Höstpromenad av rätt skäl


En 30 minuters höstpromenad för att jag ville. För att kroppen ville. Då känns det som bäst. Så ska en promenad vara. Jag kommer aldrig glömma promenaderna som gjordes av fel skäl. För att lätta min ångest eller för att förtjäna att äta. Eller för att promenera iväg från den frustration som i själva verket aldrig kunde fly ifrån utan som måste tas itu med. 

Idag gick jag utan förutbestämda vägar. Jag kände smärta på höger sida vid höften, en smärta som strålar ner i ljumsken och ner i benet. Lyssnar till kroppen. Hör signaler från den. Den är min bästa vägvisare. Utan att vi är vänner blir det svårt att leva ett bra liv. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0