mindfulnessmamma

Vakna!

Kategori: Mindfulness



"Vakna!

Närvarons klocka SLÅR I VARJE STUND, manar oss att komma TILL SANS,
påminner oss om att vi kan vakna till liv,
NU, medan vi kan leva med alla sinnen."

Att vara här och nu. Att vara mindful i sin vardag. Att öppna ögonen och se sig omkring, inte bara titta utan verkligen se. Jag känner att ju mer mindful jag kan vara desto mer kvalitet upplever jag i allt som sker, desto mer är jag med i det som sker, desto tydligare blir det att jag faktiskt har huvudrollen i mitt liv.



Gratisbild på Hjärta
(www.fotoakuten.se)


Kontakten med känslorna och sinnena blir tydligare, närmare, mer nära på ett sätt att jag stundtals kan ta på varenda förnimmelse, varenda känsla.

Idag på morgonen när jag lämnade barnen på förskola och skola tårades mina ögon. En natt borta från mig och ögonen tåras. Jag vet att de har det bra där de ska vara, att de har roligt och trivs. Det har ingenting att göra med det-att jag tycker att det är fel att de ska bort eller att jag är orolig.

Det är bara det att jag har kommit alltmer nära mina känslor.
Allting med barn är så vackert. Det är så fint. Barn som leker. Barn på bilder i hallen på jobbet i bildspelet som visar barnens vardag. Det är så fint så att jag blir alldeles rörd även att se barnen på mitt jobb fotograferas i grupp och enskilt.

"Uppskatta det lilla i livet
så upptäcker du det stora"

Det är väl många gånger så att det just är det lilla i livet som faktiskt är det stora. Det är det som sker runt omkring oss dagligen i vår vardag som är livet!

Igår när jag satt på ett möte på jobbet bläddrade jag bland små fina kort med affirmationer och tänkvärda ord och tog till mig orden:

"Det finns mycket i världen för oss alla-
om vi bara har ögon att se det".

KOMMENTARER:

  • Petra säger:
    2010-11-19 | 15:56:20

    Håller med... allting med barn är vackert! Ibland så vackert att det blir smärtsamt. Kärleken blir så stark och påtaglig... och då

  • Petra säger:
    2010-11-19 | 16:05:53

    (Oooops där åkte min kommentar iväg...)



    Allting med barn är vackert, håller med dig. Ibland så vackert att det blir smärtsamt. Kärleken blir så stark och påtaglig och rädslan för att inte kunna beskydda och ge mitt barn det bästa går hand i hand med den känslan.... men det är väl det som är att föräldraskapets utmaning. Att älska utan att oroa sig till vansinne :)

    P.

Kommentera inlägget här: