Magiska naturen och tacksamhet


Jag blir mer och mer tagen av det vackra i naturen. Jag måste stanna upp och bara beundra. Det känns i kroppen och det är stort. Sådant där stort som man kanske passerar utan att tänka på det om man inte är uppmärksam.

Jag minns den fantastiska känslan, liksom ett uppvaknande när jag verkligen blev medveten om mönstren på björkens stammar. Inte bara om dess färger, utan verkligen om hur de också såg ut. Färg, form och struktur. Fantastiskt.

Och jag insåg hur mycket jag passerat och hur mycket jag avskärmat mig från , sådant som egentligen är så väldigt stort.

Då mådde jag så väldigt dåligt och vaknade liksom upp och såg världen med nya ögon. Det där ögonblicket glöms aldrig bort. Tacksamheten kring mycket växer hos mig i takt med dagarna som går.

Jag är glad att jag lever.




Kommentarer
Postat av: Johanna

Så många gånger när jag läser din blogg inser jag att skillnaden mellan att ha en ätstörning eller att, som jag, vara utbränd, i grunden inte är så stor. Att kontrollera sig och sin kropp, att göra saker av fel anledningar. Att inte vara snäll mot sig själv. Det är en fantastisk resa vi gör när vi inser att de stora sakerna i livet är något helt annat än vad vi tidigare trodde. Tack för dina inspirerande inlägg!

Svar:
Mindfulnessmamma

2013-02-25 @ 12:41:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0