Vilken stolthet och glädje! De flesta av oss kommer nog ihåg känslan av att plötsligt känna att man kan cykla. Cykla helt själv utan hjälp. Dottern är så glad och sprudlande varje gång hon klarat av att starta igång cykeln själv och sedan cykla runt kvarteret, runt, runt. Hon utbrister Jag kan, jag kan med rösten full av stolthet när hon trampar iväg.

Det är så underbart att se när ett barn så medvetet tränar på just det hon vill träna på. Jag ska träna på att svänga, konstaterade hon, startade igång cykeln och tränade på att cykla i svängar.

Jag tycker själv att det är en frihetskänsla att cykla, särskilt i nedförsbackar, susa fram, rulla ner för backen med vinden i håret. Vilken fantastisk fortskaffningsmedel cykeln är!