mindfulnessmamma

 

 

Ikväll hade jag premiär för Easy Line med instruktör. Har provat maskinerna en gång tidigare på egen hand, men det här var helt klart bättre.Det här känns som bra träning för mig. Styrketräning är alldeles säkert bra för mina spända muskler och fysisk ansträngning kan vara avstressande i sig.

 

Jag är glad att jag numera har lättare att prova något nytt. Jag har inte alls samma rädsla att inte klara av saker. Att inte hållet måttet. Nej, jag provar, försöker och övar på ett sätt som var otänkbart förut.

 

Idag kunde jag gå in i mig själv. Koppla bort (nästan) allt utanför mig själv. Ibland slöt jag ögonen helt. Jag, min kropp och de övningar jag gjorde. Jag behöver mer av det. Stunder när jag och min kropp blir ett. När kropp och själ landar i varandra. Liksom vilar med varandra.

 

Och så ibland får jag för mig att fortsätta några sekunder till. Några repetitioner till. Men då-stopp. Jag påminner mig om att det är paus för mig samtidigt som för alla andra. Det är paus även för mig och man behöver inte göra något utöver det som är sagt. Inte heller jag. Såklart inte.

 

En del saker är bara så djupt rotade i en själv. Det är som att kroppen minns. Just därför är det en sådan tur att makten att välja väg finns hos en själv. Det förnuftet talar om för mig är rätt, det kan jag välja att följa.