När den tidigare sändes på TV såg jag delar av filmen om Lillemor.





Nu har jag sett den i sin helhet, fimen Hur kunde hon, ett mycket starkt porträtt av en kvinna som inte klarade av att berätta, ja som knappt ens tänka tanken att hon bär på viruset HIV.




I filmen framträder för första gången Lillemor som i kvällspressen kallades HIV-kvinnan. Kvinnan gifte sig och fick barn utan att berätta att hon hade HIV. När det väl kom fram polisanmäldes hon av sin man. Varken maken eller barnen visade sig ha blivit smittade.

Det går att linda in sig i funderingar och diskussioner om rätt och fel och att fastna i frågan, hur kunde hon. Men att se den här filmen är att faktiskt ta del av hennes liv, hennes verklighet bakom rubrikerna, bakom löpsedlarna. För bakom allt dömande och allt tyckande, precis här som alltid annars, finns det en människa, en livs levande människa som trots allt är en av våra medmänniskor.