Jag uppskattar...







..... pratstunden jag fick ikväll med en fin väninna!
Nog är det väl ändå underbart att verkligen kunna vara sig själv,
helt och fullt,
kunna öppna sig och prata förtroligheter
och veta att den andra hur som helst alltid tycker om en för den man är,
att den andra personen lyssnar
och att själv få möjligheten att lyssna tillbaka.

Det är så härligt med den där turtagningen i samtalen mellan två personer,
ge och ta,
eller som jag ännu hellre vill uttrycka det i sammanhanget,
ge och få.

Vänskap är en gåva.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0