mindfulnessmamma

 

I förmiddags träffade jag en reporter från Pite Tidningen för att prata kring ätstörningar och främst handlade det om när vården stänger på sommaren. En viktig problematik att lyfta fram och jag är mycket glad att den här reportern så gärna ville göra det.

 

En ätstörning tar inte semester. Den går inte på långledigt och pausar i takt med sommarstängningar. En ätstörning har inte sommarlov och njuter av sommarens alla glassar och sitter på en brygga med tåspetsarna i vattnet. Det är en sjukdom som snarare är svårare att vara drabbad av under sommartid, dels då behandlingar och vårdkontakter inte alls är lika tillgängliga och dels då vi är, och förväntas ska vara, betydligt mer lättklädda än vanligt. Aktiviteter som sker under sommaren kan vara ångestladdade i sig som besök på stranden och grillkvällar med kompisar och familj.

 

En ätstörning tar ingen semester precis som många andra sjukdomar inte gör. Jag känner dock inte till behandlingar av andra sjukdomar som helt och hållet tar en så lång paus under en del av året.

 

Stängt. Välkommen tillbaka i augusti. Vilken annan patientgrupp ombeds komma tillbaka för behandling när semesterperioderna är slut?

 

Jag önskar så innerligt att det inte vore så här, att en patientgrupp som kan ha så svårt att be om hjälp vänds ryggen till, att personer som en gång valt att fatta den utsträcka handen sviks för att sommaren är här.