mindfulnessmamma

 

 

I fredagskväll när jag satt på flyget på väg till Stockholm hade jag sällskap av min rosa skrivbok. Den är så bra att ha med sig i handväskan för att kunna skriva ner sådant som inte bör glömmas bort. Formuleringar kan sparas precis där och då när de kommer till mig.

 

Där på flyget skrev jag texten om sådant som inte var möjligt när jag var sjuk:

 

 

Igår. Mitt bland eftermiddagsvimlet på Storgatan i min stad. Solsken och högsommarvärme i slutet på maj. Klockan närmar sig 16.30 och vanligtvis nästan middagstid. Jag visste att just idag skulle jag vara ensam hemma till middag. Ingen egentlig tid att passa. Tanken slog mig att det skulle vara väldigt gott med en mjukglass. Tanken slog mig att en paus i solen på en bänk någonstans längs Storgatan med en glass i handen skulle kännas fint.

 

Så fick det bli. En stor mjukglass i en bägare med rikligt med lakritssås ringlat över sig. På en plats i solen. På Storgatan. I min stad. Varje sked var svalkande ljuvlig och så väldigt god. Förmågan att njuta av detta är verkligen värd att uppskatta.

 

Sådant som inte var möjligt när jag var sjuk är till exempel saker som detta. När jag tittar i backspegeln ter sig en sådan här situation väldigt, väldigt stor.

 

Där på bäken i solskenet kändes allt stort. Mäktigt. Så väldigt mäktigt. Nästan sådär att det gick att ta på mäktigheten.

 

Förresten, sådant som inte heller var möjligt när jag var sjuk var det som hände innan jag begav mig mot flygplatsen i fredags. Jag beställde hem mat på väg hem från jobbet. Min plan var att beställa en grönsallad till hamburgaren, vilket jag missade och jag fick pommes frites istället. Livet som frisk betyder att det faktiskt inte gjorde någonting. Ingen ångest. Ingen panik. Måste inte ändra. Det går bra ändå.

 

Livet som frisk är faktiskt många gånger så mycket enklare.