Att gå i samtal

 
 
Har funderat en del kring det där med att gå i samtal i dagarna. Jag har dels mycket erfarenhet av det, dels vet jag att det verkligen kan vara till god hjälp för ens hälsa.
 
Jag vet att det finns de som tvekar och känner sig skrämda vid blotta tanken på att gå i samtal, att sitta och öppna sig för en okänd människa, att blotta sig. Det okända kan vara skrämmande och svårt. Allra första gången jag gick och pratade med en ny människa om mig själv och mitt mående kändes det väldigt ovant. Det var en sjuksköterska på ätstörningsenheten i min stad. Inte vill jag egentligen har någon hjälp heller, då jag i själva verket var ganska stolt över det som hände i mitt liv just då. Jag minns till exempel tillfredsställelsen i min kropp när jag fick se sifforna lysa på vågen. Viktnedgången var uppenbar och jag kunde inte hålla min stolthet och lycka inom mig själv. Leendet spred sig istället i rummet. Just då var jag inte mottagligt
 
Jag vet också att utan alla timmarna hos bland annat psykologer, psykoterapeuter och kuratorer hade jag aldrig kommit dit jag är idag. Jag behövde verkligen allt det här stödet jag fick.
 
Om du har funderingar på att prova att gå i samtal-våga prova! Det kan verkligen vara vägen mot ett tillfrisknande och ett mer hälsosamt liv! Kom ihåg att det är bara precis i början som människan du ska prata med är okänd för dig. Ge dig och er tid att lära känna varandra. Det första mötet kan vara början på något riktigt, riktigt bra.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0