Sjukdomen utan ålder eller kön
Kategori: Ätstörningar
Jag funderar en del kring ätstörningar. Den ena tanken väcker den andra. Det finns så många infallsvinklar när man ska belysa den sjukdomen. En sjukdom som kan se ut på så många olika sätt, men någonstans ändå har någon gemensam nämnare.
Just nu funderar jag en del kring det där med ätstörningar, en sjukdom utan varken ålder eller kön. Eller egentligen, den finns i alla åldrar och hos såväl killar/tjejer, kvinnor/män.
Jag funderar också på gruppen drabbade som även är föräldrar. Mammor och pappor. De finns. Vi finns. Idag är jag frisk, men jag vet hur det är att leva med sjukdomen även som förälder. Att ha fått barn och vara drabbad av sjukdomen. Ätstörningar i av olika typer har funnits i mitt liv under olika skeden i mitt liv.
Och ni som sade, tänkte eller tyckte att jag och alla andra föräldrar drabbade av en ätstörning borde veta bättre-så tänkte jag också och så tänker många drabbade. Vilken förälder vill innerst inne göra någonting annat än det allra bästa för sina barn?
Mer om detta en annan dag. Tankar kring något som jag bär med mig. Ikväll skrapade jag lite på ytan. Det kommer mera, var så säker.
Jota säger:
Så sant så sant, att leva i en bubbla avskärmad från övriga familjen som min man utrycker att jag gör.
Iden bubblan är det sjuka mer värt än familjen det gör ont så ont att erkänna det och jag gör det bara ibland även om jag vet att det är så hela tiden jag hör ju och märker ju vilka prioriteringar och val jag gör. Hur sur jag kan bli när någon stör dialogen med mister bister som jag väljer att kalla allt det sjuka. Hur jag väljer att sitta själv när familjen myser i soffan , hur sur och ångest laddad jag blir när någon annan i familjen kommer med förslag på aktiviteter.
Hur ont det gör när folk kollar på en med ett snett leende och huvudet lite på sne och säger det är ju bara äta så kommer du kunna sova och då orkar du ju vara glad och social och då kan du ju börja träna igen det är väl bra ta kommandot över dig själv du som alltid varit stark och disiplinerad var har du karaktären nu för tiden igentligen? Tänk på barnen om inte annat tänk på barnen om inte annat !!! Orden ekar i mig presic som att man inte tänker på dem dag som natt.
Men jag vet att detta inte är för evigt jag vet att det har ett slut och den här gången ska jag gå hela vägen i min tackt och på mitt sätt jag ska hitta vem jag är och vad jag vill. Känns en aning skrämmande när man inte känner sig själv eller vet vem man är utan ätstörningen den har ju varit en del av mitt liv i 18 år men snart ska den vara fråntagen rätten att vara en del av mitt liv den ska bara få ligga i ryggsäcken och jag ska välja när jag ska använda den då som en erfarenhet och en tillgång en erfarenhet som gjort mig till den jag är.
Tack för som vanligt kloka tankar och reflektioner!
Du är en härligt frisk och varm förebild och inpiratör din ödmjukhet och tacksamhet till livet är unik.
Kram lilla jag