mindfulnessmamma

Ibland är det faktiskt så.

Att hela tiden sträva efter perfektion leder lätt till att det blir långt ifrån perfekt och nödvändigtvis inte heller ens bra. Det kan leda till ohälsa. Det kan vara långt mer hälsosamt och sunt att nöja sig med bra och faktiskt inse att bra är just vad ordet talar om, bra.

Det tog många år för mig att först komma till insikt och sedan kunna börja leva efter orden good enough. Det var ett måste dock för att bli frisk och hålla mig frisk och ett vaccin mot att bli sjuk igen.

Att vara stenhård mot sig själv och hela tiden driva sig själv till bristningsgränsen är inte beundransvärt. Det är något annat än att vara ambitiös och målmedveten. Det senare är jag fortfarande och kommer alltid att vara. Det första är destruktivt och gynnar varken sig själv eller omgivningen. Balansen är inte självklar, inte alls alla gånger enkel. Det krävs en målmedvetenhet för att att balansera vågskålen när man som jag har ett brinnande engagemang för inte bara en sak, höga ambibitioner och en målmedvetenhet inför det jag tar mig an.

Våga prova det okända. Våga misslyckas. Även om det pirrar i magen och svindeln kommer. Även ett misslyckande kan vara att lyckas, att utvecklas och växa som människa.