Ikväll såg jag andra avsnittet i programserien Det blir bättre. Gardell var kvällens huvudperson. Så naket. Så avskalat. Så nära. Ord som etsar sig fast i mitt huvud. I min kropp. I min själ. Ord som vill lyssnas till igen och igen. Ord som vill skrivas upp.

En berättelse som etsar sig kvar. En berättelse som liksom borrar sig in i mig som lyssnare, som åskådare, när jag sitter där i den väl insuttna TV-soffan. Där är jag så skyddad, men där ute är de så många små som har de som han hade det då, utsatta, på ett eller annat sätt.

 

Skyldiga är vi alla, men vad vi är skyldiga till bestämmer ingen annan än vi själva, slog Jonas Gardell fast.

Under programmet skickade jag ett SMS med texten bättre50 till 72950 och skänkte på så sätt 50 kr till Rädda Barnens arbete för att hjälpa utsatta barn. Ett lätt sätt att bidra till att det ska bli bättre.