Löpning ur ett friskt perspektiv
Kategori:
Mot nya mål. Nya utmaningar att ta mig an.
Det handlar om att vilja. Om motivation. Om att våga prova. Att testa sina gränser. Att inte stanna vid tanken. Oavsett vad man vill ta sig an, oavset vad man vill försöka. Jag vill lära, utvecklas och växa. Känna att jag lever. Jag vill så mycket och tycker så mycket är så roligt.
Ibland är det svårt att finna balansen mitt bland detta,
ibland händer det att jag tappar den när jag funnit den.
Men det går alltid att hitta tillbaka.
Så länge man lever.
En av mina mål nu är att utveckla löpningen. Eller joggingen som jag hellre bör kalla det. Jag vill. Jag vill verkligen. Jag väljer att ge den en ärlig chans igen, att verkligen försöka, att verkligen ge mig själv en chans att utvecklas igen. Jag har såväl kortsiktiga som långsiktiga mål med löpningen.Jag vet att jag kan, men jag vet att det är så jobbigt. Men jag vill. Jag väljer. Mitt friska jag väljer att ta på mig löparkläderna och ge mig ut på en runda i friska luften eller att kliva på löpbandet.
Det är mitt friska jag som helt och hållet talar. Det finns inte längre några tvång. Det finns inte längre några måsten. Jag behöver inte längre springa av mig ångesten eller förbränna kalorier inför någon middag som ska intas. Jag behöver inte straffa mig själv för något jag ätit flera dagar tidigare eller plåga mig tills huden går sönder. Jag springer inte för att "komma i form". Jag vet att min form är en bra form och att just mina former är något som tillhör mig och ingenting som jag ska försöka bli av med. Jag är stolt över den jag är oavsett hur jag ser ut.
Det är just för att mitt friska jag talar jag kan tycka att det är roligt. Jag kan när som helst välja att stanna hemma om jag inte mår bra eller har lust med något annat. Jag väljer.
jota säger:
Det låter underbart!
Njut och lev fullt ut!
Kram lilla jag
Johanna säger:
Bloggadress: http://johanna.livskick.nu
Helt underbart! Tack för det!
Sara säger:
Bloggadress: http://resanmotsundvikt.blogspot.com
Vad underbart skrivet! Precis det som jag vill hitta till! Börjar ofta så att jag ger mig ut och springer eller tränar på gymmet för jag tycker det är skoj, men rösten pushar mig gärna lite extra för att jag ska kunna äta det där lilla extra eller kompensera för något jag ätit....
Så dumt
Härlig blogg att läsa!