mindfulnessmamma

 

 

Idag hittade jag ett klipp som gjorde mig så tagen. Till en början var jag nyfiken och intresserad. Sedan berörd. Därefter rörd till tårar. Till sist brast det. Känslorna tog överhanden och tårarna rann ner för mina kinder. Känslor, tankar och allt var bara så stort. Påtagligt nära. Nästan möjligt att fingertoppsberöra stämningen som intog rummet jag befann mig i. Ja, precis så.

 

Ja, så var det. Livet, livet och jag älskar att beröras. Av det stora i livet och samtidigt så sköra. Herre gud, så vi fokuserar på fel saker ibland och glömmer här och nu. Dagen idag och stunden just nu som är en gåva.

 

Att vara medvetet närvarande och verkligen känna. Vara. Det är vad som betyder något, egentligen.

 

Tacksamhet är vad som får mig att må som allra bäst många gånger.

 

Låt dig beröras. Jag kommer se och ta in det här, om och om igen. I promise.

 

 

 

 

 

Sällan har jag blivit så väldigt berörd på så kort tid. Knappa 10 minuter som rymmer mer än jag egentligen kan greppa.

 

Och känslan dröjer sig kvar i kroppen.