mindfulnessmamma

..... och det gör också barnen, tidigare och tidigare. Under skidsemestern i veckan var de uppe och lekte eller gjorde läxor redan vid 6-tiden och det verkar hålla i sig. I morse var de båda uppstigna strax efter kl 6.

Måntro det är ljuset?
Kanske är det något i deras kroppar som talar om för dem att vakna-att möta vårvinterljuset.





Till en början tycker jag vårvinterljuset är en aning besvärande.
Det är något med omställningen från vintermörkret.

Som en björn som gått i ide och inte sett ljuset på hela långa vintern,
för att sedan kika utanför sitt ide, möta ljuset.
Ljusstrimmor skulle passa bäst till en början, kika ut, inhämta ljus, dra sig tillbaka igen.
Nu har kroppen dock ställt om sig och ställt in sig på den nya tiden.
Nu andas jag gärna in ren vårvinterluft i mina lungor.