mindfulnessmamma

Att vara mamma och ha en ätstörning

Kategori: Ätstörningar

 
 
Min erfarenhet av ätstörningar/träningsstörningar sträcker sig från ungdom till den del av livet när jag också varit förälder. När jag också har varit mamma. Att leva med en ätstörning och att sedan kämpa sig tillbaka mot det friska livet är tufft oavsett när i livet du befinner dig, men att samtidigt vara i mammarollen (föräldrarollen) gör allt ännu mer komplext.
 
Skulden och skammen har varit extra stor och svårt att komma över just den tid som jag haft barn och varit sjuk. Det har varit det allra svåraste att förlåta mig själv för. Att jag gjorde mindre bra saker och rent av dåliga val. Som förälder. Som mamma. Jag har brottats med skulden och skammen såväl mitt i den värsta sjukdomsperioden som efteråt.
 
Skuldbelägg ingen som är sjuk, och minns att just vi som också är föräldrar bär ytterligare en börda. Att vi har sjukdomen i våra liv, när vi i själva verket borde ge barnet något bättre än att ha en ätstörning i huset. För det påverkar. Det påverkar så in i nordens mycket. Tro inget annat. Att det påverkade hela familjelivet gör fortfarande ont att tänka på.
 
Jag har fått en del frågor kring det här med föräldraskap och ätstörningar inför en kommande artikel och dessa ska jag ta mig an nu och svara på så gott jag bara kan.
 
 
 
 

Tacksamhet i snöstormen

Kategori:

 
 
Idag var jag på gymmet som har blivit en må-bra-plats för mig. En ta-hand-om-mig-själv-plats där jag kan bli både piggare och gladare.
 
Jag fastnar inte vid speglarna för att granska och syna min kropp. Jag fokuserar på mig själv och jämför mig inte med andras prestationer och med andras kroppar Jag behöver inte göra lite till och lite till, utan att aldrig vara riktigt nöjd, eller alltid fortsätta lite mer än andra. Jag behöver inte och det är en sådan otrolig himla frihetskänsla.
 
Jag måste inte. Jag behöver inte kompensera, straffa mig själv och plåga mig själv. Allt det där är historia. Jag är vän med min kropp och jag tycker inte längre att den är fel, inte på något sätt. Den är min och vi är vänner. Jag äger ingen våg och väger mig snudd på aldrig. Jag känner ingen längtan och sätter inte likhetstecken mellan träningen och vikten.
 
Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle kunna ta mig hit. Det här känns som en dröm. Jag trodde verkligen aldrig att det här kunde hända i mitt liv. Överhuvudtaget inte ens i närheten. Långt bort från ens i närheten.
 
Det här är så stort att jag knappt kan greppa det.
 
 
 
 
Idag på väg från gymmet kom den över mig igen, den där tacksamheten. Där i snöstormen som yrde kring mig och på mig blev det så påtagligt och jag kände mig fullkomligt upprymd av tacksamhet. Över livet. Över friskheten. Över att jag gjort en sådan resa genom sjukdom med allt vad det har inneburit. Över att jag är vän med gymmiljön på ett sätt som jag nog aldrig förut varit.
 
Jag måste inte göra något av det jag gör jag gör just nu, men jag vill.  
 
 
 
 

Plötsligt händer det-mer pengar rullar in!

Kategori: Ätstörningar

 
 
Min insamling till Anorexi/Bulimi-kontakt nådde sitt mål inom den tid jag hade uppsatt för målet på 5000 kr. Lite mer därtill samlades till och med in.
 
Jag tyckte att jag hade ett högt uppsatt mål och trodde nog inte riktigt på att det skulle gå vägen. Men det gick!
 
 
 
Idag blev jag så glad, så glad när jag såg att det hade kommit in ytterligare hundralappar och nu har 5600 kr kommit in till insamlingen jag har startat. Jag blir så glad när jag tänker på det.
 
Alltså måste det finnas många därute som tycker att det jag och många andra i ABK jobbar med är väldigt viktigt. Det finns alltså många som vill stötta den lokalavdelning jag är ordförande och kontaktperson i. Stort, väldigt stort för mig.
 
Tack storebror för din senaste donation och återigen alla er andra som under insamlingen bidragit. Målet är som sagt nått, men insamlingen är fortfarande öppen och det finns möjlighet att donera.
 
Var rädd om er och glöm inte-det finns en väg ur ätstörningshelvetet. Trots tvivel, trots rädslor, trots all ångest. Det är möjligt att komma till den friska sidan. Det går att bli fri. I promise.