mindfulnessmamma

Mål med träningen och Blodomloppet

Kategori:

 
 
Idag har jag anmält mig till Blodomloppet 29 Maj i Luleå 10 km distansen. Jag har inte sprungit ett milslopp sedan gymnasiet, vilket ju är ett bra tag sedan nu. Då låg jag på en nivå som tänker klara mig över nu. Då hade jag egentligen inte förberett mig väl, utan sprang med skolan i Gymnasieutmaningen för att det ingick.
 
Nu är det nya tider.
 
 
 
 
Nu tränar jag målmedvetet för att springa 1 mil non-stop i första hand och i andra hand klara av mitt eget tidsmål. Tidsmålet är egentligen inte helt spikat och kan komma att ändras med tiden.
 
Lusten har funnits ett tag, men det var egentligen på nyårsafton jag bestämde mig. Jag ville springa och jag ville utvecklas. Att ha löpare i sin närhet har varit inspirerande och peppande. Jag ville se om jag kunde påverka min övertygelse om att jag inte är en löpare. Jag ville se om jag också kan. Sedan början av januari har jag sprungit regelbundet, med ett mål att springa 3 dagar i veckan och det har jag klarat av med råge. Klart att jag också kan!
 
Känner mig glad, målvedveten och stolt över mig själv. Det känns så skönt att ha detta mål och att jag också kan uttala det. Jag vågar ha ett mål och jag vet att jag kommer att klara milen och jag är inte orolig över att inte  uppnå mitt tidsmål. Då kanske det sker nästa gång. Eller nästa gång.
 
Jag vet att jag inte kommer att klandra mig själv eller straffa mig själv på något sätt. Jag vet att jag kommer att kunna förlika mig med det, även om jag skulle vara besviken till en början.
 
När jag anmälde mig kunde man välja att kryssa i en ruta för att inte finnas på Internet efter loppet med namn och tid. Nej, nej, nej! Låt ingen se min tid, hade mitt gamla jag skrikit för full hals. Hemska värld. Nya tider betyder nya vägar. Jag kryssade inte i den rutan. Ett stort steg från förr, men nu är nu och det är i nuet jag vill leva.
 
Idag blev det ett besök på gymmet med 7 km på löpbandet. Nöjd och glad och jag kan så mycket om jag vill-älskar den känslan! Utmanade mig själv lite extra idag och klarade den utmaning jag tog mig an.
 
Bara friskt, bara sunt och jag har ingen tanke alls när jag springer på förbränning och ingen tanke efteråt på vad jag har gjort mig av med. Jag har inte några tankar om att jag får äta si eller så när jag springer så mycket och inga som helst tankar om att träningen förstörs av att jag äter något visst.
 
 
 
 
Under sportlovet blev det utelöpning på eftermiddagarna. Den här dagen fick 5 km i halka, snöblandat regn och blåst att känna mig så här. Bilden säger allt antar jag.
 
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • C-M säger:
    2013-03-04 | 01:39:09
    Bloggadress: http://www.xn--jrnpjkarna-q5a3t.se

    Bra! Toppen att ha mål. Vilken tid satsar du på då?

    Svar: Jag har det i mitt huvud, men är som jag skrev lite kluven till om jag kanske kan höja målet ytterligare när det närmar sig.
    Mindfulnessmamma

  • Marion säger:
    2013-03-04 | 10:52:27
    Bloggadress: http://marionsblogg.blogg.se/

    Mkt lättare när man sätter upp ett mål.
    Kanske hänger på,
    Men avvaktar lite med anmälan.

    Svar: Är du sugen-anmäl dig! Finns ju ingenting att vänta på då.
    Mindfulnessmamma

  • Helle säger:
    2013-03-04 | 14:05:10
    Bloggadress: http://helleshorna.blogspot.se/

    Härligt att du kan njuta av löpningen och att du kan sätta upp realtistiska mål utan ångest och tvång. Jag sprang utomhus häromdagen och herrejösses - jag hade inte räknat med att det skulle vara så mycket is kvar på vägarna! Sprang i mina "mjukisskor" (ett par Adidas Supernova Glide, väldigt mjuka i sulan jämfört med mina andra skor) och det var INTE optimalt när det var blankis på flera ställen. Fick springa som en kissnödig fyraåring, men jag halkade inte åtminstone ;).

    Svar: Ja, jättehärligt! Det är en ny värld och egentligen är det ju så här träning ska vara. Det där andra är bara sjukt, stört och ångestfyllt!
    Mindfulnessmamma

Kommentera inlägget här: