Goda samtal och fina ord med barnen

Guldstunderna med barnen. De där nära, nära stunderna, närhet på flera plan. En närhet som liksom går att fingertoppsberöra utan att fysiskt ta på varandra. Den känns så ord inte räcker till att beskriva. Den känns. Den finns. Precis där och då i det ögonblicket då ingenting annat upptar uppmärksamheten.





"Mamma, jag vill sova hela natten i storsängen. Du får inte bära upp mig när jag har somnat."
Älskade pojken och jag låg nära varandra under täcket ikväll, samtalade om dagen, delade med oss av funderingar, frågor.
"Vad är det du tycker om så mycket med att sova i storsängen?"
"Att få vara med mamma"

Om det är vad du önskar hjärtat mitt, att få vara med mamma en hel natt, även om du sover, då ska du få vara det. Jag tror inte på vuxenvärldens principfasthet fullt ut. Ibland tror jag vi ska fråga oss-varför? Varför säger vi nej utan att ibland tänka efter? Jag tror på att säga JA lite oftare och i alla fall se vad det kan ge.

Vi har haft fina samtal om fadderskap idag. Faddrar på skolan, faddrar till barn i andra delar av världen. 4-åringen konstaterade att hon ska skicka några kritor till ett barn i ett annat land, men att det är ganska bra att samla mycket i sin spargris också, för då kan man köpa sig något. 7-åringen samlar 50-öringar till Röda Korset och tömde faktiskt ett av sina egna fulla rör med mynt och konstaterade helt sonika, "jag vill hjälpa andra".




Vi har samtalat om vad vi tycker är viktigt i en familj. Det känns viktigt-att var och en får säga sitt. Tiden tillsammans ger jag inte avkall på. Den är navet i mitt liv, tiden med min familj. Tiden tillsammans, att vara tillsammans, att göra saker tillsammans var vi alla tre eniga om är viktigt. Hur vi ska vara mot varandra sammanfattade 4-åringen med att slå fast, att i en familj ska man inte vara dum med varandra. Kärleksfullheten ska omsluta familjen som ett skyddande hölje i flera lager.

Nu är det höstlov med barnen. "Det gör du rätt i" har några sagt när jag berättat att jag ska vara ledig den här höstlovsveckan. "Det gör jag rätt i", säger jag till mig själv. Det är NU höstlovet 2010 är-det är NU tiden är för att vara med barnen just det här höstlovet. Nuet är det enda vi faktiskt kan påverka.


Kommentarer
Postat av: angelica

Kära Jenny vad vacker o tänkvärt du skriver..blir alldeles tårögd när jag sitter o läser din blogg. Detta kanske är början på din författarkarriär, för har känslan att någon gång..:)

stor Kram från mig!!!

2010-11-05 @ 13:15:29
URL: http://mindfulnessmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0