Hopp, glädje och besvikelse
Kategori: Allmänt
Funderar en del över det där med bevikelse idag. Besvikelse kan verkligen göra ont. Riktigt, riktigt ont. En känsla av att jag inte vill vara med längre. För tillfället i alla fall. Så är ju dock inte livet. Man kan inte bara välja bort sådant som gör ont om man vill leva fullt ut. Att våga satsa innebär också att man kan möta besvikelse. Att försöka och att vilja något väldigt, väldigt mycket och försöka nå dit, är att också riskera att bli besviken. Men det är också att ta chansen att uppleva den stora glädjen.
Att våga prova, att våga satsa, betyder att man faktiskt har hoppet. Hoppet att lyckas, hoppet att det ska gå vägen, hoppet att nå målet man så gärna vill nå. Att hoppas innerligt och starkt kan kännas i hela kroppen, riktigt påtgligt kännas i kroppen. Och sedan, om det inte blir som man hoppats på, då slår pendeln över.
Så ont besvikelsen kan göra. Och jag tänker, visst måste den få kännas. Visst måste den få göra ont. Visst måste den få göra det, men ibland måste även jag påminna mig om att besvikelsen kan gå över, att en annan dag faktiskt kan vara den stora glädjens dag och att besvikelser faktiskt är en del av livet om man vill leva fullt ut.
Jota säger:
Ja så är det besvikelsen gör ont väldigt ont ibland och det måste den få göra. Att våga känna den känslan och veta att den inte varar för alltid är nyttigt, läskigt och hoppfullt.
Att inte låta sig bromsas för att vissa känslor skrämmer än är viktigt för att leva fullt ut. Att inte låta rädslor begränsa sig att hoppa och hoppas att det går vägen att lära sig skillnaden på vad jag kan påverka själv och vad som ligger utom min kontroll. Att väga njuta och känna glädje när det går vägen och att våga känna besvikelsen låta den verka ut. Lita på att besvikelsen går över och att vi sen får kraft att ta nya tag.
Det som till en början kan kännas som misslyckande och besvikelser kan längre fram bli något positivt och lyckat.
Under min tid i behandling har många saker känts som besvikelser och plattfall svek och hopplöshet. Men nu kan jag se att många av mina besvikelser har stärkt mig fått mig att våga och vilja njuta, fått mig att våga känna och att våga utmana mig våga testa nytt och faktiskt tro att jag ska klara det. Och för att våga det måste man våga ta risken att bli besviken.
Idag njuter jag av vårsolen kaffe och banan på farstukvissten det trodde jag inte för 1,5 år sedan, men modet att möta alla mina känslor och förstå att alla sorters känslor finns och är ok att känna har fått mig hit.
Hoppas det kommer något gått ur din besvikelse.
Lev väl och våga känna!
Ha en fin helg
Kram lilla jag