Träna för att kunna äta gott?

 
 
Idag har jag after work med mig själv med nästan hela gymmet för mig själv. Härlig avslutning på veckan och bra start på helgen.
 
Småpratade med en anställd på gymmet som konstaterade att då kan du äta gott under helgen. Jag svarade spontant att det gör jag i vilket fall.
 
Nej, jag är inte en av dem som "äter gott" för att jag tränar eller som "unnar mig" särskilda saker att äta för att jag tränat.
 
 
 
Jag tycker inte att jag förtjänar ätandet med träning. Jag är värd att äta och njuta av allt jag bara vill oavsett hur jag än tränar. Jag springer just nu för att det är så himla roligt, för att jag mår bra av det och inte på något sätt för att bli smal eller kunna äta det jag vill.
 
Precis så bör det vara och precis så kan det vara. 
 
Min kropp är bra just the way it is och jag äter allt jag vill äta.
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack! för det här inlägget. Jag har en ätstörning i bagaget, äter numera bra men sliter fortfarande med tankarna. Och den där typen av kommentarer är de jag tycker är allra jobbigast tyvärr finns de överallt och hela tiden. På mitt jobb t ex fikas det ganska ofta och alla kommer och äter och så. Men nästan alltid så haglar den där typen av kommentarer. "Jag som åt så mycket till lunch", "här riskerar man inte att bli smal", "nu måste man träna/springa hem/... idag" eller liknande din "jag har tränat idag så jag kan ta". Och så vidare. Så otroligt jobbigt att lyssna på när man vill kunna fika bara för att det är gott och trevligt. Ibland kokar jag över och råkar häva ur mig något om att man kan fika utan att träna eller liknande. Men det hjälper ju inte, möjligen för stunden men nästa gång är det likadant. Så oftast sitter jag bara där och tar åt mig och lider. Är så ledsen för att alla känner ett sånt behov av att säga sådana saker hela tiden, varför måste man blanda ihop ätande och träning helahela tiden? Och om man nu tänker så, varför kan man inte hålla det inom sig utan måste ge alla andra dåligt samvete också? Kanske bara är att konstatera att det är en lite "sjuk" värld vi lever i. Eller är det kanske jag som tar åt mig för mycket pga min bakgrund, sånt där tänk och prat är kanske alldeles rätt och normalt?
"Ledsen uppgiven förvirrad lätt ätstörd som är TRÖTT på mat/träning-prat"

Svar: Jag tror absolut att man är extra känslig på grund av sin bakgrund, men det går att komma vidare också. Numera blir jag mest irriterad, less och arg och vill försöka påverka och vill inte vara en del av den "sjuka" världen. Jag har svar på tal och vågar stå upp för mig själv och förklara min syn på saken. Folk borde faktiskt kunna tänka på att kunna hålla saker mer för sig själva än de gör. Jag tycker att det är sunt av dig att reagera!
Mindfulnessmamma

2013-03-16 @ 10:36:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0