett fokus på modet. Våra modeller ska stå för ett aktivt, roligt och hälsosamt liv.

Vi har däremot förstått att vissa kunder blivit upprörda av vårt val av modeller vilket känns tråkigt och är något vi beklagar och ber om ursäkt för. Vår avsikt har aldrig varit att förmedla ett osunt kroppsideal. Som sportvarumärke vill vi alltid inspirera till ett aktivt liv via hälsosamma modeller och strävar efter att presentera mångfald i våra olika kampanjer. Vi lyssnar givetvis till kritiken, har slutat sända reklamen på TV och ska se över våra val av modeller till nästa års kampanj. Vänliga hälsningar, David"

Det här känns som ett seriöst svar. Som att de faktiskt tar mina synpunkter på allvar, som att de faktiskt lyssnar in kritiken. Jag och föreningen Frisk och Fri som jag representerar är glad över att TV-reklamen är borta och hoppas nu att framtida kampanjer visar på en större mångfald av kroppar. Heja Stadium, hoppas flera butiker/företag kan ta efter er!
 
 
 
 

Stadium-en butikskedja för alla?

 
 
 
Nu visas med jämna mellanrum Stadiums TV-reklam för bikinis. Jag vet med säkerhet att inte bara jag häpnar över den, häpnar och förfäras. Jag förfäras, men är inte längre förvånad. Världen är skev och idelaen diskuteras och har gjort det länge, men trots det lever vi en värld där vi sällan får se en mångfald av kroppar. Att som jag och de som är engagerade i Frisk och Fri verka för alla kroppars lika värde behövs verkligen. Det är återigen ingen mångfald av kroppar som visas upp. Det är enbart superplatta magar, på bilden nedan insjunkna till och med.
 
 
 
 

Livet är roligare när det rör på sig, står det på Stadiums hemsida. Det finns många människor som gillar såväl fart och fläkt som lata dagar på stranden. Naturligtvis kan livet vara roligt när det rör på sig, men inte bara för pinnsmala människor.

 

 

Stadium är en kedja som bestämt sig:


"Vi har bestämt oss. Alla ska ha råd med ett aktivt liv. Därför erbjuder vi alltid riktigt bra priser på skor, kläder och allt annat inom sport och sportmode, toppat med rätt funktioner, bra kvalitet och den senaste designen. Så att du alltid får mest för pengarna hos oss. I varje prisklass
."


Jag hittar ingenting som tyder på att Stadium vill vara en butik där ALLA känner sig välkomna och en butik som riktar sig till ALLA, inte av deras bilder att döma i alla fall.

"Sand mellan tårna och solblekt hår matchas bäst med snygga och somriga bikinis samt badkläder i olika modeller och utföranden." Om Stadium vill erbjuda bikinis och badkläder i olika modeller och utföranden, varför inte visa att människor i olika modeller kan bära dem?

Under en av helgens promenader i centrala Stockholm passerade jag ett av Stadiums skyltfönster. Där visade skyltdockorna badmode. Stadium har bestämt sig-ett aktivt liv för alla? Så här såg skyltdockorna ut i det fönstret.

 
 
 
Ta er en titt på modellerna som lutar sig mot bilen. Ta er en titt på modellerna som står tillsammans med killen. Ta er en titt på skyltdockorna i Stadiums skyltfönster. Ser det ut som att Stadium vill rikta sig till ALLA?
 
 
 
 

Akupunktur


Idag var jag på andra akupunkturbehandlingen för den här omgången. Jag har mycket erfarenhet av akupunktur och jag har visat mig var en av de personer som svarar riktigt bra på denna behandlingsform. Jag tror att ingenting annat kan få mig så totalt avslappnad.

Nu får jag nålar mot spänningshuvudvärk. Det är den som ibland gör att jag får migrän. Var inte rädd för att prova akupunktur, även om det kan kännas skrämmande innan. Många verkar häpna just över det där med nålar. Det låter mer läskigt än det är.

Tidigare har jag fått nålar även mot annat än huvudvärken. När jag gick i behandling för mina ätstörningar kunde jag till exempel få nålar inför en måltid under perioder när det var som svårast att äta. Jag satt med nålar i huvudet och åt. Effektivt! Jag fick nålar på lugnande punkter och de kunde verkligen hjälpa mig, fler än en gång.

Nästa vecka är det dags igen.







I ett somrigt Stockholm


Idag har vi njutit av ett somrigt Stockholm. Högsommarvärme. Det är det här jag verkligen älskar. Sol och riktigt varmt. När det känns att sommaren är här. Skiftningen mellan vinter och vår tycker jag mindre om.

Gröna Lund bland massor av människor. Barnen strålar och det uppväger lätt tröttheten som uppstår i huvudet av folkvimmel och hög ljudnivå.

Vi drog oss undan för en måltid och jag njöt av en underbar ceasarsallad. Matrutinerna är viktig även på resande fot.

Snart hemma, närmare bestämt sent ikväll. Den rosa skrivboken är fylld med text som handlar om sådant som inte var möjligt när jag var sjuk. Skillnaden är många gånger mycket tydlig.




Marathonhelg


Nu är vi på plats i Stockholm. Igår efter jobbet åkte jag ner och resten av familjen hade åkt ner tidigare.

Idag händer det-Stockholm maraton. Barnen hejar för första gången på sin pappa.

Loppet är i full gång och vädret är fint för löpning.


RSS 2.0