Tacksamhetskalendern, 8 december


8 december

Idag är jag tacksam över dagen tillsammans med den här fina tjejen. 




En bra dag tillsammans på gymnastiktävling. Det är så underbart att få vara tillsammans. 




Tacksamhetskalender, 7 december


7 december

En ledig lördag som denna är jag tacksam över att få vara med båda mina barn. Jag har gått på julmarknad med dottern, bara hon och jag. 


Så här tjusig blev Skrållan i sin nya outfit som dottern fick välja åt henne på julmarknaden. 

Jag har också fått se sonen spela innebandy i tre matcher. 




Tacksamhetskalender, 6 december


6 december

Idag känner jag mig tacksam över den mysiga eftermiddag och kväll familjen fick tillsammans. Bastu. Tacos. Hockey. Idol. Massor av godis. Bus, skratt, närhet och gemenskap. En alldeles underbar avslutning på arbetsveckan. 






Tacksamhetskalender, 5 december (retroaktivt)


Gårdagens lucka är öppnad-men jag hann aldrig presentera innehållet igår. 

5 december

Igår kände jag en sådan tacksamhet över att allt bara ser bra ut med både bebisen och graviditeten. Var på specialistmödravården på grund av mycket sammandragningar, en del smärtsamma, och en del molande värk. 

Vår bebis väger dryga halvkilot precis som sig bör vid denna tidpunkt av graviditeten. 




Tacksamhetskalendern 2 december


2 december

Idag är jag tacksam över den mysigs trevliga stund som familjen hade tillsammans med pepparkaksbak och vacker julmusik i bakgrunden. 

En ljuvlig doft spred sig i köket och stämningen var på topp. Sådana stunder är verkligen något att vara tacksam över. 




Det som i själva verket är fantastiskt!

 
Det är inte särskilt fantastiskt att "komma i form", "få tillbaka sin kropp" eller "tappa sina mammakilon". Det är inte särskilt fantastiskt att gå ner snabbt i vikt eller att få en superplatt mage på nolltid. 
 
Det är inte fantastiskt att på så kort tid som möjligt efter graviditet väga samma som innan. Det är inte beundransvärt-inte i mina ögon i alla fall. 
 
Det är inte fantastiskt att titta på kakfatet och vilja fika, men låta bli. Det är inte beundransvärt att småle inför sällskapet och mena att man har bestämt sig. 
 
Inte heller är det fantastiskt att veta att så många tjejer och kvinnor upplever det svårt i denna värld att tillfriskna från sin ätstörning och sedan hålla sig friska i den värld vi lever i, i en värld där det råder en så skev bild av vad som i själva verket är fantastiskt! Det här gör mig ont att veta. 
 
 

Det här är fantastiskt! Att bära ett nytt liv i sin kropp-det är fantastiskt. Att kvinnokroppen fungerar och kan bära ett barn är fantastiskt. 
 
Att ha mat på bordet varje dag, kunna äta sig mätt och helt utan ångest i ett liv i friskhet och frihet är fantastiskt om något. Att veta att människans värde inte sitter i vikten eller kroppen, att ha slutat mäta och räkna och inte ens se något värde i det-det är fantastiskt. 
 
Det är fantastiskt att inte ens räkna antalet kakor man tar från kakfatet, utan äta och njuta utan bekymmer. Det är fantastiskt att veta att det är helt okej att storfika.  Det är en fantastisk frihet. 
 
Att ha en familj man älskar och som älskar en tillbaka, att ha vänner som bryr sig om en och att bry sig om. Sådant är fantastiskt. I själva verket är det just sådana här saker som är fantastiska. Verkligt stora. 
 
 
 
 

Dagens ord

 
 
De här blir dagens ord. Till mig till alla andra som behöver dessa ord just idag
 
 
Även den som går sakta kommer fram till slut.
 

Ibland går det inte riktigt ens väg. Ibland känns det som att man står still trots att man försöker ta sig framåt. Ibland känns det som att att-göra-sakerna är för många och lugnet uteblir trots att det är vad man längtar efter allra mest. Ibland blir inte alls en dag som man tänkt sig eller önskat sig.
 
 
Att påminna mig om just de där orden hjälper. Att andas in och ut i medvetenhet hjälper. Att också faktiskt låta ogråtna tårar komma fram kan också hjälpa. Tårar som inte bara representerar den dag som är just nu, utan även dagar som varit. Ogråtna tårar man vara viktiga att släppa fram.
 
Imorgon är en annan dag och jag bär dagens ord med mig. 
 
 
Även den som går sakta kommer fram till slut.
 

Leila Lindholm och mammakilon

 
 
Ikväll hade jag inte ens tänkt blogga något överhuvudtaget. Jag hade tänkt ligga i soffan och äta godis och inte gör mycket annat alls. Ätit godis i soffan har jag gjort och även tagit med mig lite godis till datorn. Jag upphör aldrig att förvånas. Jag känner såväl förvåning som besvikelse-Leila Lindholm har blivit ny ambassadör för Viktväktarna.
 
Aftonbladet skriver om detta:
 

Leila Lindholm ville tappa sina mammakilon.

Utan att utesluta vare sig bakverk eller familjemiddagar rasade programledaren 18 kilo.

– Jag känner mig stark, säger hon.

 Programledaren och kocken Leila Lindholm, 38, hade bestämt sig: det var slut på ursäkter – hon ville ha tillbaka sin kropp.

Så för fem månader sedan gick hon med i Viktväktarna och tappade 18 kilo.

– Det känns fantastiskt, jag är jättestolt över det. Jag har mer energi och jag känner mig stark, säger Leila Lindholm.

– Jag ville komma i jeansen som jag hade innan mina två barn, jag ville få tillbaka min kropp. Och det kan man göra genom att ändå njuta av livet och äta riktig mat.


Jag är trött på allt detta fokus på att tappa mammakilon. Jag är trött på att tidningar skriver om det. Jag är trött på att kända och okända människor öppenhjärtigt och faktiskt utan att till synes vilja ta ansvar berättar om sina innersta tankar och känslor kring vikten och kroppen och sin viktnedgång. Jag håller med Kitty Jutbring som skriver om kroppen som Leila ville ha tillbaka:

”Få tillbaka sin kropp”? Jag har sett henne flera ggr innan det här sk ”viktraset”, och då hade hon en kropp.
Gills inte den kroppen då för att den inte är exakt som idealet? Försvann kroppen när den inte passade exakt in i mallen längre? Kan det bli tydligare?


Vad då slut på ursäkter? Man måste inte ha några ursäkter för att kroppen förändras sedan man fått barn. Kan inte mammakroppen få vara en fredad zon-låt den förändras och acceptera att den gör det! Förstår ni inte, alla ni som går ut med att "nu får det vara nog" och "nu är det slut på ursäkter" att ni faktiskt påverkar andra människor. Varför måste man komma i jeansen man hade innan man blev gravid-tänk man måste faktiskt inte det!

Leila Lindholm är så stolt! När jag var sjuk i ätstörningar var jag i sanningens namn sjukt stolt över varenda tappat kilo och varje kontur av kroppen som var tydlig. Då var jag så stolt, kände mig stolt och oövervinnerlig. Stolthet över kilon hör inte hemma i mitt friska liv. Jag är däremot stolt över att min kropp har klarat av att bära barn som numerar berikar vårt liv. Jag är stolt över att veta att min kropp bär ytterligare ett barn. Jag är stolt över att kroppen är fantastisk och att den klarar av så mycket.

Såväl kvällstidningarna som de personer som uttalar sig i de här frågorna har ett ansvar. Vi kan inte komma ifrån att det vi läser påverkar oss. En del påverkas mer, en del mindre. Kitty Jutbring menar att:

"Det är som att samhället lägger ribban för vad som är ”en snygg kropp” som duger vid tonårskroppen, före-barn-kroppen, (samma ålder som många modeller vi jämför oss med är) innan förändringar, innan färdig pubertet, innan eventuella graviditeter och former, och sen kämpar vi VARJE JÄKLA DAG, späker oss och kastar bort en massa värdefull energi på att försöka se ut som DÅ igen.
Som att det är den ”rätta, mest värdefulla, förväntade kroppen”, och att vi måste tillbaks till varje pris, annars är vi DÅLIGA?!"

Kan bara instämma i hennes ord. Kanske är det dags för ett mammauppror? Mammor som kan stå upp för sig själva och sina kroppar. Som står för sunda ideal och vill ta avstånd från kroppsfixering. Mammor som tycker att kroppen får förändras efter barnafödande utan att den måste tvingas tillbaka till en särskild form eller till ett särskilt antal kilon. Vi som vet att det inte behövs ursäker för att kroppen ska få förändras med åren. Vi som vågar vägra vågen.

 


Helglängtan


Ibland längtar jag särskilt mycket efter helg. Idag är en sådan dag. Jag är trött. Det svider i ögonen. Jag längtar efter att sträcka ut benen i soffan och ställa fram en godiskål på bordet. Jag ser fram emot att sova lite längre på morgnarna, äta frukost länge i lugn och ro och läsa tidningen. 




Glad och rörd!


Jag är verkligen så glad och rörd över de kommentarer jag fått efter inlägget om träning och ätstörningar! Jag är glad att det betydde något för någon och att jag fått så många fina, kloka och tänkvärda ord tillbaka! 

Respons från läsare är värdefull-vi kan utvecklas tillsammans och lära av varandra! Fortsätt tyck, tänk och undra- jag kommer fortsätta att svara och reflektera kring era frågor!

Monster High

 
Ända sedan fenomenet Monster High dök upp på marknaden och jag fick syn på detta så tyckte jag att det hela var bara märkligt. Det är ingenting som jag spontant skulle tycka passa unga tjejer. Jag har dock förstått att det är populärt hos många flickor omkring min dotters ålder. Hon är 7 år och ointresserad av Monster High, men har ibland köpt något i present till kompisar som har att göra med just Monster High. Vi har aldrig köpt dockor, utan det har i sådana fall varit skrivgrejer eller någon väska. Dottern vet för övrigt inte så mycket om dessa dockor och jag skulle aldrig komma på tanken att introducera leksaker som dessa till henne.
 
Min dotter förde på tal att hon kanske skulle klä sig som Monster High på en uppvisning hon ska delta i. Hon undrade vad man ska ha på sig och detsamma undrade jag. Jag har ingen lust att köpa särskilda Monster High-kläder. Oinsatta som vi är satte vi oss och letade bilder på dessa dockor. Det vi hittade var absolut ingenting jag tyckte om och jag blev verkligen glad när det blev klart att hon inte alls ska klä sig så här på uppvisningen.
 
Det här känns långt ifrån passande för en 7-åring:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag tittade på dockorna häromdagen på en leksaksaffär. Förfärligt. De ser skelettliknande ut och ser knappt ut som om de håller ihop. Jag kan inte låta bli att undra varför vuxna väljer att tillverka dockor med en sådan här kroppsform? Jag kan inte låta bli att undra varför vuxna verkligen tycker att detta ens är lämpligt och okej att sälja till barn?
 
Denna extremt magra figur hittade jag på en av våra stora leksakskedjors hemsida:
 
 
 
 
Den lanseras som en dansfigur.
 
 
Det är häpnadsväckande hela den här kommersiella cirkusen som riktar sig till barn. Det är faktiskt också häpnadsväckande hur stort sådana här fenomen tillåts bli.
 
 
 

Full av idéer!


Just nu är jag full av idéer till blogginlägg. Saker jag vill skriva om och frågor att besvara! Idag firar vi Fars Dag, hemma och hos farfar/morfar. Imorgon är jag tillbaka på bloggen med båda tyckande och tänkande. Just idag tänker jag på sådant som bland annat Monster High och att leka tre. 

Hoppas ni har en fin söndag! 

Hej tjockis!


Ibland undrar jag om det är många i vår värld som verkligen tycker att "tjockis" är en okej hälsningsfras till en annan människa? 

Jag tror innerst inne inte det. Men plötsligt händer det någonting när en människa är gravid och magen börjar växa. "Hej tjockis" blir plötsligt en fras att hälsa med, ibland med en synnerligen glad röst. Plötsligt är det också okej för en annan människa att röra vid den gravida kroppen på ett sätt som aldrig annars sker. 

För mig känns det inte okej. Tyvärr har jag aldrig sagt det. Inte med ord, men jag misstänker att det märks ändå. Jag är inte min kropp. Jag är jag. Med eller utan bebismagen. Jag har ett namn och mitt namn är inte Tjockis. 



Vad är skönhet?

 
 
Ikväll vill jag bjuda på ett klipp, What is beauty, som är resultatet av en uppgift som en lärare gav sina elever. Det är en favorit-i-repris
.

En del av uppgiften de fick var: "You are free to define beauty in any way you wish. It can be physical beauty, or (please pardon the phrase) “inner beauty”. You can talk about people, or you can talk about objects or places or maths calculations or nature. In short, you have a completely free and open choice for the subject matter you choose."

De hade också valmöjligheten att presentera arbetet på valfritt sätt, t ex power-point, video, musik, web-sida. Så här såg ett av resultaten av arbetet ut, fantastiskt, eller hur?


 
 
Häromdagen satt jag tillsammans med dottern på 7 år och tittade på en del klipp vid datorn, bland annat några av Doves filmen. Vi pratade en del om reklam och retuschering. Visst är det ju viktigt att barnen förstår att det de ser på reklampelarna långt ifrån alltid stämmer överens med verkligheten?
 
 
 
 
Men det räcker inte med att prata. Vi måste också visa att vi verkligen menar det vi säger. Vi måste visa det gång på gång. Vi måste visa det när vi klär oss om morgonen, när vi sitter vid matbordet, när vi pratar om mat, kropp och träning och vi måste visa det när vi står framför spegeln. Vi måste visa att det inte är livsnödvändigt att ens stå framför spegeln jämt och ständigt.
 
Vi kvinnor, vi mammor, måste visa att det är okej att ha kurvor och att kroppen får vara som den är och att den inte måste förändras. Vi mammor måste visa att vi accepterar våra kroppar och att vi kan vara bekväma och trygga i dem och inte värdera oss själva utifrån magens form eller sifforna på vågen. Vi måste visa att vi faktiskt kan strunta i sifforna på vågen. Och om vi inte klarar av att förmedla allt detta, behöver vi ta vårt ansvar och hjälpa oss själva och våra barn så att vi kan ta oss till den punkten. Ibland betyder det att vi behöver be om hjälp utifån.
 
What is beauty? Ja, inte sitter skönhet i att inte ha mellanrum mellan låren. Inte är vi tjocka och värdelösa för att låren tar i varandra.
 
 
Bilden är lånad från Johanna Arogens blogg på Livskick.
 
Läs Johanna Arogens toppenbra blogginlägg om "thigh gap" och se även ett klipp med modellen Robyn Lawley.
 
 
 

Kläder att växa i!

 
 
Jag har fått skaffa mig lite nya kläder nu för min växande mage som trots att det inte gått riktigt halvvägs än har hunnit växa en hel del. Lite nytt och lite begagnat har det blivit. Jag hade inte kvar ett enda mammaplagg sedan tidigare graviditeter.
 
Senaste nytillskottet i mammagarderoben är denna underbara klänning från Hafva-kärlek vid första ögonkastet! Vackert lila med prickar i orange. Jag har verkligen en förkärlek till prickar och denna färgkombination är fantastisk.
 
 
 
 

Valja - Mammaklänning "Dots" (lila/prickig)


Söndagsbilaga-nej tack!


Idag när jag var och handlade kollade jag in kvällstidningarnas söndagsbilagor. Tänkte om det kunde finnas någon intressant läsning. Men nej. Återigen innehåller båda tidningarnas omslag texter som vittnar om att de innehåller 5:2 eller artiklar som vill få oss att komma i form. Idag var det både 5:2-recept, träningstips, "minska en storlek" och tips på kläder som slimmar figuren. 


Söndagsbilagan-nej tack! Inte idag heller. 




Höstpromenad av rätt skäl


En 30 minuters höstpromenad för att jag ville. För att kroppen ville. Då känns det som bäst. Så ska en promenad vara. Jag kommer aldrig glömma promenaderna som gjordes av fel skäl. För att lätta min ångest eller för att förtjäna att äta. Eller för att promenera iväg från den frustration som i själva verket aldrig kunde fly ifrån utan som måste tas itu med. 

Idag gick jag utan förutbestämda vägar. Jag kände smärta på höger sida vid höften, en smärta som strålar ner i ljumsken och ner i benet. Lyssnar till kroppen. Hör signaler från den. Den är min bästa vägvisare. Utan att vi är vänner blir det svårt att leva ett bra liv. 





Råd och rekommendationer till gravida


Som gravid får man både bok och broschyrer med råd och rekommendationer. Hittills har jag fått dels boken "Vänta barn", dels "Råd om mat till dig som är gravid" från Livsmedelsverket. 

Överlag upplever jag och har upplevt att man såväl i mödravård och i litteratur riktat till gravida generaliserar väldigt mycket. Mycket sällan upplever jag att det finns någon tanke på att en del av de gravida kvinnorna faktiskt har en ätstörning i bagaget. Det kan skilja oroligt mycket på hur långt bakom sig man kunnat lägga sjukdomen. 

Som jag ser det kan många av rekommendationerna skapa stress. Jag får verkligen resonera med mig själv kring det jag läser och försöker att inte läsa alltför mycket. Ändå ser jag mig sedan länge som helt och hållet frisk-och fri. Men när illamåendet är enormt och kroppen säger ät, får Livsmedelsverket påstå hur mycket de vill att min kropp endast behöver 1 frukt extra under månad 1-3. Vidare beskriver de hur mycket "extra" kroppen behöver längre fram under graviditeten. Vad sägs om att lyssna på sin egen kropp?

Jag känner min kropp och tänker lyssna på den. Om sura godisar har varit det som lindrar mitt illamående tänker jag ge mig själv och min kropp det oavsett vad Livsmedelsverket påstår. Att uppmana gravida att dra ner på sötsaker är inte enbart bra. Allt beror på vad man har i bagaget. För somliga är det en stor seger att njuta av en stor påse godis eller att gå på café och fika. 

Inte bara en sak som står i deras skrift till gravida kan vridas och vändas på och hade jag inte kommit dit jag är idag hade jag haft betydligt svårare med detta. Det de skriver om ätande och motion kan tyvärr göra mer skada än nytta för somliga. 

Jag jobbar, äter och sover just nu. Så känns min vardag. Skulle jag ta råden och rekommendationerna på blodigt allvar skulle jag må dåligt. Jag rör på mig långt ifrån så mycket som råden säger. Jag vilar för att orka med vardagen som allt med jobb, vardagsliv och familjeliv innebär. Det måste få vara okej. För mig är det okej. 







Britneys kroppsfusk

 
 
Verkligheten ljuger oftare än vi kanske tror. Här är ett tydligt aktuellt exempel.
 
 
 
 
Det är så sorgligt och så synd att sådant här sker gång på gång. Det ger en så skev bild av verkligheten, den riktiga verkligheten. Det här vi ser är ju i själva verket bara på låtsas. Men det är inte på låtsas att människor tar in hur kända personer ser ut och det är inte på låtsas att människor påverkas av sådant de ser. Det är inte på låtsas att var femte 7-åring i Sverige vill bli smalare.
 
Jag håller med kritiker. En sådan här orealistisk bild av en tvåbarnsmamma kan absolut bidra till den kroppshets som redan råder.
 
 
 
(Jag har gärna kunnat dela klippet utan att ge er massa reklam på köpet, men det går tyvärr inte.)

Frågor och förslag!


Tack för frågor till mig och förslag om sådant ni bloggläsare vill att jag ska skriva om på bloggen! Jag ska skriva om ämne efter ämne, ett efter ett. Jag lovar! 

Fortsätt lämna era frågor till mig! 

Ha en bra dag och var rädd om er. ❤



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0