mindfulnessmamma

 

Den är stark nu min längtan efter att fortsätta skriva. Inspirationen är stor nu. Orden vill formera sig. De vill samla ihop sig i sina små grupper. De lever liksom sitt eget liv nu i mitt huvud. I mina tankar. I min kropp.

 

 

 

 

Dels måste man bestämma sig för att skriva, men jag tror absolut också på inspirationen som en otroligt stark drivkraft. När inspirationen inte funnits kan den faktiskt väckas till liv, men jag har aldrig blivit så nöjd med mina texter som när orden bett om att få komma. När de varit självklara, oavsett om det skett på någon skrivarkurs eller här hemma. När det stått helt still och alla ord verkat ha gått i idé, då har det ibland blivit krystat och platt och inte alls de texter som speglar mig och mitt skrivande.

 

Snart är det dags. Snart måste jag ge mig tid igen. Snart, snart behöver orden forsätta flöda. Det finns fortfarande så mycket kvar att berätta.