Jag kommer hamna på psyket!
Kategori: Allmänt, psykisk ohälsa
Satt och tittade på TV idag. Reklampausen kom och med den glimtar av programmet Kockarnas Kamp. En av deltagarna dyker upp i rutan och jag hör orden "Jag kommer hamna på psyket...." när hen pratade om de moment hen skulle ställas inför. Nej, du deltagare i Kockarnas Kamp, du kommer inte hamna på "psyket" på grund av ett TV-program du deltar i helt frivilligt. Du kommer inte läggas in på "psyket", för det är vad jag antar att du menar med psyket, akutpsykiatrin.
Det här är väldigt talande för hur människor angriper ämnet psykisk ohläsa. Det är talande för hur psykisk ohälsa benämns i samhället, hur det berörs, hur det ses på. Det handlar definitvt inte om den här programdeltagaren i sig, utan det är en fingervisning om hur det ser ut-än idag. Om du hamnar på "psyket" är du allvarlig sjuk. Läget är mycket akut och du behöver tas om hand för att kanske överhuvudtaget överleva. Det är osmakligt att ens skoja om det eller att använda orden som ett sätt att beskriva något som möjligen skulle kunna te sig väldigt stressande. Jag kan mycket väl tänka mig att det kan innebära en del stress att befinna sig i vissa tävlingsmoment i ett TV-program. Åter, det handar inte om en enskild person. Det handlar om ett mönster.
Människor slänger sig med begrepp som "jag tror jag får panikångest" eller "jag får en panikattack" av något som händer i vardagen. Jag har hört det flera gånger. Nej, du får inte en panikattack av att plötsligt bli skrämd av något eller av att bli tokstressad. Panikångest är något mycket plågsamt. Panikattacken kan slå till när du minst anar det, få dig att uppleva hur syretillförseln till din kropp stryps åt, tills du tror att du håller på att dö. Den kan ge dig dödsångest. Du får ingen luft. Du hyperventilerar. Kanske tar du dig dit du ska, innanför dörren men någon annan måste dra ner dragkedjorna på dina höga stövlar då dina händer inte lyder dig. Du får kanske inte av dig skorna själv.
Någon annan säger sig bli deprimerad av vädret eller av att semestern är slut. Depression är en sjukdom. Det kan vara ett mycket allvarligt tillstånd. Du kanske överhuvudtaget inte tar dig utanför dörren för att uppleva vädret. Du kanske inte ens tar dig till jobbet när semestern är slut eller så kände du överhuvudtaget ingen glädje över att ha semester. Livet var inte ens värd att leva. Du kanske avskyr både dig själv och livet och tänker att det vore lika bra för hela mänskligheten om du försvann från jordens yta. Deprimerad blir ingen av att hockeylaget åker ut i slutspelet. Det händer inte. Det är inte så sjukdomar fungerar. Psykisk ohälsa ska varken förminskas, negligeras eller skojas om. Du hamnar inte på psyket på grund av vardagliga händelser som i sig kanske kan te sig jobbiga. Var vänliga, skoja inte om det.
