Easy Line och lite träningstankar

 
 
Ikväll hade jag premiär för Easy Line med instruktör. Har provat maskinerna en gång tidigare på egen hand, men det här var helt klart bättre.Det här känns som bra träning för mig. Styrketräning är alldeles säkert bra för mina spända muskler och fysisk ansträngning kan vara avstressande i sig.
 
Jag är glad att jag numera har lättare att prova något nytt. Jag har inte alls samma rädsla att inte klara av saker. Att inte hållet måttet. Nej, jag provar, försöker och övar på ett sätt som var otänkbart förut.
 
Idag kunde jag gå in i mig själv. Koppla bort (nästan) allt utanför mig själv. Ibland slöt jag ögonen helt. Jag, min kropp och de övningar jag gjorde. Jag behöver mer av det. Stunder när jag och min kropp blir ett. När kropp och själ landar i varandra. Liksom vilar med varandra.
 
Och så ibland får jag för mig att fortsätta några sekunder till. Några repetitioner till. Men då-stopp. Jag påminner mig om att det är paus för mig samtidigt som för alla andra. Det är paus även för mig och man behöver inte göra något utöver det som är sagt. Inte heller jag. Såklart inte.
 
En del saker är bara så djupt rotade i en själv. Det är som att kroppen minns. Just därför är det en sådan tur att makten att välja väg finns hos en själv. Det förnuftet talar om för mig är rätt, det kan jag välja att följa.
 
Och den rätta vägen är den enda vägen att vandra.
 
 

Låt mammakroppen vara som den är!

 
Då och då läser jag om det. Då och då hör jag om det. Alldeles för ofta.
 
Har du gått ner alla dina graviditetskilon? Så här kommer du i smaljeansen!
 
Precis som att det är ett självklart mål för alla efter en graviditet att komma ner till samma vikt man hade innan man blev gravid och att kunna "komma i" de jeans man använde innan man blev gravid? Jag har själv fått den frågan flera gånger. Har du gått ner allt? Hur många kilon har du kvar att gå ner? Vad är det för eftersträvansvärt och beundransvärt att lyckas med detta?
 
Det är inte alls alla som ens har som mål att gå ner alla kilon de gick upp under graviditeten. Det finns faktiskt de som både accepterar och tycker om kroppen precis som den är. Kanske med några fler kilon än innn, kanske inte. Kanske med lite mer kvinnliga former, kanske inte. Allt är okej och jag vet att det finns de som har annat i tankarna än detta.
 
Men ändå, så ofta detta prat om detta och ändå så ofta detta fokus. Till och med inom hälsovården. Jag har själv fått frågan på efterkontroller hur det varit med viktnedgången. Frågor om tappade kilon. Då har jag varit helt och hållet normalviktig.
 
I eftermidag hörde jag en påannonsering på RixFM om att de skulle har Carolina Gynning som gäst. Hon skulle enligt påannonseringen bränna upp sina mammakläder. De skulle fira att hon gått ner sina mammakilon.
 
Jag blir så trött. Jag blir så trött på denna glorifiering av viktnedgång hos människor och i det här fallet hos mammor. Låt mammakroppen vara precis som den är. Man går upp i vikt av att bära ett barn och allt som oftast förändras kroppen. Låt den göra det och hylla det fantastiska i att kroppen kan bära och föda ett barn istället för att hylla den som går ner i vikt, gärna på kort tid också.
 
 
 

Kloka barn

 
 
Idag när vi begav oss i bilen på väg mot min träning påminde jag dottern om vad hon för en stund sedan hade sagt.
 
Mamma måste pusta ut. Jag kunde höra henne säga det.
 
 
Du kan ju bara inte gå runt och säga Jag måste stressa, jag måste stressa. Så förklarade hon vidare hur hon tänkte.
 
Underbara kloka barn som säger så förnuftiga saker som är så självklara.
 
Och ändå så svåra ibland att följa.
 
Naturligtvis blir stressen större av att tala om för sig själv att man är stressad. Naturligtvis spär det på stresskänslan. Naturligtvis är det betydligt mer gynnsamt att pusta ut.
 
De orden tar jag med mig. Pusta ut. Jag tror på att samla lite mer krafter. Samla energi. Andas in, andas ut.
 
 
 
 
 

Barn omkring mig


Nu slog det mig igen. Så jag tycker om att ha barn omkring mig. Barn hemma. Barn på jobbet. Lekande barn, skrattande barn, pratande barn, diskuterande barn, övernattande barn, jobbande barn, frågvisa barn...

Jag älskar att få ha så mycket att göra med barn i mitt liv! Verkligen älskar det.


Målet är nått!

Min insamling har nu nått sitt mål, 5000 kr. Så innerligt glad, tacksam och samtidigt stolt. Stolt över att vara en del av föreningen. Stolt över att ha nått mitt mål i insamlingen, men också målet att bli frisk och fri och så förbli.

3 dagar kvar och än kan fler kronor rulla in. Det här är helt fantastiskt.


Måsten


Tackar Maria Helander för den här bilden med text denna lördag morgon! Så mycket jag tänkt kring det där med måsten och borden och insett hur mycket vi själva konstruerar dem åt oss själva. Men ändå så svårt ibland trots den insikten.


Från mörker till ljus



Om inte annat kan man uppskatta ljuset så mycket mera. Nyanserna kan skönjas så mycket tydligare och de små sakerna visar sig vara de riktigt stora.


1 vecka kvar av insamlingen!

 
Nu återstår endast 7 dagar av tiden för min insamling till Anorexi/Bulimi-kontakt! 600 kr kvar innan målet på 5000 kr är uppnått. Än finns det tid kvar att skänka en slant, än finns det tid kvar att sprida insamlingen vidare till vänner och bekanta!
 
Än finns det tid kvar att hjälpa mig/oss att hjälpa.
 
Klicka här så kommer du direkt till insamlingen.
 
Stort tack till alla som donerat och till alla er som på ett eller annat sänt spridit insamlingen vidare. Så mycket värt!

Denna förbaskade huvudvärk


Idag har jag den förbaskade huvudvärken i släptåg. Vad kunde väl passa bättre då än att sluta extra tidigt och hämta barnen för några timmar hemma innan middagsbestyr och skjuts till träning. Välbehövligt.

Ibland är det bara skönt att få ur sig lite. Säga att det är besvärligt att dras med huvudvärken som ovälkommen gäst i livet. Vill inte ha den, men den är envis som få. Eller att som nu, skriva det.

Jag har ett presentkort här hemma på en Hot stone massage. Imorgon tror jag minsann att jag ringer och bokar en tid.

Imorgon är en ny dag och hoppas jag på att vakna helt och håller huvudvärksfri.


Klokord

 
 
Ingen hemlighet att jag gillar klokord och vackerord. Ord som berör. Ord som riktigt träffar mig i hjärtat.
 
 
 
 
Hittade de här orden på marionsblogg. Så fint också i den layouten. De där orden skulle jag inte ha något emot att ha i ram här hemma.
 
Find the time. Hitta tiden. Jag skulle vilja lägga till, ta dig tid. Se till att ge dig själv tiden. Tiden att göra det där som får oss att må riktigt bra, att komma ner i varv, att finna ron, den tiden kommer inte automatiskt serverad till oss, vi måste ge oss själva den.
 
Ack så svårt det är ibland.
 
 

Himmel så gott!


Ikväll slog det mig igen- himmel så gott det kan vara med mat. Vilken otrolig njutning det kan vara. Nästintill en religiös upplevelse.

 
Löjrom, bland det godaste som finns.
 
 
 

Tacksam

 
Jag känner mig tacksam och hoppas verkligen att alla som bidragit med något till min insamling till Anorexi/Bulimi-kontakt inser hur mycket det värmer! Jag är så otroligt glad och tacksam över det stöd som insamlingen har fått och jag har under insamlingens gång får så många fina ord och jag har sett hur mycket omtanke som gömmer sig därute bland människor.
 
Ätstörningar är ingen sjukdom man drabbas av och sen kan bli fri från över en handvändning. Det är inte bara att börja äta, sluta svälta, sluta överträna, sluta kompsera på olika sätt eller vad det nu är som finns i ens ätstörning. Sjukdomen kan så otroligt olika ut från person till person. Det är en sjukdom som är lömsk, en sjukdom som är starkt, en sjukdom som smyger sig på och utan att man kanske hunnit märka det har den borrat sina eländiga klor djupt i en. Det är en kamp att bli fri. Det krävs en lång väg. Det behövs stöd.
 
Det är en sjukdom som drabbar alla åldrar, killar och tjejer, mammor och pappor. Det är en sjukdom som handlar om så mycket annat än kroppen och maten. Det finns fortfarande många myter kring ätstörningar, men jag känner ändå att de är på väg att ifrågasättas och slås sönder. Jag tror på en ännu större förändrning kring synen på ätstörnignar och annan psykisk ohälsa.
 
En ätstörning är en sjukdom som man absolut kan bli frisk från, helt och fullt frisk och fri och det är viktigast av allt att komma ihåg. Det finns hopp och det vill jag sprida vidare.
 
Insamlingen pågår 14 dagar till och det återstår nu bara 800 kr för att målet ska kunna nås.
 
 

Att lära gamla hundar sitta

 

Kan man lära gamla hundar sitta? Har funderat kring det här en del på sistone.

Inte är det hopplöst, men det krävs såväl vilja som motivation. Och någon där vid den sidan om som stöttar, förklarar och gör saker tydliga.

Det är betydligt gynnsammare med valpen. Mer formbar. Lättare att forma. Precis som med människan. Precis som med barnet. Därför är det så viktigt att lägga ner så mycket tid, energi och arbete med barnet.

Och plötsligt kan man som vuxen inse, att det är just man själv som är den där gamla hunden.

Inte hopplös. Inte hopplöst. Bara betydligt svårare.


 

 


Längtan

 

Jag känner Kåbdalis-längtan.

Jag känner längtan efter lugnet som infinner sig i den stund jag kliver in i husvagnen. Jag känner längtan efter att koppla av och koppla bort mig från tillgängligheten med omvärlden. Koppla på tillgänglighet med mig själv, mina närmaste och naturen. Jag är glad att vi funnit vårt andningshål och nu känner jag längtan i min kropp.


Bantningsskämt på barnsidor-Nej tack!

 
 
Pitetidningen har barnsidor som en del av sin tidning och de riktar sig till barn upp till 13 år. Idag publicerades raderna nedan på tidningens barnsidor.
 
-AnnCha, bantar du?
-Tycker du jag borde göra det?
-Ja, lite kanske.
 
Ung kille i årskurs 1
 
 
Jag förstår inte vad detta har att göra på sidor riktade till barn. Jag förstår det inte alls. Det kan inte finnas någonting som talar för att någonting sådant här hör hemma på sidor för barn. Ska det föreställa ett skämt?  Det enda det är, är skrämmande. Skrämmande att det publiceras av vuxna människor. Skrämmande att barn i år 1 är medvetna om bantning som företeelse.
 
På tidningens hemsida har redaktören förklarat publiceringen med att (efter att en av tidningens läsare har reagerat):
"Textsnutten du hänvisar till var ämnad som en liten smålustig inblick i skolans värld. En rolig historia, typ."
 
Det är en skrämmande historia mellan ett barn och en vuxen. Det är skrämmande att ett barn får ett sådant svar av en vuxen. Det är skrämmande att vuxna publicerar detta på en barnsida som ett försök att göra något roligt. Lustigt är det inte överhuvudtaget. Bara plumpt och skrämmande.
 
Värt att nämna i sammanhanget är att just bantning klassas som den utlösande faktorn i de allra flesta fall av ätstörningar.
 
 
 
 

Väggklocka testbild

 
 
Första gången jag såg denna väggklocka på en vägg tyckte jag den var så häftig! Lite kärlek vid första ögonkastet. Alltmer börjar jag inser att vi nog ändå borde ha en väggklocka i vårt kök eller i alla fall på någon av våra väggar, förutom i barnens rum.
 
 
 
 
 
Kanske skulle det kunna vara en sådan här som får pryda en vägg hemma hos oss?
 
 

Tro!

 
Det är så viktigt att känna tron.
 
 
 
 
Och jag är övertygad om det här.
Jag har några mål jag fokuserar på
och jag tror starkt på att jag kan nå dit,
hela vägen fram.
Jag ser målet,
där mina drömmar blivit verklighet.
 
Ibland behöver jag pausa längs vägen.
Ibland orkar jag inte hålla uppe tempot,
men tron på att nå hela vägen fram-
den släpper jag inte taget om.
 
 
 
 
 
 

Beauty isn't a size

 

 

En viktig påminnelse!

 

 
 

Det sitter inte i vikten eller smalheten

Det kan vara nära till hands för somliga att emellanåt tro allt skulle bli bättre om man vara gick ner lite i vikt, om man blev lite smalare, om magen bara blev lite plattare. Om man började träna eller om man bara tränade lite mer.

Det kan möjligtvis verkar som att det är lösningen på eventuella problem till en början, men aldrig aldrig på sikt. Det är bara tankarna som kan lura dig att tro att det är så. Tankarna kan spela dig ett spratt och de här tankarna och känslorna är luriga och lömska.

Jag känner mig vackrare idag än förut. Jag är mer tillfreds med min kropp än förut. Jag är mer vän med min kropp idag trots att det var förut jag vägde mindre, var smalare och hade en plattare mage. Låt dig inte luras av dina tankar.


Heja tidningen Förskolan!

 
Tidningen Förskolan publicerade en notis om pedagogiska måltider i Luleå Kommun i sitt nyutkomna nummer.
 
 
Jag blir naturligtvis jätteglad över att det skrivs mer om det här! Jag inser alltmer att det kan se till och med värre ut på andra orter i landet, men det är trots det riktigt illa Luleås pedagoger inte ges möjlighet att äta i barngruppen utan att få löneavdrag under dagens samtliga måltider! En förebild behöver vara en förebild under hela dagen.
 
Jag är intresserad av att höra hur det ser ut i övriga delar av landet, vet ni något om det-dela gärna med er av era kunskaper och tankar kring detta till mig. Jag vill att alla barn i vårt avlånga land ska kunna ha ätande sunda förebilder, såväl på förskola, skola och fritids oavsett var i landet de bor. Ekonomi får aldrig går före detta anser jag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mångfald

 
Häromdagen när dottern och jag satt vi köksbordet och pratade tystnade hon, tittade på duken med de färgglada muffinsen.
 
 
 
 
Mamma, vi leker att muffinsen är människor! Tänk vad tråkigt det vore om alla människor såg likadana ut. Det skulle vara tråkigt också om alla muffins såg likadant ut och smakade likadant.
 
Mångfald ur ett barns perspektiv.
 
 

Tänkvärda ord

 
 
 
Tänkvärda ord som kan vara uppmuntrande ord.
Ord jag tror kan vara riktigt sanna.
 
 
 
 
 

Slår ännu ett slag för insamlingen!

 
 
 
Nu har jag samlat in 3800 kr till insamlingen. 5000 kr är målet och 19 dagar återstår av insamlingstiden. Hjälp mig nu sista vägen fram med ett litet bidrag eller sprid insamlingen vidare till vänner och bekanta! Det finns många som behöver stöd där ute. Det finns många som inte vet det jag vet, många som tvivlar på att man kan bli frisk från sin ätstörning. Jag vet att det går och vill kunna sprida detta vidare tillsammans med andra underbara människor i ABK!
 
 

Det är en annan tid nu

 

Det är en annan tid nu. Det fanns en tid när jag kunde få mig själv att tro att jag inte tyckte om att äta vissa saker, att det fanns sådant som inte var ämnat för mig. Det var en tid när jag gruvade mig inför middagar, inför kalas, inför allt möjligt som hade med mat och fika att göra. Det var en tid när ätande bar ihopkopplat med skuldkänslor och ångest.

Det är en annan tid nu.

 




Idag bjöd jag sonen på lunch från hamburgerrestaurangen. Mor och som åt båda pommes frites som tillbehör. Fantastiskt gott. I den nya tiden kan jag njuta av varje tugga och kanske mer än om jag alltid kunnat ta det för givet.

 

I den nya tiden har dagens måltider ingenting att göra med varken gårdagens eller morgondagens måltider. I det nya livet är jag fri att ätavad jag vill och när jag vill, utan att må dåligt vare sig före eller efter.

 


Instagram


Nu finns jag också på Instagram som Mindfulnessmamma. Följ mig gärna där också!



Sunda ätande förebilder i Luleå Kommun?

 
För ett par veckor sedan medverkade jag, som representant från Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt, i artiklar i båda våra lokaltidningar angående pedagogiska måltider i vår kommun. Eller rättare avsaknaden av dessa vid andra måltider än lunchen. NSD och Kuriren skrev om detta. Kommentarer från ansvariga på kommunen är dessa:
 
Enligt Eva Wennberg, verksamhetschef för förskolan i Luleå, är den pedagogiska lunchen skattebefriad. Övriga måltider måste förvaltningen skatta för om personalen äter.
 

- Det kostar förvaltningen om all personal äter alla mål. Om vi hade mycket pengar skulle jag tycka att alla måltider skulle vara pedagogiska, men vi är inte i det läget nu.

 

Barn- och utbildningschefen Karina Pettersson Hedman uppger att personal inte har ätit frukost och mellanmål med barnen på alla förskolor och fritids tidigare heller. Beslutet i augusti togs för att ge samma riktlinjer inom hela kommunen.

 

- Mellanmål är som ett nyttigare fika. Lunchen ska lära barnen att äta allsidig mat. Vi har ett mål med pedagogiska förebilder, de andra förebilderna är barnens familjer hemma, säger hon.

 

Jag är långt ifrån nöjd med svaren. Bara för att det har sett olika ut på olika förskolor och fritidshem finns det väl ingenting som talar för att inga pedagoger ska delta vid måltider som frukost och mellanmål, annat än genom att sitta ner vid matbordet!  Naturligtvis kostar det om pedagoger äter måltider med barnen, men att satsa på bra förebilder för våra unga är värt varje krona.

 

Nu önskar jag att pedagoger, föräldrar och andra reagerar och gör sina röster hörda!

Visst vill vi alla ha sunda ätande förebilder för barnen hela dagen de vistas på förskolan och skola/fritids? Att nöja sig med pedagogiska förebilder vid ett av dagens mål är inte nog.

 

 

 


En soffa flyttar in

 

På tisdag flyttar vår nya soffa in. Den känns helt rätt för oss. Dottern och jag åkte iväg till möbelaffären idag och fort var det gjort. Olikt mig att bestämma mig så fort, men ack så skönt. Ser fram emot leveransen och innan dess hoppas vi blivit av med soffan som står i vårt vardagsrum idag.

 

 

 


I'm on my way

 
 
Älskar den här låten. Verkligen älskar. Den ger mig styrka. Kraft. Kämparglöd.
 
 
 
Och idag passar den in så bra. Den hör ihop med den här dagen. Jag är på rätt väg.
 
Det gäller hela tiden att välja rätt. Ibland behöver jag en spark i baken. Ett riktigt wake-up-call. Ibland behöver jag tänka till och verkligen stanna upp. Våga se. Livet är skört och det måste man vara rädd om. Värna om. Jag är ingen övermänniska och ibland måste jag påminna mig om det. Jag är inte gjord av sten, inte alls faktiskt.
 
Nu fokuserar jag framåt. Framåt, framåt i nuet.
 
 

Gåshudsvarning

 
Jag är helt och hållet tagen av denna audition i X-factor! Så fantastiskt bra och jag är fullkomligt berörd.
 

Ord som får mig att småle


De här orden är bara så rara och de får mig att småle.


Prata ut

 
Ibland är det bara så skönt att prata ut. Att lätta på trycket. Att säga som det är. Och sådana gånger är jag så glad att det finns de som lyssnar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0