mindfulnessmamma

På besök på Sveriges Radio

Kategori: Ätstörningar

 
 
I eftermiddag var jag på besök på Sveriges Radio inför några inslag som ska sändas inom kort på Radio Norrbotten. Supertrevliga Erika Larsson som emot mig.
 
 
 
 
Det blev intervju och samtal kring ABK, ätstörningar, anhöriggrupper och annat som hör dessa ämnen till.  Kändes struktuerat och genomtänkt. Tror att det kommer att bli riktigt bra korta inslag.
 
Mål, drömmar och visioner växte denna eftermiddag. Drömmar behöver inte stanna som bara drömmar. Drömmar kan bli verklighet så länge man tror att det är möjligt, eller hur?
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Nils Åström säger:
    2013-01-15 | 21:32:49

    Absolut att de kan om man tror det är möjligt! Då ökar chansen rejält att det blir så också. Om man dessutom sätter ett mål, ökar chansen ännu mera. Vart man ska liksom. Och sedan medlen, hur man ska nå målen. Som från början kanske "bara" var drömmar eller visioner.

  • Jessika säger:
    2013-01-15 | 21:42:36

    Vad spännande länka gärna om det går efter att det sänts :)! Måste bara säga att jag inspireras av dig. Du verkar vara kanon härlig.

    Kram

    Svar: Det ska jag absolut göra, för jag vet att det kommer att gå framöver!Men oj, tack! Det var fina värmande ord. Verkligen.
    Kram till dig Jessika!
    Mindfulnessmamma

  • Sophia säger:
    2013-01-17 | 20:57:38
    Bloggadress: http://www.soophiiiaa.devote.se

    Kul :)
    Lyssande faktiskt inslaget förut idag, via länken du la ut på fb ;)


    SV: Jo klart att jag är lite rädd att jag kanske inte kan skaffa barn i framtiden. Barn vill jag verkligen ha!
    Jag har hört att det kan vara svårt att få barn längre fram om man inte har haft sin mens på länge. Men det behöver inte vara så. Men jag kämpar på så gott jag kan.
    I somras gick det bra med viktuppgången. Men sen om jg in i en svacka och tappade allt jag gick upp tyvärr :( Men jag försöker så mycket jag kan. Har lite dåliga stunder/dagar då och då, och måste äta även fast jag kanske är sjuk. (vilket är jobbigt)!
    Om jag bara fick mer stöd så skulle det gå bättre. Tyvärr får jag inget bra stöd av mina föräldrar, utan får bara skäll om jag gör något`"fel". Så det mår jag dålig av också... :/

Kommentera inlägget här: