mindfulnessmamma

Som gravid får man både bok och broschyrer med råd och rekommendationer. Hittills har jag fått dels boken "Vänta barn", dels "Råd om mat till dig som är gravid" från Livsmedelsverket. 

Överlag upplever jag och har upplevt att man såväl i mödravård och i litteratur riktat till gravida generaliserar väldigt mycket. Mycket sällan upplever jag att det finns någon tanke på att en del av de gravida kvinnorna faktiskt har en ätstörning i bagaget. Det kan skilja oroligt mycket på hur långt bakom sig man kunnat lägga sjukdomen. 

Som jag ser det kan många av rekommendationerna skapa stress. Jag får verkligen resonera med mig själv kring det jag läser och försöker att inte läsa alltför mycket. Ändå ser jag mig sedan länge som helt och hållet frisk-och fri. Men när illamåendet är enormt och kroppen säger ät, får Livsmedelsverket påstå hur mycket de vill att min kropp endast behöver 1 frukt extra under månad 1-3. Vidare beskriver de hur mycket "extra" kroppen behöver längre fram under graviditeten. Vad sägs om att lyssna på sin egen kropp?

Jag känner min kropp och tänker lyssna på den. Om sura godisar har varit det som lindrar mitt illamående tänker jag ge mig själv och min kropp det oavsett vad Livsmedelsverket påstår. Att uppmana gravida att dra ner på sötsaker är inte enbart bra. Allt beror på vad man har i bagaget. För somliga är det en stor seger att njuta av en stor påse godis eller att gå på café och fika. 

Inte bara en sak som står i deras skrift till gravida kan vridas och vändas på och hade jag inte kommit dit jag är idag hade jag haft betydligt svårare med detta. Det de skriver om ätande och motion kan tyvärr göra mer skada än nytta för somliga. 

Jag jobbar, äter och sover just nu. Så känns min vardag. Skulle jag ta råden och rekommendationerna på blodigt allvar skulle jag må dåligt. Jag rör på mig långt ifrån så mycket som råden säger. Jag vilar för att orka med vardagen som allt med jobb, vardagsliv och familjeliv innebär. Det måste få vara okej. För mig är det okej.