Only I can change my life...






Härligt underbart att vi faktiskt har sådan stor möjlighet att påverka hur vi vill ha det i våra liv, eller hur?


Tacksamhetskalendern drar snart igång...


Årets tacksamhetskalender på min blogg närmar sig. På torsdag, den 1 december, startar min tacksamhetskalender här på bloggen. Varje dag fram till julafton kommer jag att skriva ett nytt inlägg, i vilken det gömmer sig någonting jag är tacksam för.





Kanske du också skulle tycka det vore trevligt och inspirerande att skriva en tacksamhetskalender i takt med att vi närmar oss jul? Gör gärna en egen och det vore roligt om du delar den med mig så jag och andra med mig får ta del av fler tacksamhetsinlägg!


Be thankful






Blingo-fynd


Köpt hem lite från Blingos rea. Lika nöjd som vanligt!





Några nya tröjor till sonen blev det, bland annat den här snygga!



Till mig själv köpte jag den här klänningen. Invigde den igår. Love it!



Ännu en mössa till mig själv... Det är så roligt med mössor!

Samtliga bilder är lånade från www.blingo.se


Med näbbar och klor...








Hemma idag med en förkyld pojke. Nostalgistund tillsammans med Klara, Tessa, Bamu och Ville i spelet Med näbbar och klor, som hör till Gobokens serie Mina första fakta. Så mycket vi har spelat detta spel, läst i böckerna och lyssnat på de tillhörande skivorna! Roligt och lärorikt.


Idag måndag är jag glad för att....


Idag måndag är jag glad för att....


* jag lyssnade till min kropp och tog det riktigt piano när jag kom hem från jobbet.

*  den första snön har fallit på marken.

* vi har haft en ganska händelserik men jättemysig familjehelg.

* vi har så adventsmysigt hemma med adventsljusstakar, stjärnor och ljus!

* vi har haft lek- och mysstunder här hemma idag i alla enkelhet.





Dags för en måndagslista igen...

Jennyn är bloggen där jag först kom i kontakt med dessa listor, så varför inte göra som min namne och faktiskt göra en måndagslista när lusten faller in jag också? Nu var det ett tag sedan, men idag när det är en sådan här trött och krasslig måndag är det alldeles lysande att fokusera på positiva fina saker i livet, i början av den nya veckan!


Ett säkert vintertecken...


.... var absolut den vintervita hare som promenerade förbi
alldeles stillalugnt på gatan där jag bor. 



Sedan dröjde den sig kvar på gräsmattan, skuttade runt litegrann,
för att sedan bege sig ut på gatan igen,
bort från oss.

Det var precis som om den ville visa sig,
för att tala om att nu är jag här.


Jag gillar inte läget...





.... men det är ändå bara att gilla läget.
Ännu en dansmåndag som går mig förbi utan något dansande för min del.

Ont i kroppen, ont i halsen, fryser, tung i huvudet...
Det är ett rackarns segt virus det här som kommer och går.

Jag vill inte ha det!

Det är i sådana här lägen jag försöker påminna mig om att det är som det är.
Att acceptera behöver inte alls vara samma sak som att man tycker om sitauationen,
men det kan göra det lättare att leva i det som är,
just nu.

De här raderna är ligger högt upp i listan bland mina favoritord:






Livet från den ljusa sidan






Tävling på Nordljus...


På Nordljus blogg kan man just nu delta in en tävling.
Vi smygstartar vår adventskalender redan idag på 1:a advent! Häng med oss här på bloggen då vi kommer ha "lucköppning" varje dag  nu fram till julafton. Varje dag presenteras en ny tävling där du kan vinna fin fina priser och/eller ett superbra erbjudande på en utvald vara/varor :)




Förkärlek till ljushus har jag, så självklart vill jag vinna detta vackra hus!



Första adventsljuset...


... är tänt idag!

Vi tjuvstartade igår i kyrkan med ljuständningen,
men idag var det dags för första advent på riktigt,
att tända första ljuset i vår avdentsljusstake.




Förra året bytte jag ut adventsljusstaken som vi haft många år,
till den här fina från Indiska.

Ikväll är det lite vitt på marken.
(Dock inte så mkt som på bilden som är från förra första advent) 
Det var precis som att snöflingorna ville vänta in den här dagen. 

Kanhända att vinteroverallen plockas fram imorgon. 
Som dottern har väntat och längtat efter att få ta på sig sin nya overall. 

 


Lågtryck i min kropp?



Måntro det är lågtrycket som känns i min kropp?

Det kryper i benen och värker i armarna. Jag håller väl inte på att bli sjuk igen, tänkte jag, men insåg att det kanske kan vara lågtrycket som känns i min kropp. Såväl min mamma och min mormor påverkas och har påverkats av det. Det återstår att se. Först och främst ska jag ta mig en värktablett och se om det onda i kroppen ger med sig.



Utöver det känner jag mig tillfreds över snöfallet. Lite snö på vår mark och flingor som singlar ner att skåda. Rekvisitan till mina julkänslor är på gång minsann.


Sjunger in advent





I eftermiddag ska vi lyssna till ljuva barnstämmor i olika körer som sjunger in advent
i vår vackra domkyrka. Än så länge inte vinterklädd som på den här bilden,
men dock lika ståtlig. Jag tycker verkligen om vår vackra domkyrka!



Min egen tös sjunger med i den yngsta av körerna och det här blir deras andra framträdande i Domkyrkan för terminen. Jag är helt säker på det kommer bli en alldeles fantastiskt stämningsfull stund i eftermiddag.


Rekvisita till mina julkänslor


Ja, jag behöver lite rekvisita till mina julkänslor, precis som Elin Gerda Wollin skrev på sin blogg tidigare den här månaden. Plötsligt är helgen här när första adventsljuset ska tändas. Tiden har liksom gått precis som vanligt, men utanför har naturen inte hängt med. Den är förberedd för vinter, men det är precis som att någonting håller fast vintern från att ta plats.

Jag är ingen vintermänniska uti fingerspetsarna och jag tycker inte om kyla.



Men nu vill jag ha vitt på marken. Jag vill höra knarret när jag går med vinterskorna längs gatorna. Jag vill kunna lägga mig ner platt på marken och titta upp i vinterhimlen och göra avtryck på marken, änglavingar som jag försöker ska försöka behålla så fina som möjligt när jag reser mig upp. Jag vill ha snö i träden och vita backar.

Adventsljusstakar och stjärnor i alla ära, men naturens rekvisita är vad jag önskar mig för att komma i julstämning.


Enjoy your magic moment...






Montessori in my mind


Åter på jobbet efter två hemmadagar för att kurera mig.

Efter första arbetspasset för dagen gjorde jag ett kort besök på skolan där mina barn går. Jag skulle gärna besöka dem oftare för det är en sådan fröjd att få vara med i deras klassrum. Idag besökte jag dottern sista timmen och det gick inte att ta miste på hur uppskattat det var!

 

Jag gick som hastigast över till sonen också som var i full färd med matematiken. Han är varit så sugen på att få visa mig sitt arbete han håller på med multiplikation och division. Det är så häftigt när ett barn blir riktigt uppslukad av någonting och det är han verkligen just nu av matematiken och främst multiplikation! Det är mycket matte-prat hemma hos oss nu under alla möjliga tider på dygnet.

Under eftermiddagen åkte jag tillbaka till jobbet för APT. Vi bjöds bland annat på Montessori-inspiration av en av våra erfarna pedagoger i huset. Hon visade oss bland annat detta fantastiska klipp.



Fantastiskt att se koncentrationen! Tydligt markerar barnet, stör mig inte!

Montessori is in my mind, en torsdagskväll i november och jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket barn kan bara de får chansen.

"Hjälp mig att hjälpa mig själv"


Mer bloggat om egentiden


Jag läste nyss ett så otroligt bra inlägg i debatten om den så kallade egentiden, ett inlägg på bloggen mumari.com.  Visste du inte att du blev förälder 24-7 när du skaffade barn? kallar blogginnehavaren sitt inlägg. Hon hade precis som jag läst Malin Wollins krönika om egentiden.

Hon skriver bland annat...
"Jag har pratat med bekanta som delat upp veckorna; torsdagskvällar är det pappan som får göra preciiiis vad han vill och söndagar är det mamman, lördagar varannan vecka turas de om om egentiden och däremellan ska alla hushållssysslor fördelas med millimeterprecision. Resten av tiden går ut på att älta vem som gjorde vad, vem som ska göra vad och vad det kostar och hur fan blir det när någon är sjuk? Gå över lik för din egnetid! Gör nåt! Bara DU får den!"

Jag kan inte förstå det där resonemanget. Jag förstår det bara inte.

Live in the present moment








Barnboken "Tjocke Albin tänker om"

Ännu en barnbok jag bara tänker nej, nej, nej när jag läser om! Efter Maggie goes on diet kommer nu svenska Tjocke Albin tänker om! Puh, hur tänkte egentligen författaren när hon skrev den här boken och gav boken den här titeln? Redan vid titeln läggs skulden på barnet som är överviktigt. Det är minsann Albin som ska tänka om och börja leva på ett annat sätt. Albin måste ta ansvar för sitt leverne minsann.




I svenska boken ”Tjocke Albin tänker om” får man följa en lågstadiepojke som är för lat för att leka med sina vänner. I början av boken sitter Albin vid datorn med en läsk i ena handen och en kaka i den andra. Helst av allt slappar han i familjens soffa, tittar på tv och äter bullar och godis. Han skolkar från skolgymnastiken eftersom hans klasskompisar retar honom när han inte orkar klättra i lianerna. 

Frida Lindgren Karlsson, författare till boken, ser ett växande behov av diskussionsunderlag för föräldrar och skolor kring barnfetma.

– Barn blir fetare och fetare och det är ett jätteviktigt ämne, men självklart väldigt känsligt. Det finns så få böcker som riktar sig till barn och förklarar på deras nivå hur och varför man ska äta bättre och röra sig mer, säger Frida Lindgren Karlsson och fortsätter:
– Föräldrar kan läsa den här boken med sina barn som är överviktiga och prata om hur de kan leva hälsosammare, men den kan också användas i skolan för alla barn oavsett vikt, i förebyggande syfte. Albin är ordentligt fet så att normalviktiga barn ska se skillnaden och inte få konstiga tankar om sin egen vikt.

Ja, så tänkte Frida som skrev boken med en titel som skuldbelägger barn med övervikt. Det är väl ändå inte barnet som ska tänka om utan föräldrarna/de vuxna som finns runt omkring Albin. Barns kost och barns leverne är ett föräldraansvar och ingenting som barnen ska skuldbeläggas för. 

Här kan ni läsa om boken i Aftonbladet.

– Mobbning ska aldrig vara en anledning att banta eller förändra sig. Barn ska inte behöva ta det ansvaret, säger Jenny Klefbom, barnpsykolog.

Klokt och sant!

-Det är när Albin mår bättre och orkar vara med och leka som kompisarna slutar retas, fastslår författaren till boken.

Jag blir bara så ledsen över detta hoppas att ingen skola och inga föräldrar köper den här boken till barnen. Att använda den här boken i skolor i förebyggande syfte tror jag inte ett dyft på. Av allt att döma av det jag har läst om boken rymmer den så mycket skuld och skam så att den överhuvudtaget inte bör visas för barn.



Ingen reklam tack, på min blogg!





Idag har jag köpt mig fri från reklamannonser på min blogg. Jag har gjort det förut, men nu har jag haft reklamannonser på min blogg under en period. Jag tycker inte om att det dyker upp reklam på min blogg, utan att jag kan styra över dess innehåll. Jag vill inte att personer som kommer in på min blogg ska mötas av reklam och budskap som jag inte kan stå för, som ibland är motsatsen till allt vad jag står för och vill förmedla.

Vi är alla vackra och värdefulla som vi är.
Jag kan inte stå ut med att det bland mina texter
dyker upp budskap om att vi ska förändra oss, bli smalare, slankare
och så vidare.

Hela min blogg måste vara något jag kan stå för,
därför gör jag den reklamfri.


Tankar om julstressen....

Det pratas om julstress och om allt "vi" har att göra inför advent och jul. Julstress... Är det inte så att det blir vad vi gör det till, även advents- och juletiden? Är det inte så att vi har väldigt stor möjlighet att påverka hur vi vill ha det i våra liv, även i dessa tider?  

För ungefär ett år sedan var jag med i ett reportage i Kurirens C-magasin/24Norrbotten. Det belyste bland annat decembertiden och tankar om hur man kan förhålla sig till den. 



I december stundar för Jenny, som för alla andra småbarnsföräldrar, en tid fylld av julstress med bakning, matlagning, klappjakt, utvecklingssamtal på skolan, luciafirande, julfester på jobbet och med barnen.

Jennys tips för att greja veckorna framöver är att att välja att INTE se det som en julstress.

- Acceptera att du kan känna dig stressad, att tankar och känslor om måsten och borden kommer, men acceptera också att de är just tankar och känslor. De är inte facit av verkligheten. Döm inte dig själv för att du känner dig stressad, bara observera och acceptera. Ingen måste eller kan ens göra och hinna med allt.
 
- Acceptera det. Tänk ”jag väljer” istället för ”jag måste”. Välj bort! Var närvarande i nuet – inte i det som ska komma sedan. En sak i taget! När dina tankar fladdar iväg på allt som ”måste” göras, dra dig tillbaka till nuet. Att vara mindful är stressreducerande. Mindfulnessövningar i jultider är kanon, det är en ypperlig tid att komma igång!

Hela reporaget hittar ni här.


Adventskalendern på plats...





Nu ska denna adventskalender på plats på väggen för att kunna fyllas
med små söta paket!


Malin Wollin om egentid


Idag läste jag en kort med ack så bra krönika av Malin Wollin i Aftonbladet, i den del som kallas Wendela. Jag brukar besöka Malins blogg och gillar det hon skriver. En sund och klok kvinna/mamma verkar hon vara.

"Egentid är något trams vi har uppfunnit för att ha ytterligare ett ångestmoment i livet. Som om det inte räcker med barnen som inte ska dö, arbetslösheten, bostadsmarknaden, svärmor, räntan, miljön och knulleriet. Vi ska ha egentid också. Annars är vi förfördelade och undrar om vi kanske inte ska ta och skilja oss för då får vi plötsligt 26 veckor egentid."

Hela krönikan kan ni läsa här. Såklart att varje människa behöver tid och stunder för sig själv, bara med sig själv. Såklart föräldrar uppskattar tid med andra vuxna människor, men egentiden verkar ha blivit ett begrepp med tiden och något som vi ska ha. Egen tid. Är inte all tid vår egen egentligen, som vi faktiskt väljer vad vi använder till? Tiden med barnen i vår familj är vår tid och min tid och deras tid.

Och däremellan tycker jag om att bland annat dansa med ett gäng dansglada kvinnor och att skriva några rader i min blogg. Eller att gå på något trevligt evenemang för vuxna. Men ibland är det bara som det är och det passar inget vidare med sånt.

Hon skrev en krönika om egentiden redan 2009, Jag får eksem av ordet egentid, även denna en mycket bra krönika! "Jag får eksem av uttrycket egentid. All tid är min egentid, men ibland jobbar jag, ibland är mina barn med mig och ibland viker jag tvätt. All tid är egentid."

Redan i den krönikan frågade sig Malin Wollin, När barnen kommer ”offrar” vi våra fritidsintressen men jag vill veta; när blir barnen ett legitimt fritidsintresse? Efter att ha läst dagens krönika tänker jag, att hon kanske undrar detsamma även idag?



Om det du uppmärksammar




Så sant, så sant!
Det är så mycket som sitter i vår egen makt.
Vi har så stor möjlighet att påverka hur vi vill ha det.
Det vi fokuserar på får vi mer av.


Alla dessa prylar...



.... var kommer de ifrån egentligen?

Jag rensar, sorterar, viker, prismärker, tvättar, fotograferar och så vidare.

Det är en hel del förberedelser inför försäljningar och imorgon är det dags för ett lass med grejer att åka iväg på loppis. Spännande att se hur det går när vi ska ha ett bord på Annikas veckotorg en vecka framåt.

Det är något skönt över rensandet av grejer. Att gå igenom och se vad som ska vara kvar, vad som ska säljas, vad som ska ges bort och vad som ska åka iväg till Röda Korset. Det är skönt att få ordning på grejerna och att man kanske aldrig blir riktigt klar med sådana projekt är har jag alltmer börjat inse.


God morgon månskära


Det är något alldeles särskilt med månskäror.
Jag har nog skrivit om den förr här på bloggen,
min förkärlek till månskäror.
Skärorna som sådana och själva ordet.



När jag skjutsade barnen till skolan möttes jag ganska omgående
av en tunn, spröd, men ändå så tydlig månskära
på den ljusblå himlen.

Ett sällsamt vackert sätt att möte den kalla
klara måndagsmorgonen på.


Let go-Bli fri från ditt kontrollbehov


Skrev tidigare om Emma Pihl och kontrollbehov. Hon har skrivit en bok om att bli fri från sitt kontrollbehov, en bok som jag inte har läst, men som jag ändå vill berätta om. Jag vill gärna bekanta mig med den. Let go-det är en konst att kunna släppa saker och ting, att helt enkelt bara let go. Det är en konst, men också något vi lär oss behärska allt mer om vi tränar på det, precis som med så mycket annat.

Jag tycker detta är så bra: "Att ha fullständig kontroll är att kunna kontrollera vad du vill välja."

Titel: Let go-bli fri från ditt kontrollbehov
Författare: Emma Pihl


letgo

Emma Pihl
guidar dig med pedagogiska och tankeväckande övningar, illustrerande modeller och träffande exempel. Lösningen ligger i att bli vän med ditt kontrollbehov och ta makten över när, hur, vad och om du vill kontrollera. Att ha fullständig kontroll är att kunna kontrollera vad du vill välja. Boken tränar dig systematiskt att utveckla din kontrollbalans, lär dig att använda strategier för att medvetet välja och utmanar dig att förändra ditt kontrollbehov. Du kommer att upptäcka ett helt nytt sätt att leva, agera och fungera. Fritt, levande och lustfyllt!



Snart måndag igen...





Dagarna de går och går efter varandra....

Ja, så är ännu en vecka slut och en ny vecka väntar på att få börja. Kan knappt tror att helgen redan är slut och att det åter är måndag. Jag har verkligen njutit av helgen, verkligen uppskattat den!

Imorgon åker jag hem tidigt på eftermiddagen med fyra barn. Barnen ska ta med sig varsin kompis. Det är något jag tycker om, att hämta barnen tidigt och låta de ta med sig kompisar hem. Jag tycker om att ha barn i huset, lekandes, pratandes, skrattandes! Att få sitta ner tillsammans med barnen vid bordet, äta mellanmål i lugn och ro, duka extratallrikar till middagen...

Ljuvligt!






Om kontrollbehov


Jag läste ikväll ett kortfattat men väldigt bra inlägg om kontrollbehov på Emma Pihls blogg.

"Varför behöver vissa människor ha kontroll över att allt alltid ligger på rätt plats, och på rätt sätt? Vad är det som gör att en del blir utbrända för att de upplever att de aldrig har full kontroll, tillräcklig förmåga eller presterat sitt bästa? Vad är det som gör att många människor lägger fokus, tid och energi på att kontrollera sina närmaste istället för att vara fokuserade på att få ut så mycket som möjligt av sitt eget liv?


Kontrollbehov över dig själv och andra människor, över känslor och den egna kroppen, prylar och detaljer kostar onödigt mycket energi, hämmar den personliga utvecklingen och minskar livskvalitén."

Hennes blogg hittar ni här.

Kontrollbehovet är ingenting som måste finnas kvar för evigt, någonting konstant som man måste lära sig leva med. Det går att bestämma sig att bli fri från kontrollbehovet och också att lyckas med det. Mer eller mindre behov av kontroll över olika saker i livet har vi väl alla, men det viktiga är att vi ändå känner oss fria och inte som fångar i våra egna liv.


Jag brukade drömma om dig


Jag kan varmt rekommendera den här boken!

Titel: Jag brukade drömma om dig
Författare: Petra Holst

Det svåra i att älska ett barn som inte är som alla andra

Sedan Love föddes är ingenting sig likt. Tess som längtade så efter sitt första barn tvingas inse att han inte är den pojke hon drömde om. Han skriker ständigt och det tar flera timmar att få honom att somna. Som en tornado far han fram i lägenheten och Tess får aldrig tid att återhämta sig. Hennes man Pontus jobbar lika mycket som vanligt och hon känner hur de glider allt längre ifrån varandra. Under de långa, ensamma dagarna med Love är Tess ofta nära bristningsgränsen och hon börjar tänka det otänkbara. Att Loves beteende är onormalt, att det är något som är fel.

Så småningom reagerar även förskolepersonalen och det bestäms att Love ska utredas. Det visar sig att han har autism. Men istället för att känna lättnad över att ha fått en förklaring värjer sig Tess mot ett liv hon inte är redo för, en tillvaro där allt kretsar kring Loves behov.


För inte så länge sedan var hon en helt vanlig människa med fulltecknad kalender och stor umgängeskrets - och inte speciellt mycket tålamod. Kommer hon att orka? Finns det något utrymme för henne i Loves snäva värld? Och hur långt är hon och Pontus beredda att gå för att anpassa sig själva och sin omgivning till ett barn som inte tänker som alla andra?


Jag brukade drömma om dig
är en roman om ett annorlunda föräldraskap och de påfrestningar och utmaningar det innebär. Men det är också berättelsen om hur kärleken till ett barn kan få en människa att växa och förändras mer än hon trodde var möjligt.



Loppisfix


Det närmar sig loppisdags igen. Mamma har hyrt ett bord åt oss på Annikas veckotorg. Det är första gången för oss båda att ha loppis på det sättet. Vi hyr ett bord i butiken under en vecka och till skillnad från vanliga loppis vi varit på behöver vi inte stå vid bordet och sälja, utan det har Annika i butiken ansvar över. Ska bli spännande att se hur detta går!




Slutstation Rättspsyk


Den nya boken Slutstation Rättspsyk är skriven av Sofia Åkerman och Therese Eriksson.




De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende, så allvarligt att allmänpsykiatrin inte längre har någon hjälp att erbjuda. Det enda som återstår är landets rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, där de spärras in på obestämd tid tillsammans med mördare och våldtäktsmän, trots att de inte blivit dömda för något brott och inte utgör någon fara för andra.


I bestraffningssyfte utsätts de för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar och hjälm, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken kvinnorna själva eller deras anhöriga kan påverka situationen – de är rättslösa.


Författarna har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter.


Slutstation rättspsyk är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns


Jag tycker att det är rent förfärligt att unga kvinnor som inte har begått något brott hamnar inom rättspsykiatrin! Den här boken kommer jag absolut att läsa. Det här är något som det borde talas mer om! Nog måste ju hela vårdapparaten ha mycket stora brister när rättspsykiatrin kan bli ett ställe där unga kvinnor som mår dåligt vistas länge, länge!

Läs på Slutstation Rättpsyk-bloggen om Camilla, som för snart ett år sedan flyttades från barnpsykiatrin på Sunderbyns sjukhus till rättspsykiatriska kliniken i Öjebyn.

Lördagslyx...



..... är kort och gott att vara ledig utan särskilda planer!

Barnen ville gärna åka till Leos Lekland idag, så efter en kort stunds funderande på morgonen bestämde jag mig för att de skulle få göra det. Ingen stress eller planer på att vara där si eller så många timmar. Vi åkte dit, lekte, träffade vänner och bekanta, åt lunch och lekte ännu mera. På väg hem gjorde vi ett par ärenden och väl hemma var det dags att börja med middagen.

Dagen har gått i ett rasande tempo, men ledighetskänslan har verkligen infunnit sig. I helgen känns det särskilt viktigt att bara vara, att känna sig ledig.


Montessoriblogg


Idag hittade jag för första gången in på den fantastiska bloggen montessorimaterial,  en blogg med allt gratis Montessorimaterial som blogginnehavaren har hittat och hittar på nätet. Hon publicerar även en del material som hon gjort själv.

Tack vare att hon lägger ut länkar till andra sidor hittar man lätt en uppsjö av fler läsvärda bloggar och hemsidor!

Magiska IDOL-ögonblick


I kvällens IDOL bjöds vi på det här underbara framförandet av Molly! Jag ryste och berördes så in i nordens. När det var så fantastiskt bra visade det sig att det kunde bli ännu bättre. Vilken final hon gör på låten. Hela juryn står upp!



Sedan kom Moa med Fields of gold och berörde hon också!



Så innerligt och nära!


Jag är en av de människor...


Jag är en av de människor gärna säger ja,
som emellanåt säger ja lite väl gärna.
Jag är en av de människor som har höga ambititoner,
oavsett vad jag åtar mig.
Jag är en av de människor som vill prestera bra,
oavsett vad jag ger mig in på.

Det är ingenting jag vill förändra.

Men jag är också en av de människor som då och då kommer på mig själv
med att ha sagt lite väl många ja,
när jag i själva verket hade behövt säga några nej, kanske eller jag ska fundera.
Jag är också en av de människor som måste stanna upp emellanåt,
se mig omkring, rita upp tydliga gränser,

för att kunna vara det bästa av mig.





Jag är en av de människor,
som emellanåt påminner mig om
att bra är bra nog,
att bra inte måste vara bäst
och att perfekt är just att vi är som vi är,
med bättre och sämre dagar.


Affirmation till dig och din kropp



Jag hittade de här orden idag. De finns på en magnet, men tycker de är alldeles utomordentliga att ha som en affirmation att jag inte kan annat än spara dem till min ordsamling. 

 

Tyvärr är det många människor som inte är vän med sin kropp.
Att säga dessa ord till dig själv varje dag kan absolut hjälpa dig att bli vän med den.
Det vi tänker och säger tillräckligt många gånger till oss själva blir till slut en sanning,
varför inte använda det till någonting positivt?



Jag uppskattar...





Så jag uppskattar denna hemmafredagkväll.
Jag riktigt njuter!


Gratitude






Tacksamhet


Idag är jag tacksam över att inte ha den där hemska plågsamma migränhuvudvärken som jag hade igår eftermiddag och kväll. Den kom liksom smygande på morgonen och ju längre dagen gick desto värre blev det. Oturligt nog hade jag inte med mig några migrän- eller huvudvärkstabletter till jobbet, men man lär sig av sina misstag.

Mamma och pappa hade hämtat barnen och var mina räddande änglar igår då de skjutsade dottern till träningen. Tisdagsträningarna krockar för barnen och far och son är tillsammans på träningarna alltid, tränare och spelare som de är i samma lag.  Jag kunde sova 1 timme innan det var dags att hämta hem henne. Tack till er-det hjälpte mig otroligt mycket!

Vilken lättnad att må bättre efter en sådan dag. Idag var jag klokare och mer förutseende också och hade med mig min migränmedicin och det har blivit en så mycket bättre dag. 

 












Det närmar sig adventstider och även december. 1 december är det dags att öppna första luckan i min tacksamhetskalender, precis som förra året.


En sal full av skratt



Måndagstrött och höstseg,
så nog var det lite motigt att ge sig iväg ikväll.
Vilken tur att jag påminde mig själv om
vilken energi dansen ger mig.


1 ½ timme gick återigen så där obegripligt fort.
I en danssal full av människor,
fulla av dansglädje och även med inslag av eufori,
stannade tiden och jag fick ny energi.
I en sal full av skratt
kunde jag vara tacksam och glad
över att jag har börjat våga.


Let go of those who bring you down...






Tankar från en söndag i november

Glädja pappor i olika generationer. Min pappa. Barnens pappa. Min svärfar tillika barnens farfar. Barnen har gett bort sin välgjorda kort till pappa, farfar och morfar.

Barnteater med en stor dos musikglädje tillsammans med två mysiga flickor. Glada, fnissiga och goa tjejer som jag hade vid min sida. Rart som bara den att se de sitta med armarna om varandra med huvudena lutandes mot varandra, nära, nära.

Kattresan

"Det finns musik som man blir glad av. Musiken till den klassiska berättelsen Kattresan hör till den sorten." Vi såg Kattresan, på Kulturens hus mysiga lilla sal. Det var en familjekonsert med Nordiska Kammarensemblen.  Vi fick möta hästen, tuppen, kossan, grisen och kalven, alla gestaltade i fantasifull musikalisk dräkt och i glada melodislingor- och såklart Lillan själv! För att inte tala om krokodiltårarna som fälls!

 

När middagen kom fick vi äta mammas mat. Det är något särskilt med att sätta sig vid dukat bord hos mamma och pappa och äta mammas mat. Verkligen. Lyxig räkcocktail till förrätt. Underbart gott med räkor. Makalöst gott, men serveras aldrig hemma hos oss på grund av skaldjursallergi i familjen.

Det finns ljusglimtar varje helg, varje dag. Ibland måste ögonen vara lite särskilt öppna bara. Att stanna upp och känna in, följa med istället för att försöka styra alltför mycket, istället för att forcera. Aspekter att ta med för att kunna ta emot solens strålar.

Imorgon är en annan dag och glädjen är total hos 5-åringen över att för första gången hälsa på en särskild kompis efter skolan. En ny vecka börjar imorgon och jag tror att den blir bra.




Di Leva på Den flygande mattan


Den flygande mattan och Thomas Di Leva som gäst-vilket perfekt lördagsmys!

Middagen blev lite senare än planerat så vi flyttade in tallrikarna till det lilla vardagsrumsbordet, såväl barnen som jag. Det kan jag lova händer väldigt, väldigt sällan, för att inte säga aldrig. Väldigt mysigt och speciellt blev det.



Här kan ni höra Di Leva sjunga vackra Mio min Mio.


Alla gör misstag





Såväl du,
som jag.

Det är inte alltid lätt att accepetera.
Att förlåta sig själv för ett misstag man gjort,
kan vara bland det svåraste,
men att kunna göra det är också
bland det viktigaste.


Att sätta gränser


Det är viktigt att påminna sig om att
ett barns uppgift är att testa föräldrarna
och att föräldrarnas uppgift är att sätta gränserna.




Rita upp ramarna,
som barnen sedan kan fylla i.
Markera konturerna som vi tillsammans
ska göra tydliga.

Ibland är gränssättning tröttsamt, tröttsamt,
särskilt när man själv känner sig trött.
Det är då ett sådant kom-ihåg kan vara särskilt värdefullt.


We must be willing to let go





Idag mötte jag de här orden i färgglada fina bokstäver.
Ännu fler ord att spara i min ordbank.
Ännu en påminnelse om något viktigt.
En påminnelse om vikten av let go.


Mindfulness


´


De små rörelsernas tjusning


Det slog mig ikväll, att jag dras till de små rörelserna i kroppen. Att gå mindful. Att röra mig långsamt. Att känna fotsulornas tydlighet mot underlaget. Låta andning och kroppsrörelser bli ett. Stanna upp, vänta in.

Det kanske är någonting med det där att det lilla i livet ofta är det som är det verkligt att stora. Att se och känna nyanser. Att känna in varje rörelse, låta de stora rörelserna bli långsammare, mindre och långsammare, liksom känna hur de är uppbyggda.

Kanske handlar det också om mod. Mod att stanna upp. Mod att vara. Mod att känna efter vad just jag vill, känner och behöver-och att sedan lyssna in det, ge mig själv det sparsmakade även om världen utanför snurrar runt, runt, runt riktigt fort. Det är sannerligen något särskilt med de små rörelserna.




En mindful dansstund



Tid som går,
1 ½ som gått och ändå som att allting stått stilla.

Att vila i mellanrummen,
där jag bara finns till.
Att lyssna till mig själv och min kropp,
vad min kropp vill,
låta den bestämma.

Utan att döma,
utan att värdera,
utan att döma mig själv
för att det råkar komma en värdering.



Låta bilder komma,
ta emot det som sker,
utan att försöka styra.

Att jag var mindful i stunden,
i dansen,
det kanske var just det som gjorde
att 1 ½ timme faktiskt hade gått,
utan att jag hade noterat den tid som passerat.


Dansande after work....







Arbetsdagen är slut och jag har stillat mig en stund.
Ska inta middagen innan jag beger mig vidare mot en alternativ after work-stund.
Kvällens after work går i dansens tecken. En timmes kreativ dans väntar.
Det kommer bli en alldeles förträfflig avslutning på arbetsveckan
och ett skönt startskott till helgledigheten. 

Det är mindfulness i rörelse, att vara i nuet, ett andrum, ett tankerum,
där du kan fylla på med ny energi och lust.
 Du kan upptäcka nya sidor och förmågor hos dig själv. 
Alla kan dansa! Vi har alla en egen rytm och tillgång till egna rörelser som blir dans.
(
Hämtat från CreativeMoves hemsida)



Du behöver inte skrika...





Läste det här idag. Gillar verkligen de här orden!
Gillar så mycket ord som fångar, ord som liksom har magi över sig
som gör att det riktigt känns i kroppen.


Att stanna upp


Denna morgon uppskattar jag möjligheten att stanna upp innan arbetsdagen börjar.
Att vara i mig själv, bara tillsammans med mig själv. 




Jag tar den möjligheten.
Samlar ihop mig,
tankar, intryck och grundar mig.

Ikväll dansar jag after work,
en timmes kreativ dans.
Det blir ett fint avslut på arbetsveckan.


Den ljuvliga prinsesskylten


Det var en sådan här ljuvlig prinsessskylt dottern valde på Hafva idag! Så snyggt tillsammans med de cerises skimrande bokstäverna. Snart kommer den att pryda hennes vita dörr, välkomnande vackert!




Hafva-shopping


I eftermiddag var dotra min och jag och utövade lite Hafva-shopping. Såklart, shopping på fina butiken Hafva. 

I helgen fick sonen äntligen upp sin raketskylt med bokstäver, så nu har han sitt namn på dörren.



Han har denna fina raket med sitt namn på.




Dottern har "bara" haft bokstäverna och ingen skylt så nu inhandlade vi en skylt till henne. Vi mixade och matchade bokstäverna till olika skyltar och ganska lätt kunde hon välja en snygg skylt i form av ett slott. Bild kanske kommer imorgon.... 

Det blev lite annan shopping också på Hafva som jag dock får hålla hemlig. I år är den här tomten ute i bättre tid än på länge. 

 

Nuggets med sötsur sås och ris


Idag gjorde vi sesampanerade kycklingnuggets med sötsur sås och ris till middag. Högst poäng fick den supergoda sötsura såsen som vi absolut kommer göra fler gånger.

Så här gör man den:

* Skär 1 gul lök, 1 röd paprika, 1 grön paprika och 1 burk skivad ananas (spara juicen) i 2*2 cm stora bitar.

* Hetta upp olja i en kastrull och fräs lök och paprika. Lägg sedan ner ananasen. Rör ner 2 msk tomatpuré, 2 msk vitvinsvinäger, 2 msk socker, ananasjuicen och 3 dl vatten. Rör ut 2 msk majsstärkelse (Maizena) i ett par matskedar kallat vatten. Häll ner i pannan under omrörning och låt koka tills såsen tjocknar.

Det smakar som sötsur sås på kinarestaurang var dotterns omdöme!

Nystädat!






Så underbart att komma hem till ett nystädat hus!


Kvällens 3 positiva...


Att stanna upp och betrakta dagen som gått, lyfta fram ljusglimtar mår väl alla gott av?
Här är mina tre positiva från dagen i Kvällens 3 positiva.

Kvällens tre positiva






*  Att vara och titta på dotterns gymnastikträning. Roligt att se utvecklingen. Stort att trotsa det läskiga och göra övningar på den höga bommen.

* Hela familjen kommer att vara samlad imorgon till middagen och under kvällen. En bonus för oss alla!

* Fint avslut på kvällen och snart är det dags för mig att krypa ner mellan älskade barnen i den stora sköna sängen.



If life was easy...






Charmigt söt, eller hur?



Om mobbning

 
Hur förklarar vi för våra barn och barnbarn vad mobbning är? Idag läste jag denna text, berättelsen om hur en lärare i New York gjorde det för sin klass.

Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det men utan att riva det. Så bad hon barnen vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen att säga förlåt till pappersarket.




Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt.

"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna." Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt.




Härlig dansmåndag


Jag tror på dansen som glädjekälla! Dansen känns så frigörande och ger mig ny energi.




1 h och 45 minuters flow ikväll var jag i på kvällens dansklass i afrikans dans. Så här efter halva terminen hoppade jag på och tänkte att jag skulle testa ikväll om det var lika roligt som jag tyckte det vara förra året. Om jag tyckte! Jag kommer absolut att gå på de gångerna som är kvar på den här terminen.

Att vara fullkomligt uppslukad i det jag gör under så pass lång tid-det är härligt befriande i sig!


Viktiga ABK


Idag har jag en sådan där särskilt bra ABK-känsla. Vi är viktiga, var och en av oss som är engagerade i föreningen! Varenda enskild medlem är värdefull.

Idag har jag blivit påmind om att det verkligen finns en plats för vår lokalavdelning. Vi behövs! Varje lokalavdelning är så viktig och jag önskar att vi fortsätter växa. Från att Norrbotten inte har haft en enda lokalavdelning, har vi numera två lokalavdelningar. Jätteroligt!

Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt finns runt om i landet och arbetar förebyggande, stöttande och för en bättre vård. Se mer på vår hemsida www.abkontakt.se och följ med i vår blogg www.abkontakt.wordpress.com Du kan även hänga med i vad som händer i ABK och få ta del av aktuella inlägg i media och olika debatter på ABK:s sida på Facebook.


En bra känsla






Jag har en bra känsla idag.
Dansenergin från igår finns kvar i kroppen,
som en skön känsla.
En känsla av mjukhet och följsamhet. 
Bra start på måndagen och på veckan.



Jonathan Hedström om ätstörningar


I gårdagens DN publicerades en stor artikel om hockeyspelaren Jonathan Hedström där han öppenhjärtigt berättar om sina år med ätstörningar. Då en stor myt kring ätstörningar är att det är en sjukdom som enbart drabbar tjejer och unga kvinnor, känns det särskilt viktigt att en man faktiskt vågar berätta sin sjukdomshistoria. 

Här kan man läsa hela artikeln från DN.

 

Dansa energi!


Hösttrött som bara den idag. Seg och trött och svårt att hitta energin. En del gånger mår vi bra av att göra tvärtom. Göra någonting aktivt när vi känner oss trötta. Skratta när vi känner oss sura. Till exempel.






Att göra tvärtom kan ibland bli så mycket bättre.
Ikväll åkte jag iväg på Zumba, trotsade tröttheten för att bryta sömnigheten.
Dansade energi i 1 timme på Inpuls med jättehärliga instruktören Johanna. Hennes pass är alltid roliga.

Och nu. Så mycket bättre efteråt.
Jag tror minsann att människan är skapt för att dansa.



Tänktvärt om acceptans





Punkt.

Somliga dagar gillar jag särskilt mycket att hitta sådana här ord, klockrena ord.
Idag är en sådan dag.

Det är bland annat det här acceptans handlar om.


A place nearby...


Lyssnar på den här låten och bli rörd. Så rörd. Finstämt och alldeles förfärligt sorgligt.



Jag tänker på en fin person som jag alltid brukat gratta i november. År efter år. Från barndom till vuxenliv. Det går inte längre. Inte som förut. Vi var nästan jämnåriga och hade sett varandra från barnsben, följt varandra i kringelikrokar genom livet. Pauser i vår kontakt, men varje födelsedag pep det till i våra telefoner av ett grattis-SMS eller så ringde det och i andra änden hördes ett grattis. Det går inte längre och det går ännu inte riktigt att förstå. En del saker går aldrig riktigt att förstå. Aldrig någonsin.

Jag finns här.




Emma Wiklund i Efter tio


Förra veckan var Emma Wiklund gäst hos Malou i Efter Tio på TV4:



En jättefin intervju med henne där skönhet, självförtroende och själkänsla, magra modeller på catwalken, företagande med mera tas upp. Många kloka tankar från henne!


Emma Wiklund tar ställning


Jag är glad att en av våra stora fotomodeller tar ställning mot det supersmala, för att inte säga magra idealet, på catwalken. Emma Wiklund anser att modebranschen bör ta sitt ansvar och hon bland flera regerade under modeveckan i Stockholm över de magra modellerna på Catwalken. På DN har det skrivits om modellerna under modeveckan och efter det skrev Emma ett inlägg på sin blogg.

Ansvaret kommer alltid att ligga hos designer, stylister, modetidningar, fotografer och reklambyråer. Det är dom som sätter normerna, bokar modeller och syr upp provkollektioner i minimala storlekar. Modellerna har inget med det att göra. Dom måste bara försöka komma i provkollektioner i storlek 32 eller mindre...

Här kan man läsa hela inlägget. Se klippet från från en visning 1992 av Dolche and Gabana 1992. Det var diskussioner redan då om att modeller var för smala.... och vilken skillnad jämfört med idag!





Close some doors







Close some doors. Not because of pride, but because that no longer fits your life.
-Paulo Coelho


Höstlov på museét!


Höstlovsfredagen igår var en semesterdag och delar av den tillbringade barnen och jag på Norrbottens Museum, en oupptäckt guldgruva för många barnfamiljer verkar det som. Det är så fint, lugnt och stillsamt där när än vi är där. Rummen för barn uppmuntrar verkligen till rollek och samtal.

Igår var jag där tillsammans med en annan mamma och hennes tre tjejer. En mycket trevlig fredagsutflykt som roade barn i åldrarna 0 till 8 och även oss vuxna.


Städstund i butiken...

Här blev det åka av...

Våra vänner vi hade med oss igår besökte vårt fina museum för första gången och betyget var högt!



Luleå i nytt ljus

 
Förra fredagen kunde jag och barnen se Luleå i ett helt nytt ljus. Vackert och stämningsfullt och nu bjuder jag på några bilder från kvällen.


Lekparken i Stadparken lystes upp.

Fasaden på Norrbottens Museum.
Ett skådespel i ljus, ljud och bild spelades upp på fasaden. Häftigt så det förslog.



Ljusträd i Stadsparken.

      Jag och mitt sällskap för kvällen.   




Klipp från den fantastiska showen vid Norrbottens museum.


Bara vara



Jag njuter av att bara vara.
Stanna upp. Känna. Finnas till.
Utan att åka från punkt A till punkt B,
passa tider, planera och strukturera
för att få dagen att flyta på så bra som möjligt.
Bara vara.
Och också göra sådant som behövs göras i hemmet,
kan vara en avkoppling i stunder av varande.







Nu är det helg...



... ja, nu är det långhelg!



Höstlovets sista dag har jag tagit ledig och barnen får därmed ännu en helledig dag. Vi har lyckats pussla ihop det bra tillsammans med nära och kära, så barnen har varit på fritids endast två av höstlovsdagarna.

Jag ser fram emot en riktigt lugn och skön morgon. Ingen klocka som ringer. Ingen tid att passa.

Och efter imorgon. Två till liknande dagar.



Powernap





Vila.
Idag har jag gett mig själv något fint,
vila när den behövdes som bäst.
Det är så lätt att det stannar vid tanken,
en tanke om att jag skulle behöva vila.
Det är så lätt hänt att låta bli att göra det,
men samtidigt så enkelt när det väl görs.

Som med så mycket annat.
Vägen till ett beslut är ofta krokigare,
än vägen är när vi väl är igång med det vi ska göra. 


Your childlike attitude






Såg den här bilden med text idag, så ljuvligt!


Let's Bollywood


Ikväll trotsade jag trötthet och huvudvärk och begav mig iväg mot gymmet för en Bollywood dans-klass. Det var även förra veckan, men då hade jag inte möjlighet att gå. Det tog dock emot idag att ta sig iväg hemifrån, men nyfikenheten på Bollywood-dans har varit stor ganska länge.

Claudia Galli gjorde ett underbart Bollywood nummer i Let's Dance tillsammans med sin danspartner när hon var med 2010. Sådan glädje, sådan känsla! Själva dansen börjar 1:17 in i klippet.


 

Jag blir så glad av att se detta!

Efter 1 timme Bollywood var jag piggare, gladare och nästa huvudvärksfri! Tänk att man helt sonika kan dansa sig till så mycket ny energi och glädje! Tänk att man rent av kan dansa bort huvudvärk. Det var riktigt roligt och såväl kropp som knopp fick arbeta. Lite lurigt var det på sina ställen då fingerfärdigheten fick sig en utmaning utöver det vardagliga.

Får jag chansen fler gånger att dansa Bollywood kommer jag garanterat att ta den!

RSS 2.0