Frihet med smör på fingrarna!


Vår son fyllde 10 år tidigare den här månaden. Jag skulle förbereda inför kalasen. När jag stod med händerna i bunken med smör väcktes minnen. Blandade känslor. Glädje blandat med lite ledsamhet.

Det var ingen självklarhet att förbereda chokladbollar inför barnens födelsedagar utan ångest. Det var ingen självklarhet att göra det alls. Det var gruvsamheter och ångestblandad födelsedagsglädje. Sådant som inte alls borde höra hemma på barns födelsedagar. Det var smuts bland sådant som skulle vara så skinande rent. Och hur mycket jag än försökte tvätta händerna rena från fettet som trängde in under huden (såklart hade jag fel) försvann inte det smutsiga.

Inte då. Men nu är det borta. Nu är barnfödelsedagar skinande rena och mina fingrar rör sig gärna långsamt bland smörklumparna. Lite extra långsamt och länge för att jag kan. För att jag vill. För att jag är fri.





Mat-en av livets stora njutningar!

 
 
Igår njöt jag av en så fantastiskt god middag! En middag för två på CG:s, premiär på restaurangen jag har hört så mycket gott om-med all rätt visade det sig!
 




Underbar Kalix-löjrom till förrätt! Hur gott som helst.
 
 
 
Till varmrätt ett otroligt mört renkött som serverades med mandelpotatispuré. Vilken vardagslyx en måndag!
 
Helt underbart att kunna njuta av goda middagar på det här sättet-en frihet och en vilken förhöjning av livskvalitén!
 
 
 

Att njuta av god mat-ingenting jag tar för givet

 
 
Det slår mig då och då, hur jag verkligen kan njuta av god mat. Det är en så fantastisk upplevelse att äta god mat, som jag verkligen, verkligen gillar. Jag blundar och njuter av smaken. Jag uppskattar verkligen att kunna njuta så här av mat.
 
Det är ingenting jag tar för givet. Jag vet vilken fiende maten och ätandet kan vara. Jag minns och kommer aldrig att glömma hur jag våndades inför måltider och tillfällen i livet när jag visste att ätandet skulle vara inblandat. Alla dessa buffér jag ställts inför, alla kalas och alla fester jag varit på när jag haft ett allt än friskt och sunt förhållandet till maten och ätande-vilken ångest och vilken vånda det innebar. Jag vet hur jag fick förbereda mig och hur jag påverkades både före, under tiden och efteråt.
 
Jag är ganska säker på att mina erfarenheter har stor del i att jag är så tacksam för att jag kan njuta så av god mat idag och att jag också njuter så av goda måltider. Mat är ingenting jag snålar in på och köper det jag vill ha. Jag uppskattar att äta i lugn och ro, att äta långsamt och länge, inte för att jag vill dra ut på det utan för att jag verkligen mår bra av det. Måltiden är ingenting jag vill ha undanstökat. Den är något jag vill njuta av.
 
 
Påskledighetens bästa var:
 
 
 
Renfilé med goda tillbehör med ett glas rött vin till det....
 
Och dagens middag:
 
 
 
Biff Rydberg, bland det godaste jag vet!
 
 
 
 
 

Frisk och fri-att klä sig som man vill!

 
 
Att klä sig själv som du vill, precis just exakt som du vill och ha på dig det du trivs i- gör du det?
 
 
Det kan låta som en enkel och självklar sak, men är långt ifrån självklart om man inte trivs med sig själv och sin kropp, när livet inte är i balans. 
 
 
Väljer du kläder i frihet? Utan att behöva bekymra dig om hur du och din kropp ser ut i just de kläderna, hur kroppen känns i kläderna du bär, hur den ser ut?  Bär du kläderna utan att behöva rätta till dem, dra upp byxorna gång efter gång, snegla på din mage och se hur den ser ut? Och så vidare. Jag skulle kunna fortsätta länge till.
 
Åh, så jag har varit där. Så länge och så mycket. Det är en boja att vara fast i det där. Ett fängelse. En fångenskap svår att ta sig ut ur, men det är inte alls omöjligt.
 
 
Dagens instagrambild vittnar om friheten att kunna klä mig i kläder jag älskar och trivs i, utan att försöka gömma mig och min kropp. Jag älskar klänningar och trivs nog egentligen allra bäst i klänningar och kjolar. Och jag älskar färg-färger mig mig glad.
 
.
 
 
Figurnära går alldeles utmärkt när jag accepterar mig själv och min kropp. Den är bra som den är och för en massa bra saker med sig. Den orkar en massa saker och ser till att jag får uppleva sånt som jag vill uppleva.
 
Det fanns så mycket med kroppen jag inte kunde acceptera och så mycket jag ville förändra. Många känner nog igen sig. Jag lovar, lyckan sitter inte i vikten.
 
 
 
 
Min inre frid är större, så mycket större, idag än när jag vägde så mycket mindre. Tro inte att en annan siffra på vågen kommer att göra dig lyckligare.
 
 
 
 
 

Ord till dig som kämpar


De här orden är till dig som kämpar. De här orden är till dig som tvivlar, men som kämpar mot ett friskt liv i frihet.

De här orden är till dig som är fast i en ätstörnings klor eller på annat sätt är drabbad av ohälsa. De här orden är till sig som kanske ha ena foten i friskheten och andra foten kvar i sjukdomen.

Det tar tid att bli frisk. Många tvivel, många rädslor och mycket ångest på vägen. Men till slut, när du är i mål kommer du känna och veta att det var värt allt. Jag lovar. Det är värt all smärta och alla steniga vägar. Det är värt all gråt, varenda tår som förtvivlat runnit nerför kinderna.

Jag tvivlade och blev frisk ändå-det kan du också!




En jul i friskhet


Julen. Julen är en sådan där högtid när friheten blir särskilt påtaglig. Friheten som bor i friskheten från ätstörningen.

Inte gruvsamt en lång tid innan. Inte den där oron som stegvis ökar ju närmare julhelgen man kommer. Inte en stor ångest när dagarna väl är här. Över maten. Sammankomsterna. Allt man blir bjuden på.

Frihet att välja precis det jag vill ha. Frihet att välja bort det jag vill vara utan. I friskheten.

Inga tankar på att äta mindre eller hålla igen på grund av "all julmat". Det. Finns. Inte. För. Mig.

Mat behöver vi oavsett namnet på dagarna. Oavsett vad vi ätit dagen innan. Oavsett om middagen består av julmat eller en klassisk vardagsrätt.



God fortsättning på julhelgen och känn ingen skuld över att du njuter av julbord och chokladpraliner!


Det sitter inte i vikten eller smalheten

Det kan vara nära till hands för somliga att emellanåt tro allt skulle bli bättre om man vara gick ner lite i vikt, om man blev lite smalare, om magen bara blev lite plattare. Om man började träna eller om man bara tränade lite mer.

Det kan möjligtvis verkar som att det är lösningen på eventuella problem till en början, men aldrig aldrig på sikt. Det är bara tankarna som kan lura dig att tro att det är så. Tankarna kan spela dig ett spratt och de här tankarna och känslorna är luriga och lömska.

Jag känner mig vackrare idag än förut. Jag är mer tillfreds med min kropp än förut. Jag är mer vän med min kropp idag trots att det var förut jag vägde mindre, var smalare och hade en plattare mage. Låt dig inte luras av dina tankar.


Det är en annan tid nu

 

Det är en annan tid nu. Det fanns en tid när jag kunde få mig själv att tro att jag inte tyckte om att äta vissa saker, att det fanns sådant som inte var ämnat för mig. Det var en tid när jag gruvade mig inför middagar, inför kalas, inför allt möjligt som hade med mat och fika att göra. Det var en tid när ätande bar ihopkopplat med skuldkänslor och ångest.

Det är en annan tid nu.

 




Idag bjöd jag sonen på lunch från hamburgerrestaurangen. Mor och som åt båda pommes frites som tillbehör. Fantastiskt gott. I den nya tiden kan jag njuta av varje tugga och kanske mer än om jag alltid kunnat ta det för givet.

 

I den nya tiden har dagens måltider ingenting att göra med varken gårdagens eller morgondagens måltider. I det nya livet är jag fri att ätavad jag vill och när jag vill, utan att må dåligt vare sig före eller efter.

 


Vän med maten

Ibland kommer det plötsligt över mig. Det blir så uppenbart. Så tydligt. Så klart och alldeles underbart. Något som jag uppskattar så väldigt mycket. Jag vet ju så väl hur motsatsen kan upplevas.

Jag är vän med maten och alltså kan ens fiende bli ens vän. Om man har maten som en fiende har man en fiende man måste bli vän med för att kunna må riktigt bra. Man måste lära sig leva med maten istället för att kämpa mot den.

Det är fullt möjligt och när man nått dit, hela vägen fram, vet jag att man kan uppskatta och njuta av mat och annat gott på ett helt nytt sätt.


Frisk och fri- om att baka och njuta!


Jag gillar verkligen att baka. På riktigt. Det är inte längre frågan om att baka för att bara känna doften eller att baka för att andra ska äta. Jag bakar inte längre för att doppa lillfingret i kaksmeten. Jag bakar och njuter av det goda, utan att känna skuld eller få ångest. Det går inte på något sätt utöver mitt ätande under dagen eller dagen efter. Jag fikar tillsammans med mina gäster och känner mig inte det minsta obekväm med det. Jag behöver inte smyga. Det går till och med alldeles utmärkt att fika två kvällar efter varandra. Det är härligt, härligt och jag blir så påmind återigen om vad det kan innebära att vara frisk och fri.

 

 


Frisk och fri-att äta bland folk

 
 
Igår kom den över mig igen, den där starka känslan av att verkligen vara frisk och fri! Att verkligen leva. Att verkligen kunna välja själv hur jag vill leva. Att våga ta ut klivet i livet på riktigt. Utan att tveka. Att sträcka på sig, verkligen räta på ryggen utan att försöka gömma sig. Utan att försöka gömma mig.
 
Det är så påtagligt ibland att det liksom är så tydligt att jag kan betrakta det utifrån, nästintill fingertoppsberöra allt som sker. Allt det där som jag är med i där och då. Det händer på riktigt en sådan där grej som var en omöjlighet tidigare. Och jag känner på ett sätt som jag aldrig har känt inför det någonsin tidigare. I hela mitt liv.
 
 
 
 
Igår åkte barnen och jag in på festivalen som just nu äger rum i staden där vi bor. Vi skulle möta upp pappan i familjen lite senare, men det visade sig ganska snart att ha inte skulle kunna komma från jobbet och sluta upp. Barnen hade ätit hemma medan jag hade planerat festivalmat för mig. Jag hade bestämt mig för redan hemma att jag skulle välja thaimat.
 
När vi kom in till stan var jag så hungrig att jag ville börja med att äta. Jag valde tre små rätter, friterad kyckling, kyckling med grönsaker och en vårrulle som serverades tillsammans med ris. Barnen hade inte allför mycket ro i kroppen att sitta med mig hela tiden, så stundtals satt jag där vid bordet mitt i allt vimmel för mig själv och åt. Jag åt och njöt.
 
Vem som helst som gick förbi kunde se att jag satt där och åt. Att jag åt en stor portion och till och med friterad mat. Och jag kände ingen skam. Jag kände ingen stress. Jag kände ingen ångest. Inte över maten och inte över att sitta där mitt i folkvimlet och äta. Inte överhuvudtaget. Det är en stor, stor sak för mig och en stor, stor frihetskänsla. Jag är frisk och fri-och stolt!
 
 
 
 

Frisk och fri-om motion

 
Efter joggingrundan jag kom hem från för en stund sedan kände jag mig tillfreds. Jag känner mig tillfreds. Ihopsamlad. Grundad. Som att andetagen och jag håller ihop. Vi håller ihop. Andetagen följer mig genom hela kroppen. Följsamt.
 
Det är ombytta roller nuförtiden. Förut var min medicin att hålla mig borta från träningen. Faktiskt från motion överhuvudtaget. Vi gick inte alls hand i hand. Det var så mycket kompenserande och straffande. Det var ett slitande och dragande tills jag föll isär. För att överhuvudtaget bli frisk och fri behövde vi pausa och till viss del skiljas åt. För att kunna samla ihop mig. Kunna sopa ihop bitarna av mig själv, spillrorna, och kunna samla ihop allting i skyffeln och börja limma ihop. Det var helt och hållet nödvändig och utan att jag sade upp bekantskapen hade jag inte blivit frisk. Ibland måste man ta farväl för att möjligen kunna återses.
 
Idag är det ombytta roller. Det som var en av de starkaste vidmakthållande faktorerna till det ohälsosamma livet kan idag vara medicin. En väg mot välmående och inre lugn. Idag kan rörelse och motion vara min medicin mot stress och värk. På mitt sätt och inte allra minst-på ett nytt sätt.
 
 

Det som var då

 

För en stund sedan skrev jag ännu ett inlägg i min Frisk och fri-kategori och jag blev plötsligt så glad och rörd.  Jag känner en sådan stor tacksamhet och glädje över att det som var då inte är nu.


Pinned Image




Frisk och fri-att äta det "förbjudna"


Att vara frisk och fri är för mig att kunna äta det där förbjudna utan ångest före, under tiden eller efter.  Det är att kunna äta det där som jag i själva verket hela tiden tyckt om, som mina smaklökar tycker om, men som jag lurat mig själv att tro att jag inte vill ha, att jag inte tycker om, att det inte är något för mig. Det man intalar sig nog många gånger blir till slut en sanning och till slut blev det en sanning att det ena efter det andra inte var något för mig.



Pommes frites var en sådan där sak som inte var något för mig. Som jag inte tyckte var gott. Som jag inte ville ha. Som jag inte vill vidröra. Som jag inte ville äta eller smaka.

Allt det där var bara en lögn. Det var ingen sanning egentligen för något annat än den sjukdom som kallas ätstörning, en sjukdom som kan vara så starkt och få den friska delen av en person att trängas undan långt bort från jaget, långt in i en mörk gränd, inkurad i ett hörn. Liten, rädd och vilsen.

I helgen var vi på stan, jag, mamma och barnen. Barnen åt varsit skrovmål, mamma valde kebab i pitabröd och jag åt kebabtallrik. Kebabkött serverat med pommes frites. För att jag ville ha. För att jag tycker att det kan vara riktigt gott ibland med pommes frites. För att jag kan. Och jag får-precis som vem som helst annars. Jag har inga skuldkänslor, jag har ingen ångest, jag känner ingen skam. Jag väljer min mat utifrån mig själv och inte utifrån vad någon annan väljer. Jag är frisk och fri!




Om det där med godsaker



Idag resonerade jag med en person kring det där med godsaker, kring det där jag skrev om att jag inte vill vara sockerfri och om att avhålla sig från godsaker och socker i perioder. Intressant samtal och jag tycker om när det finns en stor tolerans mot varandra och mot att man väljer olika. Det gillar jag skarpt.

Alla har sitt i bagaget och av hälsoskäl kan det definitivt vara bra att avstå från specifika produkter helt och hållet eller periodvis. Jag tror dock att det är viktigt att var och en gör det just för att man själv vill, för att man själv väljer det för att det passar i ens eget liv just nu, inte för att man känner att man borde eller för att man känner trycket från omgivningen att välja rätt livsstil.

Vi pratade också om det felfokus som de kan bli. Jag tycker att det finns så mycket annat som är betydligt mer beundransvärt än att gå ner ett antal kilon i vikt eller att klara av att avstå från sådant man i själva verket tycker är gott och kanske skulle njuta av om man tillät sig äta. Jag har full förståelse att beröm och beundran kan bli en vidmakthållande faktor när det handlar om viktnedgång och olika dieter.

Jag skulle vilja radera ut duktighetstänket och vilken-bra-karaktär-du-har-tänket kring de här sakerna.




Jag vill inte vara sockerfri!


De dök bara upp hos mig de här orden-helt självklara-idag när jag öppnade skåpet och tog en godis av de som fanns kvar från igår.

Och det kan jag tala om gott folk och mina vänner-det är en frihet att känna så. Idag är det så mycket frågan om att man inte borde att man skulle hålla sig borta ifrån och att man ska kunna klara av att vara utan. Ja, ni förstår vad jag menar. Man är duktig för att man står emot.

Och jag skulle kunna skrika ut till hela världen att jag inte vill vara sockerfri! Jag vill inte vara med i det sockerfria uppropet. Jag vill njuta av sådant jag tycker är gott. Jag tycker det är en så stor njutning att till exempel gå ut och fika och äta en stor chokladboll till kaffet eller att njuta av en god glass en varm sommardag. Att öppna skåpet hemma och ta något gott bara för att jag är så sugen är en vardagslyx och ingenting annat.

Jag tror inte på att döma sig själv, jag tror inte på förbud, kompensationer, belöningar eller bestraffningar när det handlar om ätande. Man kan äta allt-men inte alltid är ord jag bär med mig i livet. Naturligtvis ska det vara balans med detta såväl som med allt annat, men balansen för mig är inte att vara utan bara för att man borde.

Man borde njuta av livet och livets goda-det är vad man borde och för mig ingår goda ätbara saker i detta! Lättare sagt än gjort detta kan tyckas kanske, men jag kan lova att det var betydligt mer komplicerat med förbud, kompensationer och kontrollerande.


Frisk och fri-en doft av nybakat


Doftar ljuvligt här hemma av nybakat.



Ikväll har jag gjort toscakakan från den här receptboken.  Den ska jag ta med mig imorgon när dottern ska ha klubbmästerskap i gymnastik och det ska vara fikaförsäljning.

Doften av nybakat är ljuvlig! Det fanns en tid när jag bakade bara för att känna doften. Den tiden är förbi och jag kan både njuta av doften utan dubbla känslor och veta att jag även kan njuta senare av det goda bakverket. Inte bara äta en kaka, utan njuta av den. Inte äta en kaka och sedan må dåligt över den, bara njuta av det goda just där och då och dagen efter spelar det inte någon roll. Det om något hör friskheten och friheten till.  









Frisk och fri-att njuta av det goda


Idag, mitt vardagslyx, en glasstrut efter middagen, helt allena innan jag skulle tillbaka till jobbet för kvällens arbetsplatsträff.  Bara för att jag blev så glassugen av det ljuvliga vädret som idag har varit fyllt med sommarkänsla. Bara för att jag ville och så gott det var. Helt oplanerat. Bara en känsla av att det skulle vara så gott och det var så gott. Detta är friskheten och friheten en dag i maj, en solig härlig dag.

Och jag visste att detta skulle inte påverka mig under resten av dagen och det kommer inte att påverka mig under morgondagen. Friheten är så påtaglig sådana här gånger.

Frisk och fri- om hungerkänslor



De där hungerkänslorna, den där signalen från kroppen om att det är dags för påfyllning av energi, den där signalen som jag slutade lyssna på, som jag till slut inte längre kände av efter att ha ignorerat den så mycket, eller i själva verket noterat den och känt mig urstark som inte följt den.

Till slut förstår kroppen att det inte är mycket till idé att signalera, oavsett styrka. Till slut är allt ett virrvarr och man måste hitta tillbaka, lära känna kroppen och såväl hunger- och mättnadskänslor. Våga känna och våga följa.

I friskheten och friheten lyssnar jag och hör till och med viskningar som förut överröstats av brus och röster som argumenterat högljutt. Jag vågar känna och jag vågar följa de signaler kroppen sänder till mig. Jag vill inte alls ignorera hungerkänslorna, utan jag känner så starkt att jag vill ge min kropp det den behöver.

Hungerkänslorna är idag ingenting annat än en tydlig påminnelse om att det är dags att äta och att bli alltför hungrig tycker jag inte om. Jag vill ge kroppen näring och ge mig själv ny energi när jag behöver det, när jag än behöver det. Det finns inga förbjudna tider och inget som heter för sent. Min kropp är min bästa ciceron och den vill jag följa.


Frisk och fri-vän med kvällsfikat




Det kommer över mig med jämna mellanrum,
jämförelsen mellan nu och då.
Skillnaden mellan att vara sjuk
och att vara frisk och fri
.
Ibland blir den så särskilt påtaglig.  

Som ikväll igen,
när jag förbereder mitt kvällsfika,
som jag ser fram emot att börja äta.






Mitt favoritbröd just nu är fruktkusarna, gott och saftigt.
Rostade fruktkusar med äggskivor och kaffe. Ljuvligt!

I friskheten och friheten är jag vän med kvällsfikat,
har inga problem att ge mig själv näring även om klockan passerat ett visst klockslag,
det finns inte fel mat en viss tid på dygnet,
och jag äter inte kvällsfikat för att jag följer ett speciellt matschema,
för att jag måste,
för att jag tränat eller trots att jag tränat,
utan för att min kropp talar om för mig att den vill ha påfyllning.
Jag kan ta lite mer om min kropp talar om för mig att den behöver det.

Friskheten och friheten lämnar inget utrymme för att gå och lägga sig hungrig om kvällen
och kvällsfikat är inte längre min fiende.



Tidigare inlägg
RSS 2.0