Påskpromenad och tankar

 
 
I förmiddags gick jag på en skön promenad tillsammans med ett bra sällskap. Mig själv och med musik jag gillar i öronen.
 
 
Tankar, funderingar, frågor, solsken och öppen jacka. Handskarna bärandes i ena handen.
 
 
 
 
Påmind om varför jag vilar från löpningen. Det gör ont när jag promenerar. Nu känner jag mer acceptans än stress. Dock besvikelse. Inte längre lika mycket frustration. Jag förstår att jag behöver vara rädd om min kropp. Den ska hålla länge till. Jag påminner mig om sjukgymnastens ord, det här kommer du inte kunna springa bort.
 
 
Ibland är det svårt att omsätta förnuftet i praktiken. Att vara förnuftig i tankarna är lättare.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0