Hemkommen från föreställningen "Dyngkåt och hur helig som helst".
Jag hann med så många känslolägen under hennes 2 timmar på scenen. Jag blev berörd och illa berörd. Jag skrattade så att det tårades i ögonen och var nära tårade ögon av andra skäl också. Tankar väcktes mellan skratten.

Flera gånger nådde jag ett läge när tanken slog mig, att det här inte händer. Inte på riktigt. Det här kan bara inte ske här och nu. Men det gjorde det. Den här föreställningen är så fantastiskt bra. Mia Skäringer-vilken stjärna.

Hon behärskar de mer allvarsamma partierna precis minst lika bra som de humoristiska. Den gladaste överraskningen var att hon visade sig vara en alldeles utomordentlig sångerska och sångerna hon sjöng föll mig precis i smaken. Jag blundade, lutade mig tillbaka i stolen och njöt. Fantastiskt fina sånger!

Jag är numera en glad ägarinna av hennes CD-skiva. Jag spelade den redan i bilen och min favorit just nu är nog Som kärleken är. En annan fin låt är Stygn som ni kan lyssna på här.

Icke att förglömma-tack för sällskapet till var och en i det fina sällskapet.
Vi hann med en liten surrstund i pausen. En kaffe och en kanelbulle. Även för mig. 
Det som var då är inte nu.