mindfulnessmamma

Efter kvällens avsnitt av Debatt känner jag mig upprörd, men sansad. Faktiskt ganska förgrymmad, men också en smula förvånad, men också oerhört motiverad. Det här gör mig bara ännu mer sporrad att arbeta för att barn och unga ska utveckla en god självkänsla och arbeta för att minska bantningshysterin och utseendefixeringen i samhället!






Tack och lov för sunda och kloka tankar som kom fram i programmet. Barnpsykologerna sade så bra saker, t ex tryckte de på vikten av en god självkänsla-att känna att man duger som man är. Man kan något väldigt bra och har lite svårare för något annat, men det är helt okej. Vi är alla olika. Det om något är viktigt att förmedla till våra barn.

Jag hoppas innerligt att det inte är många (helst inte någon endaste en) som på riktigt tog till sig saker som Katrine Zytomierska sade. Jag inser att hon måste ha varit där just för att provocera. Självklart kan man äta alldeles underbart god mat om man äter kolhydrater. Självklart äter alla vi som äter all sorts mat alldeleles förträffligt god mat.


Och det är inte alls på något sätt så som hon sade i slutet av programmet, att ätstörningar är något så enkelt, att man kan slå fast att det är något kommer från familjen. Från hemmet. Inte alls. Man kan ha haft en hur bra uppväxt som helst och ändå utveckla en ätstörning. En person som utvecklar en ätstörning behöver inte alls ha pressats hårt av sin mamma eller pappa. Det finns lika många förklaringar till en ätstörnings uppkomst som det finns drabbade, men det är känt att självkänslan är central.

Värt att minnas är, att allt som oftast är det en bantning som utlöser en ätstörning-och då säger det väl sig själv, att det inte är gynnsamt för våra barn att ha föräldrar som bantar och går på olika extrema dieter?