En del dagar är bara tröttdagar. Eller som idag, delar av dagar. När jag kom hem idag slog den stora tröttheten till och energin vet jag inte vart den tog vägen.

Olika bestyr skulle göras inför helgen som saker som skulle hämtas och mat som skulle lagas så jag bokade av träningen, insåg att ta det piano i min trötthet, att ta en sak i taget och bara vara i kroppen i det jag företar mig ändå vore det allra bästa. Så blev det och när takten saktas ner och jag intar ett gilla-läget förhållningssätt till energibrist och trötthet, känns allt ändå en smula bättre bara av det.

Att göra timmarna som återstår av dagen en aning mindre fullspäckade och svåra att få ihop underlättar bara det. Pusslande i sig kan ta mycket energi. Jag börjar uppskatta oplanerade timmar alltmer. Planerat oplanerade timmar är om något att ta hand om sig själv.