Ibland kan det ta emot att göra det som jag innerst inne vet är bra för mig. Tankar och känslor tar överhanden som kan få mig att låta bli, att stanna hemma, att strunta i och att göra gott för mig själv. Det är skillnad på att inte orka och att inte orka. För mig har det varit viktigt att lära mig att lyssna till mig själv och min kropp, men den verkligen konsten är att riktigt lyssna och höra nyanser.


(Bild www.mariahelander.se)

Ibland är det bra att ta sig i kragen, ge sig själv en spark i baken, använda sig av lite milt tvång för att faktiskt vara mild mot sig själv. Vänlighet mot sig själv har i allra högsta grad att göra med tydlighet.

Trött och faktiskt långt ifrån sprudlande glad åkte jag iväg i -27 graders kyla, mot Inpuls och mot Zumba. Hemåt åkte jag lite senare piggare och nästintill sprudlande glad och bra mycket varmare i såväl kropp som själ.

Någonstans har vi vår inre kompass, hos oss själva, som en inneboende resurs. Ibland behöver vi dock hjälp utifrån för att hitta den, för att hitta den och lära oss att använda den. Inte ens när det faktiskt finns personer nära som vet och som ser och som också säger vad de ser, är det inte självklart att följa den riktning vi får utpekad. Man måste våga, våga lita och våga släppa taget. Jag har min ciceron vid min sida och min inre kompass tycks alltmer ta plats.