När ätstörningsvården stänger
Kategori: Ätstörningar
Sommartiden är en tid när många behandlingar för ätstörningar helt eller delvis stänger. Sommarsemestrarna är i full gång och dörrarna stängs för patienterna. Men en ätstörning tar inte semester. Den har inte sommarlov. Den drar sig inte undan för att vården intar viloläge. Tyvärr kan det istället bli tvärtom.
Riksföreningen Anorexi/Bulmi-kontakts blogg lyfter fram just denna problematik:
Maria Gisselquist är journalist och har skrivit en artikel med rubriken ”När vården sviker”. I 14 av Sveriges 21 landsting och regioner finns det specialiserade ätstörningskliniker. Nio av de 14 stänger helt eller delvis ner sin vård under sommaren. Flera av de ansvariga hävdar att det inte drabbar patienterna.
Jag tycker det är rent ut sagt skrämmande uttalanden som görs på sina ställen.
-Någon enstaka kanske blir sämre, men jag tycker inte att fyra veckor är så lång tid i sammanhanget egentligen, uppger Hermander.
Han upplever dock att patienter och anhöriga brukar känna en viss oro inför utskrivningen på sommaren.
-Men de flesta är hyggliga människor och förstår att personalen behöver sin semester, avslutar han.
Denna Hermander är enhetschef vid en enhet specialiserad på ätstörningar. I sammanhanget ätstörningsvård kan fyra veckor vara en otroligt lång tid, en period som kan kännas som en evighet just i det här sammanhanget. Det kan kännas som att marken under ens fötter raserar. I just det här sammanhanget kan man känna sig övergiven och fruktansvärt sviken. Det är just i det här sammanhanget fyra veckor kan vara en alldeles för lång tid. För övrigt så är fyra veckor inte det längsta en ätstörningsenhet stänger sommartid. Tyvärr kan det vara betydligt längre.
Jag håller mer med säger P-O Sjöblom, förvalningschef för psykiatrin i Skåne.
-Fyra veckor är en lång tid när man lider av ätstörningar och det kan gå snabbt att det blir sämre. Vi talar om en viktig patientgrupp som kräver specialistkompetens.
Helle säger:
Bloggadress: http://bullochjag.blogspot.com
Jag tycker att det är anmärkningsvärt hur lågt psykiatrisk vård öht prioriteras i jämförelse med den rent somatiska. Det är inte svårt att se varför så många drar sig för att söka vård för ätstörningar pga att de inte känner sig "sjuka nog" (eller smala nog), när denna bild bekräftas genom oändligt långa väntetider på sina ställen och avdelningar som stänger under flera veckors tid. Det är som om ätstörningar inte vore på riktigt, utan mer en udda hobby där utövarna allt får finna sig i att vården inte kan stötta dem året runt.
Jag har legat inne på allmän- och akutpsykiatriska avdelningar där det vårdats mycket svårt sjuka, sondmatade anorektiker bland missbrukare och psykossjuka, därför att det inte funnits specialistvård att tillgå. Var man inte tokig innan man åkte in på "psyket" så är man det när man kommer därifrån, säger jag.
"Inte drabbar patienterna". Yeah right.