Härliga helg



Här är jag nu och mår riktigt gott. Mår bara så bra och känner mig så tillfreds.

Skidåkning och mys.

 

 


Du duger som du är!

 
 
Det där med egenvärde, att var och en är värdefull bara genom att vi är vi och blott genom att vi finns till. Utan att prestera. Utan att egentligen behöva göra någonting alls. Den tanken kändes så fantastisk att närma mig för ett antal år sedan. Jag läste i en bok om egenvärde och om prestationskrav.
 
Jag kände mig träffad och insåg något stort. Det är ju det där jag behöver träna på när det handlar om mig själv. Att förstå och ta till mig att jag är värdefull utan att jag behöver prestera på topp, eller överhuvudtaget prestera alls. Lättare sagt än gjort, men jag blev mer och mer på det klara att det är så det förhåller sig för oss människor. Med förnuftet insåg jag att det borde det gälla även mig, men känslan har länge, länge talat om något helt annat för mig. När det gäller just mig och bara mig. Men jag vet att det gäller mig, precis som varenda endaste människa här på jorden.
 
När jag idag läste i Good Enough för föräldrar läste jag detta:
 
"Tänk om det är så att du duger precis som du är? Bara tänk tanken en liten stund. Du vaknar på morgonen, och duger. Du behöver inte prestera ett endaste dugg, inte fixa någonting, inte springa omkring och göra saker, inte visa upp någonting-du bara vaknar på morgonen och där ligger du i sängen och väntar ett ögonblick innan du kliver upp och låter tanken söka sig genom ditt system: du duger precis som du är."
 
Befriande tanke, eller hur? Och det är ju just precis så här det är.
 
 
 
 

Om rädslor och vår möjlighet att påverka vårt mående

 
Idag vet jag, att jag har stor makt att påverka mitt mående. En del saker kan jag inte påverka, men många saker kan jag faktiskt påverka. De där sakerna jag inte kan påverka, kan jag ändå bestämma hur jag ska förhålla mig till. Ska jag älta dessa och ondgöra mig över att det är som det är? Eller ska jag välja att acceptera läget och göra det bästa av situationen, påverka det jag påverka kan?
 
Inte sagt att det är lätt. Inte sagt att jag aldrig faller in i ältande. Inte därmed sagt att jag har lätt för att acceptera och släppa, men jag övar på det och jag vet vilken stor nytta jag kan ha om jag använder mig av detta sätt att tänka och agera.
 
Jag har själv erfarenhet av att mina egna tankar, känslor och rädslor har fått mig att må så mycket sämre. Det som har börjat med en tanke har till slut blivit en verklighet. Det vi ägnar mycket energi på får vi mer av. Om jag kryper ihop i ett soffhörn och funderar på allt möjligt som oroar mig, sådant som varit och sådant som kommer blir jag snart mer orolig. Jag kommer att jaga upp mig själv.
 
Att vara rädd för själva rädslan är inte ovanligt. När det handlar om panikångest till exempel är bland det värsta rädslan över att få en panikångestattack igen. Att inte veta när och var. Den där rädslan kan i sig föda en ångest. Rädslor föder rädslor och många gånger skulle vi hjälpa oss hjälpa genom att möta rädslan. Inte fly. Försöker vi springa ifrån den kommer den efter oss. Ofta. Och kanske till och med i en kraftfullare skepnad. Möter vi rädslan kan vi se den för vad den är, en rädsla som i sig inte är farlig.
 
 
 
 
Ibland behöver vi stanna upp. Göra något helt annat än tänka, grubbla och fundera. Bara lyssna till oss själva. Vara i nuet, det som sker just nu. Här och nu, att öva här och nu, dra sig tillbaka i nuet, kan vara ett så effektivt verktyg för att nå ett inre lugn. På sikt och för stunden. Det kan hjälpa oss att se tankar, känslor och rädslor just för vad de är.
 
 
 
 
 

Att vara normal, frisk och som alla andra

 
 
Jag funderar. Vill skrapa lite på ytan till det där med att vara normal, frisk och som alla andra. Komma litegrann under ytan, klösa lite på den släta fasaden och visa på att det som till synes inte kanske inte anses normalt, i själva verket kan vara hur normalt som helst.
 
Jag tänker, att vi ofta tror att gräset är grönare på andra sidan och att vi är "duktiga" på att se våra egna "brister" och svårigheter samtidigt som vi sätter fokus på vad andra har för styrkor och förmågor, ofta sådana vi känner att vi till viss del saknar. Hänger ni mer? Vi gör själva våra "brister" och svårigheter större än de i sjävla verket är, mer betydande, som större nackdelar. Vi jämför oss med andra.  
 
 
 
 
 
Vi kanske försöker förändra oss, tillintetgöra där svårigheterna och "bristerna" vi har. Vi försöker få bort dem genom att förändra den person vi faktiskt är födda till att vara. Den vi är menade att vara.  Vår personlighet är som den är, även om vi naturligtvis kan utvecklas hela livet igenom. Men, så länge vi inte accepterar oss själva precis för den vi är får vi svårt att i längden må bra, att vara vän med oss själva.
 
Att sträva efter att vara som alla andra är inte lönt, för vi är unika. Vi kommer aldrig bli någon annan än oss själva och just du, du, du är det perfekta unika exemplaret av dig själv. Unik.
 
Normalt. Vad är då normalt? Det är helt och fullt normalt att vara just du. Just jag. Precis som jag är. Och alla är vi som vi är. Det är inte normalt att vara perfekt på alla plan och prestera på topp vad gäller allt. Det är inte normalt att allt alltid är en dans på rosor och att alltid sväva på moln. Det är normalt att vara människa och leva med sina svårigheter och sina resurser. Det är normalt med toppar och dalar.
 
Och det där med psykisk ohälsa. Om ni anar hur många gånger jag önskar att jag kunnat visa upp till exempel en  gipsad arm när jag mått dåligt istället för att vara i ett läge där jag mått dåligt utan att det synts? Det som inte syns finns inte, sägs det ibland och därför var det lättare när min ätstörning syntes utanpå. Men det som inte syns finns. Det känns. Och det kan känans så in i nordens mycket mer än det synliga.
 
Toppar och dalar ingår i livet. Det ingår i den resa vi gör i livet. Svackor är normala och kanske är det mer oroväckande för friskheten att alltid säga sig vara på topp? Jag vet mina svårigheter och jag kan arbeta med dem, lära mig leva med dem. Mitt liv måste levas utifrån mig, utifrån mina förutsättning och behov. Fullt normalt, helt normal, men inte alls som alla andra. I det friska livet vet jag att det är normalt och perfekt att vara precis som jag är. 
 
 
 
 
 
 
 

Ett nytt år



Igår hade jag en fantastisk nyårsafton med så mycket gott och så trevligt sällskap.

Jag ser fram emot det nya året! Det känns spännande! Jag avger inga nyårslöften men jag har tänkt kring olika mål. Jag har för mig själv bestämt mig för att fokusera på särskilda mål under det kommande. En del mål är redan uppsatta som jag ska fortsätta sträva mot, en del är nya utmaningar jag vill anta.

Välkommen 2013! Jag ska göra allt jag kan för att följa mitt hjärtas drömmar.

 


Vackra kåbdalis



Magiskt vackert här där vi är just nu.


Vi är här nu, just där vi är


Vi är här nu. I kåbdalis. Och vi är verkligen det, här. Nu. Vi är just där vi är. Det är sådana stunder jag tror vi människor behövde samla på oss fler av. Det blir liksom en ringar på vattnet effekt av detta.

Det är bitande kallt, men temperaturen stiger. Jag sitter inne med kaffe i närheten av en brasa. Läser sporadiskt i en tidning. Barnen värmer sig här emellanåt. Äter chips och pausar. Frusna kinder behöver skyddas från kylan.

Livet är så påtagligt här just nu, just här. Jag mår gott och är plötsligt så medveten om att jag stannar upp och bara är, utan obekvämlighetskänslor. Tacksam över det för jag minns hur de där tjockhetskänslorna trängde sig in i vackerherheten när som helst. Men nu, nu är jag fri.




Längtan

Och jag längtar efter lugnet i husvagnen. Att bara vara. Och jag kommer må gott av det. Njuta av det. Jag kommer inte känna några måsten eller borden. Jag kommer att hålla ett glas med rött vin i min hand om kvällen, mysa vid en brasa om dagen varvat med skidåkning. Jag kommer att kura ihop mig i en av sängarna och läsa en av mina julklappsböcker och fullkomligen älska det.


En bättre dag


Ingen sådan där jobbig molande värk idag. Inte alls som igår. Det är inte alls som vanligt i foten, men verkligen mycket bättre. Jag har kört bil idag och det var bara på morgonen det gjorde ont. Så skönt att det gått åt rätt håll.

Det ser ljust ut inför morgondagen!


Våga

När man vågar mer föds fler möjligheter. Fler föds och fler blir synliga.

Det är så härligt att våga prova! Imorgon vågar jag prova och tror att det kommer att bli underbart roligt men dock en utmaning.


Flyt

Jag gillar så när det flyter. När dagen har en följsam och jämn rytm. När den ibland tappar bort sin egen rytm ett par takter och sedan finner den åter. Trots allt.

Flyt. Jag vill ha flyt i min tillvaro, flyt i mitt liv. Jag gillar det och jag behöver det. Och jag vet att jag själv kan påverka min tillvaro för att få det så här. Medvetet. Tålmodigt. Ibland envist.

Imorgon är en annan dag och det gör ingenting att det finns ostrukna punkter på min lista.





Easy Line och lite träningstankar

 
 
Ikväll hade jag premiär för Easy Line med instruktör. Har provat maskinerna en gång tidigare på egen hand, men det här var helt klart bättre.Det här känns som bra träning för mig. Styrketräning är alldeles säkert bra för mina spända muskler och fysisk ansträngning kan vara avstressande i sig.
 
Jag är glad att jag numera har lättare att prova något nytt. Jag har inte alls samma rädsla att inte klara av saker. Att inte hållet måttet. Nej, jag provar, försöker och övar på ett sätt som var otänkbart förut.
 
Idag kunde jag gå in i mig själv. Koppla bort (nästan) allt utanför mig själv. Ibland slöt jag ögonen helt. Jag, min kropp och de övningar jag gjorde. Jag behöver mer av det. Stunder när jag och min kropp blir ett. När kropp och själ landar i varandra. Liksom vilar med varandra.
 
Och så ibland får jag för mig att fortsätta några sekunder till. Några repetitioner till. Men då-stopp. Jag påminner mig om att det är paus för mig samtidigt som för alla andra. Det är paus även för mig och man behöver inte göra något utöver det som är sagt. Inte heller jag. Såklart inte.
 
En del saker är bara så djupt rotade i en själv. Det är som att kroppen minns. Just därför är det en sådan tur att makten att välja väg finns hos en själv. Det förnuftet talar om för mig är rätt, det kan jag välja att följa.
 
Och den rätta vägen är den enda vägen att vandra.
 
 

Himmel så gott!


Ikväll slog det mig igen- himmel så gott det kan vara med mat. Vilken otrolig njutning det kan vara. Nästintill en religiös upplevelse.

 
Löjrom, bland det godaste som finns.
 
 
 

Att lära gamla hundar sitta

 

Kan man lära gamla hundar sitta? Har funderat kring det här en del på sistone.

Inte är det hopplöst, men det krävs såväl vilja som motivation. Och någon där vid den sidan om som stöttar, förklarar och gör saker tydliga.

Det är betydligt gynnsammare med valpen. Mer formbar. Lättare att forma. Precis som med människan. Precis som med barnet. Därför är det så viktigt att lägga ner så mycket tid, energi och arbete med barnet.

Och plötsligt kan man som vuxen inse, att det är just man själv som är den där gamla hunden.

Inte hopplös. Inte hopplöst. Bara betydligt svårare.


 

 


Längtan

 

Jag känner Kåbdalis-längtan.

Jag känner längtan efter lugnet som infinner sig i den stund jag kliver in i husvagnen. Jag känner längtan efter att koppla av och koppla bort mig från tillgängligheten med omvärlden. Koppla på tillgänglighet med mig själv, mina närmaste och naturen. Jag är glad att vi funnit vårt andningshål och nu känner jag längtan i min kropp.


I'm on my way

 
 
Älskar den här låten. Verkligen älskar. Den ger mig styrka. Kraft. Kämparglöd.
 
 
 
Och idag passar den in så bra. Den hör ihop med den här dagen. Jag är på rätt väg.
 
Det gäller hela tiden att välja rätt. Ibland behöver jag en spark i baken. Ett riktigt wake-up-call. Ibland behöver jag tänka till och verkligen stanna upp. Våga se. Livet är skört och det måste man vara rädd om. Värna om. Jag är ingen övermänniska och ibland måste jag påminna mig om det. Jag är inte gjord av sten, inte alls faktiskt.
 
Nu fokuserar jag framåt. Framåt, framåt i nuet.
 
 

Må-bra kväll

Ikväll har jag haft det så där riktigt toppen. Först fick jag röra kroppen till afrikanska rytmer och verkligen träna å att lyssna till kroppen. Hemma igen blev det bastubad för dotra och mig. Härligt, härligt och mysigt, mysigt. Fin och bra kväll med barnen och jag känner mig så där härligt tillfreds.


Att slå på play och låta det spela

 
Det går alldeles utmärkt att vara någonstans mittimellan också. Det behöver inte vara toppar eller dalar. Det behöver inte vara på eller av. Antingen eller. Allt eller inget.
 
Det går alldeles utmärkt att slå på play och låta melodislingorna spela. Utan att pausa. Lyssna. Lyssna in. Följa med. Det går alldeles utmrärkt att låta det vara riktigt, riktigt tyst och stilla emellanåt, nästan så det inte hörs. Det räknas ändå. Inte pausa och dra ut sladden för att allt inte låter perfekt. För att melodierna gör små pauser av sig själva. Inte pausa. Inte slå av.
 
Det är alldeles utomordentligt okej att prestera på sin egen nivå och att nivån är olika från dag till dag. Det är så. Det är helt okej att varva ner emellanåt. Ta det lite lugnare. Prestera på en lite lägre nivå än dagen innan. Det är inte förgäves eller utan mening. Det är nog just det här är som det alldeles perfekta.
 
 
 

Mår gott

Jag mår gott. Ja, naturligtvis saknar jag sonen men jag mår gott. I livet. I tillvaron. Det är lite kaosartat på sina ställen här hemma där jag håller på att fixa och dona. Egentligen stressar det mig förvånansvärt lite. Det kommer nya dagar.

 

Jag har blivit märkbart mycket bättre på att se det jag faktiskt hunnit med istället för att lägga mest fokus på allt det som finns kvar att göra. Det kommer nytt att göra också och just det var svårt för mig att acceptera tidigare. Att jag inte blev riktigt klar. Ett par strumpor som lades i tvätten när jag precis hade tvättat allt kunde innebära kaos. Då. Inte alls nu. Jag mår gott över den förändringen.

 

En förändring som kanske kunde bli möjlig just för att jag kan må så gott och vara så tillfreds. I livet. I tillvaron. Ja, så är det.


Harmonisk

 
 
Bara av att smaka på ordet får jag smak av vad det handlar om. Harmoni. Det ligger så rätt i munnen och är så mjukt och behagligt att formulera och att uttala.
 
 
 
 
Att känna mig tillfreds och att känna mig harmonisk-det är så jag vill känna mig och så känner jag mig idag. Jag gillar känslan av att känna mig så här, lung, tillfreds och harmonisk.
 
Jag tänker att det är väldigt viktigt att hitta kärnan. Att veta vad det är som är viktigt för en själv för att finna harmoni. Idag har jag haft en sådan där fin dag. Omgiven av barn. Omgiven av människor jag tycker om. Stunder av lugn och möjlighet att pyssla på här hemma. Det är faktiskt det lilla som är det stora har jag blivit påmind om även idag. Det är det där nära som kan få mig att nästintill kunna fingertoppsberöra tillvaron.
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0