Idag bestämde jag mig för att promenera med barnen till sonens innebandyträning. Skönt ute och snö i luften. Min kropp önskade frisk decemberluft efter en lördag som tillbringades helt och hållet inomhus.

Efter drygt halva vägen hade dottern (enligt henne själv) ont i benen. Nja. Men hur som helst. Vi börjar prata om att att åka bil och om att skjutsas lite varstans och om hur det var när jag var i deras ålder. Jag promenerade till skolan varje dag och ibland åkte jag skidor. Det var festligt värre, för barnen brast i full skratt och undrade om de inte kunda få åka skidor till skolan någon dag.  Det var inte så vanligt med bilar på den tiden, tänkte barnen.

Åkte man med en skida då mamma, funderade barnen vidare. Inte riktigt.

Vi promenerade till Konsum mamma och jag, med pulkan i släptåg och på väg hemåt igen drog vi matkassarna hemåt på pulkan. Och barnen, de undrade om mamma drog mig i pulkan. Det var ett rätt trevligt samtal och jag inser att de verkligen tycker om att höra om hur det var förr. För dem är förr inte enbart tiden när mormor och morfar var barn, utan också tiden när jag och barnens pappa var barn.

Tänk att Konsum inte hette Coop och att mamma åkte skidor nerför backarna hem från skolan ändå fram till ytterdörren. Visserligen inte på en skida och inte ens med en stav, men ändå.