... ja, det måste bli kvällens ord!








Så, så roligt! Det är så roligt att gå på dessa Afro-pass. När allt redan kändes så himla bra så visar det sig att det kan höja sig en nivå. Idag hamnade jag i ett Afro-flow utan dess like. Det kändes som en slags Grand Finale idag. På ett sätt var det just vad det var, då detta pass var just den här intruktörens sista pass för sommaren och kanske även för det här året.

Släpp speglarna. Gör er egen version. Jag är stark, jag är fri, jag är full av energi. Solen och jorden. Fragment från ett Afro-pass.

Jag älskar verkligen ord. Ord som fastnar. Jag har nog en tendens att fånga upp orden jag hör. Ibland på gott och ont, men mest på gott.

Lite mer crazy. Det behöver inte ens vara i takt. När jag hörde de orden skrattade jag till. Helt spontant. Så härligt roligt och sedan så frigörande, så förlösande.  Varsågod att röra er som ni vill, hur ni vill och kom ihåg att det är okej till och med om det inte är i takt-bara dansa. Och som vi dansade idag!

Det behöver inte ens vara i takt. Eller hur, visst inte behöver allt vara i takt? Visst går det ju bra om än det är lite i otakt? Vi klarar oss ändå. Vi överlever.