..... c'est la vie! Jag vet att jag inte kan påverka allt, hur allt ska bli, särskilt när andra människor än jag själv är inblandande-men jag kan påverka hur jag ska förhålla mig till det som sker. Jag har verkligen fått lättare att hantera plötsliga förändringar, när saker och ting mer eller mindre inte följer planen och det är verkligen skönt. Idag började dagen med en sådan utmaning. Jag hade åkt tidigare till jobbet för att ha ett möte-och när jag kom fram fick jag direkt höra att de som skulle komma på mötet helt hade glömt bort det.

Jaha. Det var ju himla typiskt, tänkte jag och bubblade lite inombords, inte på något sätt av ilska mot någon särskild person, utan över att det blev som det blev. Jag fick skynda mig litegrann på slutet, kunde inte låta min dotter kramas och pussas som hon ville vid lämningen på fritids, utan fick hålla lämningen väldigt kort. Men fort var det gjort så var den bubblande irritationskänslan över-nu är jag på gång och ska ta mig an den här dagen!