Frisk och fri


Frisk och fri.
Jag tycker om frihetsbegreppet kring att ha blivit frisk från en ätstörning.
Det är så talande om hur det är att leva som tillfrisknad.
En frihet. 




Efter att ha valt den rätta vägen,
friskhetens väg trots vägbommar, stenbumlingar,
skavsår och kollisioner
kommer slutligen friheten.

Såväl för den som färdats på friskhetens väg,
som för de som vandrat med på den.

Det innebär en frihet även för omgivningen,
när en person blivit frisk och fri,
en frihet att kunna leva mer fritt,
att kunna lämna huset och veta att det kommer att gå bra ändå,
att middagsmaten kommer att stå på bordet ändå
och att motionen hålls på en rimlig nivå.

Det innebär en frihet även för den som är kvar hemma,
en frihet att veta att det går bra ändå,
att det lyssnas till kroppen och allt blir som det bör,

en stor, stor och påtaglig frihet
och livet är plötsligt så otroligt nära,
så vackert, men samtidigt så skört.



Om verklig vänskap






Jag tycker det är så mitt-i-prick om vad verkligen vänskap handlar om.
Att inte behöva förställa sig, att kunna vara den man är,
precis som man är och ändå känna sig trygg med de man omger sig med.

Ni som stannade kvar när det blåste stormvindar,
ni som stanande kvar när det var isande kyligt även sommartid,
ni som på något sätt såg igenom hjärnspöken och sjukdom
och ändå kunde skymta person bakom allt det svåra-
ni är verkliga vänner vars vänskap jag uppskattar så otroligt!
´


Jag upskattar...






..... och är väldigt tacksam över
vad min snälla hjälpsamma pappa
 har gjort för mig de två senaste dagarna.

Igår var han här och skottade under dagen,
så att jag kom hem till en så fin välskottad gård
och idag körde han hem mig och matkassarna
från ICA efter min efter-jobbet-handling.

Underbart!


Vänskapskväll




Igår kväll hade jag tre härliga fina tjejer på besök hos mig. I all enkelhet satt vi kring köksbordet och samtalade om ditten och datten. Med tre pedagoger i samlingen blir det lätt en del prat om förskola och skola och sådant som hör till det, men vi hann också med att avhandla saker som dop, skidåkning och resor.

Underbara stunder att sitta tillsammans med fina vänner och bara vara!
Då vi hade sjukstuga när jag fyllde år blev jag firad igår.







Fina presenter fick jag, bland annat en sådan här vispskål från Ib Laursen, dock i en annan färg. Den står ännu kvar på köksbordet och är vacker.


Längtan




Kom hem familjen, kom hem!
Jag vet att ni njuter av härliga ledigdagar,
och njut älskade njut.
Mitt hjärta säger,
kom hem familjen, kom hem,
men njut av ledigdagar,
njut älskade njut!

Längtan är stor,
och i min längtan kan jag känna
hur ljuvligt det blir att ses igen.

********************

Jag vill mötas av annat än tystnad,
när jag öppner ytterdörren och ropar hallå.





Vårnytt från POP



Igår på väg hem gjorde jag en mellanlandning på Polarn & Pyret och där fanns så mycket vårnytt!

Dottern har verkligen så mycket kläder, men min blick mötte något ljuvligt och hon har ingenting liknande sedan tidigare!



Denna kofta ville så gärna följa med hem till oss!


Dottern har bett mig köpa fler pyjamasar, då hon mest har nattlinnen bland sovplaggen. Ljuvliga vårnyheter bland nattkläderna hade kommit in.





Valet föll på denna mysiga pyjamas i våriga fräscha färger!




C-uppsats om ätstörningar



Idag fick jag den skickad till mig, C-uppsatsen om ätstörningar jag blev intervjuad för. Det kändes som något väldigt viktigt den här studenten jobbade med och jag kände att jag väldigt gärna ville bidra till hennes arbete. Jag blev verkligen glad när jag fick uppsatsen skickad till mig idag och har läst litegrann i den. Mycket intressant läsning och ett jättebra jobb hon har gjort!

Uppsatsen handlar om tillfrisknande från ätstörningar och är en studie baserad på kvinnors erfarenheter av ätstörningar. Vi var tio kvinnor som intervjuades, tio kvinnor som vittnar om att det går att bli frisk och fri!

Dansar vidare...



Nu har jag anmält mig till ännu en omgång härliga dansklassser i afrikansk dans!
Nu är det bara att se fram emot nya måndagskvällar fyllda med dansglädje
och nya tisdagsmorgnar när det fortfarande spritter i kroppen,
då danskvällens flow dröjer sig kvar. 


(Bild lånad från www.lulearytmik.se)


Den afrikanska dansen ligger grund för många dansstilar, jazz och streetdance med flera. Afrikansk dans är en upplevelse för både kropp och själ där rytmer och rörelser möts i ett dynamiskt samspel. Du använder hela kroppen och tränar upp kondition och fysisk styrka i kombination med kordination och rytmkänsla.



Söndagsjobb och höga ambitioner



Mitt mål numera är att jobba på jobbet och göra annat hemma, men ibland gör jag undantag. Ibland är det bäst för mig själv att jobba litegrann även hemma, då jag vet att det kan vara ett sätt att minimera stressen under arbetsveckan. Vissa perioder är intensivare än andra. Så är det bara.

Min ribba är aldrig lågt satt och det vill jag inte att den ska vara heller. Jag siktar inte längre på världsrekord i det mesta jag åtar med, men höga ambitioner och att vara nöjd med det jag gör, känns fortfarande väldigt viktigt.

Däremot har jag betydligt lättare idag att känna mig nöjd och att tillåta mig själv att vara färdig. Man kan faktiskt alltid göra mer, lite mer och lite bättre. Men man måste inte. Men bra kan faktiskt vara bra nog. Jag behöver inte längre mäta mig med omgivningen. Så skönt.

Sätter igång med lite söndagsjobb nu på min kammare.






Söndagsfilm



Familjen har åkt och jag lade mig i soffan och såg en film efter att ha plockat och grejat på lite i huset.





Conviction med fantastiska Hillary Swank fångade mig verkligen. Baserad på en sanna historia, om systern som utbildar sig till advokat för att kunna göra vad hon kan gör att få sin bror ut ur fängelset. 


"När Bettys bror fälls för mord börjar en 18 år lång kamp mot systemet. Övertygad om broderns oskuld börjar Betty studera juridik så att hon själv kan försvara sin bror i rättssalen!"



Att vara den som stannar kvar



Avresedag och farvälvinkningar.


Ha det så bra-kramar fulla med saknad (innan de ens lämnat gatan).
Där under omfamningar och munpussar,
 inlindad i kramar med barn uppkrupna i min famn finns den-saknaden.

De som ska vara samlade kommer inte vara det,
inte helt och hållet,
samlingen kommer vara utan mig och jag utan den.
Ändå kommer allting vara på ett sätt precis som det ska vara,
lovlediga barn som får njuta.

Och mitt bland alla turer fram och tillbaka till jobbet,
mitt bland måltider i ensamhet,
kommer den att finnas-saknaden.

Och sedan när jag har längtat färdigt,
då när vi är samlade igen-
då kommer uppkrupna barn i min famn kramas igen.
och kramar och munpussar kommer att fyllas med glädje
och vad-jag-är-glad-att-se-dig-känslor,
allting kommer överfyllas med sådana känslor,
och jag kommer välkomna det så in i nordens.


När man gått vilse



Det händer nog för alla någon gång att man varken vet ut eller in,
att man inte vet vilken väg man ska välja,
eller att man rent av inser att man hamnat i en återvändsgränd,
dit man faktiskt allt som oftast tagit sig för egen maskin, 
trots att det kan kännas som att man helt enkelt hamnat där.  




Ofta har vi svaret någonstans inom oss själva,
magkänslan kommer med fler sanningar än de ställen
vi febrilt kanske letar på istället-
istället för hos oss själva.

Just där och då,
i de där lägena,
när det kanske behövs en förändring,
som ändå kan vara ganska nära till hands,
och också inte så värst stor,
kan det kännas så svårt att lyssna till svaret som viskas till oss,
föreställningar och fasader bär på något helt annat-
trots att vi har svaret någonstans inom oss själva.



Avresedagen


Nu är den här-avresedagen. Inte för mig, men för resten av familjen. Jag ska packa tillsammans med barnen under dagen. Senare idag är det dags att vinka av dem för sportlovsmys i Kåbdalis. Flera dagar, flera kvällar, flera nätter.

Och bara jag skriver de här orden känns den i kroppen, saknaden. Bara vid tanken på tomheten och tystnaden river den i min kropp, saknaden.

Men jag unnar dem varje solstråle, varje avkopplande stund i husvagnen, varje härligt åk i backen. Jag unnar dem varenda skratt och varenda meter på skotern med pirr i magen. Jag vet hur de har längtat efter sportlovet i Kåbdalis.




Ut, ut, ut...



.... ska vi- möta vårvinterljuset, fånga vinterbilder och inhämta dagsljus och frisk luft!


Nu bedömer jag båda barnen som helst smittfria från sina vattkoppor
 och vi kan åter möta omvärlden-underbart!

Idag blir det bland anant ett besök i Luleås vinterfina Stadsparken



för premiäråkning i årets isdjur!


En pigg lördagsaffirmation






Åh, så jag gillar den här!


Vilken föreställning....


.... dessa herrar bjöd på igår kväll i sin 2-timmar långa Ljust och fräscht.




Lindström och Schyffert vad fullkomligt lysande!

2 timmar har sällan känts så.... korta.
Samtidigt rymde de så mycket, träffsäkerheter, skratt och eftertänksamheter.
Föreställningen var fullkomligt förstklassig från början till slut,
och allt avslutades i en enda stor grande finale!

Det bästa jag sett på länge.
Och ännu en evenemangskväll som förgyllde,
ännu en tankning av energi.


Ljust & fräscht


Ett evenemang väntar även ikväll.



Vi ska och se Ljust och fräscht tillsammans-jag, min man, min bror och mina föräldrar. En del julklappar får man njuta av en bra bit efter julafton. Tack snälla tomten.


Reflektioner på hamburgerrestaurangen


Gjorde en del reflektioner igår tidigt på kvällen när satt på MAX hamburgerrestaurang och åt en snabb, med betoning på snabb, middag efter jobbat innan teatern.

Reflektioner om hur annorlunda så mycket är nu jämfört med förut. Mer och mer annorlunda ju längre tiden gått. Det blir bättre och bättre dag för dag, skulle jag säga. Saker som kändes som en omöjlighet gör jag idag, ibland med lätthet, ibland utan att tänka desto mer på det eller överhuvudtaget inte alls, ibland med en tanke på att nu ska jag göra det här även om det tar emot. En del saker vill jag göra för att de ska föra mig vidare på den rätta vägen, en del saker är viktiga milstolpar i ett sunt hälosamt liv.

Jag funderade över vad jag ville äta. Jag bestämde mig för att Maxmål med pommes frites, men ju längre jag fick stå i kön desto mindre tid fick jag på mig för den här middagen. Jag valde istället en Maxburgare utan pommes frites, för att tiden var för knapp. Inte av något annat skäl. Man kan faktiskt välja bort, utan att någon slags osundhet är inblandad, men det kan ta tid att inse vilken skillnaden är och att lära sig vilken orsak som ligger bakom ens val.

Jag väljer bort dressingen för att jag inte är särskilt förtjust i den och tycker hamburgaren blir betydligt godare utan. Inte av något annat skäl. Jag väljer cola-light som dricka de gånger jag dricker läsk, för att jag inte tycker om vanlig cola. Inte av något annat skäl.

Det är en stor frihet att få välja och att kunna välja. Det är viktigt att veta att även en person med en ätstörning i bagaget kan välja och välja bort livsmedel av helt naturliga och sunda skäl. Kanske av tidsbrist och av ren smaksak. Inte av något annat skäl. Även en person med en ätstörning i baget kan svara nej tack, jag åt nyss och faktiskt mena vartenda endaste ord.

För övrigt är det en milstolpe i sig att sitta på en hamburgerrestaurang med mig själv som sällskap och äta min middag, alldeles vid fönstret, fullt synlig för förbipasserande på stadens gator.


Matdesperat på Kulturens Hus i Luleå


Vill tipsa om föreställningen Matdesperat den 8 Mars kl 19.30 på Kulturens Hus i Luleå.




Den knubbiga figurinen är historia, i dag är det Size Zero som är det rådande idealet bland våra ungdomar.  Size Ziro — Denna skrämmande förebild ger våra ungdomar ett rubbat förhållningssätt till sina kroppar, en negativ kroppsuppfattning som ofta leder till Bulimi och Anorexi. M
ed humor och värme, allvar, sång och dans försökt belysa problematiken. En insiktsfull föreställning att både gråta och skratta åt.

Medv: Paula Ternström o Grynet Molvig

I anslutning till föreställningen finns lokala representanter från Riksföreningen Anorexi/Bulimi- kontakt på plats med information.

Bokning av evenemanget sker på www.ticnet.se


Om din tid








På teatern


Ikväll har jag varit på teatern, på Norrbottens teatern, och sett musikalen Grabben vid graven bredvid.



Jag trivs att sitta där i publiken i en av salongerna, framför en av scenerna, följa med i handling, danssteg och konversationer. Få dela människomöten, konstnärskap och få en och annan tanke väckt. Här och nu vid en teaterscen-det gillar jag. Jag har nog alltid tyckt om det där med teatern, ända från barndomen faktiskt. För mig är teater och andra kulturevenemang en ren och skär energitankning.




Om tydlighet








Det är så viktigt att kunna säga stopp. Att sätta en gräns. Hit men inte längre. Att skapa ramarna, att göra ramarna tydliga även för andra, visa att dem finns.

Det är så viktigt att veta var man börjar och slutar och veta vad som finns där mellan början och slutet, vad som ryms i människan som är jag. Vilket är innehållet egentligen? Ja, i själva verket när önskningar och föreställningar läggs åt sidan. Kärnan.

Det är så förtvivlat svårt att vara suddig i konturerna, men det fantastiska med människan är att de går att göra skarpare. Skärpan kan förbättras och linjerna som en gång inte hållit ihop kan slutas samman till en enda tydliga och klar kontur av en människa. 




Välkomna nya läsare...



.... för jag förstår att det är några nya gäster jag har här på min blogg!
Varmt välkomna och så roligt att fler och fler kikar in och läser det jag skriver.

Jag blir så glad varje gång ni läsare lämnar ett spår i något av inläggen-
kommentarer, tankar och funderingar ni fått när ni läst något jag skrivit.
Fråga om ni undrar om något eller om det är något särskilt ni önskar läsa om.
Ni som hängt med ett tag börjar nog känna till vilka områden som ligger mig varmast om hjärtat skulle jag tro.


Det är bara att äta...



Jag förstår faktiskt inte alls. Det är ju bara att äta.

Ja minsann, sådant kan personer som är drabbade av en ätstörning få höra.
Vet ni, jag förstår att det kan vara svårt att förstå något som
den drabbade stundtals knappt förstår själv.
Och jag kan förstå att man kan tro att det bara är att äta
om man själv aldrig varit i närheten av sjukdomen,
om man aldrig själv kämpat mot ångesten vid matsituationer.

Men det är inte bara att äta. Det är inte så bara,
som något enkelt som man klarar av i en handvändning.
Det är ett stort arbete som krävs av en själv,
motivation, envishet och en massa massa tålamod. 
 
Däremot är maten medicinen.
och maten är vaccinet mot att återinsjukna.
Att hitta ett bra förhållningssätt till maten och livet med allt vad det kan innebära,
att fortsätta leva på det sätt man förstått hjälpt en till ett friskt liv, 
   sitt eget allra bästa sätt att leva,
gör att man kan hålla sig kvar vid friskheten.




Kärleken, kärleken, kärleken...











..... och störst av allt är kärleken!

Imorgon fyller kärleken år,
han som jag delat livet med under många år,
han som gett mig två fantastiska barn,
han som gått igenom en hel del svårigheter
tillsammans med mig och fortfarande finns kvar,
som varit med om så mycket fantastiskt,
så mycket roligt och tokigt tillsammans med mig.

Amor vincit omnia, kärleken övervinner allt-
och jag tror verkligen att kärleken många gånger
är så stark att den kan övervinna det mesta.
Om vi bara ger den tid.
Om vi bara ger den utrymme.
Om vi bara ger den syre nog att kunna andas fritt,
om vi inte ger upp.

Ja, kärleken, den kärleken,
störst av allt är kärleken.


Jag uppskattar...







..... pratstunden jag fick ikväll med en fin väninna!
Nog är det väl ändå underbart att verkligen kunna vara sig själv,
helt och fullt,
kunna öppna sig och prata förtroligheter
och veta att den andra hur som helst alltid tycker om en för den man är,
att den andra personen lyssnar
och att själv få möjligheten att lyssna tillbaka.

Det är så härligt med den där turtagningen i samtalen mellan två personer,
ge och ta,
eller som jag ännu hellre vill uttrycka det i sammanhanget,
ge och få.

Vänskap är en gåva.



Att vända andra kinden till



Jag tänkte på det när jag varit på stormarknaden idag, att det kan ge positiv effekt att vända andra kinden till. Ibland stöter man på en person som inte är munter och kommer med en snäsig kommentar, men att svara med någonting positivt tillbaka kan verkligen ändra situationen i rätt riktning. Det kan till och med ge en snudd på oväntad effekt.

Där vid blompåsarna och presentpappret hände det. En kvinna stod och packade in sina krukväxter med presentpapper. Jag kom dit för att ta en blompåse och lite presentpapper.

Ursäkta mig, sade jag, kan jag bara få ta lite papper. Det frågade jag när hon stod och packade en blomma, mitt framför presentpappret jag skulle ta och nog blev jag en smula förvånad när hon stod kvar som klistrad mot pappret.

Nu stod jag ju här och höll på att packa mina blommor. Du hade väl ändå kunnat vänta, sade hon då jag tagit min blygsamma pappersbit. Med allvarlig röst, allt annat än glad.

Okej, men jag ska bara ta det här pappret med mig. Jag ska inte göra något paket här. Du ska få packa klart dina blommor. Vill du ha den här? undrade jag och pekade menande på den blomma som stod intill mig och sträckte den till henne.

Ja, tack. Jag blir så irriterad. De har inte ens papper att linda in sina blommor med. Och ingen tejp. Hon var märkbart upprörd.

Ja, bara presentpapper ser jag. Blompåsarna passar ju bara till buketter, konstaterade jag. Jag märkte att du var irriterad över något.

Jag tog mitt pick och pack för att gå till bilen och när jag gått några steg därifrån hördes ett väldigt glatt och muntert hej då.



Självkänsla, kost och ätstörningar...


.... och en del annat samtalade jag och Lina Norberg-Juuso på NSD om, vilket resulterade i ett reportage som publicerades i lördagens tidning. 




Foto: Kurt Engström

Hur gör man som förälder för att ens barn inte ska drabbas av ätstörningar?'

-  Stärk ditt barns självkänsla, säger Jenny Larsson, förskolepedagog och aktiv i Riksföreningen Anorexi / bulimi-kontakt. Hon är också mamma till två barn och lär dem att all mat är OK, men inte alltid.


text: Lina Norberg-Juuso foto: kurt engström



 Larmrapporter om barnfetma. Och sedan larmrapporter om små barn som bantar och känner sig tjocka - fast de är fullt friska. På tv går program om magra unga vuxna som tävlar i skönhet - och serier om där mammor vill att deras barn ska bli modeller. Gladiatorerna är supertränade utan ett uns fett på kroppen.

- Hela samhället är sjukt, konstaterar Jenny Larsson när vi träffas i hennes Luleåvilla en vardagskväll.
Hon dukar fram kaffe och en skål med lösgodis.
-  Efter jul ska alla banta, och sedan ska man banta för beachen. Folk som inte tar en kaka till kaffe säger man är duktig, men vad är det för duktigt med det?
- Jag tycker inte man ska värdera mat som bra eller dåligt. Man kan äta allt, men inte jämt.


Jenny Larsson har egen erfarenhet av ätstörningar, något som hon har lämnat bakom sig idag. Och säger hon, det är viktigt att skriva: Det är fullt möjligt att bli frisk.
-  Men ingen kan bli frisk åt någon annan. Man måste vilja det själv, leva ett liv utan en massa begränsningar.

För att läsa reportaget i sin helhet, klicka här.




Foto: Kurt Engström


Jag uppskattar...





.... att morfarn har varit här och tagit hand om sjuklingarna,
när mor och jag var på måndagsdansen.
Jag var i valet och kvalet om jag skulle åka eller stanna hemma,
men när båda barnen sade att de ville vara med moffa bestämde jag mig.

För övrigt är det helt underbart att ha förmånen att dansa med älskade mor!
Åh, vad jag älskar att ha haft henne med i dansgruppen.


Jag uppskattar...

¨



... att våra barn har blivit mormor-ompysslade
ett par timmar idag i skarven mellan våra arbetsdagars
början och slut.


Att höra någons röst



SMS, mail och Facebook i alla ära-men det är något speciellt med telefonsamtal ändå. Tyvärr har det blivit så att många telefonsamtal ersätts med SMS, faktiskt tyvärr. Jag har kommit på mig själv ett par gånger de senaste dagarna att bli sådär omedelbart glad över telefonsamtal.





Det behöver inte vara många ord och inte långa samtal-men att prata med någon i telefonen och konversera på det viset, blir något helt annat än att skriva till varandra.

I vardagslivet är det ibland till och med svårt med långa samtal och att prata riktigt ostört, men sånt är livet, men mellan middagsbestyr och skjutsningar till träningar har vi alltid tid med några minuter. För visst handlar det om att faktiskt ta sig tid?


Chokladtårta a la Ellen


Här kommer receptet på den goda deserten jag skrev om igår! Namnet kommer från min kusin Ellen, som hade bakat denna när vi firade henne på hennes 18-årsdag.



Chokladtårta a la Ellen

Ingredienser
:

200 g smör
4 ägg
5 dl socker
180 g mjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker

Glasyrtryffel:

100 g smör
300 g choklad (av bra kvalité)
2 dl grädde
1 dl socker

1. Sätt ugnen på 190 grader.
2. Smält smöret. Låt svalna.
3. Knäck äggen i en bunke, häll i smöret.
4. Sikta ner de övriga ingredienserna genom en sil. Blanda ihop smeten.
5. Smöra en form med löstagbar kant. Häll i smeten och grädda ca 25 minuter i nedre delen av ugnen.

OBS. Kakan blir bättre ju mindre man rör i kaksmeten...

Dags för tryffeln....

1. Hacka chokladen och lägg den i en rymlig skål/bunke.
2. Koka upp grädde och socker, häll över chokladen och rör om så den smälter.
2. Tillsätt det rumsvarma smöret och blanda väl. Låt glasyren stå i minst 12 timmar.
4. Bred den över den kalla kakan och dekorera med bär eller blommor. 






Reportaget



Reportaget som Lina från NSD gjorde häromveckan och som jag skrivit om tidigare här på bloggen, publicerades igår i NSD:s helgbilaga. Jag är så glad för all positiv respons jag fått!

Jag håller utkik efter reportaget på webben och hoppas verkligen att det kommer att läggas ut där.

En ny typ av chokladkaka


Provade att baka en ny typ av chokladkaka till efterrätt till dagens middag. Jag har ätit den en gång tidigare, men det var första gången jag bakade den. Det gick alldeles utmärkt och den blev så god, så god!




Jag serverade den med laktosfri vispgrädde och hallon!
Att njuta av något så gott är alldeles underbart.




Jag uppskattar....






.... att jag fick njuta av
 en så fantastiskt god födelsedagsmiddag idag!




Fantatiskt god lax- och skaldjurtoast till förrätt,
kärlek att min kärlek som är skaldjurallergiker
bjuder på något av det godaste jag vet idag.


En fin dag



Det blev en annorlunda födelsedag. En innefödelsedag. En riktig hemmafödelsedag. 


 

Men det blev också en mysig födelsedag, en lugn och skön födelsedag, med många gratulationer på olika vis. En fantastisk trerätters middag bjöds jag på här hemma istället för restaurangmiddagen vi hade planerat för kvällen. Det blev hur bra som helst, bara inte som vi tänkt oss från början.


Dessa rackarns prickar...



.... som kallas vattkoppor! Hur de bara kan explodera i antal på så kort tid. Igår kväll upptäckte jag de allra första på dottern och i förmiddags räknade jag till ett 40-tal och nu är de ännu fler.

Lyckligtvis verkar sonen ha det lindrigare, både med kopporna och allmäntillståndet. Vi pysslar om med filtar, filmer och teve, glass, dricka och naturligtvis kramar och pussar i massor.

Prickiga barn


Här har vi två prickiga barn som stämde in i skönsång för sin mamma den här morgonen. Två prickiga och ändå glada barn som roar sig tillsammans. Nästan allt blev annorlunda den här helgen. Men jag känner att det kommer bli en bra dag och en bra helg ändå.

Ikväll kommer fina mor och far på födelsedagsmiddag. Det blir trerätters med oxfilé till huvudrätt. Det är så att jag nästan redan ser fram emot en ljuvlig middag. Eller ja-det gör jag.



Om tankens kraft



Det finns ingen situation som är så hemsk,
att du inte kan välja en tanke
som gör att du mår något lite bättre
.

-Nelson Mandela



De orden läste jag i morse och jag tycker de är så bra så bra.
Hoppfulla och påminner oss om tankens kraft och om vilken möjlighet vi ändå har att påverka
vår tillvaro, inte alla gånger det som sker, men väl hur vi ska förhålla oss till det.



Älskade barn






Den här bilden hittade jag lite av en slump idag på en av våra lokaltidningars nätupplagor.
Bilden publicerades för 6 år sedan, bilden som välkomnade vår dotter till världen, omgiven av sin glada storebror. Älskade barn, älskade dotter och älskade son-så ni förgyller mitt liv.


Vattkoppor


Och ja, nu är det vår tur. Vattkopporna är här. Hastigt och olustigt ändrades fredagens planer och helgen kommer att se helt annorlunda ut än vi planerat. Det är alltid lite oroligt till en början när det blir så, tycker jag, men sedan lägger det sig. Okej, nåja, nu blev det så här och det går inte att göra något åt saken. Hands up, jag ger mig! Kan inte påverka det här-bara hur jag ska förhålla mig till det.


Discotime



Idag har jag varit hemma med storebror som är sjuk, men har alldeles precis varit till skolan för att lämna discogrejerna till dottern. Den lilla rosa prickiga handväskan med plånboken i, klänningen, bolero och strumbbyxor att byta om till och så de svarta finskorna. Såklart. Det är skoldiscodags!





Det var så, så sött när hon och en klasskompis gick bredvid varandra längs korridoren mot discot som äger rum i en annan del av huset, på högstadiet. Förväntansfulla. Det är högstadiet som fixar berättade dottern i veckan.  

Det var så, så sött när hon stod vid entren och betalade inträde från sin plånbok och sedan ordningssamt packade ner den i handväskan igen. Fick en stämpel på handen-för första gången i livet på ett disco.

Var köper man?
Och sen stegade vi mot bordet där försäljningen fanns.
Var står man?
Och så visade jag var hon skulle ställa sig för att vänta på sin tur.
Vad vill du köpa?
Hon valde en plastpåse med blandade godisar,
öppnade den, ställde sig vid dörren in mot discot,
stegade iväg mot bordet i ett av hörnen av rummet,
satte sig ner tillsammans med några barn från en annan klass.

Jag måste söka hennes blick, vinkade till henne genom rummet
och gick med något tvekande steg genom korridoren,
nerför trapporna och ut till bilen och körde hem.



Om att tro att man kan





ACT och stress


Tävlingstips





Jag är med och tävlar om en ring tillverkad av en skrivmaskinsknapp, häftigt eller hur?
Det är Florin Design som har utlottningen och den hittar du här.

(Bilden är lånad från Florins blogg)


Och så vabbar vi igen



Sonen vaknade med huvudvärk och lätt feber-inte i form för att gå till skolan. Typiskt. Det är så att jag riktigt känner med honom. Det efterlängtande skoldiscot som går av stapeln idag och innebandymatcherna han skulle spela imorgon. Och vår Kåbdalisfödelsedagsfirarlördag. Och skidåkarsöndag. Ja, det är som det är.



En ny bok på gång



Nu har jag börjat läsa Babben Larssons bok Jag vägrar dö nyfiken. Bara titeln måste älskas och boken tycker jag redan om. Mycket tycker jag redan om den här boken trots att jag ganska nyss börjat läsa den.

Tankarna flyger fritt. Nu har jag fångat några av dem och fäst dem på papper. Betrakta den här boken som ett resedokument. Eller som ett brev från nån som alltid är på väg till nästa hållplats och som vägrar att dö nyfiken!


Skoldisco


Plötsligt händer det!



Det är dags för skoldisco.
Det är skoldisco på fredag. För lågstadiet.
Och jag undrar om discot även är tänkt för förskoleklasserna.
Vi ÄR lågstadiet.
Och jag undrar om hon vet någon annan som ska gå,
men jag tror inte riktigt att hon förstår varför jag frågar.
Jag vill!

Storbror konstaterade att han ju inte kan gå då han har träning.
Men så idag kom frågan,
kan jag också få gå på discot istället för träningen?
Därefter räknade han upp vem mer som ska gå
och vem som kanske skulle gå.

Och plötsligt kände jag igen mig.
En deja vu upplevelse.


Jag skulle aldrig kunna få en ätstörning...



.... jag tycker alldeles för mycket om mat!

Det har jag hört både en och annan gång. Och det är jag nog inte heller ensam om skulle jag tro.

Jag har aldrig hört talas om någon som drabbats av en ätstörning för att hon/han inte tycker om mat, att maten smakar illa, att smaklökarna på något vis inte skulle vara fullt utvecklade, att det är något fel på hungerkänslorna eller hon/han helt enkelt inte tycker om mat. En ätstörning handlar inte om det. En ätstörning handlar inte heller om karaktär. Det är inte att ha bra karaktär att avstå från en måltid eller att klara av att utesluta vissa livsmedel. Det är ingenting beundransvärt. En ätstörning är en sjukdom.

Jag har däremot erfarenhet av personer med en ätstörning som förbjuder vissa livsmedel för sig, som inte tillåter sig själva att äta det hon/han tycker om, som intalar sig så intensivt att vissa saker inte faller dem i smaken att det till slut blir en sanning, som bakar och bakar bara för att få känna doften av en nygräddad kaka och kanske få doppa fingret i smeten för att känna den goda smaken.

Det finns så många myter kring denna sjukdom som kan se ut på så många olika sätt. Det finns så många myter som om de får vara oemotsagda blir till sanningar för så många som inte varit innanför skalet på diagnosen.


Jag uppskattar...




... verkligen att vi har ett så fint nätverk kring vår familj.
Våra barn har förmånen att ha många vuxna omkring sig som bryr sig om dem,
som gärna är med dem och som ställer upp för oss när det krisar,
och även tidigare än så.




Det stora i livet







Linas Barnkasse




Nu kommer Linas Matkasse med varianten Linas Barnkasse. Jag blev genast glad när jag läste om denna.

Vi testade originalkassen ett antal gånger och den gick aldrig riktigt hem hos oss. Förutom hos mig, som tyckte att den var ganska bra. Men jag hörde alltför många jag tycker inte om och det här var inte så gott vid middagsbordet för att kunna fortsätta. Jag ville så gärna att det skulle fungera, men matglädjen som för mig är så viktig i vår familj var inte vad den kunde vara, när vi serverade nya, stundtals ganska avancerade rätter med många nya smaker.

Nu har jag bestämt mig för att prova barnkassen och ser fram emot premiärkassen som kommer i mars.



Tankar om träning


Det är bra tankar. Nya tankar, sunda tankar. Aha-upplevelser och wow-känslor. Oj-tankar. Det gamla arkiveras, sorteras in i pärmar, under rätt flik i registret, in i skåpet i arkivet, stänger om det. Bara stänger. Inte låser. Inte låser och kastar nyckeln. Jag tror på att kunna öppna och kika. Öppna och påminna sig. Aha, just det, så var det och så ville jag inte ha det.

Träning. Jag har inte viljat närma mig ordet träning. Inte bara allt som det rymmer, utan även själva ordet. Det har burit med sig en betydelse, ett innehåll jag inte har viljat kännas vid. Som jag inte vill ha. Ett innehåll som jag faktiskt trott varit det enda och den som har påstått något annat har jag inte riktigt kunnat lita på. Inte helt och fullt.

Jag upptäcker på nytt. Jag hittar nya vägar. Bättre vägar. Bra vägar. Jag upptäcker att allting faktiskt inte måste vara som jag trott. Det visar sig faktiskt kunna vara på ett annat sätt. Jag är på väg att välkomna ordet träning i mitt ordförråd, i min vokabulär, som en vän till orden att röra på sig, motionera och dansa.



Och jag tycker att godishjärtan i receptionen på ett gym passar alldeles utmärkt dagen efter alla hjärtans dag. Sådant gör mig glad.



En släng av en ätstörning



Och jag kan fortfarande fundera hur en vuxen människa kunde önska sig en släng av en ätstörning? Av min ätstörning. När jag tänkar, resonerar, funderar, skriver och läser om någonting som handlar om ätstörningar, kropp, vikt, ideal, banting, förebilder.... kommer jag ibland tänka på att det faktiskt hände och det väcker fler frågor, återföder konstateranden och påminner mig om den okunskap som finns och om hur snevridet det blivit. Tokigt och felfokuserat.

En annan vuxen människa önskade faktiskt att hon kunde få en släng av min ätstörning. Av min sjukdom. Inte nu. Inte nu när jag är frisk, är tillfrisknad. Utan då. Då när så mycket var annorlunda och jag var mitt i det. Jag måste säga något om att det inte är så det fungerar. Inte alls. Tyvärr, jag måste göra dig besviken. Du kan inte få en släng av en ätstörning för att komma i form eller vilket nu målet än är. Du kan inte slänga bort den när du har fått de du vill ha. Det är en sjukdom du måste bli frisk och fri ifrån. Kämpa dig fri ifrån. Men jag sade inte just så, men det är just så det är.







Reportage på gång...



.... för igår träffade jag fotografen från tidningen och tog lite bilder.
Ni kanske minns att jag skrev om när jag hade besök av Lina och gjorde en intervju?
Igår träffade jag fotografen som skulle ta bilder till reportaget.
Troligen kommer det i tidningen på lördag, på självaste blogginnehavarens födelsedag!


En blommig dag













Älskar, älskar att vara omgiven av blomster.


Ett fång röda rosor


Dagen inleddes med ett fång röda rosor...



... och snöyra så vi inte såg utan genom våra fönster i köket,
där vi satt och åt frukost.

Och in från snöstormen kom de röda rosorna och livade upp. 

Och på barnens frukostplatser låg varsin flanellpyjamas dekorerad med
ett litet paket med vita snören-
ett paket fyllt med ett gäng röda geléhjärtan.
Ett att äta direkt och ett efter frukosten.

Där låg de alla vackra röda hjärtan i omsorgsfullt ordnade formationer,
placerade i en cirkel med en i mitten,
alla skulle ligga rätt väg på presentpappret.
Där ligger de och väntar tills barnen kommer hem i eftermiddag,
hem från snöyran och en ny nyfikenhetsdag i skolan.


Om kroppen









Naturens konstverk



Låt stå!





Och jag lät mig stå.




Det är för vackert för att låta bli att stanna upp.





Kan bara inte åka ifrån allt det fina...




... utan att stanna upp och vara i det och med det.


Felicia försvann


Jag vill boktipsa om Felicia försvann.

Författare: Felicia Feldt (skriven under pseudonym)




Den här boken är verkligen läsvärd. Jo, jag tycker om den, men på ett sånt där dubbelbottnat vis. Det här är en familjeskildring skriven av ett av barnen i en familj med många barn som har en känd mamma. Det har skrivits mycket om den här boken i media och Felicia har medverkat i en rad olika program.

Jag vill verkligen understryka att den här boken, den här historien, klarar av stå på egna ben. Helt och hållet-oavsett vem som varit mamma till Felicia. Hon har ett fantastiskt eget språk, tidvis träffande som ett slag i magen, stundtals fyllt med metaforer, stundtals måste jag stanna upp och fundera, tänka på hur hon faktiskt menade. Jag gillar sättet hon bygger upp historien med korta stycken, skildringar som inte kommer i kronologiskt ordning men ändå vävs ihop till en röd tråd.

Och det dubbelbottnade då. Ja, om bara en bråkdel av allt som skildras verkligen har hänt är det rent förfärligt.


Tävling på Ofelias Hus





Såklart jag vill vara med och tävla på Ofelias Hus!
I tävlingen är man med och tävlar om valfri skylt-finns så många som 191 stycken i webbutiken att välja bland. Två syskrin lottas också ut.


Tankebubbel och skrivarlusta


Jag bubblar av tankar, ord och meningar. Jag är full av formuleringar.





Jag är full av skrivarlusta, full av tankebubbel och ord som vill ut, ut, ut.

Och de ska få komma ut, men ikväll är jag trött. Så trött. En kvällsdusch och sköna soffan. Kvällsorden får vaggas in i söndagskvällens lugn och bäddas in i nattens andetag. Riktigt lindas in i skönsömn. Imorgon är en annan dag och då får de leva ut.





Hemma igen



Då är vi hemma igen efter en härlig helg i Kåbdalis. Och jag tänker, att det är bra underbart att ha två ställen där man verkligen trivs. Efter ett par dagar borta från vårt hus känns det alltid extra mysigt att vara hemma. Jag uppskattar vårt hus, vårt hem, särskilt mycket efter några dagar hemifrån. När jag blickar in i våra rum, ser allt plötsligt så mycket finare ut än innan vi åkte.

Om att förvänta sig något bra








Jag gillar den tanken, jag gillar den bilden.
Det är så lätt att förvänta sig att det okända är något svårt och jobbigt,
att ovissheten leder till något mindre önskvärt.

Vad skulle hända om vi faktiskt i högre utsträckning började utgå från att något bra väntar oss?

Att vi faktiskt kommer att hitta något spännande och riktigt roligt mitt i det okända?
Om vi skulle möte det främmande med ren nyfikenhet?



View your life with kindsight




Kärleksfull vänlighet mot dig själv
.













Lycka är...






.... att våga mer,
att känna rädslan men våga ändå,
och att känna rädslan mindre än förut.

Lycka är att veta att man växer
av att trotsa rädslan.




Alla dessa semlor och att unna sig något gott



Nu pratas det mycket om semlor och jag måste erkänna att jag trots semmeltider inte är mycket för semlor. Jag har aldrig varit och kommer nog aldrig att vara. När jag var barn tyckte jag om att få äta upp locket när min föräldrar åt semlor. That's it. Om jag jämför semlor från café och hembakade semlor föredrar jag hembakade semlor, men då jag inte alls är förtjust i varken mandelmassa eller grädde är nog helt enkelt semlor inte min grej.

Det har ingenting att göra med något nyttigt/onyttigt-tänk, för det existerar inte för mig när jag vill äta något jag tycker är gott. Inte alls på något sätt. Det handlar inte om att jag inte vill unna mig en semla eller två, för jag tänker inte ens i de termerna. Jag tycker överhuvudtaget inte om resonemanget med att unna sig något gott. Att äta det jag vill äta, oavsett vad det är, ska vara en naturlig del för mig i ett sunt och hälsosamt liv. Inget jag gör på nåder, något jag med nöd och näppe gör med tanken om att okej då jag unnar mig här kanske med tillägget det är ju ändå fredag eller det var ju så länge sedan jag fikade senast

Jag tycker inte om påhitt som bra karaktär och tankar om att den som tackar nej till fika är duktig. Det finns väl ändå ingenting duktigt med att inte tillåta sig själv att njuta av livets goda!

Nej och nej tack, till sådana saker och jag vill för allt i världen inte att mina barn ska få med sig ens en gnutta av det tänket i livet. Inte bara mina barn utan även alla andra barn hoppas jag ska få växa upp med sunda värderingar kring saker som många i vuxenvärlden gör så laddat och svårt, trots att det i själva verket skulle kunna vara så enkelt.







Det här bakverket njuter jag nog av som allra mest- senast igår när jag satt i möte med tjejerna i ABK. Och vilken frihet att njuta så av något så gott, dagen efter en ljuvlig kvällsfika bestående av kaffe och kladdkaka.


Att vara i det trötta



En del dagar är bara tröttdagar. Eller som idag, delar av dagar. När jag kom hem idag slog den stora tröttheten till och energin vet jag inte vart den tog vägen.

Olika bestyr skulle göras inför helgen som saker som skulle hämtas och mat som skulle lagas så jag bokade av träningen, insåg att ta det piano i min trötthet, att ta en sak i taget och bara vara i kroppen i det jag företar mig ändå vore det allra bästa. Så blev det och när takten saktas ner och jag intar ett gilla-läget förhållningssätt till energibrist och trötthet, känns allt ändå en smula bättre bara av det.

Att göra timmarna som återstår av dagen en aning mindre fullspäckade och svåra att få ihop underlättar bara det. Pusslande i sig kan ta mycket energi. Jag börjar uppskatta oplanerade timmar alltmer. Planerat oplanerade timmar är om något att ta hand om sig själv.




Tänkvärt








Inte bara motvindar....




.... utan även medvindar råder!


Vi jobbar i motvind på jobbet faktiskt rent personalmässigt med tanke på
den stora svårigheten att få tag på vikarier, men med gott mod och ett
positivt tänk går ändå allt så mycket lättare.

Den bistra kylen släpper taget om oss
och det bådar gott inför vår inplanerade helg i husvagnen
och skidbacken.




Jag längtar till lugnet och myset.




Ordningen återställd






Nu är det slut med sjukstuga hos oss.
Imorgon är alla åter på sina respektive arbetsplatser.
Idag var jag tillbaka på jobbet och mormorn ryckte in och
tog hand om lilltösen, som deklarerade för sin fröken idag
när hon hämtade storebror att
imorgon kommer jag till skolan.

Så det så och så får det bli.


Hemkommen från ABK-möte...




...och det är alltid lika roligt att träffa tjejerna som sitter i styrelsen tillsammans med mig i vår lokalavdelning i






Tiden går fort mellan varje möte känns det som och ibland tycker jag att det inte hunnit hända så mycket sedan sist, men när vi väl sätter oss ner och startar mötet inser jag att det faktiskt hunnit hända en hel massa saker. 


Skulle varmt välkomna fler volontärer hos oss för det finns ett behov och det finns saker att göra får många fler! Föreningen finns i stora delar av landet, så nästan oavsett var du bor finns det möjlighet att engagera dig eller att få hjälp av någon i föreningen. Här hittar du hemsidan.



Lycka är...





..... att sitta ner i lugnan ro mittemot en kär vän,
över kaffe och gofika,
och prata om ditten och datten
och skratta tillsammans.


Jag uppskattar...






... att jag ska få en pratstund
med en fin och kär vän ikväll.

Känner mig trött och sådan,
men vet att en stunds väninnesamvaro
kommer att pigga upp mig.


Lärorikt från Serholt


Serholt har mängder av lärorika och pedagogiska material, som är bra att använda såväl på förskolor och skolor som i hemmet. Vi har flera spel och material från Serholt som vi använder oss av hemma som jag varmt kan tipsa om!


Motsatsord är ett spel som vi haft länge och som fortfarande är väldigt omtyckt! Det finns en uppsättning kort med text och en utan text. 
Motsatsord

Motsatsord används för att stimulera elevernas bildspråk och verbala medvetenhet. Två kort passar ihop, blå färgram och orange färgram. Du kan spela memory, patiens, finns i sjön, charader eller använda korten som sorteringsövning. Du övar förmågan att upptäcka språkets nyanser och kontraster och får ett rikare språk. Att ha språklig medvetenhet är att ha förmågan att kunna leka med ord.




Match it är ett kortspel som tränar multiplikationstabellen på ett enkelt och roligt sätt. Korten kan användas för att träna enskilt eller spelas två eller flera deltagare. Spelet går ut på att samla par genom att matcha påståendet med svaret. Den som samlat flest par vid spelets slut har vunnit.

Du kan rätta dig själv genom att vända kortparen om. Baksidorna ska då se likadana ut

Vår matematikintresserade kille längtar nu efter att få nästa steg i det här spelet nämligen



Match it med tabellerna 6-9.

Vi har ett av alla de varianter av klockträning som Serholt kan erbjuda



Klur 1 ett lässpel där du tränar klockan, läsförståelsen och iakttagelseförmågan. Barnet tränar helt- och halvtimmar, kvart i och kvart över.

Det här var några av de Serholt-produkter vi har. Leta dig runt själv och jag lovar att du hittar något som passar ditt barn!


Dagens pyssel


På väg hem från skolhämtningen av storebror fick lillsjuklingen välja sig ett pyssel på Hafva.

Pyssel - Skapa din egen prinsessa


Hon valde sig en prinsessa som hon själv kunde färglägga och dekorera med glitterlim och fina stenar.

Aktivitetsbok - "Vill du läsa och skriva?"

Vill du läsa och skriva? fick också följa med hem, en hjälp när man ska träna på att forma snygga bokstäver.

Aktivitetsbok - "Vill du läsa och skriva?"



Ompysslar vidare


Här ompysslas det vidare. Pysslar om liten sjukling även idag. Kanhända att det blir ett chokladbollsbak idag mellan filmvisning och underfiltenmys, kanhända att det blir ett par provsmakningar för henne i nattlinne och tjocksockar.

Janeth, en av mina trogna bloggläsare skrev det här som kommentar till mitt inlägg Pyssla om:

Kommer ihåg när jag var liten och var sjuk vad det var mysigt att höra mamma pyssla i köket. De där härliga vardags-sysslor-ljuden, ljudet av trygghet.

Nog minns jag allt de där trygghetsljuden, skramlandet från köket. Ja, det var mysigt att höra mamma pyssla i köket, pyssla och dona, och veta att hon fanns där för mig var gång jag ropade mamma.

Pyssla om



En del saker från barndomen minns jag särskilt. En av de sakerna är känslan när jag var sjuk och blev ompysslad av mamma som var hemma med mig. Ompysslad. Det är så att jag hör på ordet hur omhändertagande varmt det är att bli just ompysslad. Pyssla om mig mamma och mamma pysslade om mig. Tog sig tid. Värmen av det är nära att plocka fram vid tanken på det.



Jag minns glädjen när mamma eller pappa kom hem med en ny tidning de valt ut med omsorg till mig när jag var hemma och var sjuk. Eller kanske en favoritgodispåse. Omtankar dröjer sig kvar genom åratal.


Dansa, dansa...



Om en stund bär det iväg mot måndagsdansen.
Ska bli härligt att få ta på sig danskläderna och släppa loss
i en timme till härlig musik
tillsammans med andra danssugna
och en mycket inspirerande ledare.








Sådana här VAB-dagar är riktiga innekurardagar
som faktiskt kan göra mig ganska trött.
En timme fyllapåenergidans blir toppen.



Hope






Det brukar sägas att hoppet är det sista som överger oss,
men visst kan vi själva göra väldigt mycket för att behålla det?




Om våra tankar





Se även det här inlägget med tänkvärda ord som handlar om hur vi påverkas av vad vi tänker och uppmärksammar. 


Privilege




Och så leter vi och söker och försöker bli, när vi i själva verket är,
istället för att faktiskt luta oss tillbaka och nöja oss med det enastående
i att vara, den vi blev när vi kom till.


Ibland är det bra att ta sig i kragen



Ibland kan det ta emot att göra det som jag innerst inne vet är bra för mig. Tankar och känslor tar överhanden som kan få mig att låta bli, att stanna hemma, att strunta i och att göra gott för mig själv. Det är skillnad på att inte orka och att inte orka. För mig har det varit viktigt att lära mig att lyssna till mig själv och min kropp, men den verkligen konsten är att riktigt lyssna och höra nyanser.


(Bild www.mariahelander.se)

Ibland är det bra att ta sig i kragen, ge sig själv en spark i baken, använda sig av lite milt tvång för att faktiskt vara mild mot sig själv. Vänlighet mot sig själv har i allra högsta grad att göra med tydlighet.

Trött och faktiskt långt ifrån sprudlande glad åkte jag iväg i -27 graders kyla, mot Inpuls och mot Zumba. Hemåt åkte jag lite senare piggare och nästintill sprudlande glad och bra mycket varmare i såväl kropp som själ.

Någonstans har vi vår inre kompass, hos oss själva, som en inneboende resurs. Ibland behöver vi dock hjälp utifrån för att hitta den, för att hitta den och lära oss att använda den. Inte ens när det faktiskt finns personer nära som vet och som ser och som också säger vad de ser, är det inte självklart att följa den riktning vi får utpekad. Man måste våga, våga lita och våga släppa taget. Jag har min ciceron vid min sida och min inre kompass tycks alltmer ta plats.





En sak i taget





En sak i taget,
step by step,
varje litet steg framåt räknas,
allt du gör för att ta dig mot ett mål
för dig framåt,
allt för dig närmare målet.

Se det du hinner göra,
se det du faktiskt gjort
istället för att uppmärksamma
allt du har kvar att göra,
allt du inte hann med.

Jag övar,
och övar.

Idag har jag hunnit en del på ett av mina hemmaprojekt.
Step by step.
Och jag har kommit bra mycket längre,
än jag hade gjort igår.



Maxomorra


Färgglada barnkläder är verkligen min melodi! Maxomorra är ett svenskt märke som säljer ekologiska kläder i bomull.


Maxomorra - Tunika "Dandelion" (red)

Detta ljuvliga mönster föll jag för direkt jag såg det! Ljuvlig tunika vars mönster också finns som tröja.

Maxomorra - Tunika "Polkadot"

Även den här tunikan tycker jag är så härlig! Det rosa bryter av så fin mot det turkosa.

Dessa ljuvliga plagg finns på Hafva, som finns såväl som webbutik som butik på Kungsgatan i Luleå. Mycket väl värt ett besök!


Sömndruckna löften



Och barnen vaknade tidigt även denna morgon. Feberyrsliga och hostiga. Jag låg på soffan och slumrade till bredvid den mest febervarma och svarade ja till lyxfrukost med tunna pannkakor, eller ja plättar som barnen säger, och även till att baka. Jag hade visst svarat ja till och med till att vi inte bara kunde baka, utan även på frångan om vi kunde baka pepparkakor.

Sonen njöt av frukosten och snart ska vi ta på oss bakförklädena, dottern och jag. Baka blir det, dock inte pepparkakor.

Skolplanscher


Julias vita drömmar säljer skolplanscher som jag gärna skulle klicka hem.


Skolplansch - Vitsippa  Skolplansch - Smultron

Smultron och vitsippa, vore ljuvliga att ha hängandes på väggen!

Skolplansch - Fiskar

Även denna variant med fiskar finns hos Julias vita drömmar. Samtliga planscher kostar 129 kr.


2011 års bästa självhjälpsböcker






Tidningen LevaPS har valt ut 2011 års bästa självhjälpsböcker! På bilden ovan kan du se favoriterna från dem på redaktionen, deras frilansmedarbetare och LevaPS! experter. Här kan man läsa mer om böckerna.

Vissa av dessa böcker har jag hört talas om sedan tidigare och blivit nyfiken på, men ingen av dem har jag bekantat mig med. Högst upp på vill-läsa-listan ligger nog ändå boken om självkänsla, Självkänsla: bortom populär psykologi  av Magnus Lindwall.


Jag uppskattar...





Idag uppskattar jag att jag inte behövt gå utanför dörren i denna kyla.
Jag uppskattar en innedag, att jag fått en del gjort här hemma.
Idag uppskattar jag att min man har köpt hem kinamat åt mig och barnen
som vi snart ska äta till middag.
Jag uppskattar den lugna sköna hemmalördagkväll som väntar.




 


Att våga vara vacker-utan svält-är självrespekt


Maria Helander tar ställning mot vikthysteri och galenskap kring magra ideal och reagerar kraftfullt mot en reklamkampanj från en av våra stora klädkedjor.

Sluta föra krig mot vikten och kroppen och maten. Slut fred med dig själv och se att du är vacker, fin och alldeles bra som du är. Om du av hälsoskäl behöver gå upp eller ned i vikt, så finns det andra sätt än att banta. KBT är ett exempel. Var rädd om dig och din kropp.

Heja dig Maria! Läs hela hennes inlägg Att våga vara vacker-utan svält-är självrespekt.



Bastuspa i vinterkylan


- 30,3 grader är den lägsta temperatur vår termometer visat denna dag. Jag njuter av att stanna inne och med två sjuka barn hemma är det inte annat att göra heller.

Jag har slagit på bastun och ska snart ta mig en härlig bastu med våra nya bastusaker som tomten kom med.



Den vackra sköna bastukudden har jag provat en gång-ljuvlig!




Äntligen har vi något fint att ha vattnet i!




Och detta fina kit kom tomten också med.

Nu in i värmen.


Att flyga


Skriven av mig, om att lyfta vingarna, om än de är skadade, om än rädslan finns, om att det faktiskt är möjligt att flyga trots rädslan.


måste berätta,

att flyga
kan man göra
trots rädsla

och

att flyga
tillsammans med rädslan
är möjligt


vill säga,

att orosstenar
mirakulöst
kan väga mindre
när man
behöver flyga

men att,

rastlösheten
inte alltid
lugnar ner sig
ens just då
men att man kan
flyga ändå

måste berätta,
måste kännas till

att flyga kan man göra
med brutna vingar


För att man ska kunna flyga


Det här är en dikt som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Jag fick den av en person i ett skede i livet när jag behövde påminnas om att känna rädslan, men våga ändå.

Ibland behöver man utmana sig själv trots att man egentligen inte riktigt känner att man vågar. Modet kan få oss att övervinna rädslan och ta oss dit vi inte trott vi kunde nå.


För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer


För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda
 

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström




Dikter och jag


Ja, dikter och jag har hållit ihop i många, många år. Genom barndomens poesialbum, skrivbordslådornas lösa blad i olika format, genom en mängd skrivarkurser, genom terapiskrivande och genom en massa lekande med ord. Allt finns samlat, allt finns kvar. Som luften i mina andetag stundtals. I byrålådor finns allt kvar och en del finns samlat i olika projekt som växer, utvecklas och formas mer och mer till den röda tråd och helhet jag vill ha.

En ny kategori i bloggen föds idag, Dikter

Jag läste om Haiku idag. Jag har skrivit en rad Haikudikter i mina dar, även om jag helst föredrar en mer öppen form av skrivande där formen inte binder mig vid hur jag ska formulera mig.

Isande kallt som det är idag provade jag mig på en kort Haiku om just detta.

kylan den biter
naturens kraft jag känner
rå, bister och stark



Tävling hos Nordljus


Nu kan man tävla om ett plagg från Repeat på Nordljus Home.

Här hittar du tävlingen.




Kofta Lea Black Repeat - bild 2

Jag hoppas på att vinna koftan Lea Black Repeat.





Lycka är...







.... att se glädjen hos sitt barn
när han/hon har lärt sig något nytt!


Åhlénsinspiration


Jag har spanat in mycket snyggt vårnytt från Åhléns!




Bland annat den här väckarklockan som finns i flera färger. Vi behöver verkligen byta ut vår.




Läckra fåtöljen Hedda här i svart med färgglada knappar.





Läcker även i cerise!



Kärlek vid första ögonkastet var det till denna ljuvliga textilklädda bänk. Denna typ av bänk har Åhléns haft i olika varianter och jag har gillar dem alla. Kanske det är dags nu att slå till?











Dessa hemska osunda bloggar


Jag tänker inte nämna dem vid namn, jag kommer inte att länka till dem, jag kommer inte att citera en endaste rad och jag kommer inte heller visa en endaste en av de bilder jag vänder mig emot.

Det finns tyvärr alltför många som bloggar om ätstörningar som inte gör det på ett sunt sätt, som inte skriver med tillfrisknande i fokus. Bilder som publiceras kan många gånger vara triggande istället för avskräckande som man hade kunnat önska. Det mest fasansfulla är att dessa personer som skriver och lägger ut osundhet efter osundhet får rader av kommentarer som uppmuntrar beteendet och utseendet, kommentarer som berömmer och hyllar något som i själva verket är en sjukdom, något osunt och rent av farligt.

Ge dig själv ett sunt alternativ till sådant här som inte gynnar något annat än möjligen en begynnande ätstörning eller en sjukdom som redan har satt sina klor i dig. Välj tillfrisknandets väg och följ Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakts blogg Det går att bli frisk och fri!


Tomorrow is another day







Mera Blingo...



Igår shoppade jag som jag skrev i gårdagens inlägg från Blingos vårkollektion!






















Kärlek vid första ögonkastet för såväl mig som för dottern! Klänningen Rebecca Dress Pink Zebra kommer förgylla dotterns garderob i vår och sommar.

Jag var själv väldigt sugen på mössan i detta härliga zebramönster, men det blev inte av att beställa den igår.




















Däremot blev jag stormförtjust i Mia Ladies jacket Navy Blue och köpte den till mig! Snygg och mycket användbar!


















Bilder hämtade från www.blingo.se

Tips vid bitande kyla


Bistra kalla vinter. Alldeles för kallt för min smak, men samtidigt på något underligt sätt känns det fascinerande att det kan vara så här kallt, att luften kan slå emot mig så fullkomligt så fort ytterdörren öppnas. Det är verkligen kraft i denna kyliga luft.

Det kom ett tips från en bloggläsare på vad man kan hitta på riktigt kalla dagar:


När kylan passerar - 20 grader är det skoj att slänga ut en kanna kokvatten.
Har du inte provat... gör det!


Jag har inte provat-men jag ska!







Blingo-shopping!


Blingos vårkollektion är här!



Ikväll har jag shoppat de första plaggen från den här kollektionen,
till mig själv och barnen.



Bland annat blev det den här snygga dressen med shorts och cardigan.
Mycket snyggt och användbart!

Fanns så mycket snyggt även i denna kollektion. Har verkligen fattat tyckte för Blingo!


Jag uppskattar...






Ikväll uppskattar jag umgänge med trevliga människor.
Ikväll uppskattar jag också sänkta krav och ett ökat lugn.
Good enough är bra nog och det är inget måste att ha allting
under full kontroll.

Det är för övrigt fullkomligt omöjligt att ha allting under full kontroll.




Den stora utmaningen med kylan


Kyla, den bistra bitande kylan är här. Igår kväll var det - 20 grader och jag tycker inte om det.



Den stora utmaningen för mig med bister vinterkyla är att inte låta mig påverkas negativt  av den, att inte låta den påverka humöret. Det sitter i tanken, i inställningen, i graden av acceptans. Det är vad som avgör hur denna bistra kyla ska påverka mig. Jag tycker inte om den, jag vill helst vara utan den, men samtidigt kan jag inte alls påverka antalet minusgrader. Jag kan inte på något sätt styra över dem. Inte alls.

Det jag däremot kan påverka är hur jag ska förhålla mig till kylan. Det kan jag helt och hållet styra. Jag väljer bort utevistelse som jag faktiskt kan välja bort, när det är väldigt kallt ute. Vid den utevistelse jag faktiskt inte kan komma ifrån klär jag mig varmt och ger mig ut och försöker att inte tänka så särskilt mycket på hur kallt det faktiskt är.

Sådant som känns mindre angenämt har ändå ofta något positivt gömt i sig, så även kylan.
Positiva saker med kylan är för mig:

-Vackra vintervita gnistrande träd.
-Knarret under skorna när jag går utomhus.
-Den uppfriskande känslan som ändå kylan ger.
-Det härliga i att komma in i värmen efter att ha varit ute i kylan.
-Utan kylan skulle jag inte uppskatta mildare väder på samma sätt
.

Vad hittar du för fördelar med riktigt kallt väder?


RSS 2.0