Good Enough-tänk kring träningen

 
 
 
Yes, ni som läser bloggen vet vid det här laget att jag har kommit igång med löpning (eller kanske bör kalla det jogging), och att jag tycker att det är riktigt roligt! Det tycker jag verkligen och jag kan komma på mig ibland med att ha ett leende på läpparna när jag springer på löpbandet.
 
Ett avgörande skäl till att jag kan tycka att det är så roligt är jag säker på är hur jag förhåller mig till träningen. Hur jag tänker och känner kring träningen.
 
Jag har ett mål inför våren och det är att springa 1 mil. Det är längesedan jag sprang 1 mil och nu känner jag mig inspirerad och peppad att springa mig mot det målet. Jag vill och därför gör jag det. Jag gör det för mig själv och jämför mig inte på något sätt med någon annan. Däremot, jag inspireras och låter mig peppas av andra. Jag tar gärna emot tips och råd från andra, men jag utmanar mig själv. Det är jag som till sist är min egen personliga tränare och det är till sist mig själv jag ska lyssna mest till.
 
Jag behöver inte hela tiden göra lite mer, mer och mer och köra lite mer slut på mig själv. Jag kan gärna pressa mig lite och som sagt utmana mig själv, men det finns inte längre någon som helst tvångsmässighet och inga måsten. Jag väljer och jag är inte slav under träningen. Jag har befälet. Jag har tagit det tillbaka. Jag lyssar till mig själv, behandlar min kropp med respekt och har inte för avsikt att plåga mig. Det måste inte göra ont.
 
 
 
 
Så här glad var jag efter förra träningspasset. Jag strålade när jag gick mot bilen. Jag var så himla glad och stolt över mig själv över en prestation. Jag kände mig stark och pigg.
 
När jag springer känns det som att jag springer på den friska vägen, vidare, vidare och vidare på den friska vägen. Jag springer för friskhet och hälsa. Jag springer för välmående och styrka. Jag skulle aldrig kunna springa på det vis jag gör idag om jag inte vore just frisk.
 
Idag kändes det betydligt tyngre än senast. Det blev ett kortare pass än planerat. Men ändå, efteråt tänkte jag: "Det var tyngre än senast, men bättre än inte alls."  Idag var det just så här. Good Enough-helt enkelt.
 
Tro nu bara inte att det är ett måste att sträva mot att hitta tillbaka till träningen med en ätstörning i bagaget eller att börja träna är något man måste. Kroppen mår bra av rörelse, men var och en hittar sin form. Vardagsmotion är guld värt. Cykla, promenera, gå i skogen.
 
Jag trodde länge, länge att jag aldrig skulle kunna känna glädje på ett gym. Jag hade fel, men det tog tid och men många steniga snåriga vägar senare känner jag glädjen. Min kropp och jag i harmoni. Inte för att jag måste, men för att jag vill.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0